Post has published by Vintersaga
Viewing 20 posts - 1 through 20 (of 37 total)
  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Anahita hade sin senaste lektion i huvudet medan hon vandrade längst med en av gatorna i Caras Idhrenin, hon slöt sina ögon och gjorde sig medveten om sin omgivning till en upphöjd nivå, navigerandes bland folket utan att ha sina ögon öppna. Det krävde mycket av hennes sinne och hon plockade snart upp saker utanför hennes naturliga sinnesräckvidd när hon började tappa fokus och var snart tvungen att avbryta på grund av överbelastningen. Bland alla intryck hon tog in från magins överslag så var det ett som fastnade i hennes sinne och utan att förstå det så visste hon exakt vart hon behövde gå. Så hon svängde abrupt.

    Olikt många klasskamrater och jämnåriga så bar Anahita inte klänning eller annan feminin klädsel, utan enkla fasta läderbyxor och en formsittande svart väst över en vit skjorta, enkelt klädd, och över armen bar hon sin axelväska med böcker. Hon hade sitt långa korpsvarta hår bundet som en svans liggande längst ryggen hennes och hade inte besvärat sig med varken smink eller smycken, vilket inte gjorde henne unik, men det utmärkte henne. Särskilt då hon kom från ett högadelshus.

    Hon stötte sig genom floder av folk längst gatorna och kom snart in på sidogatan hon hade hört genom sin magi. Bara några steg in på gatan stod en grupp bestående av fyra unga män i en halvcirkel runt en ung kvinna, bland vilka en av männen hade en alltför aggressiv position från vilken han verbalt tryckte ner henne, och från Anahitas tolkning var han i återhämtning från en våldsam fysisk kontakt med henne. ‘Kvinnoslask från Iselem hör inte hemma i paladinordern, har du inte fattat det ännu? Hur många gånger ska vi behöva-‘ Orden hon hade hört ekade i huvudet. Mer hade Anahita inte hört innan magin överbelastade henne och hon var tvungen att släppa den, men det räckte för henne. Tonläget sa allt Anahita behövde veta.

    Att ignorera något som det låg inte i Anahita’s natur, som sökte sig till dem omedelbart. Hon kände igen mannen från tidigare tillfällen, hon hade drabbat samman med honom bara några dagar tidigare när hon inte sett honom och gått rakt in i honom. Han hade svurit åt henne då, men hennes klasskamrat hade varnat henne i tid om vem han var och Anahita hade hållit sig från handling. Inte den här gången.

    Hon gjorde dem inte ens uppmärksamma om att hon närmade sig, utan svingade sin axelväska med böcker rakt in i ryggen på en av killarna som slungades in i väggen med ansiktet först bredvid kvinnan, som det skulle vara första gången Anahita träffade. Medan de andra tre fortfarande höll på att återhämta sig från chocken sparkade hon till en andra i knävecket så han föll ner på sina knän. Väl nere på marken kom hennes väska från andra hållet och smällde till honom under hakan så att han föll ner på marken. Då angrep en tredje henne och hon klev åt sidan för att ge honom en smäll rakt på kinden som gjorde att han snubblade åt sidan. Ledaren anföll henne sedan och hon sparkade honom i knäet ovanifrån med kanten till sulan av sin stövel, vilket skickade honom skrikande till marken i smärta.

    Inledningsvis såg det ut som att hon hade däckat alla fyra på en gång, och det var slutet, men var och en av dem återhämtade sig och det blev en tvist fram och tillbaka bara en kort stund, hon fick in några sparkar och slag, men inte tillräckligt för att få någon av dem helt ur spel. Så hon hamnade istället först mot väggen där hon tog emot några slag i magen, och efter ett återhämtningsförsök tog hon ett slag i ansiktet rakt över näsan, som sänkte henne till marken. Väl på marken stod de på var sin av hennes händer medan en tredje sparkade henne.

