Han sneglade på kattmannen där han frågade sin häst om han gillade sitt nya namn och det verkade som att djuret helt klart inte hade några andra önskemål. Hästar var ju dock rätt trogna djur så bara ett namn räckte ju för att de skulle känna sig omtyckta. Han var själv ingen van ryttare så något taade om även för honom att denna månaden skulle innebära en ömmande kropp i allmänhet så vida de inte skulle fixa en vagn men det var en helt klart onödig utgift och mer jobb än vad det var värt. Lasta på och av vagnen och riskera att den blev stulen var natt.. sedan visste han att chansen var liten, speciellt när det kom till honom men det fanns ändå chansen eller hur? Sen så skulle det garanterat enbart hända om det var menat så förvisso..

Jo kattfolket var ju inte direkt en stor folkmassa och vistades väll sällan ute på haven så det var inte så skumt att han aldrig sett någon av dem förr, men för den delen hade han inte heller gjort större försök i att leta upp dem heller. Han lyssnade till informationen som han delade med sig av och hur hans föräldrar hade gått bort. Det var tyvärr inte ovanligt i världen de levde i men det var ändå rätt så sorgligt att höra om andras missöden. Han själv hade ju skickats till sjöss som barn med efter att hans mor hade gett honom en oförklarlig tattuering medan hans far var okänd. Han hade aldrig stött på mannen som var hans far och skulle kanske aldrig göra det heller, vem visste.. han kanske var död sedan länge?

Han kunde känna av att det verkade som att Ichiro försökte göra lättare av saken än vad det egentligen var men skulle han säga något om saken var ju frågan? Efter en stund tystnad så ryckte han lite på axlarna med den lysande blicken framåtriktad. “Ehh saker händer, inget mer man kan göra än att gå vidare antar jag.” Han menade sina ord men det var kanske inte ovanligt att vara neutral till familjeband om man aldrig haft en vidare familj själv. Han hade växt upp ute på haven trots allt; jobbat sin väg från mopppojke till kapten och skaffat sin egna besättning och mål.

Han märkte av hur tung luften blev mellan dem efter Ichiros instämmande vilket han valde att ignorera med tanke på att stämningen inte direkt skulle bli bättre om han fortsatte att tala om saken. Den ljudliga sucken var tecken på detta vilket snart övergick i en ny fråga, en ny fråga som förbryllade honom en aning. Vad med havet som lockade honom? Ja du det var väll den eviga frågan som han inte ens visste om själv havet var bara.. hemma. Han ryckte lite på axlarna med blicken som föll tillbaka på Ichiro där de skrittade framåt. “Ja det är bara .. hemma. Jag har aldrig känt mig hemma på land och havet inger en annan typ av frihet än på land antar jag. Inte lika välbefolkat på havet heller.” Flinade han sedan då det minsann var något som stämde bra. Inte för att han hade problem med att umgås med personer men det var rätt skönt att slippa dem med.

“Vad är det med havet som inte lockar dig?” Ställde han sedan frågan tillbaka mot Ichiro då det var av lika mycket mystik för honom som det var för Ichiro att han älskade havet. Land var bara så.. jobbigt? Dessutom skulle det bli svårt att koppla av när världen inte länge gungade som han var van vid. Visst var det okej på en häst i rörelse men vad hände sedan? Han höjde sin romflaska för att ta en djup klunk då det kändes som en evighet sedan han fått dricka sist och en evighet var väll 20 minuter realistiskt sätt.

Dexter lyssnade till vad den andre sa och ryckte lite på axlarna som om havet inte direkt var en skrämmande plats att befinna sig på, trots allt så var det lika farligt att befinna sig på land eller hur? Han sa därför bara simpelt; “Och på land är det.. torrt.” medan ögonen sökte av utsikten framför dem båda som nästan verkade lite väl.. lugnt men för den delen var det ju kväll med inkommande natt så det kanske inte var för udda ändå? Dessutom hade de kommit ut från staden och det var inte populerat alls för närvarande, inte en boning i sikte ännu och frågan var ju hur långt det var till nästa by. Men ingenting som direkt oroade honom för.. ja.. vad hade han att oroa sig för? Han hade ju aldrig direkt haft otur vilket kanske gjorde honom till den bästa, möjliga livvakten eller hur?

