- This topic has 6 replies, 2 voices, and was last updated 5 år, 4 månader sedan by
.
-
(För Yazfein)
Att hon var där innebar en stor risk, men hon hade inte kunnat vänta med nyheterna, blodet rusade fortfarande i hennes öron och hon kände sig varm i hela kroppen. Med största sannolikhet hade nyheterna redan nått honom på ett eller annat vis, det hade hon kommit att förvänta sig av honom, men hon behövde få dela med sig ändå, och framförallt avreagera sig en aning. Säkerligen skulle Leony kalla till något slags möte under småtimmarna innan kungen och hans armé gav sig av och hon skulle behöva hålla huvudet kallt då, kunde inte låta sig själv dras med i fantasin om blod, död och ära.
Hon kastade några blickar först åt höger och sen åt vänster, kontrollerade att korridoren hon stod i var tom, och knackade sen på den tjocka trädörren. Tre rappa slag som ekade i korridoren och fick henne att kasta ytterligare en blick åt hållet hon kommit från. Det slog henne i den stunden att det här potentiellt kunde vara sista gången hon såg honom, en tanke som inte borde ha funnits där, men under det senaste året hade hennes egen dödlighet blivit allt mer påtaglig och det hon skulle göra var knappast en simpel eller riskfri sak. Hon ville förstås inte ha det så heller, men ändå sved tanken på att det kunde vara farväl för alltid, särskilt som hon var tämligen säker på att hon inte skulle se honom åter i Odens salar.
-
Dörren framför henne glider tyst upp en liten bit innan den öppnas precis så mycket att hon kan komma in genom dörren. Men en hand skjuter ut för att snabbt ta tag om hennes krage, dra in henne i rummet, rakt in i hans famn och kyss medan dörren glider igen bakom henne. Mjukt trycker han henne möt dörren medan han kysser Maeve ömt, efter några långa ögonblick drar han sig lite ifrån henne, smeker hennes kind och möter hennes blick med ett glittrande från de lila ögonen. Han är endast klädd i ett par byxor samt stövlar denna tid. Han ler varmt och tar ett djupt andetag.
“Var det ett givande möte ni deltagit i Maeve?” Rösten är mer en viskning men ändå tydlig i rummet vars enda belysning just nu var brasan som brann i hörnet av rummet. Den värmde även upp rummet till en behaglig värme denna vinternatt. -
Hon var inte riktigt beredd på hans sätt att dra in henne i rummet, så kanske stapplade hon lite medan hon i sin förvåning försökte hänga med åt det håll han styrde henne. Hennes hjärta hoppade kanske över några extra slag när han tryckte upp henne mot dörren och kysste henne och hon kunde inte låta bli att känna sig sådär löjligt varm i hela kroppen när hon besvarade den.
Först när han drog sig undan en aning från henne och lät sina läppar lämna hennes så drog hon ett djupt, skälvande andetag och slog upp ögonen, som hon måste ha stängt, för att möta hans blick. Hon kastade en hastig blick nedåt, konstaterade att han såg ut som sig själv och att han dessutom var sparsamt klädd. Ett leende spred sig över hennes läppar innan hon såg tillbaka upp och mötte hans blick igen.
”Åh, det var… Intressant”, svarade hon lågmält och lite hest. Hans tilltag hade fått henne att komma av sig helt och för en kort sekund var hon nästan tvungen att påminna sig själv om varför hon kommit dit, och vad det var för möte han pratade om. Ett möte som han inte hade varit på men som han helt uppenbarligen visste mer om än han borde.
”Jag har fått ett uppdrag”, tillade hon, som om han inte redan visste det.
-
Han ser lite road ut men hans hand lämnar aldrig hennes kind medan han ser henne i ögonen. Värmen från hennes kropp är så skild från eldens värmen men så mycket mer värmande. Han ler lite snett och nickar innan han håller henne intill sig igen hårt.
“Intressant, berätta mer käraste Maeve. Vad är det för uppgift du blivit erlagd?” Han visste om mötet tack vare att Leony hade varit del av det och Maeve. Men han visste inte vad det hade handlat om helt, dock visste han att det varit enbart Sandor, Leony och Maeve där på slutet som diskuterat något. Även om hans lilla upptåg fått henne att tappa andan var det något mer som gjorde henne på bra humör. Det gladde honom att något fått kvinnan han älskade på bra humör, antagligen något som hade med strid att göra. Det var en av de saker som fick henne lysa och le så brett.
