Luka märkte självfallet inte att hon tog mer kort än vad det var tillåtet. För det första så hade han aldrig varit bra på att se dolda ting och för det andra så var han svårt koncentrerad på att räkna för tillfället. Han stirrade på korten som låg på baren. Okej så det där var 18 vilket betydde att han behövde 5 mer poäng. Han kollade ner på sina kort och såg nästan snopen ut då han hade just en femma på handen. Det hände inte varje dag trots allt! Han log glatt till innan han la ner femman på baren. “Ett poäng där eller hur?” Sa han glatt till henne på ett sätt som skulle kunna få solen att tyckas vara mörker till skillnaden.

Dunka? Ja okej alltid något mer att komma ihåg verkade det som! När hon sa att hon bjöd på första poängen så log han brett innan hon sa att det var hans tur att börja. Okej så om han tänkte rätt så var allt under en tia bäst att börja med vilket gjorde att han tog sin fyra och la ner den på bordet. För inget hon kunde lägga nu skulle ge henne ett poäng eller hur?

“Åh.. är det en etta i det här spelet? Men då så!” Sa han glatt, tog upp ett kort och lade sedan ut sitt egna ess på bordet. Han hade trott att det hade varit ett 14 kort men en etta skulle ju hjälpa att KANSKE vinna en till runda! Men nu skulle det bli svårare då han bara hade ett lägre kort kvar på handen och sedan två höga.

Luka stirrade på 7an som korten nu hade nått och kliade sig lite under hakan. Nu skulle allt vara riskfyllt då hans lägsta skulle göra att hon kunde gå ut, men om han la ett högt kort kanske? Hon hade kanske inga låga kort just nu eller hur? Fast det hade ju inte han heller om han inte hade tur vid nästa kort han tog upp. Han la ut en dam vilket gjorde värdet på bordet till 19. Riskfyllt men så var det ju i alla spel eller hur?

“Jo jag är väll ingen speciell skulle jag väll säga.” Sa han lite konstanterades då det faktiskt stämde rätt bra på honom. Han var inte rik, adel, kunglighet eller krigare. Han bara.. var. “Jag jobbar med att hjälpa andra kan man väll säga, hur är det med dig då?” 

Aningslös så såg han hur hon drog hem ett poäng och la ut en knäckt till vilket han la ut en kung och smällde handen i baren efter sin vanliga lille tanketid på vilket nummer som skulle klara ut puzzlet framför honom. Han drog åt sig korten och tog sig ett nytt kort som direkt hamnade på bordet; en sexa.

“Handelsgillet bläck har jag hört massor om, går det bra för er?” Frågade han glatt med en nyfiken blick på henne där hon drog sitt hår ur ögonen. Var ju alltid lite mer komplicerat att hålla håret ur ögonen under ytan hade han hört. Men förvisso när man dragit undan det så höll det sig just undan ett bra tag trots allt.

Vid hennes fråga så log han bara lite innan han svarade. “Ja gärna på alla sätt som jag kan hjälpa andra på men för det mesta genom sårläkning och mediciner”

V-v-a? Ytan? Vid de orden så vände han frågande upp huvudet mot taket i baren som om han funderade på vad han skulle göra uppe på ytan. Han hade aldrig varit på ytan förut och fanns så många generande saker som lär hänta om han simmar upp till ytan nu. Han visste ju inte ens hur man tog sig fram på land.. “Men.. jag.. ehum.. Jag har aldrig varit på land förut” Sa han lite besvärat och kliade sig i nacken med ena handen och la ner sina kort på bordet med den andra.

“Hjälpa folk på… ytan?” Undrade han lite chockat medan han utan att tänka på det vände upp ansiktet mot taket som om han kunde se igenom det till ytan. Hur var det egentligen att gå på land? Hur gick man ens? Så många frågor det fanns egentligen. Han vände tillbaka huvudet mot henne lite förvirrat. “Jag.. jag antar det? Men jag vet inte hur man går eller ens hur jag får ben så du får nog massor jobb att lära ut dessa tekniker” Sa han lite generat och kliade sig i bakhuvudet över hur lite han faktiskt visste om ytan. Var det varmt? kallt? medel? Hur kändes det att inte vara blöt? Vart man tyngre på land? Han visste faktiskt ingenting.

Luka var nervös. Hur skulle det vara att bli på torra land? Han var ju aldrig ens i huvudstaden så att gå var främmande för honom hittills men visst var det spännande, det kunde man ju inte säga annat om eller hur? “Men då så! När ska vi uppåt då?” Frågade han lite nyfiket och tog en klunk av sin dryck och kollade sedan ner på fenan en sekund som skulle bli… ben sen? Kändes mysko helt klart!

Han vart nästan imponerad över hur snabbt hon simmade iväg efter att ha samlat ihop korten och blinkade därför lite chockat, hon var sprallig minsann! Han log lite mjukt åt hennes otåliga ton innan han snabbt hoppade upp på fenan och simmade efter henne till dörren. Väl i kapp med henne så höll han takten hon använde sig av och följde med henne uppåt. Han kunde inte hjälpa att känna sig nervös över den hela bisarra situationen. Han hade ingen aning om landsvis då han inte ens besökt deras egna huvudstad sedan han var bebis. Hur skulle han komma ihåg hur man fixade ben då liksom? Men nu skulle han minsann fixa detta och säkerligen bli utskrattad dessutom, haha. “Är det svårt att gå?” Undrade han lite oroat då ovissheten bara svalde honom hel för tillfället.

Luka tittade ner på sin svarta fena en sekund lite smått oroad över hur detta ens skulle fungera innan han bestämde sig för att låta den tanken försvinna för tillfället då det inte var värt att bekymra sig över redan. Ingenting hände ju just nu eller hur? Hon skulle säkerligen guida honom i rätt riktning oavsett så vad fanns det att tänka på egentligen? Så vid hennes ord så log han brett som svar och ökade takten som om  de nu skulle uppleva ett nytt äventyr. Visst var det bara ben men han hade ju aldrig haft ben så för honom var det helt klart ett nytt uppdrag att lösa! Hur var det uppe i solen och hur var det ens att vara torr? Han visste inte ens hur han skulle lista ut det med tanke på att han aldrig varit torr i hela sitt liv. “Då så!” Sa han glatt och gjorde en bakåtvolt i vattnet följt av att han simmade upp bredvid Vésvia. “Efter dig!”