    Scenen hade dock dragit till sig uppmärksamhet, och ledaren som mest stod och observerade på grund av sitt skadade knä visslade till för att få de andra killarnas uppmärksamhet, och de drog sig undan. Anahita var i bra skick fysiskt, men vid dagens ände, med den märkliga fysiska påfrestningen magin hade på henne när hon höll på lära sig den, så hade hon inte en chans. Sedan var de fyra stycken också. Så hon låg kvar på marken, flåsandes, stönandes, en aning mer blodig än vad som var harmlöst. Men som det verkade hade de lämnat den andra tjejen ifred.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    I händelsernas centrum hade en vithårig ung kvinna stått – det kanske inte så märkvärdigt i sig. Vad som ofta drog till sig folks uppmärksamhet var hennes hudfärg, vilket igen inte var en allt för stor ovanlighet bland magikerna. Skillnaden här var kanske att hon bar paladinernas symbol, Athals tecken, och uppenbart kom från Iselem. Ithia var hennes namn och hon hade blivit något av ett ökänt namn bland de flesta rekryterna för paladinordern. Det var inte en bra kombination att delvis vara en kvinna, och delvis vara av fel tro.

    Hon hade fått uthärda liknande påhopp hela sin uppväxt i Caras Idhrenin och Hannadon, och känslosam som hon var reagerade hon oftast med ilskna ord eller utfall – något som bara gjorde saker värre och resulterade i bestraffningar. Trots att hon spenderade otaliga timmar med att träna med svärd och sköld fick hon alltid arbeta dubbelt så hårt som de andra, och deras lärare tycktes alltid vara hårdare mot henne än de andra.

    Än en gång hade dessa pompösa arslen passat på att ta ett tillfälle att tortera och förminska henne, men snarare än att leda till en konflikt där hon var underbemannad och skulle förlora hade plötsligt en storm kommit och överraskat dem då de inte räknat med det. Ithias ljusa ögon såg med förvirrad häpnad på vad som skedde framför hennes ögon. Vem var denna dam som plötsligt kom och försvarade henne?

    ‘Brinn i helvete era jävlar!’ ropade Ithia, hårda ord från en kvinna som verkade ha ett så mjukt ansikte. Kort var hon också, med en glöd i sin blick då hon fortsatte svära efter männen. Hon var sedan snabbt vid Anahitas sida och hjälpte henne upp.
    ‘Jag… vet inte vem du är, men tack…’ sa hon lite andlöst, hon var inte van att tacka någon för något. Hon hade en mjuk röst, en viss darrning kanske på grund av hur upprörd och arg hon var, men också lite rörd över denna unga kvinna som försvarat henne. Rösten hade en tydlig exotisk klang i sig från Iselem, men hon talade karmanska flytande.
    ‘Du gav dem ett riktigt kok stryk, som en storm!’ utbrast hon imponerat, med ett litet skratt. Ithia var klädd i en enkel vit skrud med ett bälte runt midjan som fick fram hennes höfter och byst som inte riktigt gick att dölja. Det långa vita håret som annars hade varit uppe i en knut hade hamnat i lös oreda efter kaoset med männen.

    ‘Här, låt mig.’ sa hon och tog kvinnans händer i sina, Ithias händer varma och säkra. Med en kraftansträngning kallade hon på kraften inom sig, och lät helandets ljus fylla Anahita. Det lämnade henne något utmattad, trots allt var hon inte speciellt stark i magi, knappt stark nog för att komma in i paladinordern.
    ‘Känns det bättre?’ undrade hon och mötte Anahitas ögon, kanske lite blygt till och med, men med ett leende på läpparna som darrade lite.
    ‘Jag är Ithia.’ avslöjade hon.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Anahita log upp åt kvinnan och ett skratt slapp ut ur henne, men hon kvävde det hastigt då det gjorde ont och hon började hosta istället. När Ithia tog hennes händer och hon använde sin magi blev Anahita stel för ett ögonblick, för visst kände hon till paladinerna och deras helande konst, men hon hade inte förväntat det sig av kvinnan intill henne och den insikten, insikten att hon inte hade förväntat sig att en kvinna från Iselem skulle vara en paladin, gjorde mer ont än såren. Såren som snart inte märktes av alls. Anahita skämdes.

