Hon trodde inte att hans kropp skulle hinna med, en kung brukade ofta tappa sin reaktion då det blev mer arbete med pennan än med svärd. Många kungar gillade även att leva i lyx och lät sin egna kropp tyna bort. Han däremot verkade inte ha legat på latsidan och även om han var lite sen i reaktionerna så hann han ändå undvika hennes knivar väl för att till och med göra motattacker. När hans handtag kom mot henne behövde hon ta emot den med båda sina armar vilket tillät honom att komma en bit ifrån hennes närhet, skapade just den distansen som inte var önskad. Blicken var skarp när hon såg mot honom, likt ett rovdjur som hittat sitt byte och vägrade att släppa taget. Hon hukade sig något och rättade till sina knivar i handen för att sedan med kraft komma mot honom igen. Hon lät sina knivar vara skölden för hans svärd och försökte få det åt sidan så hon kunde komma närmare hans kropp igen. Denna gång var han mer beredd och föll inte för hennes enkla tricks vilket tvingade henne tillbaka för att inte bli träffad av svärdet. ” Och du är för duktig på att försvara dig.” Muttrade hon snabbt och torkade snabbt bort en svettdroppe från sin panna. Det var ansträngande att möta ett svärd, behövde anstränga muskler som ofta inte fick jobba på det sättet. Han hade styrkan och hon smidigheten men han kompenserade bra med att hålla igång hans fötter kvickt. Åter igen kom hon mot honom slängde åter en kniv mot hans håll för att ge honom lite svårighet att akta sig för kniven och sedan hennes kropp som kom nära. Hon lyckades aldrig riktigt få en öppning vilket frustrerade henne något, syntes troligen på hennes hungriga ögon som inte var van att förlora.

Han lät henne aldrig riktigt få en öppning samtidigt som han hade svårt att hålla avståndet emellan dem vilket gjorde att ingen fick övertaget även om ingen var i underläge. Frustrerande men samtidigt drog det hela tiden fram ett leende på hennes läppar även om hon inte ens märkte det själv. Hela tiden gick dansen fram och tillbaka, rörde sig utefter den andres steg där deras blickar ständigt ansträngde sig för att analysera situationen och anpassa sig därefter. Hon lät honom sällan få andas ut men detta tog mycket på hennes krafter också, speciellt då hon hela tiden behövde skifta från attack till försvar vilket började nu märkas i musklerna som brände under hennes hud. Han fick in något slag som troligen skulle lämna blåmärken och dem gångerna hon tappade sin dolk hade hon en ny väldigt snabbt i handen. Att vara tom innebar ofta omedelbar förlust vilket hon inte ville få smaka på denna kväll. Att utmana en kung var aldrig smart, ännu mindre ge honom ordentlig utmaning men samtidigt ansåg hon att han borde inte ha frågat om han inte genuint varit intresserad av att få en utmaning. På ett sätt gjorde hon honom en enorm tjänst genom att träna med honom då han längre fram i framtiden behövde kunna skydda sig från henne.

Det tog ett för långt tag men tillslut lyckades hon se en viss öppning där hon inte tvekade för ens en sekund. Han använde sitt skaft och hon avvek inte utan lät den träffa hennes kind samtidigt som hon fick in två välplacerade slag mot hans dominanta arm. Slagen var uträknade på så sätt att hans arm skulle bli obrukbar under en kort period då nerverna inte längre fungerade och hon tog sin chans för att kliva ännu närmare in i hans famn och lade dolken emot hans hals medan hennes läppar snuddade vid hans kind. ” Dödlig ja, men helt utmattad efter att ha fått möta er.” Han kunde troligen känna hennes stora leende på sina läppar då dem vidrörde hans hud, inte i en kyss eller något men bara snuddade då hon pratade mot hans öra. På avstånd kunde nog många tro att de stod och kramades nästan då de stod så nära varandra. Hennes andetag var snabba och djupa då hon försökte få tillbaka luft i lungorna efter det ansträngda passet medan droppar av svett rann nedför hennes panna, hon slöt smått sina ögon för att försöka återhämta sig igen och samla sina tankar när hon stod så nära denna självklart ståtliga man.

