Jo han delade inte direkt med sig av sina bevåg men i ormens fall så hade han efter ett tag greppat tag i den lite vårdslöst och brutit nacken av den slingrande besten. Kanske inte det säkraste sättet alls men det hade fungerat och det hade gjort honom nöjd. Han såg osäkerheten i Ichiro och log lite betryggande åt honom när han tog emot sitt spett och sa bara lite tryggt: “Oroa dig inte, köttet är inte giftigt.” För det var kanske det de flesta skulle oroa sig för. Alla visste ju trots allt inte att det bara var huvudet/tänderna som var giftiga. Vid Ichiros nämnande att han legat på en sten så skrattade han till lite glatt. “Oroa dig inte, nästa natt spenderar vi på ett värdshus. Fanns bara inget i närheten av denna platsen.” Förklarade han medan han tog en stor tugga av sitt ormspett nöjt. De åt sina spett, båda som verkade lika nöjda över målet, innan Dexter kastade iväg sin tomma spett pinne in i buskaget.

Vid frågan så hummade han lite eftertänksamt till då han inte direkt visste vad han skulle göra efter detta uppdrag med lilla Astor. Hans solgula blick föll på Astor som betade lite i gräset innan han svarade. “Jo du jag börjar bli fäst i honom men kan ju tyvärr inte låta stackaren skumpa omkring på havet jämnt så antar att han får befinna sig i en bekants stall då jag inte är i land.. Han borde trivas där! Mycket plats att springa runt på och bra service i allmänhet.” Han log varmt mot sin nya häst innan han kom och tänka på en annan sak. “Såvida du inte vill ta hand om honom när jag är iväg?”

Vid kommentaren att han kunde ta hand om Astor så vart han förvånat glad av någon mystisk anledning. Eller mystisk kanske det inte var men det var ju sällan som en ‘kund’ faktiskt verkade vilja upprätthålla kontakten efter att ett jobb var klart men det var inget han kunde klaga på som sagt. De flesta brukade ju tycka att han bara var ett fyllo, effektiv men ett fyllo oavsett. Han tog en klunk av sitt rom. “Det skulle jag uppskatta!” Sa han genuint medan han följde Ichiro med blicken där han höll på, undrade vad det var som han egentligen gjorde tills glöden plötsligt dog ut vilket fick honom att höja ett ögonbryn. Var han eldmagiker? Han hade ju redan listat ut att han var en magiker med tanke på vart de skulle men han visste inte vilken typ av magiker han var.

“Det där verkar händigt, känner mig faktiskt lite avundssjuk magilös som jag är.” Sa han med ögonbrynet som föll tillbaka på plats utan en tanke på att han hade en typ av magi som det var. Det var ju trots allt inte direkt vanligt att ALLTID ha tur i vad man en gjorde eller hur? Men han tänkte inte ens på det då han haft det hela livet och bara trodde att han var för duktig på saker. Skumt kanske men om man alltid haft tur så var det väll inte så konstigt att tro det? eller?

Han snurrade nästan dramatiskt om då Ichiro gått förbi honom mot Tore, betraktade den andre lite tyst ett tag innan han började gå fram till Astor. Han hade kanske haft annat i tankarna en KORT sekund men det var inte allt för vist trots allt, allt hade en tid och plats. Han kom fram till Astor och band fast förvaringssäcken på plats innan han lika graciöst som alltid tog sig upp på Astor. Klappade honom lätt över manen för att lugna eventuella oroade känslor han fick. De hade ju precis börjat lära känna varandra trots allt. Satt lugnt på hästen i väntan på att Ichiro skulle bli färdig för avgång.

Dexter uppskattade att umgås med denne Ichiro, han var rätt charmig på sitt egna sätt, plus hans häst omhändertagare verkade det ju som. Dexter lyssnade till hans ord och nickade instämmande till det han hörde. “Hade jag kunnat använda magi skulle jag gjort samma som dig.” Sa han fortfarande helt utan en minsta tanke på sin egna magi självfallet. Sen förvisso fanns det väll inte mycket att förbättra på evig lycka eller hur? Inte som han kunde kasta lycka på andra liksom. Vid frågan om han var redo kom farandes så nickade han nöjt medan han vek ihop det torra ormskinnet som han tagit bort från elden och stoppade ner det i fickan innan han vände hästen för att rida iväg. Men ett ljud kunde höras vilket fick Dexter att rynka ögonbrynen aningen, förvånad över ännu ett potentiellt hot men då han såg hjorten så slappnade han av aningen. Han flinade lite tänksamt. Hjortar var ju rätt lättskrämmda naturligt sätt så det borde räcka med att…