    “Ingenting att tacka för,” Stönade Anahita och satt sig upp. “Allting mindre än vad jag gjorde hade varit oanständigt.” Hon såg Ithia i ögonen och log, innan hon bugade med sitt huvud i tacksamhet. Hon lät blicken vandra över Ithia innan hon reste sig upp enkelt och erbjöd sig hjälpa Ithia upp till sina fötter också.

    “Mitt namn är Anahita Veit, och tack vare dig känner jag mig så gott som ny. Som tack för dina läkekonster, får jag kanske följa dig till din destination, se till att du inte fastnar i något bakhåll?” Hon log åt henne, ett självsäkert leende. Anahita var inte kunglighet, men hon hade hållningen av en och hennes blick bjöd inte in mycket utrymme för förhandling.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia höjde ett ögonbryn åt hennes kommentar med en viss road glimt i de ljusblå ögonen som var så ljusa så de nästan var vita – en ovanlig kombination i Iselem, hennes vita hår, de ljusa ögoen, men det förekom.
    ‘Åh? Så alla de som inte kom inrusandes här och ensam klådde upp fyra idioter för att försvara en otrogen ökenråtta är oanständiga?’ frågade hon, och använde skällsordet riktat mot iselemer vardagligt. Hon visste vad folk sa om henne.
    ‘Det är en stor sak, Anahita. Tack.’ sa hon och mötte kvinnans blick menande, och kramade hennes händer i förtydligande av det. Hon rodnade lite över frågan, som om hon behövde beskydd. Kanske inte, men lite sällskap kunde ju vara trevligt för omväxlingens skull.
    ‘Är du säker?’ frågade hon. ‘Jag ska ända bort till andra ändan av ön…’ förklarade hon.
    ‘Paladinordern åter mig inte sova i deras baracker, så jag har ett rum på ett värdshus där.’ förklarade hon, lite generat.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hon ryckte ödmjukt på axlarna åt hennes svar, men log åt henne. Visst var kvinnan från Iselem, men det var inte anledning att blunda för översittare på det sättet. Med det började hon gå.

    “En promenad gör mig gott, jag ska ändå bara tillbaka till mitt rum för att lyssna. Det kan jag likaväl göra någon annanstans.” Hon skrattade till och tittade på sin hand, där torkat blod från striden fanns kvar. Hon gnuggade lite ömt mot blodet, även om det inte besvärade henne. Bara för att ha något att göra.

    “Är det åtminstone ett fint värdshus? Även otrogna ökenråttor förtjänar att leva bekvämt.” Hon valde att inte tänka för mycket på det kvinnan sa om ordern, för det fick en eld att brinna inom henne, en hon visste skulle vara svår att släcka om den fick för mycket bränsle.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    ‘För att lyssna?’ undrade Ithia lite nyfiket, hon spenderade inte så mycket tid med magikerna eller akademikerna, Sera ibland men det var länge sedan de haft tid att prata nu. För det mesta var hon trots allt i Hannadon, men några veckor åtminstone nu skulle hon vara här. Kvinnan verkade kunna strida, och hade kommit till hennes räddning trots risken för egna skador. Varför? Det hela gjrode henne nyfiken. Lite blygt kanske drog hon en hand genom sitt vita hår och lade det bakom örat på sidan som var närmare Anahita, så hon bättre skulle se på sin oväntade kompanjon.
    ‘Relativt fint.’ hon hade en del besparingar, trots allt.
    ‘Jag är nyfiken på dig, var lärde du dig slåss så bra?’ undrade hon då de kom ut på gränderna bland folket igen.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    “Lyssna genom magi. Man kopplar bort sina fysiska sinnen och expanderar sitt magiska sinne för att se bortom det ögon och öron klarar av. Jag såg dig och idioterna från två kvarter bort.” Hon log åt henne och klappade henne på ryggen försiktigt.

