Post has published by Beckan92
Viewing 13 posts - 1 through 13 (of 13 total)
  • Rollspelare
    Member since: 26/12/2021

    Hakan låg lutad mot sin handflata medan blicken såg långt bort mot horisonten genom den glasruta hon satt vid. Läraren pratade på i bakgrunden men hennes egna tankar fanns verkligen inte i klassrummet. Den tänkte på allt som varit, på allt som skulle hända samtidigt som den räknade sekunderna som gick. Även om tiden gärna ville rinna henne ur fingrarna kändes det aldrig riktigt som om det gick tillräckligt fort här på akademin. Amelyn hade redan varit här i ett halvår mot sin egna vilja men det kändes som en evighet om någon frågade henne själv. Lektionerna var komplicerade och tråkiga medan eleverna gärna undvek henne till sin yttersta grad, om det var på grund av hennes bakgrund, hennes oförmåga att kunna kontrollera sina krafter eller hennes klumpiga attityd i sociala sammanhang hade hon ingen aning om men det gjorde inte hennes liv lättare. Saknaden av sin närmsta vän och sin bror gjorde inte saken lättare heller då hon inte kunde mer än trösta sig i deras skrivna ord på papper. Hennes liv hade aldrig varit enkelt men det hade ändå givit henne en viss värme som hon inte längre hade här och då hon inte kunde briljera inom den akademiska aspekten hatade hon det ännu mer. Innan hon togs hit var hon en dansare, en väldigt högt aktad dansare där scenen alltid lät henne att glömma alla problem som världen åstad makade och hon behövde aldrig bry sig om att prata, vara korrekt eller ens vad hon kom ifrån. På scenen var det bara hennes rörelser som betydde något och hon var riktigt duktig på detta. Tyvärr var det nog det ända hon var duktig på. Här på akademin var hon verkligen ingen.

    ” Amelyn om du åter igen kan försöka lyssna på vad denna lektion har att ge.” Namnet och rösten fick henne att ofrivilligt ta sig tillbaka till verkligheten, denna lärare var expert på att reta henne till vettet. Dem andra lärarna lät henne oftast vara men denna envisades alltid på att försöka hålla hennes fokus i klassrummet. Pratade ofta på att hon hade talang om hon bara försökte, att hon kunde bli något om hon inte var så lat, som om detta var något frivilligt Amelyn valt att göra. Det var gulligt på något sätt att läraren hade hopp om henne även om det redan var försent, inte bara på en nivå utan så många. Från början ville hon ge detta en chans men saker hade förändrats, brev hade skickats som skulle göra att hon inte längre ens hade lyxen att försöka här på akademin. Det fanns andra saker hon nu behövde göra men lektionerna var nog den ända plats där hon kunde få tänka på annat, att inte arbeta med sitt uppdrag.

    ” Som ni önskar mrs Alvadory.” Svarade Amelyn enkelt med en ljudlig suck och lät sina mossgröna ögon att se mot tavlan där läraren skrivit några ord om magins härkomst och om det förbjudna. Många i klassen fnittrade men det var inget som riktigt noterades. Hon låtsades bara anteckna något för att få läraren till att fortsätta med sin lektion och lämna henne ifred. Det var när lektionen var över som Amelyn var snabb upp på fötterna och rörde sig ut ur klassrummet.

     

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Livet var som vanligt i Caras Idhrenin, denna tid på året var det dessutom blåsigt och kallt då skolan befann sig omringad av vatten i Nírsjön. Karm var inte direkt den kallaste platsen i världen, men många gånger kunde Caras Idhrenin kännas som den mest regniga och blåsiga stället. Nu hade dock en frostbiten kyla lagt sig över skolan, all fukt hade blivit tindrande frost istället, och marken var lite vit och nästan vintrig. De många byggnaderna och korridorerna i dem formade den märkliga platsen till en fantastisk helhet, med vissa byggnader urgamla från tider långt bortglömda, andra nyare konstruktioner, där allt gick ihop. Knappast fanns det någon som verkligen kände till hela skolans alla gångar, men det var ju en del av den mystiska charmen där. Det enorma biblioteket med dess hemligheter, byggnaderna som användes för undervisning, växthuset, helarnas hus, paladinernas träningsbaracker, tredje ögats högkvarter där de utsända för att hantera magiska brott tränades och arbetade, de olika lägenheterna för de rikare studerandena, sovsalarna för de mindre förmögna, parkerna, värdshusen, de olika butikerna med diverse magiska föremål och råvaror, hamnen, och så vidare.