Hon skulle ljuga om hon inte erkände att en viss besvikenhet högg till vid hennes hjärta när han tog ett steg tillbaka och plockade upp sitt svärd. För att inte stå kvar och hänga läpp började hon gå runt och plocka upp sina dolkar som var utspridda på marken efter deras strid. ” Var ett tag sedan jag behövde gå runt och samla upp så många dolkar. Med handen på hjärtat hade jag inga kvar i reserv.” Hon hade varit pressad på slutet för tiden hade varit hennes största fara för varken musklerna eller hennes försvar hade hållit om striden fortsatt i några minuter till. ” Just ja, armen kommer komma tillbaka snart. Jag träffade bara några nerver som tillfälligt domnar bort.” Alla hade inte varit med om detta tidigare och känslan var minst sagt obehaglig. Hon hade utsatts för det flertal gånger och varje gång hade det fått henne frustrerad och arg. När väl hans fråga kom blev hon tvungen att fundera lite innan hennes kropp vändes mot honom och ett stort leende sken på hennes läppar. ” Åh men en dam avslöjar aldrig sina hemligheter. Kanske kan jag våga avslöja om du vinner över mig framöver i en träning.” Hon ville ge dem båda en anledning till att fortsätta träffas, att inte göra detta till en engångsföreteelse. Knivarna satt äntligen på sin rätta plats igen gömd bland tygen och hon rättade till sin klädesel något för att sakta närma sig Sandor igen. ” Går också att byta hemligheter, jag är inte helt omöjlig.” Rösten var alltid lite retsam blandat med lockelse när hon pratade. Hon försökte inte göra det för öppenbart att hon flörtade med honom men dolde det inte helt heller. En man önskade ofta bli åtrådd och även om hon inte kunde öppet visa det kunde hon ibland ge honom några hintar på det. ” Men jag tackar ödmjukast för att ni tog er tiden att träna med mig. Var länge sedan jag fick ett sådant motstånd och från en sådan ståtlig man också. Gav en ny dimension av motstånd måste jag erkänna.” I ögonvrån kunde hon nu upptäcka ett par damer som rörde sig bland träden emot deras håll. De hade inte än riktigt uppfattat att andra fanns här och inte skulle de riktigt få chansen att förstå vad som nyligen skett här.
” Tydligen är inte ensamhet något som kan förväntas i ett slott.” Mumlade hon tyst och vände åter sin uppmärksamhet mot Sandor igen för att niga djupt. ” Jag får åter igen tacka och måste ursäkta att jag avviker.” Med dem orden började hon röra sig med stolt hållning bortåt från damerna som verkade själv leta efter en avskiljd plats att vara på. Deras röster började nu indikera på att de uppmärksammat henne och Sandor men som tur kunde de inte annat än att fundera på varför dem hade varit här ute.

Dagarna i hovet var tristare än hon hade kunnat tro. Antingen satt hon på någon te ceremoni och pratade om onödiga saker med hovdamerna eller så underhöll hon några gäster för drottningen, annars hände inte mycket mer. Självklart försökte hon umgås med sin nyfunna vän Tinadea som lyste upp tillvaron något och gav henne en anledning att få se fler platser i hovet utan att skapa misstankar. En ungkarl hade försökt visa sitt nyfunna intresse för Nemea men hon hade mer eller mindre ignorerat hans ansträngningar för att inte riskera sitt rykte. Även om kungen inte skulle ge henne någon uppmärksamhet så ville hon inte att han skulle tro att hon var otillgänglig. Hon ville inte heller skapa rykten eller göra drottning arg på något sätt. Helst ville hon bara synas på dansgolvet och sedan glömmas bort igen så hon kunde arbeta ostört bland skuggorna. När hon väl var helt ensam hade hon självklart gått ut i trädgården och tränat i hopp om att få se skymten av kungen igen men som väntat var han en upptagen man och hon fick träna själv bland träden.

Det var inte förrän en molnig och regnig dag som hennes hopp fick tändas när ljud kunde höras längre fram bland träden där hon rörde sig. Hon var åter igen träningsklädd och hade fått tid över till att få röra på sina kläder men hade inte förväntat sig besök. Den sista biten smög hon på tårna fram och var noga att inte kliva på löv eller grenar i ett försök att smyga upp något på honom. Hon studerade hans rörelser på håll med ett vagt leende på sina läppar och förstod vad många såg i hans utseende, varför många damer pratade om hans yttre. Drottningen verkade vara lyckligt lottad även om åren hade tagit sitt pris på hans utseende. ” Det ser ut som om formen håller i trots att du inte tränar så ofta.” Hon klev upp bakom honom med en dolk vilandes i hennes hand medan hon tog steg närmare. ” Lite avundsjuk då jag måste träna varje dag, blir ganska tråkigt när man är ensam.” Blicken såg sig lite försiktigt omkring men en sådan dag som denna var troligen inga andra ute och vandrade. Det var dessa dagar hon gillade att träna som mest, kylan från regnet samt ensamheten då inga andra föredrog att röra sig ute i det vädret. Därav hade hon inte väntat att se kungen träna ute just nu. ” Jag tänkte värma upp, vad sägs om att köra utan svärd och dolk? Bara nävar och ben? ” Hon rörde lite på sina armar för att börja mjuka upp lederna och stoppade undan sin dolk igen. Tanken från början hade varit att överraska honom men idén var inte så bra i verkligheten som i tanken.