    “Hemma i Iserion. Jag har blivit tränad i krig och strid sedan barnsben. Skönt att det äntligen kom till användning, synd att jag åkte på stryk bara.” Hon skrattade till och ryckte på axlarna. Såklart hade det kommit till användning tidigare, men det var ingenting hon kände för att prata om.

    “Min far har ett ganska högt ämbete och på grund av oroligheterna hemma blev jag tränad för att slåss väldigt tidigt, då det finns en hotbild mot min familj.” Hon hade alltid varit tacksam för sin träning, men sedan hon kom hit hade den nästan blivit någonting hon skämdes för, så hon var glad att svara på frågan när någon äntligen frågade. De flesta av de hon var bekant med här var pacifister, med några få undantag.

    Hon låste blicken mot Ithia, glad att få träffa någon från paladinordern. Det hände inte ofta, de höll sig separat från magikerna verkade det som. Inte så konstigt egentligen, då ena var högt religiöst och det andra en kulturell blandgryta.

    “Gör dina lärare ingenting åt mobbarna där? Eller utstår du samma från dem?”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    ‘Ah, sådant som mina mästare klagar på att jag har för lite tålamod för, eller att jag är för enfaldig för.’ sa hon med ett litet sarkastiskt leende och vågade ta sig själv med en gnutta ironi.
    ‘Det värsta är väl att de har rätt. Så du kan både slåss och använda magi, är du lika bra på allt du gör?’ undrade hon, något pratsam, kanske mer pratsam och mindre korrekt än många där då det kom till att tilltala en som hade hög status som Anahita.
    ‘Iserion.’ hummade hon. ‘Där har jag aldrig varit. Värt ett besök?’ frågade hon på sitt snabba vis, för att låta sina klara ljusa ögon vända sig till Anahita igen. Så mystisk och rakryggad.

    ‘Åh, sluta nu, du var otrolig.’ sa hon med en hand på Anahitas arm lite vågat, men till synes självsäkert även om hon kanske inte kände sig så inombords och skrattade till lite mjukt över hennes berättelse.
    ‘Så för att summera, magiskt kunnig, bra på att slåss, från en viktig familj med en mystisk och hotfull bakgrund.’ frågan som var så rakt på gjorde henne lite obekväm.
    ‘Det beror på vad du anser med mobbning, de är hårda mot oss alla.’ sa hon lite avvikande.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Anahita log åt henne. Den här Ithia var inte hälsosam för Anahitas ego, det var klart, så som hon bredde på med tacksamhet och beundran. Anahita gick kanske en aning rakare i ryggen än vanligtvis och nickade.

    “Ganska bra summerat, Ithia. Jag skulle inte besöka Iserion däremot, där finns det inte mycket att se. Det här stället och resten av världen är betydligt mer intressant, om jag får vara ärlig. Men träffas vi någon gång i Iserion så ska jag se till att visa dig runt.” Hon kunde inte låta bli att studera kvinnan bredvid henne, kontrasterna iögonfallande nog att Anahita hade svårt att inte beundra dem.

    “Berätta om dig själv. Hur hamnade du här?” Hon valde att inte kommentera hennes svar om mobbarna, inte nu direkt, det kändes som ett för tungt ämne att hålla igång under en promenad.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    ‘Det låter som en plan!’ sa hon, som om de redan kände varandra. Ithia fick en liten rodnad på sina kinder då Anahita betraktade henne, tur nog syntes sådant inte så bra på hennes hud. Märkligt att känna som om Anahitas blickar inte var med avsmak på grund av hennes härkomst eller utbildning. Istället gav hon bara ett leende och vände blicken framåt, för att skratta bort hennes fråga lite.

    ‘Åh en sådan tråkig lång berättelse.’ sa hon lite avvisande men lättsamt.
    ‘En ung flicka som gör något dumt med magi utan att veta om det, och skickas iväg från sin familj för att studera magi. Det visade sig att jag inte hade styrka nog för magistudier, och bara dög för paladinerna, och att klara de fysiska testen var på håret. Men hellre det än att bli neutraliserad.’ sa hon och ryste till av blotta tanken. Bäst att inte gå in på detalj på sådant och skrämma bort sin nya vän.
    ‘Och du då, brände du upp någon viktig klenod hemma kanske?’