Han snurrade runt med Astor och gick kort mot motsatta hållet innan han vred sig tillbaka mot hjorten och manade på Astor som började springa mot hjorten. Hjorten hoppade så gott som till på plats innan denne rusade iväg mellan träden så snabbt som benen kunde ta denne. Han fick Astor att sakta ner igen med ett flin riktat mot Ichiro. “Se så där! Problemet är löst!” Sa han nöjt och man skulle ljuga om man sa att hans lösningar i alla fall inte var effektiva. “Kom så rör vi oss Herr Ichiro” Sa han charmigt medan han satte Astor i skritt med blicken bak mot Ichiro för att se så han följde med.

Dexter kunde inte hjälpa det då öppningen var perfekt vid Ichiros fråga vilket fick honom att retsamt höja handen ursäktande och säga. “Förlåt mig.. FRÖKEN Ichiro” följt av att han föll ut i ett muntert skratt som rent av skrek ut hur roligt han fann det hela. Han gav honom en varm blick medan Astor skrittade så troget framåt igenom den stigande värmen omkring dem. Ja klimatet i öknen var ju gärna så; kalla nätter och stekheta dagar och inte hade han tänkt på att ta med sig vatten heller vilket betydde att det skulle vara bra att lokalisera ett sötvattendrag under deras ungstekande färd. Det var nog en av många anledningar som han utan att tänka på det höll sig runt havet och grönskan mer än öknen i sig; skulle vara betydligt svårare att hitta vatten inne i öknen trots allt. “Jo det är ju knappast så att hästarna dricker av mitt rom..” Hummade han lätt där de red då tanken innan nu hade varit helt främmande; till och med han själv behövde ju trots allt vatten och ju närmare mitten av världen de skulle komma, ju varmare skulle det bli.

Efter en kort stund tystnad så såg han bara allmänt nöjd ut, likt en egen liten sol. “Jag tror vi kommer hitta sötvatten snart nog, vi tar ju trots allt grönskans väg och inte sandens.” Sa han lugnt då han aldrig direkt haft oturen som kamrat medan de red i den varma grönskan. “Astor och Tore klarar nog sig en stund men det var bra att du frågade om vatten för det hade jag inte tänkt på.” Sa han ärligt medan han tog en klunk ur sin flaska som vid detta laget blev tom vilket fick honom att kolla lite missnöjt på det hela men det hade ju gått ett halvt dygn så det var ju ett under att den hållt så här länge trots allt. Efter en stund så styrde han ritten lite åt sidan då det kändes rätt men sa ingenting om det hela, det var bara dit de skulle just nu. Han hummade till innan han vände blicken mot Ichiro igen. “Hur badar du om du inte gillar vatten?”

Dexter förstod inte riktigt disskutionen om skålar men kanske var det ett sådant liv som Ichiro hade växt upp i? Skålar istället för vattendraget i sig? För ja.. hästar tenderade ju att dricka rakt från floden, sjön trots allt utan att behöva skålar till det men han lät bli att säga just den detaljen till Ichiro då han kanske inte bara tänkt på vad hästar gjorde i det vilda. Men kanske skulle han säga något i alla fall? Skulle han det? “Eller så dricker de rakt från källan.” Flinade han fram lite roat där de skrittade mot det han trodde skulle finnas vatten. “Eller tänker du om vi ska ta med vattnet i något med?” För ja det skulle lite förklara skålar men det var nog bättre att fylla vattensäckar då det annars skulle spillas ut.

Vid nämnandet av badbalja så började Dexter förstå vilket liv han växt upp inom vilket bara inte förklarade den andres rikedommar. Så han kunde puzzla ihop vart skålbegäret kommit ifrån nu. Han märkte snart hur den andre blev röd i ansiktet vid nämnandet av att inte kunna simma vilket gjorde att det kändes dags att muntra upp honom lite. Det var inte allt för ovanligt att inte kunna simma trots allt. “Du ska se mig! Hoppar i havet från min båt näck när jag känner att tvätta av mig och plaskar omkring ett tag mitt ute i ingenstans, tror du skulle få panik då faktiskt. Jag växte upp så gott som utan badbaljor och vattenskålar.” Avslutade han med en charmig blinkning mot honom för att visa hur olika de alla hade det. Vissa levde i baljor och vissa hoppade i havet, det fungerade ju oavsett. Man blev ren av båda.