Vid det plötsliga nämnandet av häst foder så kunde Dexter inte hjälpa det, han skrockade roat till medans ansiktet vändes mot den kortare mannen på hästen brevid sig. Försökte Ichiro att bara hålla samtalet vid liv? Det var ju inte som att de hade ont om tid att lära känna varandra eller hur? “Det är bra att höra. Mätta hästar är glada hästar.” Flinade han fram med en glimt i ögonen, nästan som om han visste något som ännu inte var sagt. Efter en stund med road tystnad så sa han med mer allvar i rösten, även om det lekfulla fortfarande befann sig i hans ton. “Du borde lära dig acceptera vatten, trots allt så är ju vi till största delen vatten eller hur? Tror det skulle underlätta för dig i framtiden.” Sa han simpelt medan ögonen fästes tillbaka mot vägen framför dem. Han styrde hästen mer åt sidan för att vara säker på att de höll sig närmare vattnet och de inte skulle hamna ute i den vildaste öknen. Det var bättre att hålla sig i grönskan.

Dexter var road över kattmannens åsikt angående vattnen och kände väll inte som att det var det skummaste att en svansägare ogillade vatten men vem visste? Kanske kunde man ändra detta under den långa resan? Han tog en klunk av sitt rom igen medan Astor gnäggade till och undvek att trampa på en lite större sten tack vare att Dexter drog lätt i tygeln för att få honom att undvika stenen trots att han var upptagen med att ta en klunk rom. Allt verkade så lätt för Dexter, som att han konstant höll koll på allt trots att han inte verkade ha koll alls. Det var helt klart en skum blandning av ting när det kom till Dexter. Han såg Tore försöka norpa åt sig löv vilket tillsammans med mörkret talade om för honom att det kanske var dags att hitta skydd för natten, inte bara för att det skulle vara svårt att navigera i mörkret men även att hästarna behövde vila och mat.

“Just här är det nog rätt tomt på värdshus, så det blir nog en natt under himmlen.” Sa han enkelt med de halvt lysande ögonen som fästes på den yngre mannen som helt klart verkade vara mer av en säng person. Han själv var inte petig med sovplatser men han visste även att alla var olika. Han kunde inte låta bli att tilägga lite roat; “Om du fyser så vet du vart jag befinner mig.” Medan han började styra upp hästen för en mindre backe upp mellan träden i jakt på en bra kampplats.

Dexter fick inget svar på sitt förslag men hade inte heller väntat sig det om sanningen skulle komma fram. De kände ju knappt varandra och det var ju inte direkt som att alla var lika öppna som Dexter var. Jo Dexter var kanske lite väl öppen men det var inget som han direkt tänkte ändra på heller. De red in i skogen och frågan kom flygandes mot honom vilket fick honom att lugnt svara på det hela. “Antagligen men det är svårt att undvika i det vilda. Men jag skulle inte oroa mig för mycket över det, jag kommer skydda dig.” Flinade han fram medan de red upp i en glänta med ett rätt så okej nuturligt vindskydd i form av ett stort stenblock vilket fick honom att sakta ner Astor tills han stannade helt och Dexter klev ner från hästryggen. Han klappade Astor över halsen innan han ledde honom fram till ett träd för att binda fast honom där. Väntade på att Ichiro skulle ta sig ner medan han rensade bort lite utstickande pinnar från trädet brevid Astor så Ichiro kunde förtöja sin häst där.

Han kastade inte bort pinnarna dock utan samlade på sig flera tillsammans med stenar för att kunna skapa en värmande eld framför stenblocket. Han tänkte att de skulle vara säkrast med ryggarna mot stenblocket trots allt. Han började bygga ihop brasan med pinnarna i mitten omringat av en stencirkel för att elden inte skulle sätta fyr på omgivningen medan Ichiro gjorde sitt. Han hade ställt ner flaskan med rom framför stenen mest för att veta vart han hade sin dryck innan han vände blicken bort mot Ichiro. Han gick bort mot honom och hästarna för att gräva runt i sin förvaringssäck. Ett klirrande av flaskor kunde höras medan han letade upp tändstålet som skulle behövas för att göra elden. “Tänkte att vi sover mellan elden och stenblocket. Ökennätterna kan bli väldigt kalla så på det sättet håller vi värmen bäst.”