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    “Låter som att du inte har haft det lätt alls. Jag bekagar.” Anahita höll en hand på Ithias rygg där de gick. Hon släppte ut en suck och antog att det inte var någon skada skedd i att öppna upp sig om ursprunget.

    “Jag kastade in min bror i väggen.” Hon log lite försiktigt. Det var nog talande att hennes första uppvisning av magi var en våldshandling.

    “Han retade mig som han brukade, så jag slängde honom genom rummet och han fastnade i väggen, som om han blev en del av den. Det tog nästan ett dygn att få loss honom.” Anahita stirrade framåt ofta medan de gick, och hennes blick var styrande. De som de mötte på gatan gick åt sidan istället för att förvänta sig det från Anahita och Ithia, hon hade en hård blick och en hållning som talade för att om de andra inte flyttade sig, så skulle de krocka.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia höjde ett ögonbryn lätt åt hennes beklagande, det var ju vänligt och omtänksamt men knappast hennes fel.
    ‘Är det du som orkestrerat mitt liv, som en dockteater Du behöver inte beklaga mitt liv. Athal har säkert ett syfte bakom allt.’ sa hon, trots allt var hon en blivande paladin och behövde minnas att det fanns gudomlighet bakom även det som var mörkt.
    ‘Säkerligen är det mitt tålamod och min viljestyrka som testas extra hårt.’

    Vid hennes bror höjde hon ett ögonbryn lite nyfiket.
    ‘Låter som något syskon gör, med eller utan magi.’ påpekade hon lite skämtsamt och skrattade muntert åt beskrivningen.
    ‘För min del var det liknande, ett fall från hästen som resulterade i ett ordentligt sår som läkte sig av sig själv. Sharahs utvalde ansåg de, och så vidare. Visade sig att jag inte hade så mycket kraft som de hade hoppats, och inte var allt för utvald.’

     

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hon skrattade åt hennes svar till beklagan. Hon tog tillbaka sin hand och höjde händerna i luften som för att signalera sig upptäckt.

    “Påkommen. Du är mitt största konstverk.” Hon log för sig själv men ryckte sedan på axlarna och sökte sig till Ithias blick.

    “Athal har ingen plan som kräver av dig att lida. Det är helt och hållet människornas agenda. Athal valde dig, men det är den fria viljan som förtrycker dig.” Hon satt en hand på Ithias axel och log åt henne.

    “Paladinens kraft kommer inte från hur ljust dina fingrar lyser. Din styrka avgörs när du står inför en omöjlig fiende och kliver framåt istället för bakåt.”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia fnittrade till lite åt hennes ord om konstverk, inte ett speciellt paladin-aktigt ljud, men det var kanske okej att inte vara en stor och stark krigare hela tiden? Men hon kunde känna en värme över sättet Anahita talade om henne.
    ‘Du talar som en paladin själv, har du Athal nära hjärtat?’ undrade hon lite nyfiket, och stannade till vid ett värdshus som såg relativt fint ut på utsidan, inte det dyraste men absolut inte det billigaste heller.
    ‘Så, vad sägs om ett glas, kanske? De har en fin bakgård med utsikt mot havet.’ föreslog hon.
    ‘Ett tack måste jag ju ge dig, trots allt.’

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    “Jag känner ingen kärlek till Athal. Jag är bara lärd i Hans väg, samma som jag blivit utbildad i andra, så som Sharah, Oden, Erethil och Tharûk. Min familj är politiker, till dem är tron inte mycket mer än ett verktyg. Så tyvärr har du ingen Athal-bästis hos mig, men jag pratar gärna om Honom.” Hon log åt henne och stannade upp för att betrakta värdshuset hon bodde i. Det såg bättre ut än hon först hade antagit, men var inte riktigt ett ställe Anahita skulle välja att bo på. Hon tillät sig själv vara bortskämd, även om hon skulle sova i gytja om det krävdes av henne.

