- This topic has 2 replies, 2 voices, and was last updated 4 år, 5 månader sedan by
.
-
En inbjudande rökplym ur den smala skorstenen från pubben lovade att det fanns mer än dryck och mat, utan även värme. Värmen hade varit som en lockande dam efter några glas vin, allt för frestande för de flesta. Vem ville inte fly från höstens kalla vindar? Den som ven så att varje gång den öppnades var det alltid någon som huttrade till och ropade åt den nykomna att dra igen dörren. Pubben, var som inklämt mellan två större byggnader. Det såg litet ut och lite slitet med den rostiga skylten som satt på sniskan som vilken sekund som helst kunde falla av.
Öppnade man den mörka tunga trädörren till pubben, slingrade sig en trappa upp till ett mörk avlägsen del med färre ljus och en stege ledde ner till en mer upplyst del med ett flertals bord. Det som var mest tydligt var en bar, med ett flertals öl och vintunnor bakom. Fastän det var trångt i pubben, var det för tillfället enbart en ung man som fyllde på stop efter stop. För vem som helst, som inte lät blicken stanna lite längre, såg han ut som vilken ung man som helst i Celeras. Hans mörka lockar till öronen och de skogsgröna ögonen var charmiga, smutsen på hans kind och näsa som visade att det inte var den första timmen han arbetade idag. Däremot då och då såg det ut som om ögonen blinkade som en reptil istället, från fel håll med grönliknande fjäll. Fast kanske var det dunkla ljuset? Om någon påpekade det, skrattade han bara bort det och fyllde på starkare glas.
Till slut verkade det som om äntligen att de flesta struparna hade fått något att släcka sin törst och han andades ut genom att luta sig mot bardisken. Samtidigt som han drog en smutsig vit linnetrasa framför sig lät han blicken röra sig runt omkring honom med sina ögon på fullspän. Trots allt var det många som trodde att det var ett bra ställe att tala om hemligheter. För vem kunde höra dem här? Det fanns allt för mycket att fokusera på. Dårar. Ett brett flin fanns i Tronds ansikte.
-
Klimp hade just anlänt till Celeras efter en lång resa från sin sköna lilla men inte så märkbara säng i bergen, till att vara en av de få av sin släkt av vild dvärgar att röra sig i Celeras. Han var lite skygg och gömde sig under en läderhuva och hade långa pösiga kläder, vilket också gjorde att han ibland steg lite här och där, och även på hans egna byxben. Lite klumpig var Klimp, eller ja, han kallades Klumpige Klimpen hemma i de änsliga bergen i norr, där i den lilla vild dvärgboningen, inte alls långt ifrån vättar, andra snåla dvärgar och grönskin.. varför var då Klimp så långt hemifrån? Klimp hade nog glömt bort det mesta varför han begett sig söderut, Klimp hade hört så mycket om Celeras, den fria handelsstaden, dit var ju all välkomna, även Klimp, den Klumpige.
Klimp hade fått syn på den trånga lilla pubben mellan de två större byggnaderna, och även om det var lite av ett misstag, steg Klimp på sin ena bygsben som drogs efter marken, satte ena foten snett framåt och snubblade genom dörren.
Klimp såg lite yr omkring, stället var ju inte helt smockfullt, men ett par ögon kollade ju såklart på Klimp som just fallit genom dörren. Klimp stängde den stora dörren, som var tyngre att stänga än att öppna, hur kunde Klimp ha öppnat den genom sin klumpighet, men ha så stor svårighet att stänga den? Klimp var kanske inte den starkaste, men Klimp hade ett gott mod och ja, Klimp var ju rätt så långt hemifrån.
Klimp hade ett rätt så vildt dvärga ansikte, lite ärr här å där från alla klumpigheter, mest när Klimp har snublat på sig själv eller ramlat ner i nått stort dike med näslor och andra gräsligheter. Sedan hade Klimp ett gyllenebrunt och ruffisgt skägg, som också inte medförde Klimp någon bättre balans, utan också medförde att Klimp kunde snubbla på sitt eget skägg. Klimp var också rätt så kort för att vara dvärg, liten och knubbig.. och klumpig, det var Klimp det.
Men Klimp var av åldern, och mörkt öl var det bästa Klimp visste, så Klimp snubblade sig fram i den trånga lilla pubben och gick fram till bardisken, som var rätt så högt uppe för lille Klimp.. som hittat en låda att stiga upp på.
“Klimp vill ha en öl, mörkaste som.. ni har..” harklade Klimp ur sig med sin väldigt icke-dvärgiga vilda röst, och lirkade fram några mynt som Klimp hoppades på kunde räcka till en bit mat, Klimp hade längtat efter ett fat med något fluffigt lamm eller förvuxen vildsvinsspätt, mums tänkte Klimp.. och såg på bartendern med stora gröna ögon.. och flinade.
-
Plötsligt en röst. Det fick nästan Trond att rycka till. Han hade helt missat att dvärgen hade tagit sig fram till hans bardisk. Fast det underbara ljudet av klirrande mynt och en beställning fick honom att spricka upp i ett ännu större flin. Enkelt slog han till med linneduken och placerade den återigen på sin höft i bältet för att sedan dra mynten in i sin hand och väga dess tyngd. Tre, nej till och med fyra. Han var inte dum nog och samtidigt som Trond fyllde på ett stop av den mörkaste stout som fanns i pubben.
Skummet kom på bardisken när Trond slog ner stopet i bardisken. Och höll upp två av guldmynten framför främlingen samtidigt som han lutade sig mot baren.
“Vår egna stout, men du ser ut att ha rest långt. Två mynt kvar, vill du ha något att fylla magen med också?” frågade hon och skruvade på mynten i handen. Han ville ogärna ge tillbaka växeln. Pengar kändes lite för bra i handen. Det var något med tyngden, metallens lukt och… så klart det man kunde få med pengar som var lockande.
You must be logged in to reply to this topic.