.:DEXTER:.

Dexter satt som alltid lite rosig om kinderna och skrattade från ett skämt som nyss dragits vid ett av borden nära baren hållandes i en nästan tom flaska med utsökt rom. Att han var stilig kunde man väl inte missa trots att han såg ut som han haft en lång dag. Eller hade han haft det? Nej mer att han sovit i en gränd förra natten och var aningen tillskrynklad möjligtvis med den pösiga piratskjortan halvt istoppad i de svarta byorna och ett par olika fläckar på sitt yttre. Håret var inte helt bra klippt då han tagit saken i egna händer men kunde ändå ha varit betydligt mycket värre. För alla som inte var naiva så kunde man nog skymta vad det var för yrke han befann sig i med smycken och klädstilsom rent av skrek pirat men han verkade åtminstone inte vara speciellt skräckinjagande, i alla fall inte i nuläget.

Hans skratt var även det varmt och genuint där en av de andra männen drämde handen i bordet efter sin slutkläm, helt klart betydligt mer berusad än vad Dexter själv var. Det som stack ut mest på Dexter dock var de klart, gula ögonen som nästan verkade lysa likt solen själv vilket kanske inte var den normalaste färgen som man såg på en människa(?), men utöver det så såg han mänsklig ut i alla fall.

Han tog en stor klunk av rommen vilket betydde att flaskan tog slut och lämnade honom för ett ögonblick stirrandes på den tomma glasförpackningen innan han satte den mot bordsskivan medan han reste sig upp på fötterna. Tog en sekund för att vara säker på att han fann balansen innan han ursäktade sig. “Mer dryck!” Sa han bara roat innan han gick bort mot bardisken för att ställa sig brevid där den lilla kattmannen satt. “En till flaska rom!” Beställde han som om han inte alls störde deras konversation vilket fick bartendern att se lite dömmande ut en sekund innan han strövade iväg för att hämta ännu en flaska rom till Dexter. Han hade inte hört samtalet som pågått men fastnade snart med blicken på kattmannen efter att bara först kastat en snabb titt på honom. Ohh? Hans lysande, gula ögon föll kort på svansen innan han sökte upp mannens blick lite nyfiket. Han hade aldrig sett en kattmänniska förrut.. “Men se här.. Vem är du för någon?” Undrade han med den naturliga charmen i sitt leende och den totala avsaknaden av blyghet.

Dexter kollade på den stolta lille mannen och hade märkt av hur dennes fluffiga, lilla svans hade börjat rycka bakom honom. Var han irriterad? Jo antagligen men han måste säga att den stolta naturen hos någon så .. liten .. var rätt imponerande med tanke på vart mannen hade strövat in. Baren var fylld med muskulösa män och kvinnor som i vissa fall var större än honom själv och alla hade så gott som mindre respektabla yrken dessutom. Han accepterade sin flaska med rom och bet snabbt bort korken från flaskan och spottade ut den på golvet till bartenderns missnöje men ett missnöje som inte yttrade sig. Inte bland alla dessa typer av personer även om det skulle ta mer tid för honom att städa efter denna kväll.

Dexter tog en stor klunk, kunde höra kattens ord och sänkte flaskan medan han svalde sin rom och höjde ett ögonbryn med blicken riktad mot denne Ichiro Fury. Utan att tänka först på det (som vanligt) så svarade han istället för bartendern som öppnat munnen till tal men snart stängde den igen med blicken på dem båda. “Du letar efter vad då på en plats som denna?” Han svepte med handen mot intet för att få Ichiro att ta en nogrannare titt på alla tjuvar och pirater men hans nyfikenhet hade tänts. “..Jag antar att det är lätt funnet här.. om du betalar väl. Men. Det är få här som jag skulle lita på beroende på vad du söker.” Började han medan han lutade sig mot bardisken med de lysande ögonen fästa på Ichiro. “Visst är de bra på att råna, mörda och ta det de vill men många av dem skulle göra just detta och lämna dig vid första, bästa tillfälle. Så skulle rekomendera att du håller i betalningen tills du har nått ditt mål. Så länge du inte försöker behålla mynten själv så BORDE du överleva.. beroende på.”

Han var som vanligt aningen berusad men menade ändå orden som han delade med sig av. Han lutade sig aningen framåt mot Ichiro med en nyfiken blick. “Kanske kan jag hjälpa dig? Beroende på vad det är?”

Dexter synade den yngre lite nyfiket då han kunde se att denne blev besviken över vad han fick höra vilket nästan fick honom att tycka lite synd om kattmannen. Jo den som delat med sig om detta stället måste ha tyckt att tanken var underhållande och sannerligen någon som ville blåsa den andre av någon anledning. Vem var det ens som föreslagit detta stället dagen efter skeppen av denna karaktär förtöjt sig i hamnen?