Dexter verkade alltid ha ett naturligt leende på läpparna och detta var inget undantag där han vant (trots att han spenderade tid på haven) fixade i ordning brasa och hästarnas platser medan Ichiro hoppade av och började ta fram maten till hästarna. Jo det var inte svårt för honom att anpassa sig verkade det som, om det så var på land eller på havet och många skulle antagligen finna det väldigt besynnerligt. Dexter verkade inte lägga mycket energi på att lösa saker utan allt kom naturligt, som om han var van vid allt även om han inte direkt var det. Han var varken van vid land eller hästar men ändå föll det honom naturligt vad han än verkade syssla med. Mycket skumt. Det tillsammans med den lugna, berusade och leende naturen som tillhörde honom.

Han lyssnade självfallet på Ichiro och satte tändstålets delar i bältet med ett nickande mot Ichiros fråga följt av att han tog emot maten som Astor skulle få äta av. “Är du hungrig Astor?” Sa han lugnt vilket följdes av hästens nosande mot hans händer som höll i fodret. Han snörade upp tygpåsen och höll fram påsen vilket snart ledde till att Astors mule försvann ner i påsen då han åt nöjt med ett litet frustande. Dexters uppmärksamhet var fullt på hästen vid detta ögonblick, höll påsen i ena handen medan han strök över manen på djuret med den andra. “Det kommer bli långt för er två att röra er så jag hoppas att ni inte tycker illa om det.” Sa han lugnt medan hästen åt av maten och snart föll den gula blicken mot Ichiro. En blick som sa massor utan att han varken sa något eller ens visade vad det var som hans blick egentligen sa. Det var en skum kombination.

Hästen hade snart ätit upp sin påse vilket ledde till att han drog bort det tomma tyget medan hästen buffade på honom me mulen på vad han bara kunde förstå var ett tillgivet sätt. Han hade aldrig haft en egen häst förut men de var minsann tillgivna om något. Han lät påsen falla till marken, tänkte fixa med den imorgon, innan han gav Astor en klapp och tog sig tillbaka mot eldplatsen som skulle hålla dem varma. Mörkret hade precis fallit sig så att det började bli svårt att se och en kall vind svepte mellan dem båda redan vilket sa en hel del. Han satte sig på huk framför eldplatsen för att börja göra upp elden, hummandes på en glad visa åter igen. Så bekymmerslös..

Elden flammade snart upp med ett sprakande ljud vilket fick Dexter att resa på sig, strosa fram till sin romflaska, fiska upp den innan han med en nöjd suck satte sig ner på marken med stenen i ryggen. Vände blicken åter mot Ichiro medan han klappade på marken brevid sig för att locka fram honom till värmen. “Det är bäst du håller dig nära elden, det kommer bli betydligt kallare än nu.”

Ja det var många extremt varma dagar och kalla nätter framför dem nu och om det skulle störa den yngre allt för mycket så fick de skaffa en filt vid första, bäste tillfälle eller två. Dexter frös dock sällan med tanke på att han alltid var under inflytandet av alkohol men det var kanske inte för bra att kyla ner sig till en iskub varje natt oavsett. Då Ichiro satte sig en bit ifrån honom så såg han på honom, flinade till innan han tog en ny klunk rom innan han passerade flaskan till Ichiro. “Det hjälper mot kylan” Sa han som om alkoholen skulle lösa alla kalla problem vilket det på sitt vis faktiskt gjorde till en del. Men ja alla hans “problem” löstes ju så gott som med alkohol trots allt.

Han böjde huvudet bakåt för att fästa den ljusa blicken mot den stjärnbeströdda himlen på sitt avslappnade vis och snart lämnade ett par noter av en mer avslappnad natur hans läppar. Han sjöng inte speciellt dåligt alls och hade en tendens att falla ut i visor från alla hörn av världen då det blev för tyst. Hans blick var helt fixerad på de lysande stjärnorna medan tankarna vandrade iväg som de brukade göra om allt och inget. Han fick faktiskt kämpa med att falla tillbaka till nuet och vände på huvudet mot kattmannen lite fundersamt för att se om han accepterat alkoholen eller inte.

