Ja han hade inte fått se det allt för mycket ännu men Dexter var en stor flört även om det så bara var i små gester eller övertydliga sådanna. Man eller kvinna spelade ingen roll alls, ingen gick säker från det vilket var ett rent under att Ichiro hittills bara sett glimtar av det. Han försökte ju vara LITE proffissionell i alla fall även om det ibland misslyckades. Dextrer gjorde det han ville göra trots allt och det var betydligt genuinare att ta nyckeln från Ichiro på det här sättet än att be om den. I alla fall för Dexter.

Snart berättade Ichiro att han var redo vilket säkerligen var bäst för alla inblandade då han behövde en drink.. och mat självfallet. heh. Han öppnade därför dörren för Ichiro och lät honom gå ut först innan han själv gick ut och låste efter dem. Snurrade nyckeln mellan fingrarna innan den sådär lätt gled ner i hans ficka som om det var det lättaste någonsin. Han skrockade till vid Ichiros lilla dansande ner för trappan och kunde självfallet inte låta bli att syna hans kropp där de tog sig fram till baren, dammen var spräckt trots allt. Hur skulle hans personlighet lyckas hålla det hela undan helt liksom?

Han tog emot sin meny vid baren och skummade igenom den nästan lite otåligt tack vare den analkande nykterheten. Just i detta tillfället spelade det ingen roll vad han tog, så länge han frick sprit men drog ändå halvt in valen för att låta sig ta vad som kändes som det mest logiska för honom. “Jag tar en flaska rom och köttstuvningen.” Sa han med prioriteringarna rätt innan han vände blicken mot Ichiro som inte verkade helt lika säker som han. Men för den delen hade Dexter inte någonsin varit petig med mat. Han lät känslan styra.

Kvinnan verkade se på honom och säkert lista ut att det viktigaste var drycken för honom så medan Ichiro gjorde sitt val så sträckte hon armen bakåt för att greppa tag i en flaska rom och skjuta över den med ett trevligt leende mot Dexter innan hon vände tillbaka blicken mot Ichiro. Flaskan hann knappt nudda baren innan den var lyft, korken avskruvad följt av ett par nöjda klunkar från Dexters håll, inte bara ett fåtal heller utan i alla fall fyra stora klunkar av rom innan han med en nöjd utandning satte ner flaskan på baren igen. Det hade varit nära minsann!

Jo en nykter Dexter skulle antagligen lida av en livslång bakfylla om sanningen skulle fram vilket antagligen skulle göra honom ofrivilligt bitter självfallet men eftersom det var så länge sedan han var helt nykter så kunde man ju inte veta eller hur? Kanske skulle hans tur spela in där med? Vem visste egentligen? Men oavsett var detta irrelevant då han inte kunde läsa tankar och därför inte skulle veta vad som pågick i Ichiros huvud. Han log lite ursäktande mot Ichiro som verkade känna ett visst tvång till att bara ta något men han kommenterade inte den observationen, utan nickade bara åt hans val. “Tror det är ett vist beslut.” Sa han ärligt medan han nyfiket såg hur Ichiro öppnade sin flaska med rom och luktade på det. Skulle han äntligen dricka lite? Spännande!

Ichiro vart dock distraherad innan han fick sitt svar vilket fick även honom att vända blicken mot de dansande paren. En tanke slog honom att han kanske skulle bjuda upp Ichiro på en dans efter middagen då han verkligen verkade gilla att se på hur de andra dansade. Kanske lite rom först för att ta bort eventuell skygghet? Han visste inte riktigt om Ichiro skulle våga dansa med honom annars, men för den delen så var han bra på att övertala dock ~

Maten anlände vilket fick honom att nöjt vända sig tillrätta på stolen och greppa sina bestick. Kände hur hungern skrek inom honom vilket fick honom att nästan dramatiskt hugga en bit kött med sin gaffel och stoppa biten i munnen. Japp han var inte förvånad över hur gott det faktiskt var och detta ledde till att han hungrigt började stuva in mat i munnen med ett litet nöjt uttryck i sitt ansikte. Det var perfekt kryddat och helt klart en ordentlig köttgryta, inte en sådan som bara bestod av köttslaggprodukter. Han tuggade i sig sin tugga innan han lite lurigt betraktade Ichiro för att busigt dra lätt i hans svans innan han fortsatte att äta. hehe.