Han kunde inte göra mer än att flina vid Ichiros fråga. Tekniskt sätt så var han väll inte den pålitligaste heller men han skulle i alla fall inte döda den andre, han må befinna sig i dessa kretsarna men han hade i alla fall lite mer vett i skallen än de andra. Det var dessutom när han konstant var berusad vilket måhända sa en hel del. Han höll sig kvar nära den andres ansikte medan Ichiro fortsatte att prata och det han hörde fick honom att inse att personen som nämnt detta stället säkerligen varit full han/hon med. Antagligen tyckt att det var ett roligt skämt att slänga in någon som Ichiro i en mängd av kriminella. Han synade Ichiro ett par sekunder innan han böjde sig tillbaka för att ta en till klunk av rommet innan han öppnade munnen till tal igen. Svarade inte direkt på frågan han blev ställd men man såg en road glimt i hans ögon som man kanske kunde ta som.. pålitlig?  “Kanske kan det vara så att jag känner mig villig att ge dig skjuts.. för rätt pris. Ska ändå ta mig norrut.. så vad erbjuds?” Ja typiskt Dexter att anta att Ichiro var intresserad i hans hjälp men han letade efter hjlp och kanske kunde han hjälpa så vad fanns det att vara skygg över?

Han var tekniskt sätt inte direkt dyr att anlita.. ja de som litade på honom men yrket i sig som han hade brukade skrämma bort de flesta. Skulle det skrämma bort Ichiro dock var ju frågan? Så länge han hade sprit eller pengar till sprit så var han ju trots allt en lycklig man men det hindrade honom inte från att se vad som faktiskt erbjöds eller hur?

• This reply was modified 3 år, 3 månader sedan by Valentine.

Dexter kunde komma på säkerligen sju ting han ville ha men tre stod högst upp på listan varav en kunde motvilligt övervägas. Men de som var kvar var ju pengar till alkohol och alkohol självfallet då han inte direkt var lika munter och glad utan alkohol som han nu var under inflytandet. Hans leende blev bredare och nickade uppskattande åt svaret som han fick på sin fråga då det var den bästa formen av betalning som han kunde tänka sig. Vad han ville ha? Då fanns det ju ingen tvekan längre.

Hans ögon vart mer storögda då han såg vad det var som Ichiro hade köpt och såg för ögonblicket ut som om han blev skämtad med. MJÖLK!? vaaaaaaaaa? Drack man det rent ens?! Hade han någonsin sett någon dricka bara mjölk förr?! Han samlade sig rätt snabbt dock och försökte att koppla bort mjölkdrickandet som om det var ett helt främmande fenomen som han nyss bevittnat. Vid Ichiros fråga så vart leendet bredare och även han rätade lite mera på sig då han var stolt över att vara sig själv medan han svarade. “Dexter Tide, kungen av haven.” Det sista sa han mest för komisk effekt med tanke på att det säkerligen fanns nyktrare sjöfarare ute bland vågorna men sedan hade han ju en viss.. talang med. Man kunde ju enkelt erkänna att turen låg på hans sida trots allt.

Han såg nogrannare på katten igen då det som sagt var första gången han sprungit in i hans ras och han fann sig helt klart nyfiken på det hela. Det var inte en vanlig ras att stöta på trots allt med tanke på hur mycket han rört sig i världen utan att se någon som Ichiro över huvudtaget. Men ändå.. världen var ju ganska stor trots allt.. Charmen låg som ett täcke i luften runt omkring Dexter, till och med nu där han höjde rommen för att ta en klunk utan att slita blicken från den kortare mannen. Var alla av dessa raser så små eller var det variationer hos dem med? Men det fanns andra frågor han hade mer intresse i att ställa.. “Varför dricker du mjölk?” Frågan var rak och helt utan genans bakom sig där han inte frigjorde Ichiros blick från sin. Var genuint fascinerad och kanske även lite.. stött? över att någon drack bara mjölk.

Gott?! Det var ju bara mjölk? Det smakade .. alldeles för.. inget. Dexters lysande blick hade följt Ichiros blick mot den äldre mannen för en sekund, la det ofrivilligt på minnesbanken innan blicken föll tillbaka mot kattmannen. Det var inget annat än en äldre man trots allt, i alla fall inte mer än så just nu även om blickar alltid gjorde honom misstänksam till viss del. Ville han något eller hade han bara nyfiket fastnat med blicken på dem? Oavsett så var det inget att tänka på mer nu oavsett.

