- This topic has 2 replies, 3 voices, and was last updated 5 år, 4 månader sedan by
.
-
Hon hade varnat sin far, Karnach, för den fara han drog över klanen genom att inte fullt ut lyssna på shamanens ord. Men hade han lyssnat? Nej, han hade sällan haft tid för sin mellersta dotter. För sin farhågor hade hon gått ett burdust skratt, och en nedlåtande förklaring. ‘Det du måste förstå om ledarskap, Murzush, är att alla är ute efter det. Jaktledarna. Krigarna. Ja, shamanerna. Och om du ger dem för mycket så kommer de dra iväg med den, och trycka ned den i gyttjan då de reser sig över dig. Gå och träna med dina knivar nu, så jag och dina bröder kan ta hand om det här.’ Det var sista gången hon hade sett honom, och någon av sina bröder, för den delen. De låg nu alla döda, djupt på flodens botten. Likaså shamanen, och resten av deras klan. Gar Sciloch.
En blick svepte över den lilla skara orker runt om henne. Nå, kanske inte hela klanen… men kanske så gott som. Hur många var kvar? Tjugo? Trettio? Hon hade varit för trött för att räkna. En hel natt hade de varit uppe och försökt rädda vad och vem som kunde räddas ur floden, mestadels förgäves. De hade lite mat och färre verktyg, helt utan vetskap om vad som skulle hända nu.
Skulle hon behöva leda dem? Tanken hade slagit henne som en kall hand runt hennes hjärta. Hon hade aldrig varit menad för ledarskap. Nej, hennes far hade haft mycket annorlunda planer för henne. Spaning och dråp hade varit hennes uppdrag. Någon som kunde skydda hennes familj från skuggorna… Fast nu fanns där ingen familj att skydda. Inte heller några skuggor att dölja sig bakom. Det var bara hon, och denna magra församling.
Murzush tog ett skakande andetag medan hon strök bak våta hårslingor från sitt klan-tatuerade ansikte. Hon kom på sig själv med att hon slickade nervöst på en av sina betar, och slutade genast. Nu när chocken började skingras med morgonens ljus, skulle klanen falla över henne för vad hennes far hade gjort? Eller ännu värre…
… skulle de förvänta sig att hon skulle leda dem?
(( Bild representerande Murzush ))
-
Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de attackerats av en fiende som svärd och rå styrka inte bet på. Något tom i blicken satte han sig ned på en sten en bit från Murzush. Ingen annan tänkte fråga den uppenbara frågan, så han tog till orda med sin mörka röst.
‘Vad nu?’ frågan var inte riktad till någon speciell, mer generellt. Han kunde leda krigare i strid, men att fatta beslut som omfattade hela byn hade aldrig varit hans mål eller lott i livet.
-
Kubub hade sovit som en sten under nattens alla händelser och inte vaknat förrän solen kikade fram. Hon satte sig upp med ett grymtande. Kvällen innan hade hon tagit vaktpasset uppe på kullen och som vanligt somnat, för där uppe var det alltid tyst och ingen som störde.
Den grova kvinnan tog sig ut ur tältet och sträckte på sig innan hon vände sig om för att se ut över klanen. Eller ja, det som återstod av den. Floden hade svept med sig nästan allt. Ilska, sorg och misstrogenhet kom plötsligt över henne på en gång och hon gav ifrån sig ett argt vrål och stampade i marken. Frustrerad betraktade hon spillrorna en bra stund innan hon började röra sig ned för att se vad som fanns kvar.
På vägen stötte hon på ett av de stora vildsvin som tillhörde byn, hon stoppade in sin skitiga näve i dess glesa borst på nacken och fattade ett bestämt grepp innan hon började gå igen, med svinet som utan protester lät sig ledas bredvid. Hon fick syn på den lilla skara orker som fanns kvar och styrde stegen dit. De såg fruktansvärt trötta ut efter att ha slitit under natten med att rädda det som räddas kunde. Själv kände hon sig utvilad.
”Floden har förstört byn,” rapporterade hon surt. Hennes breda näsa och stora ögonbryn var rynkade i en min som fick ögonen att se ut att ligga ännu djupare än de egentligen gjorde.
You must be logged in to reply to this topic.