Dexter var en rätt så lekfull person, som sagt så var det få saker som han inte gjorde som han ville göra och just nu ville han lite flörtigt reta den andre mannen. Kalla det för ett experiement eller vad du ville men det var i alla fall vad han ville göra. Hur skulle Ichiro ta alla dessa små hintar? Skulle han lägga märke till dem eller vara lyckligt/olyckligt ovetande? Bara tiden kunde avslöja det eller hur? Och som sagt skulle han inte ens testa småsaker om han inte från början var intresserad i den andre för hur skulle det egentligen ha tjänat honom? Han flinade lite charmigt över förvirringen hos den andre medan han oskyldigt åt från sin mat. Det brast lite dock där Ichiro verkade ha kommit till slutsatsen och hytte med gaffeln mot honom vilket fick honom att skratta till hjärtligt med den lysande gula blicken som fästes på honom.

De avslutade sin mat nästan samtidigt och kort efter att Ichiro hade skjutit undan sin tallrik så gjorde han detsamma vilken kvinnan snappade upp tillsammans med den andre. Dexter nickade instämmande med Ichiros svar på hennes fråga innan han snappade upp sitt rom och tog ett par klunkar till av innehållet innan han vände sig om mot Ichiro helt där han ställde sin fråga. Lutade sig aningen framåt med ett litet lurigt ansiktsuttryck. Ja hur gammal var han egentligen? Han funderade lite kort över saken då det inte direkt var något han höll större koll på om sanningen skulle fram. Efter ett par sekunders tänkande så såg han ut som att ljuset mötte honom. “Jag borde vara runt tjugoåtta, tjugonio någonstans om jag tänker rätt men är inte helt säker på exakt vad av det som stämmer men nära nog?”

Innan Ichiro hann svara på hans fråga så reste han sig upp på fötterna, tog ett steg bakåt mot dansgolvet och sträckte ut sin hand mot Ichiro på ett lika förvånande graciöst sätt som allt annat som Dexter fick för sig att göra. “Kan du dansa lika väl som din svans? Vill du göra mig äran att dansa med mig? Se det som en chans att imponera på mig.” Sa han med sitt charmiga, självsäkra leende på läpparna medan han såg honom rakt i ögonen. Skulle Ichiro acceptera detta eller inte var ju frågan? Men ingen kom ihåg en fegis eller hur? Det spelade ingen roll för Dexter hur gammal Ichiro var om sanningen skulle fram då han helt klart i alla fall var vuxen vilket var det som faktiskt var viktigast. Sen om han var 18, 20 eller över spelade ingen roll för honom i alla fall.

Dexter hade nog aldrig firat sin födelsedag och var till och med osäker på vilken dag som den låg på.. Han visste att det var precis i början av året men visste inte helt vilken dag. Kanske fick han bestämma någon dag i framtiden som det kunde vara? Han stod stilla på platsen medan Ichiro verkade väga sina val men förgyllde snart leendet då Ichiro accepterade hans inbjudan till dans. Då Ichiro ställde sig upp så tog det inte ens en sekund innan Dexter dragit honom till sig, lagt sin lediga hans runt Ichiros midja för att glatt skutta iväg över golvet i dans bort mot dansutrymmet. Han hoppade så oförsiktigt bakåt men självfallet stötte de inte in i något över huvudtaget, trots att hans blick fäst sig i Ichiros under färden.

Snart var de på dansgolvet tillsammans i den muntra musiken och han kunde självfallet inte hjälpa att snurra runt Ichiro innan han drog honom till sig igen. Det gjorde honom ingenting hur kort den andre var utan han såg bara muntert ner på Ichiro där han förde omkring dem över varenda ledig plats på dansgolvet. Han var så genuint munter att när människorna runt omkring dem först lite chockat kolla på dem innan de muntert började le och själv röra sig till musiken. Som sagt så var inte Dexter skygg att tala om och han hade verkligen inga problem med att befinna sig i centrum av uppmärksamheten heller. Han var dock en mer dominant danspartner oavsett vilket kön hans partner ägde men förhoppningsvis så gjorde det nog inte så mycket. Han ledde per automatik i dans men om det inte passade Ichiro så lär han ju få veta det på något sätt. Men allt han tänkte på just nu var att bara ha det roligt.

