Stadens tystnad hade alltid varit så välkomnande hos kvinnan vars fotsteg ekade mot stenen liksom dropparna som föll från skyn och lät inte en varelse håll sig torr om dem var dum nog att röra sig ute. Kvinnan kunde dessa stenar in på minsta detalj, speciellt desto närmare slummen de kom då hon tillbringat otaliga timmar, krypandes, tiggandes och gråtandes bland de kalla och skitiga rännstenarna där inte ens hennes egna föräldrar behandlat henne väl. De hade den mesta tiden haft mat på bordet men det hade varit efter att dem alla tre jobbat 12h hos någon adlig i de mest förnedrande jobben någon kunde tänka sig. Merialeth hade ändå haft turen och redan vid en tidig ålder lärt sig stridens olika konster då hon hade en egenhet att ofta hamna i trubbel på grund av sin stora mun. Hon kunde klå upp killar i hennes dubbla storlek men då och då åkte även hon på storstryk vilken hennes pappa ofta blev rosenrasande över. Var hon skadad kunde hon inte jobba lika mycket vilket ledde till att hon fick svälta. Hennes mamma hade även sålt sin kropp till den som ville betala ens det lilla vilket i slutändan hade lett till att hon fått två yngre syskon som tvingat henne fortare ut på gatan. Hon hatade dem inte men hade inte de kommit till hade inte hennes pappa blivit ännu bittrare på livet och hon hade åtminstone haft ett tak över huvudet lite längre. Istället hade hon behövt klara sig helt själv innan hon fyll 10 år vilket var allt annat än idealt. Tack vare sin talang inom slagsmål hade en man fått upp ögonen för henne i slummen när hon fyll 15 år. Han var en sliten gammal soldat som lärde henne att använda svärdet så hon kunde hyra ut sig själv till dem som behövde skydd. Hon följde med mannen flertal gånger på hans uppdrag och även om han aldrig hjälpte henne med pengar eller räddade henne från fara så var det tack vare honom som hon fick en inkomst som tillslut tog henne ut ur slummen.

Regnets svala droppar hade tonats bort då tankarna svävat iväg när kvinnan rört sig framåt till en plats hon så ofta besökte. Det var där hon kunde hitta mer jobb och oftast betalade de rätt bra, det var även där hon fick lite sällskap och kunde mäta sin styrka mot andra när de väl startade något bråk. Hon var ganska tillbakadragen av sig i början men fick de väl igång henne så hade de istället svårt att få tyst på henne. Många män hade kallat henne en oslipad diamant vad nu det menade för kvinnan fanns inget annat än hennes svärd och hennes hillebard, dock fick bara hillebarden följa med när hon var ute på uppdrag då den var för otymplig att ha med sig i staden och drog lite väl mycket uppmärksamhet för den delen.

Väl utanför en välbekant dörr stannade kvinnan upp i ren vana att lyssna innan hon gick in. Hade hänt för många gånger hon klivit rakt in i detta gille och fått en ren snyting då många bråk uppstått och folk hejvilt viftat sina nävar. De hade ångrat sig snabbt när hon klippt dem tillbaka men det hade fortfarande gjort ont hos henne vilket hon lärt sig och nu försöker undvika. Till hennes förvåning var det ovanligt tyst på andra sidan vilket tydde på att antingen hände något allvarligt någon annanstans i staden eller så hade alla slagsmål redan ägt rum och ägaren slängt ut dem flesta efter att tålamodet trutit. Med en lätt suck öppnade kvinnan dörren och den vanliga lukten av spya, sprit och blod slogs emot hennes ansikte där ett leende bara prydde hennes läppar. Med bestämda steg klev hon in i värmen och såg sig bara enkelt omkring för att se vad för nya äventyr hon kunde hitta bland de som fanns där inne. Det verkade finnas bara en kvinna som satt vid ett bord längre in, en kvinna hon tidigare sett men aldrig riktigt haft möjlighet att prata med. Hon var lik henne och även om de ibland tävlade om samma jobb hade Merialeth aldrig sett henne som en rival utan som en framtida partner om möjligheten skulle uppenbara sig. Kvinnans bruna hår hade alltid efterliknat flytande brons, speciellt i detta mörka dunkel där bara facklor lös upp efter väggarna.