-
Hon andades den bekanta doften när han höll henne nära och för en stund slöt hon ögonen och njöt av hans närhet, hon skulle sakna den. Det var länge sedan hon känt så för någon man, kanske aldrig, men det visste hon inte om hon skulle våga säga till honom, visste inte riktigt om hon skulle våga erkänna det ens för sig själv. Orden var för stora, för känslosamma på något vis, och det skrämde henne. Så hon gjorde sitt bästa för att mota bort tankarna och slog istället upp ögonen för att möta hans blick med ett litet leende.
”Jag ska infiltrera Märhen”, viskade hon hest, fullt medveten om att hon verkligen inte borde ha berättat det för någon annan, men Yazfein skulle ju få reda på det förr snarare än senare med tanke på att Leony sagt att han skulle ordna manskap åt henne. Kanske menade Leony att han skulle följa med? Hon hoppades på det, men var också relativt övertygad om att kungens syster skulle vilja ha honom kvar i Hannadon, kvar i sin tjänst, och uppdraget var långt ifrån riskfritt. Hon förstod att hon själv var utbytbar i den äldre kvinnans ögon, men skulle hon tänka så om sin rådgivare? Troligen inte.Omedvetet hade hon lagt armarna om hans hals och en hand hade letat sig in under hans hår för att ömt smeka den varma, bara huden där. Hennes fingrar var något kalla, men värmen i rummet och den från hans kropp hade sakta börjat värma upp dem.
”Och ta Låset”, tillade hon med samma viskande, hesa stämma och leendet över hennes läppar växte genast en aning.
-
Hans ögon slöts njutningsfullt medan Maeves hand leker i hans nacke., även om han verkade förlorad i njutningen för tillfället så lyssnade han noga på det hon sa. Leendet försvinner inte från hans ansikte utan han verkade dela hennes lekfulla inställningen till det uppdrag hon fått. Han hade gjort lite arbete för att se till att hon visste vad som kanske väntade, förberett soldater hon skulle få med sig. Det fanns två bland dom som han själv valt ut som inte var från de normala soldaterna. De skulle dock vara noga med att dölja sina ansikten. Om han skulle med eller inte var en idé som fortfarande låg på Leony’s bord, allt berodde på vad hon hade för planer.
“Mm det låter som ett väldigt spännande uppdrag du fått från mötet finaste. Tycker du det verkar vara ett passande uppdrag?” Viskar han mjukt med sina läppar bara centimeter ifrån hennes och hans händer smekte över hennes armar, ner till hennes händer och upp till hennes axlar mjukt. Långsamt finner han snörningen till hennes kläder och börjar mjukt leka med den medan han flyttar sig än närmare Maeve. Han hade saknat henne och även om de kanske skulle diskutera hennes uppdrag så ville han vara nära henne just nu också.
-
Nå, hon hade ju inte kommit dit enbart för att tala om sitt uppdrag, och dessutom var ingenting fast beslutat ännu, hon visste inte mer än det Sandor och Leony sagt under mötet, men sen när hade hon varit den som inväntade ett definitiv? Nej, hon hade låtit tanken dra med henne bort till ett scenario som var alldeles för bra för att tacka nej till.
Hans ord fick hennes leende att bli lite vassare, mer av ett flin kanske, men istället för att svara så lutade hon sig närmre honom och lät sina läppar möta hans när de ändå var så nära. Det var en mjuk kyss, men snarare än öm så var den kanske mer retfull än något annat, precis som flinet över hennes läppar.
”Passande och passande… Jag är inte så mycket för att smyga, det är mer något som du gör”, sade hon lågt när hon till slut lät sina läppar lämna hans, och hon lutade huvudet bakåt, kände dörrens hårda trä bakom sig och såg upp på honom med de blå ögonen. Det fanns som väntat en viss lekfullhet där, en lättsam inställning till vad som kanske egentligen borde vara något allvarligt, men sen fanns där också något annat, en glöd inom henne som flammade upp till en eld när hon tänkte på slaget, blodet och slakten. Hon skulle antagligen neka till det om någon konfronterade henne om det, men hon kunde inte längre förneka det för sig själv.
”Men jag ser fram emot det och vad som än kommer efteråt”, tillade hon hest. Hans vandrande händer hade fått hennes armar att brista ut i gåshud och hon kastade en snabb blick mot hans fingrar där de lekte med snörningen till hennes tunika. Flinet blev mjukare igen och hon såg tillbaka upp på honom.
You must be logged in to reply to this topic.