Det var en trevlig känsla att dansa med Ichiro och det var lyckligt nog så att Ichiro faktiskt visste hur man dansade dessutom. Han höl sina ögon varmt fästa i Ichiros hela dansandet och tänkte inte alls på hur lång tid som gått, han bara fann sig fast i nuet så när Ichiro väl gav gesten att han ville ha något att dricka så hade han inte ens tänkt på att han inte druckit heller på dryga timmen. Hans leende blev om möjligt varmare där han betraktade det där rödflammiga ansiktet som tillhörde Ichiro. Utan att riktigt tänka på det så vandrade hans hand som befann sig om Ichiros midja uppåt tills den la sig mjukt under hans haka. Sedan böjde han sig enkelt nedåt för att faktiskt ge Ichiros läppar en mjuk kyss, inte mer än en liten sådan men med värme nog att säga mer än tusen ord. Släppte honom sedan lätt utan ett tecken på att tvinga av honom mer än så innan han började vandra bort mot baren, hans andra hand som så fint fortfarande höll i Ichiros hand för att styra med honom till drycken.

Väl framme i baren greppade han sin flaska igen, hade släppt Ichiros hand då de nått fram och tog ett par nöjda klunkar av det starka innehållet. Satte ner flaskan mot bardisken igen med ögonen som föll tillbaka mot Ichiro lite lurigt men med värmen som var kvar i hans blick. “Hade du kul?” Undrade han sedan lite retsamt i väntan på svar från den röda lilla Ichiro.

Han hade självfallet noll procent emot att Ichiro faktiskt valde att kyssa honom tillbaka vilket självfallet gjorde det svårare att dra sig undan. Hade nästan förväntat sig att han skulle dra sig generat bakåt istället för att besvara den och nu så gjorde det att Dexter ville ha mer istället men han skulle inte kasta sig över honom, även om han ville. Han märkte ju även hur generad den yngre mannen faktiskt var nu när detta skett vilket fick honom att varmt flina lite mot honom. Det var charmigt att se Ichiro bli så generad då det inte direkt gjorde honom fulare på något sätt heller, genansen gjorde honom ytterligare attraktiv om sanningen skulle fram.

Snart mötte han hans blick igen och han log lite varmt mot honom där han drack från sitt rom, kunde sedan innan se att han inte direkt gillade smaken av rom vilket fick honom att nöjt höja handen mot bartendern som kom snabbt fram mot dem. “Jag är glad att höra det, jag har det otroligt trevligt jag med.” Erkände han medan bartendern nådde fram till dem och han vände blicken mot henne. “En god flaska vin om jag får be.” Beställde han då han kände att det skulle säkerligen passa Ichiro bättre än starkt rom. Servitörskan nickade och skyndade iväg för att hämta en god flaska vin åt dem medan Dexter vände tillbaka blicken mot Ichiro.

Snart nog kom hon tillbaka med en flaska med vin och två glas och ställde dem på baren hos dem. Erbjöd sig att hälla upp vin men Dexter höjde handen för att tala om att han kunde göra det. Han korkade fint upp vinet och hällde upp ett glas först till Ichiro, sedan till sig själv innan han ställde ner flaskan på baren igen. Höjde sedan sitt glas för en skål med Ichiro, glimmret från lågorna i de ljusa ögonen där han mötte upp hans blick igen. “Du kan dansa bra, inte alltid som jag får en danspartner som rör sig bra.”

Dexter nickade instämmande till Ichiro mer allvarsamma konstanterande fast med sitt naturliga leende på läpparna som han nu borde vara så känd för. Det var ju inte så att det inte smittade av sig till omgivningarna eller hur? Vid frågan om vad han ville hitta på nu så visste han exakt vad det var som han ville hitta på men nej inte kunde han väll vara så framåt? I vanliga fall hade det inte ens gått så här pass länge innan han charmat byxorna av någon men Ichiro var speciell på något sätt vilket fick honom att inte vilja vara för framfusig, även om det var svårt. Det var inte ofta han tänkte på dessa ting men denna gången så ville han automatiskt att Ichiro skulle gilla honom för mer än hans skicklighet blans lakanen. Han var ju inte direkt typen som befann sig kvar i sängen morgonen efter trots allt men det ville han inte utsätta denna Ichiro för.. Speciellt inte med tanke på att han skulle spendera i alla fall en månad med den andre.