Merialeth började röra sig mot kvinnan och klev oberörd över välta stolar och kletiga golv som om hon var väldigt van att röra sig över. Hon saktade in när hon närmade sig bordet och harklade sig enkelt för att försöka få kvinnans uppmärksamhet innan hon försiktigt satte sig ned mitt emot och sträckte sig efter frukten som fanns där.
” Ursäkta att jag tränger mig på. Tänkte att det kanske är roligare att dricka om man är två?” förklarade hon bara enkelt och knaprade på ett äpple som hennes hand hade lyckats få tag på.
”Jag kan bjuda på första om du önskar?” Hon kunde vara ganska charmig när hon ville få fram något. I detta fall ville hon veta om det fanns något uppdrag hon kunde följa med på eller som de kanske kunde ta tillsammans då det var få uppdrag som krävde en ensam man. De var oftast svårare att hitta än en grupp. Äpplet var inte det mognaste men dög helt och hållet åt att tugga på medan hon väntade ivrigt på svar från kvinnan som satt mitt emot henne.

Kvinnan antog utmaningen då detta partytrick hade hon väntat länge på att få använda. Hon hade även betalat lite väl mycket för att kunna få använda denna lilla hemlighet. Med ett stort flin på sina läppar studerade hennes näst intill vita ögon de ansiktsdrag som kvinnan framför henne ägde. Hon var fager, hade nästan kallat henne söt men det vågade inte Marialeth uttala då vissa kunde ta illa vid sig av orden. Marialeth visste vad denna kvinna kunde vara kapabel till så att hamna på hennes dåliga sida var inget hon önskade. Utan att slita blicken letade kvinnan fram ett guldmynt ur sin penningpung och höjde upp den till hennes ansiktshöjd innan hon tillslut slog ned den mot bordets hårda yta. Det gav ifrån sig en dov klang vilket resulterade att något längre bort började röra sig, försvann för en kort stund innan gestalten kom tillbaka med två flaskor av vin, riktigt fint för att vara denna slum men inte lika fint så att adeln hade druckit. Hon hade lagerhållit dessa för att kunna charma sig in hos någon om det behövdes. Hade kostat henne mycket men hon hoppades att detta skulle kunna betala tillbaka sig själv i slutändan. Mannen som kom fram med flaskorna och två glas ställde det bara ned på bordet innan han utan ett ord vände sig om och gick tillbaka dit han kom ifrån. Hon hade betalat honom varje månad för att kunna ha flaskorna här och om de skulle gå sönder hade han stått för det.
” Sprit slösas lite väl mycket här så lika bra att vara förberedd.” Lade hon bara till enkelt innan hon rätade på sig själv och hällde upp i de båda glasen innan hon sträckte över ett till kvinnan. En svart hårslinga hade tagit sig fri från hennes högtuppsatta hästsvans som hon lät falla bakom hennes öra. Håret sträckte sig ned till skulderbladen trots att den stod högt på hennes huvud, omvirad med ett metallhölje som vid rätt vinkel glimrade i facklornas sken. Kvinnan bar enkel läderrustning som satt tajt efter hennes starka kropp. Annars bar hon en riktig rustning men annars fick få se henne i någon annan klädsel.
”Skål.” Kvinnan höjde glaset snabbt innan hon lät den ljuvliga vätskan smeka sig ned efter hennes strupe innan ett nöjt läte lämnade hennes läppar. Inte det bästa hon druckit men långt ifrån det sämsta åtminstone.
” Du verkar inte vara här för att slåss. Finns det något annat som lockade er hit?”

Merialeth flinade bara brett åt kvinnans ord medan hon lutade sig tillbaka på den alldeles för obekväma trästolen med vinglaset fortfarande i handen.
”Mer än vad det kanske är värt i slutändan.” Erkände hon enkelt som om hon inte alls skämdes över den ansenliga summa hon mer eller mindre slängt iväg. Hon var inte överdrivet rik, som alla andra gick hon mer från dag till dag med lite guld över till och från men samtidigt hade hon inte mycket mer utgifter än ett skyffel till hem och de kläder hon bar på. Mat var varierande beroende på vart hon var och ofta letade hon mat i skogen då de var ute och rörde på sig. Ibland var det värt att slösa lite pengar för att kunna få andras intresse att vilja ge henne chans till mer.
” men kanske är det värt det? Vem vet?” Hon lät glaset tömmas innan det ställdes ned på bordet medan kvinnans blick fortfarande tittade framåt. Hon verkade leta efter nästa jobb om Merialeth förstod allt rätt men det verkade som om hon behövde få vila upp sig lite före.
”Någon plan på hur nästa summa ska komma in innan allt hinner ta slut för dig?” Frågade hon bara enkelt och lät sin kropp åter luta sig fram med ena armbågen på bordet och hennes hår hängde nu ned på ena sidan av hennes ansikte, ramade in de skarpa ansiktsdrag hon redan bar. Att hitta jobb häromkring kunde göras på flera sätt men då många redan gett sig av så var det bästa att försöka söka ihop med dem som fanns kvar, i detta fall denna kvinna. Något jobb fanns alltid att hitta om rätt personer dök upp och ihop kanske de skulle lyckas bli rätt personer.
” Efter andra flaskan kanske du vill dela med dig?” Hon fyllde på bådas glas lite till i spänd väntan på den andra kvinnas reaktion på det hela.