“Rom är det ända man ska dricka frivilligt om du frågar mig.” Flinade han roat och sannerligsenligt då allt annat som inte var sprit inte hade någon smak alls, i alla fall inte vad han visste. Det var länge sedan han var nykter trots allt så han kunde knappast komma ihåg allt eller hur? Vad drack han innan? hmm… Hans leende försvann dock inte trots sina tankar och vid Ichiros fråga så nickade han roat medan han höll fram sin högerhand, uppmanade honom att skaka den för att skriva under papprerna liksom. “Det gills inte om man inte skakar på det.” Flinade han medan han väntade på att de skulle skaka hand.

Det var inte ofta som Dexter accepterade uppdrag då han var mer personen som ändå tog vad han ville när han ville göra det men det var något med Ichiro som kändes värt att lära känna. Han visste inte varför men det visste han sällan oavsett, allt verkade leda honom på rätt väg oavsett trots allt.

Han betraktade det ogillande utseendet av den andre, helt klart roat där de verkade tycka motsattsen till varandra på just dryckdelen i existensen. “Konstig? Är man inte både konstigare och mer avhållsam som nykter?” Flinade han medan han blinkade mot honom där de skakade hand med varandra. Ichiros hand var mjuk och varm vilket tydde kanske på att han sällan tog till grovjobb själv? Och med tanke på vart han ville resa så tog han det som att han var mer av en magiker än en man som utarbetade fysiskt våld. Skulle nog till och med gå så långt att säga att det antagligen skulle se roande ut om man såg den yngre slåss med svärd eller odla grönsaker? Vem visste egentligen men han gissade bara.

Vid hans fråga så flinade han bara och gav en frågande blick mot bartendern som märkte detta och suckade lite buttert. “Det är redan fixat mister Tide.” Sa bartendern trött vilket fick Dexter att spricka upp i ett bredare leende och vända tillbaka blicken till sin svansägande vän. “Vi kan röra oss redan nu om du vill? Mitt skepp är lastat verkar det som. Ja självfallet hade han inte nämnt vare sig att han hade ett skepp, var kaptenen, hade en besättning eller något i de kretsarna men det var så det låg till. Han antog dock att det inte skulle spela någon större roll även om vatten kanske inte var Ichiros starkare sida. Sedan kanske han inte heller förväntade sig att ge sig av så snart heller för den delen. Magiker skolan var dock belägen på andra sidan världen så det var ju inte direkt så att det skulle gå på en kvart heller.

Han följde Ichiros blick mot flugan och bevittnade hur hans pupiller förstorades och hur svansen började att röra på sig vilket fick honom att lugnt sträcka bak handen mot ett tomt glas, vände det upp och ner innan han enkelt satte glaset oan flugan som om det var det enklaste i världen och inte alls svårt att infåga en så snabb insekt. Flugan surrade runt inom det genomskillniga glaset medan den charmiga blicken föll tillbaka mot Ichiro. “Gillar du flugor?”

Vid Ichiros plötsliga tveksamhet över att färdas över vattnet så lämnade ett hummande ljud Dexter för en sekund medan han kliade sig lite under hakan över det han hörde. Lämna sitt skepp? Men hur skulle han då få med sig all rom? Det kändes ju svårt i allmänhet att släpa med sig tunnorna via häst? Men för den delen så var det ju inte direkt tomt på värdshus under den lååååånga resan, skerligen fem gånger långsammare åtminstone än att segla med skeppet. hrm… Han synade den nervösa Ichiro lite frågsamt, nästan som han försökte intala sig själv att det var värt det hela nu. Han hade aldrig varit mer än en vecka från havet under hela sitt liv, bokstavligen. Vad gjorde man på land? Och var han värd det hela? Och vad hände då med romen? Så många frågor..

Hans tankspridda ansikte ändrades dock snart till det där charmiga leendet igen när han gått igenom sin tankegång och kommit till ett beslut. “Nå väl.. häst får det väll bli då, men det kommer kosta extra.” Flinade han och undrade hur längtandet till det öppna havet skulle drabba honom men en sak i taget eller hur? Hans andreman kunde ta hand om hans skepp tills han åter fick se det igen trots allt.

Flugan surrade panikslaget omkring i glaset där friheten hade berövats från denne och det surrande ljudet kunde höras dovt under skratten och ljudligheten inne i världshuset. Hans lysande blick föll på flugan igen vid Ichiros ord och såg hur den satte sig på insidan av glaset för att vandra omkring i jakt på en utväg som inte fanns. Var detta vanligt med kattfolk? Fungerade de som en blandning av katt och människa eller var det hela inviduellt. Efter ett kort beslut över situationen så lyfte han på glaset och flugan surrade iväg ut bland det berusade folket. “Då så! Men som du förstår så har jag ingen häst så det får du införskaffa åt oss först och främst.” Visst kunde han säkerligen lätt stjäla två hästar men det verkade ju inte direkt som om att Ichiro var direkt fattig trots allt.