    Medan klassrummet tömdes på studeranden och de flesta ignorerade Amelyn var det en som vandrade ikapp henne med stadiga steg på klackade stövlar som ekade i korridorerna.

    ‘Det Arkana strömmarna var inte så intressant, gissar jag?’ frågade en ung kvinnlig röst som lät som om den hade lite skratt i sig. En ljushårig kvinna som inte var klädd som de flesta studeranden där, utan snarare bar praktiska kläder med tajta ljusgrå byxor och en tajt grön skjorta. Paladinorderns symbol på ärmen avslöjade nog var hon kom ifrån.

    ‘Ithia.’ hälsade hon, hennes röst lite sjungande och musikalisk, och sträckte fram en hand. De ljusblå ögonen som var så ljusa så de nästan var vita mötte Amelyns – en ovanlig kombinationmed hennes mörka hy och kritvita hår, då hon såg ut att komma från Iselem. Men bara på hudfärgen att döma, var hon i minoritet där. Något sa att hon kanske inte var helt ovan med att vara en del av de som hörde till utanförskapet. Hon såg inte ut att vara mer än tjugo.
    ‘Relativt ny här?’ frågade hon vänligt, att hon hade en utländsk accent var tydligt, men hon talade språket nästan felfritt.

    [Visuell inspiration för Ithia: https://www.artstation.com/artwork/N5QwLz ]

  • Rollspelare
    Member since: 26/12/2021

    Det tog henne några sekunder extra för att verkligen uppfatta att någon pratade med henne, orden hade kunnat vara riktade till vem som helst och hon hade antagit ljust att det var riktad vem som helst förutom henne. Det var när stegen kom ikapp och en kvinna kom upp bredvid henne som Amelyn reagerade och lät sin blick noga studera personen som nu gick bredvid henne i korridoren. Hon hade stuckit ut i klassrummet och hon stack  även ut här bland alla personer men hon hade aldrig sett det på ett negativt sätt. De otroligt ljusblåa ögonen var alltid vackra att titta på, något Amelyn snegla på flertal gånger i smyg. Håret liknade alltid en dockas med sin färg medan hyn såg alltid så varm och mjuk ut. Det som fick henne att rygga tillbaka från att ha försökt ta kontakt var märket på hennes ärm, paladin var inte en person hon borde hålla sig nära för stunden.

    ” Tyvärr är det inte mycket som intresserar mig här, försöker bara få tiden att gå förbi.” Rösten var ganska hård men hon trängde fram ett litet leende på sina läppar för att inte verka  helt otrevlig och sur. Stel var hon definitivt då hon inte riktigt visste hur hon skulle reagera till denna ovanliga händelse. När kvinnan sträckte sin hand skakade hon den lite klumpaktigt och visste inte riktigt om hon skulle säga sitt namn också eller om kvinnan redan visste. ” Trevligt att täffas Ithia.” Blev svaret istället, en allmän fras hon kände till när man skakade hand. Rösterna runtomkring pratade högljutt och även om korridoren var relativt breda fick hon ändå akta sig från att inte riskera att gå in i andra. Dessa korridorer tillhörde av det nyare bygget men det gjorde dem inte mindre vackra för det. Skolan var ett fängelse men det var ändå ett fängelse väl utsmyckat som lät eleverna glömma bort sina kedjor till och från. Kylan försökte bita sig in under kläderna och göra sig påmind även om det var ett ett magisk syn att se frosten ligga på backen och förvandla regn och blask till något kristallklart och vackert.