Kvinnan var nöjd att inte bli nekad och drack i takt med sin gäst som satt mitt emot. Varje dag hon kunde få dricka var en bra dag för den påminde henne om att hon fortfarande levde. I hennes yrke visste hon aldrig när den sista klunken skulle bli tagen så lika bra att njuta medans hon kunde.

Kvinnans ord roade henne vilket fick  Merialeth att skratta dovt innan hon sänkte ned glaset mot bordet.
“Du vet, det vanliga. Föräldrar som dog, uppvuxen i slummen, fallenhet för svärd och hittade detta som ett sätt att få in pengar. Kommer ju självklart med en bitterhet mot livet och en dålig personlighet.” Kvinnan log brett men kände att det kanske var dags att komma till kritan.
” dem flesta här verkar ha gett upp för idag men jag behöver få röra på mig. Jag söker ett nytt uppdrag och då det alltid är enklare att hitta ett med flera än själv så undrar jag om du har något på gång eller om du vill leta med mig. Jag är less på att gå runt här och pengarna sinar redan så lika bra att göra sig själv nyttig.” Hon lutade sig tillbaka med armarna i kors över bröstkorgen medan hon väntade på svar.
” Förlåt. kanske i rätt ordning att du får reda på mitt namn också! Merialeth till er service.”

Kvinnan verkade frivilligt ge ifrån sig sitt namn vilket oftast var en vänlig gest. Självklart visste Merialeth redan namnet på henne men var alltid bättre om de självmant sade det. Att hålla sitt namn hemligt fanns många orsaker till men oftast grundade det sig i otillräcklig tillit på motparten.
” Trevligt att träffas Linn.” Log Merialeth brett tillbaka och svepte i sig det sista i glaset innan hon ställde ned det med en dov duns på träbordet. Hon hade bättre koll än många trodde och tänkte faktiskt inte fråga om kvinnans bakgrund, i alla fall inte i så tidigt skede. Få här satt i detta rum med en glad och trevlig bakgrund, många flydde oftast från något och ännu färre ville prata om det. Hon själv hade givit en väldigt vag förklaring, ingen lögn men långt ifrån några detaljer heller. Hon hade inga större problem att nämna om sitt förflutna men pratade sällan om det, kunde ibland komma fram på sina resor om alkohol varit inblandad men aldrig i denna stela miljö.
” Medans vi väntar på att något roligt ska dyka upp. Har du en intressant historia att underhålla oss med under tiden?” Den största anledningen till att alla samlades här var att hitta jobb men även dela med sig av det som skett under uppdragens gång. Få berättade hela sanningen men de kunde allt berätta historier som underhöll dem flesta. Alltid något som spännande som hände och med lite förvridning i detaljerna brukade historier dyka upp här inne. Ingen sökte sanningen, bara underhållning som höll dem från sitt egna mörker medan de väntade på nya fasor. Alla här satt med sina mörker inom sig och dem flesta hanterade det genom sprit, lust och underhållning. Därför det fanns massa sprit, horor och män med alltför stora munnar i detta rum, eller ja brukade finnas åtminstone men nu var det väldigt ödsligt och tyst.
”Då konkurrensen inte är här borde det gå hyffsat att hitta något.” Tillade hon snabbt och lutade sig tillbaka på den alltför gnälliga stolen medan armarna lades i kors över bröstkorgen.

