“Om du anser att bli fullständigt krossad för en dejt, så visst, vi kan kallade det för en dejt.” Hon flinade retsamt och tömde sitt glas, för att sedan fylla det på nytt när nästa fråga kom till henne. Innan hon ens gav tecken på att svara så svepte hon hela glaset utan att se på Ithia eller ens stanna upp för att hämta luft.

“Det har hänt, men mer sällan för varje gång. Inte sedan jag överlevde slaget i Nela’thaënas däremot. Att pissa på sig mitt i ett slagfält under en eldsprutande drake, helt handlingsförlamad … det gör under för självförtroendet att ha överlevt. Några småsinta översittare slutar vara skrämmande, samma som de flesta problemen i vår värld.” Hon hade en munter ton, men ögonen mörknade, nästan som om den skugga föll över dem medan hon förde en hand genom sitt korpsvarta långa hår och höll det framför sig, för att pilla lite distraherat med det.

“Men det gjorde mig starkare, så jag kan inte direkt klaga.” Hon log lite mjukare åt henne och fixerade sin blick på kvinnan, stirrande. Ithias kontraster var varmt uppskattade hos Anahita som helt klart inte kunde få nog av dem.

“Men jag har det enkelt att vara mig själv, mitt folk älskar mig. Jag beundrar din styrka, det krävs någonting särskilt av en att befinna sig i din sits och fortsätta.”

Anahita skrattade och nickade glatt innan hon tömde ännu ett glas. Hon grimaserade lite lätt åt smaken, som inte åldrades bra i munnen. Redan efter två glas hade smaken blivit tråkig och hon började längta efter någonting starkare, då smaken ändå inte var anledning att fortsätta dricka. Så hon satt undan sitt glas och trummade med fingrarna mot bordet.

“Jag tvekar inte att du kommer vara utmanande, det är bara roligare att förutsätta att jag kommer vinna. Säger man sig själv någonting ofta nog börjar man tro på det, har jag hört. Så var mer som jag, säg det du tänker, inte det som är lämpligt i situationen.” Hon gav henne en blinkning med ena ögat. Hon fnyste till sedan åt kommentaren om att ha blivit ditskickad, hennes näsa rynkad och hennes ögonbryn fårade närmare ihop medan hon tänkte tillbaka på slagfältet, en tydlig skiftning i sinnesstämning.

“Fjorton tror jag att jag var, kan ha varit lite yngre. Min far var inte säker på när vi skulle få vårt nästa krig, så han bestämde sig för att låta mig åka dit. Det var aldrig meningen att jag skulle till frontlinjen, men försök hindra en välutbildad ung adelstjej från att förhandla sig framåt i armén. Ingen vågade riktigt stoppa mig från att ta plats när deras titel var i fara.” Hon slöt sin hand runt Ithias när hon placerade sin över hennes. Hennes uttryck fortsatte vara ansträngt medan hon såg tillbaka mot Ithia.

“Jag skulle rättare sagt be dig att aldrig sluta. Vem bryr sig om vad alla andra anser som paladinaktigt, slå ditt huvud i muren tills en av er går sönder. Lev som en fegis eller dö som en krigare. Världens alla religioner och kulturer sluter sig in omkring dig, slår du inte tillbaka slukas du. När du är en paladin, är paladinaktigt exakt vad du gör det till. Låter du de slå ner dig till någon foglig präst med ett svärd tjänar du ingen, minst av alla din Gud.” Hon presterade ett leende och höll lite hårdare om handen.

“Om vi inte fick bli arga, varför skulle Sharah … Athal … göra känslan så prevalent i vår mänsklighet?”

“Halva slaget sker i ditt huvud, har jag lärt mig. Det betyder såklart inte att vi fortfarande inte kan åka på stryk, men om du inte vinner i din fantasi, hur ska du kunna vinna i verkliga livet?” Hon log lite retsamt och såg mot sitt vinglas efter Ithias fråga. Hon ryckte på axlarna och mötte Ithias blick.

“Det beror på om vi ska sitta här och prata, eller om vi ska bli fulla. Jag tar mig gärna lite mjölk om vi kommer fortsätta prata Gud, krig och hemskheter, men annars tar jag gärna det starkaste du kan hitta. Vad är bättre än att dricka bort en skitig dag?” Hon skakade på huvudet.