” Ni är för ödmjuk. Vi båda vet att du besitter styrkan, tar du verkligen i utan att hålla tillbaka så räcker det med en träff för att få omkull mig.” Hon rörde lite på nacken för att mjuka upp de stela musklerna men behöll blicken studerandes på honom. Hon hade smidighet och snabbhet, han besatt skicklighet och styrka, det handlade mest om vem som gjorde misstaget först vilket inte alltid indikerade bara på vem som är bäst. Hade det varit ett fält i en strid hade hon inte haft en chans men de slogs faktiskt alltid i hennes terräng där hon hade mer fördel. Hon var självsäker i sina kunskaper och i sin teknik men hon var tillräckligt ödmjuk för att se sina brister och inter underskatta sin motståndare. I vissa lägen behövde hon sänka sin ansträngning för att matcha motståndaren för att inte vinna med för stora marginaler men här behövde hon verkligen fokusera och ge sitt bästa om inte rumpan skulle åka i marken. ” Ska jag vara ärlig tycker jag det är lite synd att se dig på ett kontor eller bakom ett skrivbord då du verkligen glänser som mest när du tränar.” Han var en kung, en stor sådan men hon fick inte sken av att han var så pass lömsk och maktgirig som många andra, han verkade ha mer ett hjärta av en soldat så frågan var hur han hamnade här i slutändan?

När han gjorde sig redo växte sig leendet allt större och hon tog några steg mot honom med rak rygg för att retas med honom, psyka honom kunde man också kalla det innan hon själv hamnade i en djupare position. Det syntes redan här att dessa två skulle använda två helt olika tekniker men det var just detta hon såg fram emot. Snabb som hon var motades en spark mot hans sida men hon var beredd på att han skulle parera och var då beredd att snurra runt så att hon kunde få till en spark med sitt andra ben lite högre upp men mot samma sida. Tekniken hon använde var inte speciellt vanlig och hon hoppades att han kunde bli lite förvånad över hennes rörelser. Att bara mota slag och skydda sig skulle resultera i vinst för Sandor, hennes vinst låg i att förvåna och överrumpla men också se till att aldrig låta honom få in en träff. Ett slag från honom om han tog i skulle direkt skapa smärta hos henne och hon behövde vara tillräckligt kvick på sina fötter för att hålla sig i rörelse och akta sig för honom.

När hon landade på marken sköt hon tillbaka för att skapa lite avstånd så hon kunde samla sig innan hans slag kom. Blicken studerade varje muskel på hans kropp intensivt för att försöka läsa av hans rörelser medan hon höll en lägre ställning för att ge honom mindre yta att träffa. När hennes ben hade träffat hans kropp gick det inte att ta miste på de muskler som faktiskt gömde sig där under. Det hade varit hårt att slå i och även om hon var van betydde det inte att sparken varit skön från hennes sida. Hon behövde verkligen få in många slag för att han skulle falla, frågan var om hon hade orken för det.

Hon var allt lite frustrerad över hans rörelser och slag, hon kunde verkligen känna att han höll tillbaka på sin styrka och även om han kanske inte gjorde det med mening så var det på ett sätt en förolämpning mot henne, han såg henne inte som en värdig motståndare än. Detta gjorde henne mer vågad, mer aggressiv i sina rörelser och slag för att tvinga honom och ta i, tvinga honom till att inte hålla igen. Detta gjorde dock att hon själv även tappade en viss del av kontrollen då hon slogs på ett sätt hon inte helt behärskade än. Hon fick in ett grepp om hans arm och tänkte vrida till så han skulle hamna på marken men då han lyckades hålla emot och hennes fäste mot marken spacklade till på grund av hala löv slutade allt i att hon drog ned dem båda på marken istället. Till hennes förvåning såg hon mot Sandor och hängde inte riktigt med vad som hänt förrän ett stort och frigörande skratt lämnade henne. Den frustration som byggts upp släpptes med skrattet och hon såg ironin i den hela situationen.