    “Tackar som erbjuder, jag tar väldigt gärna ett glas eller två. Det är nog första gången jag är i sällskap av en paladin och det inte handlar om politik. Ni har besökt mitt hem några gånger när jag varit i Iserion, min far gillar sina insikter i världen, men jag har faktiskt aldrig druckit någon under bordet.” Hon hånlog åt Ithia och klappade henne lätt på ryggen.

    “Efter dig!”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    ‘Verkligen?’ frågade hon, att någon var så likgiltigt inställd till gudomligheterna var rätt främmande för henne, speciellt då hon kom från Iselem där det praktiskt taget var tabu att inte vara religiös. Kanske här med i Caras Idhrenin, men inte alls i samma mån. Det var inget man talade om så ofta, och på ett vis var det rätt uppfriskande att höra någon på det andra spektrumet av den debatten.

    Så de satte sig ned på den lite mer privata bakgården där man kunde få lite avstånd från övriga studeranden, mästare, hantverkare och annat folk som bodde på ön eller besökte den.
    ‘Druckit någon under bordet, säger du?’ undrade hon lite retsamt då hon beställde en flaska vin åt dem.
    ‘Vi får väl se, jag kanske är tåligare än du tror.’ då väl flaskan kom och drycken hälldes i två glas höjde hon sitt åt henne i en skål och sökte hennes blick.
    ‘Skål då, för att klå upp snobbiga män.’ sa hon med ett leende på de mjuka läpparna, och tog en klunk. En stund var hon tyst, blicken på vattnet.
    ‘Det är intressant det du sa, om tro alltså. Jag som vuxit upp i Iselem har Sharah väldigt nära hjärtat, även om det är något jag inte borde säga högt med denna symbol på bröstet.’ sa hon och gestikulerade till paladinernas insydda emblem.
    ‘För mig är Sharah och Athal densamme, men så ser inte de på saken.’

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hon log å beställningen av in och betraktade flaskan noggrant när den serverades. Hon var inte riktigt en vindrickare, även om hon hade blivit van med det efter all träning om middagsetik och annat. Hon hade föredragit någonting annat och undrade för ett ögonblick om man ens kunde bli full på vin. Hon log åt Ithia och skålade som önskat, för att sedan ta en klunk själv.

    “För att klå upp snobbiga män!” Hon log brett och nöjt åt henne. När ämnet religion kom upp igen glädjes Anahita av någon märklig anledning. Hon tyckte inte om religion generellt, även om hennes familj ändå var religiösa, trots deras attityd kring syftet med en religion. All utbildning däremot hade färgat Anahita helt annorlunda.

    “Iserion är inte utan tro. Min familj är religiös och de flesta jag känner likaså, men det har aldrig riktigt fungerat för mig. Jag har inte hittat Athal, som man kan säga.” Hon tog sig en klunk till innan hon fortsatte. “Jag förstår att de blir densamma för dig. De har mycket gemensamt och det finns texter som påstår detsamma som din uppfattning, historiker med en bättre förståelse för den här världen än jag någonsin kommer ha, men vissa saker fastnar.” Hon tvekade för en kort stund innan hon fortsatte, efter ännu en klunk av flytande mod.