Dexter log bara lugnt åt det hela på sitt nöjda sätt medan de leddes in mellan de tropiska träden fast ändå i rätt riktning, bara aningen mer inåt land för att det var det som känslan sagt åt honom. Han var inget direkt proffs på landsmassor men något hyfsat vattenhål borde de ju i alla fall kunna hitta? “Det ska nog inte vara några större problem.” Sa han därför lugnt med hettan som omringade varenda milicentimeter av omgivningen där de red. Andra kanske skulle vara oroliga men Dexters lugn smittade av sig rätt lätt och han hade ju aldrig haft större problem med att finna det han behövde heller.

Sedan kom frågorna och Dexter vände roat tillbaka blicken mot Ichiro från sin hästrygg, lät honom ställa klart sina frågor innan han skulle göra ett mass svar på den nyfikna mannens frågor. En fråga i taget. “Det är inte mycket att frukta om jag ska vara ärlig, finns lika mycket faror som det finns på land men skillnaden är att de flesta havsvarelser kan du skrämma iväg genom att smälla till dem i ansiktet. Tror det är få ting som gör mig orolig till sjöss.. men för den delen är jag sällan orolig alls. Man ska inte frukta för mycket i livet om man frågar mig. Antingen så lever man eller dör och om man dött så brukar man inte längre bry sig oavsett.” Sa han medan han började sakta ner Astor då det kändes som att de var rätt nära vid det här laget, frågan var bara vad han letade efter.

“..och det störtsa jag har sett? Det vet jag inte med säkerhet då det finns så många stora ting där ute, allt från bläckfiskar till vattendrakar och det är svårt att veta det hela ordentligt. Mitt skepp höll på att sänkas av en enorm bläckfisk som var stor nog att omfamna hela skeppet men lärde mig snabbt att det räckte med att elda lite tentakler för att den skulle slingra sig iväg.” Han kunde höra rinnandet av vatten vid det här laget vilket fick hans ansikte att fyllas med sitt charmiga leende igen när han stannade Astor och hoppade ner på marken, fortfarande hållandes i tyglarna med blicken framåt. “Havsfolk stöter man på mer ofta än vad du tror kan jag säga. De gillar att dyka upp vid skepp i allmänhet. Kanske är det nyfikenhet eller något annat men de är för det mesta riktigt trevliga. Visst stötte jag på en som försökte dränka mig när jag badade men annars är de som vem som helst av oss.” Medan han berättade om sina erfarenheter så drog han undan ett enormt jungelblad och synen var inte direkt en ful sådan. Bakom bladen befann sig minsann en rätt så stor källa med vatten framför dem. Det sipprade vatten ner för en bergsvägg ner i ett kanske tio meter brett och minst lika långt hål fyllt av sötvatten. Såg nästan ut som ett eget litet paradis om sanningen skulle fram; omringat av grönska och tropiska blommor.

“Se där ja!” Sa han nöjt medan han ledde fram Astor mot vattnet följt av att Astor stoppade ner hela mulen i det svala vattnet. Han klappade nöjt Astor mot halsen medan han sedan sträckte ut händerna som om han nyss utfört ett magitrick.. och ja.. det var ju kanske till och med sant? Han korkade upp sin tomma romflaska innan han stoppade ner den i vattnet för att fylla den. “Du då? Har du träffat på några havsfolk förr?”

Han uppskattade att Ichiro helt klart verkade intresserad i hans svar och inte bara hade frågat för att vara artig. Det var inte ofta som han fick prata mer om sina upplevelser och mer sällan att folk faktiskt verkade bry sig så helhjärtat om hans svar.