“Du min kung är mig på fruktansvärt frustrerande och så charmig på samma gång att jag inte kan bestämma mig om jag vill slå dig eller kyssa dig.” Sade hon mellan skrattet men började sedan samla sig för att komma upp på benen igen. Hon borstade av lite smuts från sina kläder och lät sin blick studera honom när han reste sig upp. “Nästa gång du håller igen med din styrka så kommer jag ge dig en blåtira.” Hon rätade på sig och lade sin hand på häften för att ge ifrån sig en bestämdhet. Leende på läpparna var lite slugare denna gång och håret som var uppsatt hade halvt fallit ur. Slingorna hängde blött efter hennes ansikte och vissa slickade dig efter hennes kind vilket gav henne en mer vildare utstrålning. Trots att hon klantat till det så hade hon ändå uppskattat deras träning då hon hade fått testa saker hon tidigare inte vågat sig på. ” problemet är väl att jag behöver få in en träff före vilket jag frustrerande nog inte verkar få in. Som jag hade önskat att få se er ute på slagfältet. “

“Synd du borde få höra det oftare.” Självklart gick hon över sin gräns mot sin konung men det var rätt uppenbart att han behövde få en fristad borta från allt sådant hovspel och ramar. Han verkade trivas, lika som henne, utanför allt sådant spel och hemlighetsmakeri. Självklart fick han bestämma själv kring detta men hon ville erbjuda honom en sådan plats kring hennes sällskap där han kunde få pusta ut och vara mer sig själv. Självklart låg ett större motiv bakom allt detta men det var något han aldrig skulle få reda på.

“Tror du verkligen att jag skulle våga erkänna min förlust OM du lyckades få till den? ” skrattade hon milt åt hans ord men tog några steg närmare tills det bara var några centimeter luft mellan deras kroppar. Försiktigt sträckte hon ut sin hand för att plocka bort ett löv från hans hår. ” hela mitt liv har jag tagit smällar, en ärlig från dig hade bara fått mig glad.” På ett sätt hade det dämpat hennes skuld när hans liv inte längre kunde ses i hans ögon. ” jag är, lika som dig, här för att träna och få glömma allt det andra. Vara bara Nemea, en för jäkla bra kämpe.” Det sista fick hennes retsamma leende att åter komma tillbaka och hon tog ett bakåt för att ge honom lite utrymme igen. Att vara för på skulle inte vara gynnsamt. ” jag brukar normalt sett somna i ett bad efter träning men jag törstar otorligt mycket efter en öl just nu. Är kungen för upptagen eller vågar han smita ut för att dricka lite öl?”

Han var så lätt att tala med, hon hade trott att den stora starka kungen skulle vara mer kall, mer skräckinjagande men han var mer en man än en kung här vilket var positivt i hennes ögon. Kanske hade han varit ett bra val, en bra konung, hon ville på ett sätt tro det men tyvärr visste hon den andra sidan av honom, den lömska och mordiska som slaktat hela hennes familj för ingen anledning, ingen anledning hon fått förklarat. Egentligen ville hon få svar till varför men orden kunde hon inte uttala för att riskera sitt mål. Det var bara svårt att hålla kvar i hatet när han var så otroligt charmig att var kring. Fick henne konstant att glömma vem han egentligen var och vem hon egentligen är.

