- This topic has 83 replies, 3 voices, and was last updated 3 år, 1 månad sedan by
.
-
När väl Killian var upptagen och se de bilder som Ayperos frammanat till honom via sitt sinne reste hon sig elegant upp och placerade en mild kyss på hans kind – nästan som en familjär hälsning – för att sedan slå sig ner vid Killians sida igen. Som om ingenting hade hänt. Hon svalde sin förvåning om vad Ayperos sa och strök lite menande istället över Killians lår och upp mot hans skrev.
“Åh, inte så mycket. Inte lika mycket som du skulle få..” sa hon och de sista orden viskade hon i hans öra för att sedan lite flickaktigt fnittra till med en rodnad på sina kinder.
-
‘Först måste världen som vi känner den brytas… Och sedan lappas ihop igen med en ledare som inte glömmer läxorna som varje generation av människor konstant måste lära sig på nytt.’ förklarade Ayperos med ett vetande leende då han studerade Killians reaktion, kanske vetande över ynglingens alla frågor och lockelsen han visat. Eller kanske över vad som skulle komma. Han nickade simpelt som för att bekräfta vad Nenya sa, och ignorerade rörelserna hon gjorde över ynglingens kropp.
‘Vi behöver någon som har konungens förtroende. En viktig man och skarp man, förstår du, men inte viktig nog att hota konungens position. En man i konungens förtroende, uppskattad och sedd.’ förklarade han med ett mjukt leende på de behagliga läpparna. -
Killian svalde lite smått av Nenyas beteende och såg mot henne
” Få? Va dig? eller vad menar du? ” frågade han då hans tankar hamnade lite på ända pga henne och hennes beteende som lätt påverkade honom fortfarande. Det var nåt mysteriskt med henne då ingen påverkat honom så innan änsålänge. Inte för han direkt gått ut och letat kvinnor heller för visso.Killians blick gick till Ayperos igen
” Hur menar ni med brytas? Är det nån särskild tanke nu har kring hur det ska ske? ” frågade han till en början
” En man som är konungens närmaste med andra ord, eller? ” frågade han
Han var lockad av tanken, men var han verkligen rätt man för den saken? Han visste inte och han var ju inte såpass kunnig om saker o ting som en konungens högra hand kanske behövde vara. Iallafall trodde han inte att han var det, men han kanske hade fel? Han rynkade pannan fundersamt och lät blicken styras emot det små leriga golvet i vagnen medans hans tankar snurrade i huvudet på honom som en tornado kring allt
” Berätta mer ” sa han med en skarpare, bestämd röst utan att lyfta blicken -
Ayperos lät hans första fråga förbli obesvarad, Nenya fick leda honom dit hon ville och hon verkade lyckats med att snurra honom runt sitt finger så att säga.
‘Så många frågor…’ sa han med en liten suck, och rätade på sig något.
‘Överlåt det åt mig, och fokusera på den uppgift som blir din.’ förtydligade han istället. Trots allt var det inte bra med nya rekryter som visste för mycket, då kunde de inte avslöja så mycket heller ifall något inte gick som väntat. Han höjde ett ögonbryn åt den skarpa rösten, vågat, trots allt. Skulle han vara så vågad om han visste mer om Ayperos? Eller Nenya för den delen? Men han lät de tankarna förbli osagda.‘Min uppfattning av kung Sandor är att han är en… värdslig och genuin man, trots sin status. En man som inte tycker om att dansa kring hovets alla regler och spel. Inte helt olikt dig själv. Jag skulle inte bli förvånad om ni kom överens väl… Eller vad säger du, Nenya?’ undrade han och riktade blicken mot den unga adelsdamen, som trots allt kom från en familj som ledde en provins och träffat konungen.
-
Killian såg på Ayperos tyst. Vadå så mycket frågor? Hur ska han annars få veta vad dom tänkt? Han suckade lite smått och drog handen genom det mörka håret
– Utan frågor, hur ska jag då veta vad som förväntas att jag gör? Om jag går med på att vara med i eran plan sa han med blicken fäst på mannen. Han fick lite dåliga vibbar av det hela, men samtidigt så var det kanske lika bra att han inte visste så mycket, vad kunde annars riskera ske med honom, om oturen var framme och allt gick i stöpet?Killian lyssnade på det som han sa om Kung Sandor. Och ja, mycket stämde. Han själv var inte direkt fast i några regler, det var ingen som brydde sig om han bröt dom heller, vilket kanske var en orsak att han satt där nu. Det var fler än en gång som han inte gjort som förväntat av en person från hans familj, men å andra sidan, så brydde sig inte hans familj så mycket längre. Så varför skulle han då göra som det förväntades?