“Visserligen är väl filosofiska diskussioner och prat om gudar bättre än att dricka bort en skitig dag, men jag är på ett märkligt humör idag. Kanske du har några önskemål för kvällen, kära paladin?”

Anahita knöt sin näve diskret när Ithia nämnde kommentaren om att det kanske var för att hon var kvinna. Det var väldigt tydligt en parodi, åtminstone till henne, men Anahita bet sig i tungan för att inte göra en större grej av det än det kanske var. Men att kommentera det kunde hon inte låta bli, åtminstone i förbifarten.

“Att du är kvinna kommer med fler fördelar än nackdelar, så det är nog inte orsaken.” Hon log lätt och rynkade sedan på näsan åt att tanken alls kunde slå någon att någonting annat var sant. När nya valet av alkohol presenterades rätade Anahita på ryggen och lutade sig framåt lite, ett tydligt, uppspelt leende på plats.

“Nej det där har jag aldrig druckit, och jag trodde att jag hade provat det mesta.” Hon plockade upp det lilla glaset och kände sig såklart lite besviken på storleken, men förstod samtidigt att det var av en anledning. Hon inspekterade drycken och tog till sig av den vackra färgen innan hon svepte glaset och smällde hela näven i bordet när dryckens styrka slog henne som en slägga. Direkt blev kroppen brinnande varm som det kändes, och Anahita skrattade till snabbt, en pirrande känsla dominant i halsen hennes.

“Varför har den här drycken undanhållits från mig? Är den dyr? Sällsynt? Farlig?” Hon sköt fram glaset sitt för påfyllning, ett brett leende på hennes ansikte.

Anahita tog sitt glas och följde Ithia när hon ledde dem bort. Desto längre tid sedan hon tog drinken, desto mer kunde hon uppskatta den. I stunden var den mest bara stark, lite av en chock att dricka, men nu tog hon gladeligen lite mer när de kom fram till vattnet. Hon lånade flaskan och fyllde på åt sig själv. Hon tvekade med att sätta sig som Ithia hade gjort, men det såg skönt ut och tillslut tog hon av sig sina kängor och rullade upp byxbenen, för att sedan sänka ner fötterna i vattnet.

“Det är uppfriskande att ha att göra med en trevlig Iselemit måste jag säga. Jag har inte träffat alltför många av er såklart, men senast var ett delegat från Nehlemet och de gubbarna var inte roliga att ha att göra med. De ville ha passage genom Järnporten med en större styrka under en period av någon anledning och det var en av de mest intensiva förhandlingarna jag varit med om.” Hon log försiktigt och såg ut över vattnet medans hon rörde om i vattnet med sina fötter, hon såg inte ens mot Ithia just i den stunden. Det fanns inte många Anahita faktiskt tyckte om, men det var uppfriskande att en som hon faktiskt började uppskatta och så snabbt var från ett folk hon inte hade några tidigare positiva erfarenheter från. Hon bara väntade på ögonblicket hon skulle säga någoning dumt och skrämma bort kvinnan.

“Athalsdag, Eresdag, Soldag, dagen borde inte styra drickandet, det borde ansvaret man har göra. Och jag känner att det är mitt ansvar att vara din hjälte idag, vilket innefattar att rädda dig från tristess.” Hon flinade till och höjde sitt glas till Ithia innan hon tog sig en klunk till.

“Men det är vi väl ändå. Jag vet ingenting om din bakgrund, men som paladin är du väl ändå en slags adel, och bortskämd är åtminstone jag. Skulle jag så önska skulle min far sannolikt kunna köpa det här värdshuset åt mig.” Hon ryckte lite nonchalant på axlarna men hade ändå ett leende som dekorerade hennes ansikte.

“Ja det finns nog många fördomar mellan just den oljan och vattnet. Det har varit min uppfattning att ni allting kliver in i förhandlingar med en orimlig inställning, men kanske känner ni samma inför förhandlingar med oss. Eller så är vi helt enkelt skitstövlar.” Hon hånlog lite och ryckte igen på axlarna medans hon stirrade ner i vattnet på bådas deras fötter.