Väl framme så såg han nöjt hur Tore ställde sig nära Astor och törstigt drog i sig vatten och det var minsann en underbart vacker plats. Han klappade på Astor som drack sitt vatten medan blicken nyfiket var fäst på Ichiro där han satt sig på huk för att fylla sin vattensäck. “Det är nästan omöjligt att se skillnad på dem uppe på ytan, på land ser de flesta ut likadant som vanliga människor. Vissa har fjäll kvar på delar av sin hy men vanligtvis ser de ut som vem som helst annars. Alla av dem kan ta sig upp på land i mänsklig form och det finns fler av dem än vad du kan tro.” Sa han ärligt medan han intresserat såg Ichiro räta på sig och korka sin flaska. Det var helt klart en hel del som lockade honom till den andre men för ögonblicket ville han mest bara veta hur mjuk hans päls var. Så medan Ichiro frågade honom om denna platsen så hade han börjat gå fram mot den kortare mannen med sitt breda leende på läpparna.

“Nej det visste jag inte men det kändes som om det skulle finnas här på något sätt. Det är svårt att förklara må hända men det verkar som att vad jag än söker efter så hittar jag det. Om det så är vatten, sprit eller riktning.” Sa han medan han stannade upp framför Ichiro och höjde sin hand för att bokstabligen klia honom lätt bakom ena kattörat. Bara så där. Pälsen var minsann lika mjuk, om inte mjukare som han trott vilket fick leendet att bli lite bredare. “Lika mjukt som jag tänkte mig.” Sa han lugnt innan han charmigt nog mjukt petade honom på nästippen innan han vred sig om för att sjunka ner framför vattenytan. Det var väll bäst att ta ett par klunkar innan de lämnade med eller hur?

Han sänkte ner sina händer, skopade upp vatten för att ett antal gånger dricka av vattnet han snappade upp. “.. Jag måste dock erkänna att det var en finare plats än vad jag hade trott..” Sa han med sin lugna röst då blicken föll på det glittrande vattenhålet de befann sig vid. Skopade sedan upp mer vatten för att skölja av sitt ansikte med svalkan. Det var ju trots allt varmt till och med för honom som var van vid solens värme.

Ichiro var inte den ända som kände en viss längtan. Dexter som var som han var hade ju känt det på ett lite annat sätt från första sekunden och ju mer de lärt känna varandra ju mer skiftade det till något.. mer. Han förstod inte vad dock där han satt och svalkade ner sig men det kändes helt klart skumt. Han var ju en evig flört och ganska lätt i allmänhet vilket gjorde att han förvånade sig själv med att hålla relationen med Ichiro så vänskaplig hittills. Men hur länge skulle han klara att hålla det vänskapligt var ju frågan? Han var ju mer en “leva för stunden” och “gör vad du vill när du vill” man. Han log lite charmigt med ryggen vänd mot Ichiro vid hans erkännande att det var fint här innan han rätade på sig för att följa Ichiros exempel.

Ichiro var ju redan uppe på hästen när Dexter hade ställt sig upp och han torkade ansiktet lätt mot sin skjorta. Skulle man betrakta honom i det ögonblicket så kunde man minsann skymta en vältränad mage där han lyfte aningen på skjortan medan han tog sig fram mot Astor. Han släppte ner skjortan på sin plats igen när ansiktet var torkat innan han enkelt (som alltid) tog sig tillbaka upp på den nöjda Astor. “Något spännande?” Sa han lite lurigt medan han vände Astor om för att börja mana honom att gå framåt ut från den väl dolda vattenkällan. Han fann det roande att höra då spänning var något han så gott som alltid var med om inom sitt egentliga yrke som pirat.

Han funderade en kort stund på vilken historia han skulle dela med sig av då det fanns så många och en hel del som han kanske gjorde bäst att inte berätta om med för den delen. I myllret av alla minnen och uddiga blur så var han tvungen att fråga för att sortera ut dem en aning. “Vad vill du höra då? Slagsmål, skatter, udda uppenbarelser? Eller är du mer sugen på hemligheter eller myter kanske?”

Med ett muntert leende så började han berätta om både det ena och det andra allt från värdefulla ting han fått till sig genom sitt liv vilket han till största delen spenderat, mest på alkoholäventyr eller spel men ändå sparat undan de mer unika sakerna. Hur han funnit en värdefull ruin då han gått vilse och levt som en kung där ett tag i ensamhet utan större svårigheter alls. Om alla festligheter han och hans besättning gott igenom med komiska fyllehistorier till varelser av olika slag som han stött på. Ja han lät det bara flyta på som det var det lättaste som fanns att prata om. En historia ledde till en annan som ledde till ytterligare en ny och timmarna bara flög iväg tills de började närma sig staden de skulle sova i för natten. Han undvek dock de sexuella historierna då det säkerligen inte skulle tas bra och ta allt för lång tid även om han hade många roliga minnen där.