    ” Var klassen intressant för dig?” Det fanns många som ansåg att detta var intressant och roligt men det fanns en del som henne också, som tagits hit mot sin vilja. Många hade accepterat läget som det var men Amelyn var inte en av dem. Hon stred fortfarande mot dessa kedjor. ‘ Låt henne få komma dig nära.’ Den välbekanta rösten i hennes huvud gjorde inte att hon visade något utåt att hon ens lagt märket till den. Hade funnits där i många månader och viskade ofta om vad den önskade att hon gjorde. Ett enkelt armband på hennes handled i silver hade runor (gömd som berlocker) på sig som tillät dem att kommunicera på längre distans.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosenröda ögonen och huden var nästan snäppet mörkare än Ithias.

    “Du skulle ju väckt mig Ithia, där låg jag och sov som bäst i en av böckerna.” påpekade hon, obekymrad över att hon skulle missat en av lektionerna och hade inte ens lagt märke till att hennes väninna redan talade med en annan person. Inte nonchalant, utan snarare som om hon inte riktigt hade haft tanken att Ithia skulle talat med någon annan än henne.

    Förvånat såg hon sedan mot främlingen, men det var inte lång tid innan ett brett leende syntes på hennes läppar och hon stack fram sin hand för att låta främlingen greppa tag i den.

    “Åhå, här somnar man för några minuter och du har redan glömt mig Ithia!” påpekade hon, utan att riktigt presentera sig vid namn. Fast de var ju klart. Vem visste inte vem hon var? Sera Tenir. Även om hon sällan syntes på många lektioner visste de flesta vem hon var. Lite fundersamt betraktade hon kvinnan framför sig med lite rynkade ögonbryn, främlingens aura var något hon var obekant med. Nästan som om hon skulle ha liknande kraft som henne själv, och det var inte något hon var van med.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia hade precis tänkt svara då en bekant närvaro rörde vid henne och fångade hennes uppmärksamhet. Det var uppenbart att både den nya kvinnan och Ithia var från samma härkomst, även om dom på sina sätt var som natt och dag med hårfärgen. Ithia log lite snett, även om hon var bekväm kring Sera var det alltid en märklig känsla att vara där med henne igen. Då hon blivit skickad till Caras Idhrenin hade hon trots allt avsvurit sig sin adelsstatus från släkten Insarih, en betydande adelssläkt i Iselem som varit nära kungafamiljen i Iselem. En gång, mycket länge sedan, hade Sera och Ithia varit vänner. Att åter träffa henne här var en påminnelse om vad hon förlorat, men också en gammal vänskap hon länge sedan förlorat då Sera själv blev skickad till akademin.

    ‘Jag var väl lite på gränsen till försenad själv.’ fick hon erkänna åt Sera med ett litet ursäktande leende och en axelryckning. Trots allt verkade Sera inte någonsin så länge hon känt henne där tagit lektionerna allt för allvarligt. Ithia himlade bara åt Seras sätt.
    ‘Sera… detta är Amalyn, en annan entusiastisk student.’ sa hon och vände blicken från Sera till Amalyn.
    ‘Amalyn, detta är Sera. Så, nu känner du två till på Akademin, välkommen.’ sa hon varmt. Trots allt visste hon hur det var att vara utstött.
    ‘Vi var väl på väg till Smarriga Smulan för att ta oss något att dricka, vi hörde att porten till värdshuset var öppen idag.’ sa hon med ett glatt leende.
    ‘Häng på? Och för att svara på din fråga, nej, detta är tredje gången jag tar denna kurs.’ hon suckade lite dramatiskt och började gå med de två kvinnorna.

  • Rollspelare
    Member since: 26/12/2021

    Från att vara totalt ignorerad till att ha två stycket som stod här och pratade med henne gjorde verkligen Amelyn obekväm även om hon höll sig från att visa det utåt. Hon kunde knappt ta in allt som sades och hände men Sera kände hon allt till. Även om hon inte visade utåt så kände hon till många personer här på skolan. I alla fall dem som behövde märkas ut. Alla högt uppsatta personer behövde hon känna till, allt från vart dem kom ifrån, svagheter och styrkor men även vad de kan för magi. Allt pluggade hon in i bakhuvudet och därav hade hon sällan ork att plugga på lektionerna. Hon var i grund och botten inte intresserad heller utan ville bara tillbaka till det hon kände till och rösten i huvudet verkade vara den ända som kunde hjälpa henne.