Hon hade inte riktigt förväntat ett ja så vid hans ord sken hon nästan upp och log det där stora leendet från öra till öra. ” Jag har hört att låta sina vakter ibland få träna scenarion är bra så vi kan säga att du gör dem en  tjänst?” Skrattade hon fram och började gå åt det hållet han gestikulerat mot, såg till att han kunde komma upp bredvid henne. När han nämnde om ett magiskt värdshus blev hon tvungen att tänka till men inget kom till hennes minne kring detta. Lät på ett sätt för bra för att vara sant. ” Har nog aldrig hört om det tidigare men låter otroligt bra om man kan få ta en öl när det väl önskas. Har du varit där tidigare?” Självklart var hon skeptisk till det hela men tänkte inte låta honom veta det. Så länge de fick tag på en öl och vara utanför slottets kalla murar var hon nöjd. Visst var hon inte klädd för detta men därför var ett värdshus optimalt, ingen brydde sig om vart de kom ifrån eller hur de såg ut, mycket lättare att smälta in. ” Det var ju tur att jag tog bort lövet från ditt hår så inte du behövde visa dig offentligt i ett sådant ovårdat skick.” Retades hon nu tillbaka när de gick bland träden, båda hade blivit rätt blöta ifrån regnet och de såg nog rätt vild och ovårdad ut oavsett. Hennes hår hade halvt lossnat ur hennes uppsättning, gav henne en mer sensuell och otämjd utseende som matchade hennes brinnande ögon. Klänningen satt hårt mot hennes hud nu och lät huden få blöta kyssar av kyla och vatten men hon verkade inte bry sig om det, hon var rätt varm från träningen. ” Har du några mynt på dig eller ska jag smyga snabbt upp till mitt rum och hämta?” Hon hade helt glömt bort att hon inte hade ens ett mynt på sig och även om hon gärna bjöd honom på öl skulle de slösa dyrbar tid om de behövde springa runt i slottet, även riskera att bli påkommen med att smita ut.

Det gick inte att missa nyfikenheten som allt växte sig större när de gick in bland sten igen, fötterna bytte ut löv och grus mot hård och kall sten. Smarriga smulan lät verkligen påhittat men magi var inget ovanligt även om det heller inte var vanligt, det var bara ett koncept hon inte sett så ofta eller beblandat sig med, därav fanns inte kunskapen om vad egentligen magi hade för kapacitet. Blicken studerade Sandor medan läpparna rörde sig och förklarade lite kring värdshuset men lät det fortfarande vara en del mystik kvar kring ämnet, blev lite nöjd över att han tog av sig smyckena då det indikerade på att öl verkligen skulle ske, inte bara tomma ord. “Vad mer för namn har ni?” Hummade hon lite lätt och retsamt när han nämnt det, tog ett litet steg närmare men lät dem än ha luft emellan kropparna. “Charmiga kungen, stiliga kungen, irriterande kungen, tappre kungen, kungen som åker på rumpan för en dam? Kan faktiskt tänka mig att du har en del smeknamn.” Det där charmiga men retsamma leendet prydde hennes läppar men blicken släppte tillslut honom när han nickade bort mot slutet av korridoren efter att ha nämnt om värdshuset. Förvåningen gick inte att missa då hon aldrig väntat sig att den omtalade dörren faktiskt skulle finna så nära till hands. ” Börjar tro att jag kommer ge dig ett nytt smeknamn snart, den retsamma kungen om du jävlas med mig.” Det kunde inte vara verkligt att dörren skulle finnas här framför allas näsor utan att mer rykten fanns kring den, han måste verkligen retas med henne men ändå var nyfikenheten störst och därav började stegen leda mot dörren, osäker på om hon ville ta risken att bli lurad utav honom.

Jo hon hade hört några namn sedan innan och hon själv hade några gömda djupt inom sig, mördare, tyrann, kallblodigt, vidrig, ja dem gömde sig djupt in hennes hjärta men de kändes inte lika skarpt som innan, de suddades allt mer ut då han var så vänlig mot henne. Fanns en charm där som var svår att inte märka och därav fick hon svårare att styra sig själv i det hela.

När han gick fram och öppna dörren gick hon efter som ett nyfiket barn som hoppades att hitta presenter. Ögonen var stora i förvåning då hon möttes av alla olika dofter och ljud. Det var fler än hon trodde där inne och från alla olika platser i världen, olika raser hon än inte sett själv vilket fascinerade henne att nu få se. Rösterna var glada och vissa mer högljudda än andra, var så svårt att ta in allt på en och samma gång då allt var så nytt och märkligt. Hon hade verkligen gått igenom en dörr och hamnat på ett helt annat ställe, en plats som hon inte ens vågat drömma om. “Detta är helt fantastiskt.” Andades hon tyst ut och gick längre in med blicken hela tiden flackandes emellan alla bord och personer. Några verkade inte så glad över att få hennes uppmärksamhet men dem flesta verkade ignorera denna dam som så tydligt var ny i denna miljö. Nästan lite lyrisk vände hon uppmärksamheten mot Sandor med ett stort skinande leende på sina läppar. “Tack så mycket för att du ville visa mig detta.” Ja hon hade troligen inte fått chansen att uppleva detta utan honom.