– Hur menar ni? frågade han fastän han inte tänkt ställt fler frågor, och såg lite emot Nenya -
Nenya drog, nästan en liten dramatisk suck och såg ut genom fönstret och hennes blixtrande blå ögon följde landskapet. Hon strök en hand genom sitt hår, medan hon nästan såg lite drömmandes ut.
“Konung Sandor…” hummade hon, nästan som en ung kvinna som talade om sin dröm man för att sedan fnittra till flickaktigt och få en röd ton på sina kinder. Fortfarande vänd mot fönstret men tydlig nog för Killian.
“En charmig man, utan tvekan. Men… regler och etikett är något som uttråkar konungen.” hummade hon vidare sedan, fortfarande lite drömmandes som om hon var inne i sina egna minnen och drömmar.
-
Ayperos gestikulerade bara med en nickning i Nenyas riktning då hon förklarade närmare om konung Sandor.
‘Allt du behöver göra just nu är att leva ditt liv som vanligt, och hålla tyst om mötet här idag. Vi kommer dra i trådarna, och se till att du får den öppning du behöver för att komma nära konungen… för att bli den man du var ämnad att bli. En man sedd och uppskattad, inte bara av sin familj, utan av Karm.’ förklarade han, som om det var det enklaste i världen.
‘Då tiden är kommen, vill vi bara höra lite rapporter då och då om vad konungen och hans gammalmodiga råd planerar, så vi kan styra riket in i rätt riktning.’ han syftade så klart på visionen han visat den unge mannen.
‘Hur låter det?’ undrade han, och det fanns något ödesmättat i tonen.
‘Ja… Eller nej?’ Trots allt var det tydligt… ett jakande kunde leda till en god framtid, men vad som skulle ske om man nekade Ayperos var kanske en mer riskabel väg att gå. -
Killian såg på Nenya och lyssnade på hennes förklaring och betraktade henne. Han såg dom röda kinderna när hon pratade om kungen och små log, ja, nog lät det som att dom var lite lik. Killian hade ju inte bara haft en flirtig stund med Nenya, utan det fanns andra kvinnor också som velat ha en bit av den unge mannen, men han var alltid väldigt noga med att inte ta risker.
Hans blick gick sen till Ayperos.Killians blick studerade mannen, och han nickade sedan efter att ha lyssnat noga på det som han berättade för honom samt efter lite fundering över det hela. Om det var värt det, om det verkligen var bra, något han ville medmera så nickade han. Han svarade inte på hur han tyckte det lät, utan fick rakt på sak.
– Jag är med sa hanHan funderade sen litegran och såg mot Nenya
– Vad har hon för del i det hela? och med mig? frågade han då han inte riktigt förstått det ännu. -
Nenya tycktes fortfarande ha en liten drömmande blick utåt i fönstret för att ge ifrån sig ett kvittrande och glatt läte när han sa att han var med och vände sig om för att blinka med sin ögonfransar något oskyldigt mot de båda männen och lutade sig fram så att hennes bröst pressades ihop något.
“Åh…! Jag sa ju det Ayperos, visst gjorde jag? En man vi kan lita på…” sa hon och lutade sig lite framåt mot Killian, farligt nära honom med ett leende på sina läppar
“En äkta man… ” viskade hon lite lockandes.
-
Ayperos fnös lite roat över Nenyas ord och sätt att charma den unge mannen, men nickade lätt åt Killians acceptans. Inte för det hade funnits något alternativ för den unge mannen, men det var ju bra om han trodde det själv.
‘Nenya är min högra hand, hennes ord är mina ord. Jag kommer ha min uppmärksamhet på andra saker, på anant håll, men Nenya kommer vara… personligen i kontakt med dig.’ förklarade Ayperos.
‘Hon kommer vara den som hjälper dig nå nya höjder.’ -
Killians blick återvände till Nenya och han hade svårt för att inte återigen charmas av henne.