    “Då jag saknar tro har jag svårt att se dem som samma däremot. Om de båda är påhittade, de presenteras olika och de heter olika, då är de olika. Man kan ha många namn såklart, min far är både Helmer och Nattfaran, men jag känner honom och jag vet om hans namn. Utgår vi från att både Athal och Sharah är äkta så har vi att göra med en sadistisk Gud, för båda religionerna påstår att Han svarar till deras namn på honom. Det är nog bara en tidsfråga innan vi går till krig om vilken version av Honom som är rätt.” Hon talade öppet, rakt, utan hänsyn. Hon var inte känd för sin finkänslighet, hon mjukade inte kanter, hon vandrade inte runt i ett ämne länge innan hon kom till poängen. Såklart hoppades hon att Ithia inte skulle kasta ut henne för det hon sa, men hon var tvungen att vara sann till sig själv, till och med i samtal med en blivande paladin.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Det var märkligt att höra henne så frispråkigt tala om religion på detta nästan kalla vis. Hon höll kanske inte riktigt med hennes åsikter och världssyn, men hon kunde respektera någon som stod för sin åsikt och som kunde stå för sig själv.
    ‘Du verkar väldigt beläst.’ påpekade hon simpelt, inte en konstig sak kanske här i lärandets centrum, men många gånger kändes det som om adeln bara hängde där och festade om kvällarna, snarare än att faktiskt lägga energi på studier.
    ‘I mina yngre dagar hade jag säkert blivit upprörd över dina ord, men jag har väl blivit botad av min misstro mot andra världssyner.’ inte för att hon inte var ung, hon hade bara fått lite kött på benen och sett andra saker än Iselems värld.
    ‘Och det du säger är säkert sant, en av orsakerna till varför de ser på mig så misstänksamt och med misstro – speciellt män som de du klådde upp.’ Ithia gav henne ett mjukt leende och drack en klunk av sitt vin utan att bryta ögonkontakt.
    ‘Kanske du fäktas också?’ undrade hon. ‘Och i så fall, kanske du vill pröva på att utmana mig en dag? Det vore fint att slåss mot en kvinna med din förmåga, snarare än de män jag måste spendera dagarna med.’

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    “Väldigt beläst vet jag inte, men jag har blivit lärd att ifrågasätta allt.” Hon log åt henne lite stolt, för att sedan rycka på axlarna medan hon tog en klunk till av vinet sitt. Såklart var det kanske inte någonting att vara stolt över egentligen, att uppfostras cynisk och ifrågasättande, men det hade sina fördelar. Särskilt när man helt enkelt kunde vara selektivt ifrågasättande. Just religion var väldigt lämpat att vara skeptiskt mot, åtminstone om man frågade Anahita.

    “Rättelse. Jag klådde inte upp de männen, de klådde upp mig. Men jag stod upp för dig, så varsågod.” Hon log retsamt innan hon fortsatte. Att skratta, eller att ens le kunde fortfarande kännas, även om smärtan hade lämnat henne sedan länge. Det var märkligt, det var som att hennes kropp ville ha ont i stunden, men själva smärtan var borttagen av Ithia.

    “Fäktas? Javisst. Innan jag lärde mig magi var förväntningen att jag skulle bemästra svärdet, och efter att jag fick magin förväntades jag fortfarande förbereda mig för en dag när jag blir utan igen. Handlar det om överlevnad kan du räkna med att min familj lär eller har lärt mig om det.” Hon log, men det var inte enbart glädje i de orden. Vilken barndom hade hon haft egentligen? Sedan magin upptäcktes i henne var uppdraget att göra henne till den perfekta arvingen.

    “Räkna med mig. Lite tränande fäktning med en trevlig motståndare skulle vara uppfriskande!”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia betraktade henne med ett litet roat och mjukt leende på läpparna konstant, medan hon snurrade glaset nätt i sin hand och tog en liten klunk då och då.
    ‘Det låter som en dejt, Anahita.’ sa hon med ett mjukt leende. ‘Imorgon, i gryningen, så poetiskt, eller vad säger du?’ hon la ned sitt glas och lutade sig tillbaka med en liten suck i sin stol, kanske hade den en rätt nöjd klang, och en stund kändes det som om hon var tillfreds. Hon sträckte upp handen för att låta sitt ljusa hår falla fritt, ett tecken på att hon såg detta som fritid och inte som del av studier eller arbete.
    ‘Men det var väldigt modigt av dig, har du aldrig stått inför en situation där du lamslagits och inte kunnat agera?’ undrade hon.

Viewing 20 posts - 1 through 20 (of 37 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.