Rhian som var hennes namn hade blivit obekväm av att två kvinnor som såg ut att kunna göra vad som hälst ställt sig ivägen började snabbt säga vad hon tänkte på, utan att egentligen tänka på konsekvenserna av sina ord

” Varför kan inte fint folk svära? Det är bara löjligt och vem säger egentligen att jag är fint folk, bara för att jag är född i en familj som har pengar Och Tayler var någon jag trodde jag kunde lita på men tydligen var han vara min vän eftersom jag har pengar så nu försöker jag hitta honom för att slå ihjäl honom”

Sedan när hon sagt allt så kom hon på att kvinnan framför henne hade sagt fin folk så hennes nyfikenhet tog över

“Och vad gjorde att du visste att jag inte kom från den här delen av staden?” Hon hade. Blivit nyfiken men ändrade sig och la händerna i kors och försökte göra sig så stor som möjligt.

“Äsch, glöm det!” Sa hon “och nu om jag får be så vill jag att ni släpper ut mig, för jag tror inte det finns någonting ni kan göra för att hjälpa mig, om ni nu inte är bra på att spåra folk?”

Kvinnan lyssnade roat på orden som kom från de fina läpparna, som troligen bara fått det finaste mot dess hud. ” Dina pengar och en fin hämnd på denna Tayler.” Instämde hon men det allt för vänliga rösten, som lovade mer än vad kvinnan kunde förstå. ” Ni är alltid varmt välkommen hit men det betyder inte att det är säkert, speciellt inte om andra får reda på vart ni kom ifrån.” Merialeth visste inte varför hon gav denna kvinna tips för vad spelade det för roll egentligen vad som hände med henne? Det viktigaste var att hon verkade ha tillgång till massa pengar, ett relativt enkelt uppdrag då de bara behövde hitta denna Tayler, ge honom en omgång stryk och sen var det klart.
” Men som tur var vi bara här, några som gärna hjälper till för rätt betalning och som kan garantera att Tayler kommer be om ursäkt för sin fräckhet.” Leendet som hon gav kvinnan var brett men också med en del charm invirat i det. Hon höll lite avstånd då Linn redan ställt sig ivägen. De ville inte skrämma kvinnan, bara få henne att lyssna så de kunde locka in henne i ett kontrakt. Därför stod Merialeth avslappnat och bara studerade, försökte hålla sitt ansikte milt och vänligt även om det sällan var enkelt. Varm och charmig var kanske inte hennes starka sida, det behövdes sällan då svärdet kunde föra talan den mesta av tiden. Hon hade även vinklat sin kropp lite så svärdet inte syntes så tydligt vid hennes höft, inte vara så hotfull. ” Vi bjuder gärna på ett glas vin och du kan få berätta vad som hände?” hon gestikulerade till bordet de tidigare suttit vid och hoppades innerligt att de inte hunnit supa upp allt än. Gick ju ned rätt fort det vinet.

Rhian blev lite obekväm när den ena av kvinnorna satte sig nära henne. Hon kände sig nästan instängd, så hon flyttade lite på stolen för att komma lite längre bort från henne och när kvinnan mittemot henne gav henne ett glas med någonting i så kollade hon snabbt på det och ryckte på näsan av avsmak. Aldrig att hon skulle dricka någonting som var i ett smutsigt glas, eller någonting som hon inte heller visste vad det var.

”vad nu det är så kan ni behålla det” sa hon med avsmak och sköt glaset ifrån henne. Sedan kollade hon på båda och sa med irriterad röst ”och varför har ni fått för er att det är någon kärlekshistoria? Han är ingenting speciellt, jag trodde bara han var min vän.”

Men självklart började hon känna hur hon rodnade så hon reste sig upp och vände sig ifrån kvinnorna och tog djupa andetag innan hon vände sig tillbaka och satte sig ner på stolen.  Hon kollade ganska nedslaget på båda och suckade och tog ett djupt andetag, innan hon i ett andetag snabbt berättade vad som hänt

” men om ni vill veta så trodde jag att han var min vän så jag ville hjälpa honom då han sa att han behövde pengar, så jag hjälpte honom att stjäla pengar från min familj då jag hatar min familj. Men när jag skulle träffa honom dagen efter så var han bara försvunnen och då bestämde jag mig för att leta efter honom och kom hit för att jag ville hämnas på honom.”  när hon berättat klart så tog hon ett djup andetag och kollade på de stora kvinnorna och kom ihåg att hon kanske inte borde berättat allt så öppet, och insåg att om de ville så skulle de säkert kunna döda henne. Så hon ryckte på axlarna och tänkte nåja nu kan jag lika gärna låtsas som ingenting innan hon sa;

” Men nu behöver vi inte prata mer om det, vill ni hjälpa mig? Det ända krav jag har är att han inte ska vara död, annars får ni göra vad ni vill”