- This topic has 4 replies, 3 voices, and was last updated 4 år sedan by
.
-
Duggregnet föll sakta i Harvadars regnskog, en vanligtvis ganska fridfull skog för dom som bor där men oron har börjat väckas till liv, ryktet har nått dem att Drottning Akila vill erövra allt land hon kan ta, makt är något hon törstar efter, på andra sidan bergskedjan finner man hennes rike!
Budbärare har skickats till de andra i skogen, rävar som möss, fåglar som vargar.
Inte på hundra år han detta hänt, men skogen kallar till råd, med alla djurstammar och klaner.
I duggregnet börjar det röra på sig bland träden, fåglarna kvittrar, en varg som ylar, en räv dom skriker. Folk från varje stam och kla ska utses för att representera sitt folk.
I stammen Wenja vart Irea och hennes bror Arki utsedda att representera dem, deras förberedelser är redan igång för att börja röra dig mot skogens mitt, vattenfallet.
Irea vänder sig om mot sin syster som står och tittar på när dom packar för att snart ge sig av. Hon tittar på henne med lite oro i blicken.
“Vi är snart tillbaka Kia, snart. ”
Hon slänger ner de sista hon kan tänka sig behöva i en väska och lägger en hand på sin brors Axel.
“Nu går vi, låt oss ge oss av.”
Färden mot skogens mitt och mot de stora mötet har börjat.
-
Vi är snart tillbaka Kia, snart. Orden verkar inte alls lugna deras syster som gnydde och såg på dem båda med stora ögon. Det var svårt för Arki att inte låta honom påverkas av det. Han skulle precis säga något för att försöka lugna sin yngre syster men hann inte innan han kände sin syster hand på sin axel och orden om att de skulle ge sig av. Han ryckte lite på axlarna åt det hela innan han tog tag i sin väska för att slänga den över axeln.
Huvudet var bart och de bärnstensfärgade ögonen betraktade deras hem och syster en sista gång. Lite vemodigt höll han hårdare i väskan.
“Tror du verkligen att ormdrottning skulle ta sig längre än Pärlbukten?” frågade han, nästan lite tveksamt. Vad fanns det för värde i att invadera andras hem?
-
Irea tittar på brodern med de gula ögonen, några dreads har slingrat sig fram och hänger på sidana av ansiktet.
Hon försöker att inte visa oron hon känner, och ler försiktigt åt brodern.
“Ryktet säger så, är hon galen och maktlysten, så det kan lika gärna stämma. Vem vet vad hon är ute efter. ”
Hon tar en paus och börjar gå.
” Men hon kanske inte kommer upp hit, svårare att ta skogen än allt nedanför”
Irea gör en snabb utbakad fläta uppe på huvudet för att få undan de lösa dreadsen. Hon tittar sig om kring, duggregnet spelar en rogivande melodi på bladen bland träden innan dropparna sakta faller till marken.
“Vad tror du Arki?”
-
Ikku Ikki höjde sig upp där han hade suttit på en av de massiva rötterna till de träd som skapade det smaragdgröna himla valvet inne i Harvadars skog. Det lätta duggregnet var bara uppskattat av den lilla salamander som kände hur det fuktade hans hud vilket fick honom att andas lättare och det var nästan så att han ville ta västen av flätat läder som han bar som skydd.
nedanför honom långt där nere för även om han stod på en rot var rötterna här inne i Harvadar lika massiva som de träd som de bar upp. Kunde han höra hur djungeln hade börjat röra på sig, och det var med stor nyfikenhet som Ikku Ikki böjde sig över kanten med sitt hjälmbeklädda huvud och försökte studera det. Hjälmen han bar kom från ens orm huvud med dess käkar och tänder som dess visir utgjordes av ormens käkar och tänder. Huvudet var en trofé från den orm han hade dräpt för att bevisa sig värdig att ingå i tempelstadens spanare och jägare trupper.
Det var som spanare han var här för även om budet hade nått tempelstaden var det ingen där som riktigt hade trott på det budet sa. För tempelstaden som låg långt in i djungeln, närmre bergen , var världen utanför djungeln som en främande planet för de, världen utanför djungeln var en värld bortom deras. Tillslut hade de iallafall sänt några av sina spanare för att se efter, för enligt sägerna och myterna skulle deras systerfolk bo i ett träsk söder om deras värld. Ett träsk som nu denna ormdemon till drottning hade tagit i besittning.
-
Egentligen trodde Arki allt för mycket, det brukade vara att tankarna tog över hans konversation och allt för ofta brukade han glömma att svara på de som frågade honom något. Även denna gång tycktes han försvinna in i tankarna och vaknade inte vakna till förrän han kände hennes syster knuffa till honom något.
“Eh… Jag vet inte riktigt? Vad skulle hon med en skog till?” frågade han, egentligen trodde han att det hela var överdrivet.
You must be logged in to reply to this topic.