Astor frustade till i kvällsvärmen och slängde med svansen i skritten medan Dexter berättade en historia om dvärgriket och hur mycket värdefulla ting som dvärgarna besatt. För att inte tala om skumma prylar som han inte hade någon aning om vad de faktiskt gjorde. Han kom plötsligt på sig själv hur mycket han pratat då de nådde de första husen i byn och skrattade därför roat med en ursäktande blick mot Ichiro. “Det vart visst i alla fall ett par historier.” Han hade pratat så detaljerat om allting vilket var imponerande hur mycket han kom ihåg och dessutom som berusad. På tal om det började han känna alkoholen lämna kroppen så det var bra att de snart skulle befinna sig på värdshuset. Visst kunde han ta fram en till flaska men värdshuset var så pass nära att det kändes onödigt för tillfället.. vänta va?! “Skulle ljuga om jag sa att det var mer än en bråkdel av allt dock.” Skrockade han roat där han saktade ner Astor då det ny började myllra en hel del folk på gatan de befann sig på.

Så han ville höra mer? Hade han inte tråkat ut honom tillräckligt trots allt? Om det var något Dexter var bra på så var det att prata i allmänhet för att inte tala om de gånger han pratade mest bara för att prata. Men här befann sig Ichiro som ville honom prata ännu mer, där ser man! Han skrockade lite roat till medan de tagit sig fram till stallet och hoppade av Astor med en dov duns i marken under honom följt av att han sträckte på sig efter den långa resan de gått igenom idag med. Att sitta på häst var ju motion om något men även något som tillslut fick en att känna sig som en staty i kroppen. Han vred på överkroppen aningen till höger, sedan vänster medan Ichiro fixade plats för hästarna. Han knöt sedan av sin packning som han hissade överr ryggen med klirrandet av slaskorna som nådde hans öron. Ja dryck.. det behövde han minsann snart annars skulle säkert hans mående påverkas, han var ju på nyktringsvägen trots allt.

Följde sedan efter in i världshuset som kryllade med muntert folk och musik vilket fick honom att känna sig som hemma. Så enkelt var det för honom att finna sig nöjd; Skratt, musik och inte minst av allt; alkohol. Kanske en skillnad över Ichiros mående? Han kastade en nöjd blick mot den kortare mannen tills kvinnan vart stoppad vilket fick honom att le även mot henne vilket verkade få henne att bli lite generad. Men hon fortsatte professionellt med sitt jobb och snart nickade han hej då mot henne för att följa efter Ichiro mot trappen. Han hade självfallet memorerat rumsnummret och tog sig därför upp för trappen före Ichiro mest för att göra sitt egna jobb och se till att ingen skum person gömde sig där, men självfallet visste han att det var lugnt för närvarande. “Jo mat skulle sitta fint helt klart.” Instämde han bak mot Ichiro då han inte ens tänkt på hur hungrig han faktiskt var. Ja han hade ju bara ätit frukost idag trots allt.

Han tog sig mot rummet och väl utanför dörren så vände han sig mot Ichiro för att låta sin hand löpa ner över hans underarm för att lurigt ta nyckeln till rummet från honom följt av att han vände sig åter för att låsa upp dörren och gå in i rummet. Satte ner sin packning innanför dörren och sträckte åter på sig lite nöjt.

Rummet var ett litet sådant, stort nog för två sängar, lite gång utrymme och ett sängbord vilket man kunde förvänta sig på ett värdshus.Ett mindre fönster fanns över den ena sängen och täcktes med en gardin, inget extremt men helt klart något som verkade få Dexter nöjd. Han var en man av enkla nöjelser helt klart. Kände att han började rent av kräva alkohol dock vilket fick honom att se mot Ichiro för att kolla om han var klar i rummet för närvarande. “Vad säger du om att se vad för mat som finns på menyn nere i baren då?” Visst kallade alkoholen mer än maten för tillfället men han var vrålhungrig med förvisso.