- This topic has 9 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 6 månader sedan by
.
-
På Caras Idhrenins gator gick en ung man rastlöst fram, hans utseende skiftade hela tiden då han inte kunde bestämma sig för hur han ville se ut. Han hade varit fast här så länge att han började glömma bort hur det var innan han kom hit, och förstod fortfarande inte varför han var tvungen att vara kvar. Nu var det så många måsten och så många saker han inte fick göra, inte för att han följde det hela tiden, men det var fortfarande så extremt irriterande och tjatigt att hela tiden höra allt som han egentligen redan kunde utantill. Han hade också flertal gånger försökt att rymma men hade hela tiden blivit hittad och tillbaka dragen till skolan. Så när han var tio år hade han istället bestämt sig för att bli en tjuv och började stjäla och insåg snabbt att det var något han var bra på, då han under sina sju år som tjuv ännu aldrig blivit påkommen.
Medans han tänkte på det så kom han fram till ett torg med massor med människor och bestämde sig för att det nu skulle vara ett bra tillfälle att stjäla någonting, så han gjorde en illusion att han var en medelålders man och gick fram till ett stånd med många människor. Han ställde sig bredvid en man som såg rik ut och började prata med ägaren till ståndet. Och samtidigt som han gjorde det stoppade han sin ena hand i rockfickan på mannen bredvid honom och tog fram hans penningpung. Sedan tackade han ståndägaren och köpte det billigaste som fanns av pengarna han just snott och gick iväg. när han kom in i en gränd hörde han någon ropa att någon stulit pengarna men det var redan försent för Robin, som var den unga mannens namn, hade redan tagit bort sin illusion och såg nu ut som sitt vanliga jag, vilket var gråa ögon och blont axellångt hår, så skulle ingen veta att det var han.
Han gick sedan glatt visslande vidare, utan ett bekymmer i världen, när han helt plötsligt gick in i någonting. Tydligen hade hans vinst gjort att han glömt bort att kolla vart han gick. Han kollade sig omkring för att se vad det var, när han såg en flicka som såg ut att vara några år yngre än honom. Hon hade mörk hy och svart hår och dem mest fascinerande ögonen han någonsin sätt, det såg ut som att någon målat havet i dem, sittandes på marken.” Åh jag ber så hemskt mycket om ursäkt” Sa Robin och sträckte fram handen för att visa att han inte menade något illa och att han ville hjälpa henne upp.
-
Ett litet uff lämnade Seras läppar när hon föll på marken av att någon gick in i henne. Hon lät sin hand massera hennes arm som hade fått sig en liten smäll efter att främlingen hade gått in i henne. Om det hade varit i Iselem skulle säkert flera vakter redan ha varit på honom och tryckt ner honom. Lyckligtvis var de inte det och hon slog undan hans hand. Skulle hon inte kunna ta sig upp själv?
“Du ska vara glad över att du inte är i Iselem, då skulle du vara död nu” konstaterade hon med ett litet leende smygandes i mungipan för att sedan börja borsta bort lite av dammet för att snegla mot vakterna och höjde ögonbrynet lite roat.
“Men kanske du redan håller på att söka efter döden?”
-
Robin höjde på ögonbrynen och började skratta.
“Och exakt varför skulle jag vara död, du ser inte så viktig ut” svarade han mellan sitt skrattanfall ” eller finns det någon lag som säger har du fått någon att ramla, så ska du dö”
Sedan efter några minuter, när skrattanfallet gått över så såg han vart flickan kollade och sträckte stolt på ryggen
“Och varför skulle jag leka med döden, ingen kommer någonsin att hitta mig, så länge jag inte vill bli hittad” sa han med en stolt röst ”
Sedan bugade han lätt och log ” men eftersom du inte behövde min hjälp, så måste jag fortsätta; det känns inte som att denna plats längre är säker
Och så vände han sig bort från flickan och börjande visslande gå därifån när han gått några steg så vände han sig om och sa
“Och föresten så letar de efter en medelålders man”
-
Ett litet skratt lämnade hennes läppar över hans kommentarer för att skaka på huvudet så att hennes mörka lockar flög lite över allt och följde honom med blicken. Allt för ivrig iväg för att vara oskyldig.