    ” Trevligt att träffas.” Log hon enkelt då hon var rätt dålig på att konversera, var alltid svårt att veta hur hon skulle reagera eller säga så därav höll hon sig till dem enkla och välbekanta artighetsfraserna. De verkade känna varandra väl vilket fick hennes tankar att vandra bort till hennes egna vän som troligen reste runt med hennes bror och fortsatte uppträda på olika gator i Karm. Hon saknade verkligen sitt gamla liv.

    När de frågade om hon skulle följa med dem blev hon direkt obekväm då hon inte väntat sig en sådan gest. Att de pratade med henne var ovanligt nog. Det som inte gjorde saken lättare var hennes tomma fickor, fanns bara några få hårt sparade mynt kvar som hon egentligen tänkt lägga på annat men rösten i hennes huvud hade bett henne komma närmare Ithia. Troligen var det bra att komma nära Sera också. ” Om jag inte tränger mig på så kan jag följa med.” Hon lät sin blick snegla mot dem två men lät den aldrig vara långvarig då hon inte var speciellt bekväm med ögon kontakt. Hon höll hela tiden sitt artiga leende på läpparna för att inte verka otrevlig eller alltför konstig. ” Jag ska bara lägga av mig mina böcker i sovsalen och hämta lite mynt.” Hon ville anspela som om hon inte var helt urfattig för att inte få deras sympati. Desto mindre de verkligen visste om henne och hennes situation desto bättre var det. Många runtomkring verkade nu ha lagt märket till dessa tre kvinnor som pratade och många verkade nyfikna på vad som föregick då dem alla tre var rätt udda att ens prata med varandra.

    “Vi kan mötas vid skolans port” Nämnde hon snabbt och började röra sig bortåt mot sin sovsal. De slitna och gamla stenarna lät hennes stövlars klack göra ovälkomna ljud ifrån sig när hon lämnade de båda kvinnorna. Korridoren var rätt lång och hennes sal låg i slutet av denna. Hon delade den med ca 20 stycken andra vilket inte var speciellt roligt då de ofta pratade sent inpå kvällarna och lät henne aldrig få ro. Det var ofta väldigt dragit också då den gamla byggnaden inte reparerats på ett bra tag men akademin var snäll nog att ge dem alla extra täcken till de slitna och ur suttna sängarna. Rummet hade i grund och botten fina dekorationer som exempel runt fönsterna, karmarna och lister efter taket. Taket i sig hade några enklare målningar för att illustrera olika magiker som funnits på denna skola och dem hade hon ofta stirrat på när hon väl ska sova.

    Vid hennes säng fanns en koffert där hon kunde låsa in sina värdesaker och kläder. Hon hade en liten penningpåse där några få mynt fanns och allt tog hon med sig efter att hon lagt tillbaka sina böcker. Några andra tjejer som redan fanns i rummet vinkade bara enkelt åt henne som en hälsning medan Amelyn nickade tillbaka för att inte vara ohövlig. Ingen var elak mot varandra men de höll sig för sig själva. Hon borstade snabbt ur sitt hår innan hon skyndade sig till porten.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Innan Sera hann säga något mer, verkade det som om kvinnan hade försvunnit och hon ryckte på axlarna för att lägga sin arm kring Ithias axlar.

    “Se så, upp med hakan! Du ser ut som en rädd hare vid min sida just nu.” påpekade Sera med en liten suck för att sedan låta blicken vandra mot Amelyn som rörde sig bort ifrån dem för att försöka dölja sin besvikelse över Ithias reaktion. Trots allt var det svårt för henne att inte bli irriterad på hur alla försökte undvika henne, eller för den delen slicka hennes röv för att komma på hennes mors goda sida.

