Skarp blick som glider över mörkeralven vid dennes viskande ord till Maeve men hon ger honom inte mer än så. Hon hade tillåtit dem båda att sitta med vid bordet kanske för att hon kunde ha nytta av dem och inget mer. Det är Sera som får hennes fulla uppmärksamhet medan hon rör vid vinbägarens fot med välformade, smala fingrar. Den andra handen ligger fortfarande tryggt vakande över halsbandet som snart skulle ges till Sera. En gåva hon lovat överlämna och hon hade aldrig haft tanken på att använda det eller behålla det för egen del. Varför skulle hon?

”Det är det” Säger hon allvarligt och med eftertryck vid Seras ord. Det var ingen framtid alls och ändå hade det hon sett varit tio gånger mer skrämmande än det hon klarade av att måla upp för Sera och hennes sällskap nu. ” det jag såg går inte att återge och tro mig när jag säger att ingen framtid finns för oss om demonen vinner kriget. ” Hon ser tankfullt på Sera, avundades inte hennes uppgift och tunga ansvar alls och frågan var om hon ens skulle tro på henne. Det fick bära eller brista. Hon söker Seras ögon, tyst för en kort stund innan hon återigen tar till orda” Det finns hopp.. ” Säger hon lugnt utan att ta blicken från Sera” Du är världens hopp. ” Och med de orden skjuter hon över halsbandet över bordet mot Sera, hör samtidigt Maeves ord men tar inte blicken från Sera medan hon svarar” Det finns ingen plats som inte har öron, ingen säker plats och det är lättare att lägga en magisk barriär på ett ställe som det här för att hålla nyfikna öron borta” Handen släpper taget om halsbandet när det ligger framför Sera på bordet. ” Du är den som kan stoppa demonen och få ett slut på kriget och min uppgift är att se till så att du är i säkerhet fram till dess. Min uppgift är att ena de krigande leden ” En uppgift som för henne kändes alltför stor, alltför tung på hennes späda axlar” Jag har blivit ombedd att söka upp dig och hålla dig säker tills det att slutstriden är här och då ska jag kalla på den som gav mig uppdraget, han kommer att bli din vägvisare.

” Ja, du Sera Tenir. Du av alla som existerr ” Hon ler svagt men leendet når inte riktigt fram till hennes ögon då allvaret tyngde henne.” Jag och de riddare som jag har omkring mig är inte tillräckligt för att skydda dig och tro mig men jag har frågat mig själv detsamma. Men jag har vridit och vänt på det här och det starkaste skydd jag och världen kan ge dig är att ta dig rakt in bland de härar som just nu är påväg att tåga mot Loradon. I dess mitt kommer du att vara omgiven av Athals beskydd, av krigare och av magiker och vad jag har förstått så är du inte helt försvarslös du heller. Där är du nära när dina krafter och din insatts behövs men ändå trygg med alla omkring dig. ” Hon ger Sera en kort stund av tystnad att fundera på det, ta in hennes ord innan hon fortsätter” Resten är utanför mina händer.. men det finns någon som är större än dig, större än allt som vakar över dig och som kommer att leda dig när tiden är inne att agera. Samma budbärare har varit din mors stöd.. så jag ber dig att lita på mig, följ med mig till slagfältet.

Yazfeins frågor är befogade och blicken vänds från Sera som hon haft ögonen fästade vid för att istället, en aning forskande kanske, se mot mörkeralven som nu inte längre såg ut som en sådan. Granskar honom, granskar även Maeve där de sitter så tätt intill varandra som om de redan vore ett par innan hon långsamt tar till orda i ett försök att besvara utan att tappa ansiktet eller auktoritet. Det var inte lätt och hon arbeta i underläge.

”Jag ser hur du funderar på hur du ska kunna dra vinning för egen del ur det här ” Hon börjar långsamt men det finns en viss skärpa i hennes röst” Det här hotet är något som hotar oss alla, oavsett vilken ras vi tillhör eller vilket land vi kommer ifrån. Människa, mörkeralv, dvärg.. Karm, Iserion, Alvernas skogar..” Hon kunde fortsätta i evighet att räkna upp både raser och människor men hon stannar där, det var onödigt att göra det.” Om jag hinner, om jag lyckas vill jag involvera alla i det här. Vi måste stå enade om vi ska ha en chans. För även om Sera är den som är stark nog och har krafter att förgöra demonen som kommer krig att rasa omkring oss och om vi inte arbetar tillsammans kommer städer, länder och dess befolkning att gå under. Och jag kommer inte klara det här ensam.. ” Säger hon slutligen, erkänner sitt eget tillkortakommande men det fanns ingen anledning för henne att försöka visa sig stolt. Det fanns inte tid.” Jag har sänt bud till alla monarker, alla ledare jag kunnat komma på, magikerskolan för att be dem om hjälp. Den enda jag inte kontaktat ännu är ert släkte Yazfein, är det något du kan hjälpa mig med?” Hon ser rakt på honom, möter stadigt hans blick utan att vika undan. hon noterat Maeves lilla flin men väljer att inte kommentera det vidare. Hon förstod dock inte riktigt vad det fanns att flina åt” Maeve.. du kommer att rida mot Loradon? Det innebär att även du kan finnas där för att se till så att Sera är i säkerhet. Än du Yazfein? Kommer du att lämna Karm för att bege dig till Loradon? Eller… kan jag sända dig till dina fränder?