Han försökte koncentrera sig, men det var oerhört svårt när hon betedde sig sådär och han svalde hårt för att försöka hålla lite av sin sans kvar, något som var väldigt svårt, speciellt när hon var så lockande.Han tvingade sin blick tillbaka till Ayperos och svalde hårt för att vara lite sansad.
Han nickade till informationen Ayperos gav honom
– Okej fick han fram och sneglade mot henne -
Det var roande att se hur han så desperat försökte hålla kvar sin sans, men ändå kunde Killian inte låta sin blick dras mot henne. Hon blinkade lite oskyldigt med sina ögon för att sträcka fram sin hand mot hans kind och stryka den milt. Långsamma rörelser för att ha blicken i hans, nästan intensivt.
“Nya höjder… Du är väl inte höjdrädd?” frågade hon lite retsamt för att sedan dra sig bort lite ifrån honom.
-
Ayperos log ett bredare leende.
‘Fantastiskt, då är vi överens.’ sa han och gestikulerade åt Nenya.
‘Min högra hand kommer att… hjälpa dig nå nya höjder.’ sa han och såg på henne.
‘Och kanske andra höjder.’ hummade han lite fundersamt över Nenyas lockande vis. Han gjorde ansats att resa sig, och öppnade dörren trots att kärran fortfarande var i rörelse, ena foten på första trappsteget och den andra inne i vagnen.
‘Jag ser framemot att göra affärer med er, unge herr Killian.’ sa han och såg sedan på Nenya med ett finurligt leende.
‘Stannar du här med vår yngling ett tag till, för att instruera honom?’ undrade han. -
Killian märkte hennes hand och såg mot henne. Han var inte höjdrädd, det hade han aldrig. Han skakade på huvudet
– Nej, jag är inte höjdrädd sa han och när hon vek bort, så slet han blicken från henne ocksåHan såg mot Ayperos istället. Han nickade lite. Han visste inte vad han skulle svara om de första sakerna mannen sa, han sneglade lite mot Nenya bara, försökte att inte fastna för mycket i hennes skönhet samt lockelse igen.
Han nickade lite till hans ord igen
– Jag ska göra mitt bästa för att göra det som förväntas av mig sa han -
Det var svårt att inte märka blicken och hon kunde inte riktigt rå för att le lite åt det. Hon sträckte på sig för att sedan gäspa något, för att blinka oskyldigt.
“Så klart du kommer…” hummade hon för att ännu en gång gäspa och sträcka på sig, lite trött.
-
Killian blick gick till Nenya och han noterade hennes gäspningar
– Börjar ni bli trött miss? Du får vila om det behövs sa han stilla och log emot henne -
Hans fråga fick henne att fnittra lite lätt för att sedan se på honom med ett roat leende.
“Du är söt… Kallar mig miss, som om du inte skulle veta mitt namn” hummade hon fortfarande leende för att luta sig mot honom så att hennes mörka hår skulle sticka lite i hans näsa.
“Så… vart går dina tankar?”
-
Killan log lite mot henne. Jo, nog visste han allt hennes namn. Men det råkade ändå bli att han var artig emot henne.
– Jodå.. nog vet jag vad du heter, ville bara vara artig sa han och såg på henne
Han kände hur hennes hår stacks lite, men han ignorerade det och lät henne luta sig emot honom
– Lite förvirrad kanske kring allt, men jag står fast vid mitt beslut, även om jag inte helt vet hur allt ska göras, men det märker jag nog sa han -
“Artighet och etikett… Onödigt när ändå ska ha sådant nära samarbete, hm?” föreslog hon med ett litet skratt som lät flickaktigt för att sedan vända sig om för att möta hans ögon med sina blixtrande blå ögon.
Hon granskade honom lite nyfiket, som om hon försökte klura ut hur hans tankar gick och åt hans slutliga kommentar log hon sockersött och strök en mild hand över hans hår.
“Det ordnar vi tillsammans…”
-
Killian såg på henne så lugnt han kunde, speciellt när hennes ögon mötte hans egna. Han svalde smått och försökte finna orden.
– Möjligt att det är, men ändå ” var det enda som han kom på att säga till henne då hans ögon blev allt mer djupt fäst i hennes blixtrande blå.
Han svalde svagt när hon drog handen över hans hår och nickade lite till hennes ord
– Ja.. okej.. tillsammans ” fick han fram lite osammanhängande. Hon var otroligt svår motståndlig.
You must be logged in to reply to this topic.