    Sera vände sig om för att börja röra sig mot skolans port. Lite ivrigt. Egentligen försökte hon alltid att hitta en anledning till att komma bort ifrån skolan.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia såg lite eftertänksamt efter Amalyn då hon skyndade iväg, och sedan på Sera. En liten axelryckning gav hon den andra unga kvinnan.
    ‘Vi får väl se om hon dyker upp, kanske jag skrämde bort henne? Jag försökte bara vara trevlig, hon verkar inte ha det så lätt här, och vi vet båda hur det är att vara ny och konstig här. Nå… konstigare.’ de flesta var väl rätt märkliga där i slutändan per definition. Snart var de två unga iselemska kvinnorna vid en av de enorma grinden som gick från undervisningsområdet till resten av ön – en liten separation mellan “magikerna” och “resten”. Därifrån skulle de ha en dryg halvtimmes promenad till Nír, samhället som långt innan akademin existerat varit ett litet enkelt fiskesamhälle och med århundradena i akademins närvaro utvecklats till en kulturell och utvecklad modern stad med de mest nytänkande innovationerna, som varm- och kallvatten i rör som kom ut i den temperatur man önskade, toaletter som förbrände avfall, och så vidare, kort och gott en renlig och funktionerande plats – en fördel med att vara nära Caras Idhrenin.
    ‘Nå, tror du hon dyker upp?’ frågade Ithia och drog sin gröna mantel om sig själv, och huttrade något, trots allt var vädret riktigt kyligt nu för en som kom från Iselem.

  • Rollspelare
    Member since: 26/12/2021

    Det dröjde som tur inte alltför lång tid innan hon var vid porten där de båda kvinnorna redan väntade på henne. Hon hade skyndat sig så pass mycket att andan låg högt upp i halsen, vilket kunde höras när hon väl stannat upp bredvid dem. “Ursäkta att ni fick vänta.” Hon hade aldrig varit helt säker på att de verkligen väntat på henne men samtidigt hade hon inte tagit deras ord som ett skämt när de bjudit med henne. De verkade genuint trevliga vilket var en omväxling från vissa andra i sin klass som gärna hittade anledningar till att håna och förlöjliga andra. De hade inte varit på henne allt för mycket då Amelyn ofta ignorerade deras försök.
    ” Jag har inte varit mycket utanför dessa väggar så ni får gärna visa vägen.” När orden lämnade hennes läppar började hon inse att fängelset som kallades akademin kanske inte bara var helt skapat av dem utan att hon själv gjort sig lite till ett offer. Du hade faktiskt möjlighet att få upptäcka saker utanför men hon hade valt att aldrig ens försöka gå ut, aldrig sett sig ha en anledning till det. Insikten ändrade inte situationen hon var i men gav en liten smäll på kinden över hur självömkande hon kunde bli. Dock lade hon bara detta på minne i bakhuvudet för stunden och såg emellan dem båda kvinnorna medan hon drog upp sin egna huva. Lite innerst inne såg hon fram emot detta även om hon inte vågade erkänna det högt. ‘ Glöm inte vad du är där för.’ Rösten i hennes huvud var en tröst men ibland en plåga. Hon fick aldrig riktigt vara ifred med varken sina tankar eller känslor.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Sera hade inte ens hunnit tänka på Ithias fråga innan den främmande nya vännen dök upp. Ett brett flin fanns på hennes läppar och hon dunkade till Ithia i ryggen för att sedan se mot Amelyn. En som inte hade flytt fängelset? Stackars liten. 

    Utan att riktigt tänka sig för greppade hon ett bestämt tag i både Amelyns och Ithias händer för att röra sig framför dem ner mot staden. Trots allt verkade de båda långsamma och hon hade ingen lust att slösa tid på att stå och tycka synd om varandra. Speciellt inte när de kunde missa Smarriga Smulan!

    “Så, berätta, vem är du Amelyn? En fattig tös med magi?” frågade hon, inte nonchalant, utan mer för att uppmana henne att berätta mer. Även om det kanske inte direkt var det smidigaste sättet att göra det på men ansiktet var vänligt.

