“Nej nej, någon belöning behöver ni inte ge mig. Vem som helst hade förbrukat sin sista familjesten för att förvisa demonen som plågade er från denna värld.” Tippa lyfte på sin enkla hatt och log genuint åt folket i byn när hon kom tillbaka från trollkarlens hem. Som Brink var hon så mycket kortare än alla andra, så de kramar och kyssar hon fick såg lite olustiga ut när så många av människorna från byn stod på knä omkring henne.

“Men ni kan berätta för mig hur jag kommer till Kaelred! Jag har snurrat till min rutt lite tror jag.” Brinken log åt dem och tog upp sin karta från sin väska med många ting. Hon viftade undan lite av hennes långa hår som föll över ögonen utan hatten och höll kartan till en av byns äldsta som satt på sina knän intill henne.

“Mäster Prästinna, … du har gått åt fel håll. Du är här, i Iselem, medan Kaelred är där borta!” Mannen pekade på två olika punkter på kartan, och Tippa smällde handflatan mot pannan sin. Hon klappade honom på huvudet tacksamt, rullade ihop sin karta och slängde upp sin ryggsäck på ryggen igen. Hon fick sedan hjälp upp på sin ponny, då det inte var lätt att klättra upp på ponnyn med en stor bebis i magen, och vinkade glatt till byn innan hon började rida vidare.

“Tack för er hjälp! Jag anser oss kvitt nu! Låt inga fler trollkarlar med demoner flytta in!” Hon skrattade glatt åt dem och red i riktningen byns äldsta hade pekat henne mot. Tillbaka exakt samma väg som hon kom. Hon sträckte ner handen i läderväskan som var fäst i sadeln och drog upp ett färskt äpple som hon mumsade på medan hon red.

Tippa var en enkel kvinna från Brinkeland, en prästinna, moder, fru, syster, älskare, och väldigt, väldigt vanlig. Hon hade inte mycket som utmärkte henne från resten i byn, annat än att hon pratade med andar och andra väsen, och hade aningen starkare magi än många andra i hennes yrke.

För en tid sedan pratade Tippa med en ande som varnade henne för ett kommande krig som skulle försätta hela hennes värld i fara, ett krig mot en stor ondska. Tippa berättade detta till sin familj och klan, som tillsammans kom fram till att världen utanför behövde henne. Så de sydde ihop vandringskläder, förberedde henne med alla fantastiska släktklenoder från en tid innan freden, gav henne deras bästa ponny och skickade iväg henne för att rädda världen.