Dexter nickade muntert åt Ichiros reaktion samt fråga medan han rätade på sig från hur han stått lutad mot bardisken. Vad skulle han behöva? Det ända han kom på var rom.. men han skulle ta en titt på skeppet och tilldela uppgifter till besättningen i alla fall innan han lämnade dem till havslivet utan honom för ett tag framöver. Antagligen skulle de få segla uppåt och lägga till i en hamn runt skolan och invänta honom där. Han klappade med handen mot baren innan han började backa ett par steg med blicken fäst på Ichiro, självfallet mirakulöst unvika de andra personerna inne i värdshuset trots livet omkring honom. “Då ses vi här snart.” Sa han innan han vände sig om helt och försvann ut från huset.

____

Det tog inte direkt lång tid för honom att bli klar, mest för att han inte verkade behöva mycket mer än romet, mest för att hålla sig alert. Värdshus fanns överallt för mat och påfyllnad samtligen i värsta fall fick han väll jaga något åt dem. Visst var hans specialitet havet men han kunde säkert särskilja på ätbart och icke ute på ritten. Han gav sina order till piraterna, packade en förvaringssäck full med mestadels rom innan han tog sig tillbaka mot värdshuset. Efter en kvick titt in så märkte han att Ichiro inte dykt upp ännu vilket fick honom att bestämma sig för att stå ute vid entrén istället för att gå tillbaka in bland folket. Skulle säkerligen underlätta en aning med tanke på att Ichiro skulle komma med två hästar med eller hur?

Dexter höll som vanligt i en flaska med rom där han stod och väntade och såg hur den korta Ichiro närmade sig med hästarna vilket fick honom att räta lite på sig där han stod. Det såg minsann roligt ut hur kort kattmannen var, speciellt där han gick mellan de stora hästarna och självfallet gav det Dexter ett finurligt litet leende där han gick fram mot de tre. Han la en hand mot sin häst som frustade till på ett tillgivet sätt vilket fick hans leende att förstärkas medan hans ögon fästs på Ichiro. “Inget annat namn duger mer än Astor.” Sa han utan att ens tänka över vad han skulle namnge sin häst medan han, trots berusning, smidigt tog sig upp på hästen. Han kunde känna hur stark djuret var och klappade Astor lätt på halsen innan blicken föll mot Ichiro istället.

“Ganska säker på att det där är rätt riktning” Sa han med en nickning mot hållet till höger om dem som ledde ut över landsmassan som skulle ta dem mot skolan. Det skulle bli en lång resa, speciellt med tanke på öknen men planen var att följa kusten upp över de mer gröna områderna innan öknen startade helt. Det skulle bli varmt självfallet men ta bort paniken att vara fast mitt i öknen utan vatten.

Dexter följde Ichiros exempel och snart skrittade de tillsammans efter att han satt fast sin förvaringssäck mot Astors svank för att förhindra att det värdefulla skulle trilla av. När frågan kom farandes så var han inte säker på hur väl Ichiro skulle ta nyheten över restiden med tanke på att de så gott som skulle till andra sidan världen men bestämde sig ändå för att svara på frågan. “Ett antal veckor, kanske en månad eller så.” Sa han lätt som om det bara var att förvänta sig, de hade ju trots allt inte lyxen att åka på en båt nu. Hästarna behövde vila och det var ju knappast som att de kunde rida medan de sov, eller ja, kanske Dexter men antagligen inte Ichiro. Allt detta spelade ju in i restiden men eftersom han fick betalt så var det inget för honom själv att klaga på. Sedan visste man ju aldrig vad man skulle stöta på heller under resan men en sak i taget.

Vid frågan om hästnamn så kom hans svar lika snabbt till honom som innan vilket fick honom att enkelt säga; “Det är helt klart en Tore. Astor och Tore, kungarna av landsmassorna!” Han sa detta med en sådan stolthet i rösten att man NÄSTAN kunde ha trott att Dexter kommit från en adelsfamilj men det hade han minsann inte gjort. Hans uppväxt hade befunnit sig på havens ytor och ibland under dem.

Snart kunde man höra ett hummande av en munter sång komma från Dexter, helt klart en havssång innan hans blick föll tillbaka mot sin skyddsling. “Vart kommer du ifrån egentligen? Har inte sett många av din sort förr.. Du är till och med den första som jag stött på.”