- This topic has 1 reply, 2 voices, and was last updated 4 år, 7 månader sedan by
.
-
Ianthine
Hon drömde, visste att hon drömde. Helt säker på att det var en dröm och hon gick över ett golv av hårt packad jord. Ner i fukt och mörker. En kallt vindpust rev i hennes undersärk, men det kan inte blåsa i en källare. Men hon drömde och i en dröm kunde ju vad som helst hända. I drömmen kände hon doften av något som förmultnade och hon visste att det som väntade i mörkret var något otäckt. Ianthine känner drömkyla mot sin hud. Hör ett ljud, som påminde om när man släpade en blöt och tung säck över golvet. Något rör vid särkens fåll, drar lite. Det kryper något över hennes fötter och upp över hennes ben. Råttor kanske? Ormar? Men det känns konstigt, det känns nästan som händer av läder. Fast mycket smalare än verkliga händer. För mjuka för att vara händer. Det som väntar i mörkret väser. Det står någon bakom henne och föser henne framåt. För att sona skulden, för att hålla löftet. Något som liknar oljiga svarta rep tvingar sig på henne i drömmen. Den vill ha avkomma.
Ianthine vaknar svettig och skrikande. Omtöcknad av smärta, salighet och vanvett försökte hon komma till sans. Hon satte sig upp, flämtande och förvirrad. Vacklade upp på fötter och bort mot det lilla fönstret. Hon öppnade det och lutade sig framåt för att möta den svala nattluften. Det var då som hon hörde skriken från stallet. Morrande, vrålande, ylande, skällande… hon kunde inte beskriva lätena. Mardrömmen och sömnens slöjor hade inte riktigt lämnat henne, men det lät som om en helt vargflock rusade fram och tillbaka inne hos hennes får. Ianthine drog snabbt på sig ett par skinnstövlar och en struthätta. Hon tände en lykta och plockade upp ett kort spjut, sedan rusade hon mot stallet. Hon slet upp dörren och skyndade in, men synen som mötte henne därinne fick henne att hoppa bakåt och ramla omkull.
Råmande, bräkande.. panikslagna får tryckte sig mot den motsatta stallväggen. Bara några steg framför Ianthine låg en tacka som gått in i lamning. Ianthine vacklade upp på fötter och hängde upp lyktan på en krok. Hon tog några tveksamma steg närmare. Det som hon såg var obegripligt. Oförklarligt. Till en början begrep hon inte vad det var hon såg. Något var fel, ohyggligt fel. Hon kände lukten, hennes näsa liksom stängde sig när hon inte andades in. Kanske var det en instinkt för att skydda henne från stanken? Hon ryggade automatiskt tillbaka. Det som kom ut ur tackan såg ut som en otuggad korv. Rosaröd och den rörde sig av egen kraft. Daggmask-liknande. Den hade inga ögon, men en mun. Något svällande och fuktigt, som en bit av en grotesk sjöorm. Det växte ut ur tackan. Ianthine handlade utan att tänka och stack ner spjutet i den dallrande massan. Tills spetsen tog emot halmen under och satte sig en tum ner i golvet. Panikslaget sprang hon ut genom dörrarna, inte långt efter henne kom de andra fåren. Hon tappade balansen och ramlade ner på marken, kröp snabbt undan för att inte bli trampad av den skenade fårflocken.
Hon tänkte inte på fåren som sprang till skogs, utan hon stirrade mot de vidöppna stalldörrarna och var livrädd för att den där tarmliknande slingan skulle komma ålandes ut.
(Utspelar sig i Svartåsen, en by på gränsen mellan Karm och Tharmad)
-
“RAAAAAGH!” Det vidunderliga vrålet ekade mellan träden tills det dog ut i nattens mörker. Om fåren inte varit livrädda innan blev de troligen skrämda från vettet när ytterligare en oväntad skepnad dök upp mitt i natten. Fast Thurunn hade faktiskt legat där en längre tid och försökt sova, invirad i en tjockmantel och lite pälsskinn. När hon just slumrat till hade hon halvt om halvt vaknat, ännu pendlande mellan vaket tillstånd och sovandes, när marken börjat vibrera och ljudet av dundrande klövar hört. En klöv hade trampat – hårt – rakt på hennes svanstipp och gjort henne klarvaken med ett vrål på en sekund.
Flämtande och med den bultande svansen i handen, tryckt mot bröstet spejade hennes bärnstens-bruna ögon ut i nattmörkret. Var kom fåren ifrån? Hon hade inte sett några får där innan, inte en enda levande varelse eller någon bosättning, det hade hon varit noga med när hon valt platsen för att få några timmars sömn invid trädstammen.Hon fick syn på något vitt i ögonvrån och till sin bestörtning såg hon ett ännu skälvande får lika omkull sprunget, med vidöppna ögon och fradga runt den öppna munnen, långsamt bli livlös när dess livsanda sakta lämnade dess ulliga kropp.
“Åh nej… åh… förlåt, nej… lilla vän, det var… inte min mening”, viskade hon hjälplöst och knäböjde vid det döda djuret. Vad som än skrämt fåren i vild flykt åt hennes håll, så hade deras rädsla varit så enorm att hennes drakvrål varit det sista som behövts för att slutligen få det stackars livet att helt ge upp livsviljan. Illa till mods och djupt skuldmedveten reste sig den unga drakkvinnan upp i sin fulla längd.
Hon hade inga skor, då det var lite svårt samt obekvämt för henne, med hennes långa klo försedda drakfötter. Manteln som var svept om hennes axlar skymde till viss del hennes svans och grön-fjäll klädda hy, men inget dolde det ljusbruna flätade håret som nådde henne enda ner till vaderna, samt de två långa hornen som krönte hennes huvud och ett lite mindre i pannan ovanför ögonbrynen.
Med tysta steg rörde hon sig åt det håll som skrämt fåren. Thurunn visste inte varför, men hon kände att något inte stod rätt till, det liksom vibrerade i hela luften. Fick trädkronornas löv att ängsligt rassla. Hade träden kunnat hade de säkert dragit upp sina rötter och kanske lufsat där ifrån, bort från det obehagliga som tryckte i luften.
Snart såg hon ett svagt ljus från en byggnad längre fram, var det ett stall? Och på marken nätt synlig i det svaga skenet inifrån stallet låg någon, en person. Snälla säg att denne inte är död också, tänkte hon bedjande.
Utan en tanke på att hennes uppenbarelse mitt i natten där i mörkret kanske kunde se skrämmande ut, sa hon:
“Hallå? Hör ni mig? Vad har hänt…?”
Hennes röst var mild, något grov då hon i vanliga fall var van att tala i dvärgars korta snabba tungomål, men där fanns också ängslan samt med en djup oro i hennes röst.
Drakkvinnan stannade osäkert en bit ifrån Ianthine.
You must be logged in to reply to this topic.