“Det finns gott om historia som stöder den teorin. Men låt oss inte fokusera på sådana tråkigheter. Vad för slags nöjen har du för dig när du inte blir spöad eller super?”

Anahita skrattade till och skakade på huvudet. “Jag antar att hela världen är ganska skräpig. Mitt folk har byggt sitt liv runt en byggnad som heter järnporten. Hårdare och mer känslokallt kan det nog inte bli, och finns det någon tid i historien där Karm inte varit största kappvändaren av alla? Finns det någon politisk maskin i vår värld som så snabbt kan vända från en filosofi till en annan?” Hon minns från barndomen de gånger hon lärt sig om Karmansk politik och deras kamper om tronen och intrigerna som fanns bland deras adelsfolk. Iserion hade intriger såklart, men sällan hade de någon större effekt på den övergripande politiken. Vad hon kunde minnas just nu åtminstone. Men då hade hon också druckit mer nu än hon gjort på länge.

“Möten mer kvinnor som mig själv?” Upprepade hon som svar på hennes kommentar. “Någon annan som mig tror jag inte finns, men såklart förstår jag vad du menar. Så du befinner dig ofta i situationer som den här med andra kvinnor?” Hon log och såg bort från Ithia och ut över vattnet. Hon sparkade lite försiktigt på vattenytan, luta sig bak lite lätt och blickade upp mot skyn.

“Något sådant här gör jag då aldrig, något privatliv har jag helt klart inte, och nu berättar du att jag bara är ännu ett hack i bältet, min sköna? Varför vill du göra mig så svartsjuk.” Hon hånlog innan hon vände blicken mot Ithia igen.

“Jag känner igen mig i mycket av det andra du säger. Om jag ska rädda Iserion från undergång behöver jag vara bäst på precis allting jag gör. En dag finns inte min far kvar, och i hans frånvaro får jag inte misslyckas att avsluta arbetet han har påbörjat och inte heller hans vision.”

Hon log lite fräckt åt Ithia som följd av de lite djärvare kommentarerna och ryckte sedan på axlarna medans hon rörde runt med fötterna sina i vattnet och stirrade rakt ut över vattnet. “Inget illa menat, kära du, men jag tror ändå att Iserion är i lite större behov av att räddas än du.” Hon såg mot Ithia och log, och gav henne en blinkning med ena ögat. “Du är nog aningen mer kompetent än vårt första möte antydde. Du behöver bara slå tillbaka lite hårdare.” Hon log åt henne.

“Jag antar att vi har ett parliv, jag ser inga brister i din slutsats. Men vad för slags dam är jag, om jag får fråga, som får dig att känna att den här fritiden utmärker sig? Har du inga andra damer i din omkrets?” Hon log varmt åt henne och tog sig en klunk till av sin drink.

“Våld mot våld är inte så hemskt som många påstår. Man pratar om våldets onda cirkel, men man glömmer ofta toleransens brister. Tolerans i högre värderingars namn tillåter dina motståndare som saknar respekt för den toleransen att klättra på din passivitet.” Hon log åt henne och hennes blick följde hennes alla rörelser noga, innan hon lyfte handen och placerade den bakom huvudet på Ithia, förande några fingrar genom håret, ett ömt grepp nästan som en massage.

“Ibland behöver du helt enkelt stänga av det där huvudet. Du är aldrig helt självständig, men du kan välja när du styrs. Om du ser till att dina fiender får ont varje gång de angriper dig, även på bekostnad av din egna hälsa, kommer det inte ta länge innan de anser att det inte är värt det. Om någon bryter eller förlorar någonting varje gång så dödar männens stolthet sina behov att trycka ner dig. Om de inte dödar dig först såklart, men ibland får man chansa.” Hon log och förde handen försiktigt genom Ithias hår.

För Anahita var det såklart lätt att prata om de här sakerna. Hon hade sannolikt fler privilegier än de flesta här, och behövde aldrig oroa sig för att passa in, hon spenderade mer tid med privata lärare och böcker än hon gjorde med andra elever, och alla gånger hon hamnade i problem kunde hon betala sig ut ur dem enkelt. Men även om hon förstod att hennes position var mycket starkare än Ithias var, ansåg hon ändå att stå upp för sig själv var viktigare än all makt i världen.