     

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Ithia såg positivt överraskad ut då Amelyn dök upp, och log ett varmt och uppmuntrande leende åt den unga, och så som hon tolkade det, ensamma kvinnan.
    ‘Ingen fara, men jag håller på att frysa ihjäl här, så, ska vi?’ frågade hon med en liten nickning och vände sig om för att gå genom porten.
    ‘Jag hatar det här förbaskade vädret, och vill komma in i värmen så snabbt som möjligt.’ hon kramade om sig själv med sina korslagda armar, drog manteln tätare om sig, och började gå med breda kliv – nå så breda kliv hon nu kunde ta då hon inte var speciellt lång, de fakto den kortaste i sällskapet. Hon sneglade ned på Seras hand, och skakade lite på huvudet, men då det kom till Sera var det inte riktigt något som förvånade henne längre.
    ‘Så, har du varit i Smulan förr?’ undrade Ithia.
    ‘Det är rätt fascinerande, ett värdshus som befinner sig på många platser samtidigt, i en liten fickdimension skapad av en magiker. Öppningen är inte alltid här, men åtminstone idag har vi möjlighet.’ då Sera sedan började förhöra Amelyn lyssnade hon nyfiket.
    ‘Vad Sera så smidigt försöker fråga är om du kommer från landsbygden eller inte? Vi är båda från Iselems hov, ursprungligen.’

     

     

  • Rollspelare
    Member since: 26/12/2021

    De var rätt intensiva att umgås med och då hon var rätt introvert märkte hon hur energin sakta började gå nedåt i hennes kropp, speciellt då frågorna kom mot henne och hon visste knappt vad hon skulle svara. De var vänliga och därav gjorde hon inget motstånd då ena kvinnan tog hennes hand och började dra med dem båda bort från Akademins hårda stenväggar. ” Fattigt men tillräckligt rik för att överleva. Jag reste runt med mina vänner och uppträdde för dem som ville se. Därav då pengar inte är min starka sida så har jag inte varit utanför dessa murar speciellt mycket. ” Försökte svara dem båda samtidigt på sina frågor för att inte prata onödigt mycket om sig själv. Vem ville egentligen höra hennes tråkiga historia då den inte hade mycket att erbjuda. “Har ni varit där mycket?” De verkade i alla fall kunna en del och de verkade ha pengarna att kunna besöka. Det lät allt som ett roligt ställe att besöka så hon ångrade inte sitt val än så länge.

    “Vad är det för öppningar? Leder dem till omvärlden?” hon hade faktiskt inte hört mycket om denna smarriga smulan, hade nog stängt av så fort någon pratat om en pub vilket hon nu märkt varit ett misstag. Tydligen verkade det finnas mer här än hon trott men vem såg ett fängelse som något bra?

    Kylan gjorde sig allt påmind om hennes kinder som började få färg på den annars bleka huden. Som tur skulle det troligen inte dröja länge förrän värmen omfamnade deras kroppar men det kändes lite för långt bort just nu. Hon huttrade snabbt och även om hon inte gillade att andra rörde henne så gav Seras hand lite värme, inte nog med att hon nästan fick jogga efter hennes snabba steg. ” Måste ha varit häftigt att få vara i ett hov. Kom ni hit frivilligt eller blev det ett oväntat stopp?” Hon ville inte låta för negativ eller göra dem för obekväma och lade därav till en skämtsam ton på de sista orden.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.

    “Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske mer nyfiken än vad hon trodde och nickade bara kort för hennes fråga kring Smarriga Smulan för att sedan grimasera åt hennes ord kring Iselems hov. Hon rynkade något på näsan. Det var en fråga som hon helst av allt inte ville beskriva men hon fnös lätt.

    “Rolig, javisst. Har vi inte haft sååå kul i hovet, Ithia?” frågade hon lite sarkastiskt för att sedan skaka nätt på huvudet.

    “Planerat? Inte direkt planerat. Ett fängelse nog för oss båda.”

Viewing 13 posts - 1 through 13 (of 13 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.