“Mitt namn är Sera Saga Tenir.” sa hon, simpelt även om namnet var långt ifrån enkelt. Hon skrattade till lite lätt igen för att sedan höja ögonbrynet åt hans andra kommentar. Så uppenbarligen var han någon slags trollkarl. Illusioner kanske?
-
Robin kollade på tjejen som hette Sera Saga Tenir, och bet sig på naglarna och tänkte. Det lät som ett namn han hade hört någon gång, men han kunde inte alls minnas varför namnet egentligen borde vara bekant. Men sedan ryckte han på axlarna och log ett snabbt leende; han hade sätt att vakterna började komma närmare och även fast han var säker på att de inte skulle se att det var han som var tjuven så ville han inte ta någon risk. Han bugade sig lätt
”Men då får den viktiga Sera Saga Tenir ha en bra dag, men jag måste verkligen gå nu” han vände sig om och gick med självsäkra steg därifrån men stannade när han rundat ett hus. Han hoppades att han skulle stöta in i henne igen för hon verkade intressant
-
Den unga kvinnan skrattade lite lätt åt hans ord för att snart var ikapp honom. Hon drog lätt i hans arm och såg på honom med ett höjt ögonbryn. Som om hon inte riktigt förstod honom.
“Bråttom iväg? Det var väl inte du, utan en fet man, som vakterna var efter?” frågade hon retsamt och korsade sina armar för att låta blicken vandra mot vakterna lite roat.
-
Robin vände sig mot Sera och log ett leende han hoppades vara självsäkert. Han var inte van att någon var så ihärdig. De flesta brukade godta hans ursäkter på en gång. Så han var inte van med någon som Sera
“Fet? Inte alls! Han var ganska stilig skulle jag vilja påpeka”, Sa han stolt och insåg på en gång att han troligtvis sagt för mycket. Sedan följde han Seras blick och bet sig i underläppen och försökte tänka ut hur han skulle komma ifrån denna besynnerliga person, som också gjorde honom både nyfiken och lite nervös.
“Förresten ville du någonting?”
-
Ett litet skratt lämnade hennes läppar. Det var nästan uppenbart att det var något lurt på gång och hon höjde ögonbrynet något roat.
“Jag? Nej… Förutom att påpeka att du inte är en särskilt god lögnare…” hummade hon roat och följde fortfarande efter honom med ett leende och lätta steg.
-
Robin kollade noga på Sera, men döljde det med ett slappt och lite nonchalant kroppspråk och undrade hur det kom sig att hon var så skarpsynt, varför var hon inte som alla andra? Men sedan tänkte han att hon gjorde honom nyfiken och hoppades att dom kunde bli vänner
Jag dålig lögnare?, Sa Robin med ett lättsamt skratt innan han fortsatte “Vad har jag egentligen gjort för att få dig att tro att jag ljuger? Jag var bara på väg hem efter att ha vandrat omkring här, när jag hörde ett tumult, jag har ju faktiskt studier som jag måste klara av”
Sedan hade dom kommit ut till en större gata utan några vakter så såg han ett stånd som sålde blommor och han använde sin magi när dom gick förbi för att få ägaren att varken se honom eller Sera medans han snodde en rosa ros som han sedan gav till Sera med ett leende
“Här får du en ros som tack för att du gör mig sällskap, för du är mig allt en underlig ung dam Sera Saga Tenir och jag hoppas att vi kan vara vänner någon gång” sedan fortsatte han med raska och långa steg att gå vidare utan något egentligt mål.
-
Lite förvånat såg hon ner på rosen, lite roat satte hon den mot sin näsa för att dra in dess blommiga doft. En liten påminnelse om Iselem och den vackra blommiga trädgården. Hon satte den i sin jacka för att sedan följa efter den underliga mannen lite nyfiket över det hela. Studier? Hon hade då minsann inte stätt honom förr.
“Studier minann?” frågade hon, fortfarande roat.
You must be logged in to reply to this topic.