Dexter märkte först inte av att Ichiro inte svarat på frågan utan höll flaskan utsträckt mot honom med blicken fäst mot skyn ända tills han tackade nej vilket fick honom att komma på sig och dra åt sig flaskan igen. Höjde den mot munnen för en ny klunk medan stjärnorna reflekterades i hans gula ögon. Han gillade stjärnor, visste inte vad de var egentligen men de var fina oavsett och fick hans sinne att vandra iväg till allt möjligt. Han flinade lite roat åt kommentaren han fick. “Jag kommer inte ihåg senaste gången jag var nykter istället. Vilken kombination vi är.” Sa han roat följt av ett hummande när Ichi gäspade och han satte sig lite bekvämare mot stenen. Korsade sina armar över bröstet med ena handen som fortfarande höll i romflaskan. “Vi borde sova, lång dag imorgon trots allt.” Sa han med trygg röst under smattrandet av den flackande elden. Han tenderade att vakna till vid minsta, udda ljud sen med turen på sin sida så kände han sig automatiskt säker för den andres överlevnad, han skulle skydda kattmannen som han lovat.

Han slöt sina gula ögon med ännu ett litet leende på läpparna. “Om du blir kall så vet du vart du har mig.” Ja inget utrymme för skam i kroppen på Dexter helt klart.

Dexter föll i sömn rätt så kvickt till sprakandet av elden och sov ett antal timmar innan kroppen sa åt honom att plötsligt vakna runt 5 på morgonen. Han slog upp sina ögon i gryningen och hoppade upp på fötterna framför den glödande kolen som fanns kvar från elden. Ichiro låg och sov, ihopkurad i en boll medan Dexter försvann in i grönskan då det var dit som hans kropp sa att faran lurade. Det tog honom inte länge innan han upptäckte hotet som inte direkt var vad han förväntat sig. En giftig orm, antagligen en som rörde sig mot de varma kropparna väste ilsket åt honom då denne blivit påkommen och efter ett par minuter av kamp för att göra sig av med hotet så kom han tillbaka med den döde ormen i sin ena hand. Frukost som frukost. Han hade nästan förväntat sig att hotet skulle varit en vätte eller liknande men istället var det en orm som lätt skulle ha dödat dem i sömnen.

Efter att ha lagt ormen framför glöden så gick han och gjorde sina behov innan han klev tillbaka till glöden för att skinnflå kroppen och smidigt sätta köttet på ett par pinnar för att i sin tur lägga dem mot den glödande kolen för att tillaga det. Han hade satt sig brevid bollen som var hans tillsyn och fixade med det färgglada ormskinnet, sträckte ut det på två längre pinnar för att torka det över värmen av kolet. Se där; dyrt ormskinn OCH frukost! Han sträckte sig bakåt motrommet för att ta en morgonklunk innan han vände köttet för att steka igenom det på motsatta sidan med.

Det grillade ormköttet hade börjat lukta gott då Ichiro började vakna till liv och ett leende spred sig på hans ansikte då han frågade om han var okej. Han nickade medan Ichiro verkade undersöka honom efter skador? Men oj där ser man! Inte alltid det skedde att en som betalade för att bli vaktade faktiskt brydde sig om han var okej eller inte. De brukade mest bekymra sig över om de var okej trots allt. “Vi hade en besökare.” Han nickade mot skinnet som höll på att torka innan hans blick föll mot Ichiro under doften av ormköttet. Ormen var stor och skulle antagligen skrämt de flesta som stötte på den men nu som död var den ju bara en ordentlig frukost eller hur? “Märkte att denne närmade oss och det kunde jag ju inte som livvakt låta hända så nu är den frukost.” Sa han lugnt medan han vände tillbaka blicken på glöden för att ta ut pinnarna med frukosten för att räcka Ichiro en rykande, benfri ormhalva. Det var inte många som tänkte på det men ormkött var likt allt annat kött så gott som vilket självfallet betydde att det var gott. För att inte tala om en proteinrik frukost men något sa honom att Ichiro skulle veta detta redan med tanke på att kattdjur ofta norpade åt sig en orm när de fick chansen.

“Sov du gott?” Undrade han medan han väntade på att bli befriad från ena spettet. Det var rätt förvånande hur lugn Dexter var i allmänhet, inte ens en dödligt, giftig orm fick hans lugna natur att fallera vilket sa en hel del eller hur?