Han log dock varmt mot Ichiro och kunde inte hjälpa att peta honom mjukt på nästippen, flödande av charm. Skulle han riskera det hela ens? Tänk om det inte skulle gå väl och resterande resan förblev ett moloket, tyst moln? I värsta fall skulle väll Ichiro tacka för sig och rida i väg själv då han kanske märkte av vilken typ av person han var, men, var han tvungen att vara den personen? Ichiro var ju inte direkt som alla dem andra han enbart spenderat en natt med heller. Kunde han ändra sig? Eller var det för sent? Kanske var en av anledningarna att han visste att även om han var turen själv så betydde det inte att det smittade av sig på andra och vad som helst kunde ske om han inte var i närheten. Det var därför läskigt att bli någon för nära, men det var ju förvisso redan försent.

Alla dessa tankar hade gått på någon sekund innan han tagit sig fram det halva steget som var mellan dem båda och kikade finurligt ner på Ichiro, nära nog att nästan kunna känna hans hjärta slå men ändå utan att röra honom. Stod en halv centimeter framför honom med blicken fäst i hans. “Vad sägs som att dricka upp vår dricka och ta en.. tidig natt?” Det sista var med meningen lite hintande men inte på ett överdådigt sätt heller. La mest fram det som ett förslag och intalade sig själv att det inte skulle spela någon roll om det vart ett rungande NEJ, även om det antagligen skulle svida en hel del oavsett.

Detta.. var inte riktigt vad han hade förväntat sig när det kom till reaktioner men han kunde inte direkt påstå att han klagade heller. Han kunde inte hjälpa att flina charmigt till över dessa goda nyheter och tog emot flaskn med rom som skjutsades över mot honom medan han svepte sitt röda vin. Tog snart flaskan för att gradvis börja tömma den med trots att hans tankar inte direkt (för en gångs skull) var fast på spriten i sig just nu. Det tog inte allt för lång tid innan deras drycker var uppdruckna och då Ichiro började vandra bort mot trappan så tog det inte lång stund för Dexter att följa efter honom. Självfallet hade han synat den andre lite lustfyllt innan han tog sig ditåt för det gick inte att undvika.

När de tagit sig upp en bit på trappan så flätade han lite charmigt ihop deras händer resterande vägen till sovrummet. Öppnade dörren för att sedan dra in Ichiro i rummet med ett litet skrattande innan dörren snart stängdes bakom dem. Han drog den andre till sig för att möta upp hans berusade blick med sin innan han höjde handen han höll i för att ge den en mjuk kyss.

Det var ingen brådska alls från Dexter som lutade sin panna ned mot Ichiros för att börja dansa lite med honom i mörkret av rummet. Nära och romantiskt var något som man skulle ljuga om man sa att det inte var och snart nog vinklade han långsamt huvudet åt sidan för att försiktigt kyssa den andre mannen i dansen.

Kyssarna djupnade och efter en vandring mot ena sängen där plagg försvann det ena efter det andra så föll de tillsammans ner tillsammans för ett par timmars motionpass om man säger så. Trots fylla och dess like så var Dexter inte direkt en självisk älskare vilket Ichiro skulle få bevittna under nattens gång ända tills de utmattat föll ner tillsammans för att få lite sömn tillslut.
__

Förmiddagen efter så träffade höstsolen honom i ansiktet vilket fick honom att rynka ansiktet lite i sömnen innan han ens fattade att det faktiskt var morgon. Där låg han på rygg med armen om den sovande Ichiro, båda nakna som dagen de föddes där han långsamt öppnade sin klara, gula blick. Han vände huvudet lätt åt sidan till den sovande mannen innan han riktade blicken upp mot taket lite fundersamt. Det var nog första gången som han legat kvar i sängen så här pass länge efter en natts äventyr och av någon anledning kände han inte heller för att lämna sin nuvarande plats. Det fanns tid kvar att ta sitt pick och pack och ta sig där ifrån men.. han ville inte? Nej det ville han inte. Istället så böjde han ner huvudet igen mot den sovande Ichiro och gjorde något ytterligare nytt; han kysste hans huvud lätt. Andades in hans doft där de låg tillsammans under täcket. Vad var det egentligen som han kände just nu? Vart var viljan att fly fältet?

Han kunde höra det spinnande ljudet från Ichiro och kunde inte låte bli att le mjukt för sig själv, ovetande vad han gett sig in på men utan att direkt ångra sig. Det var spännande på sitt vis även om detta inte skett förr, trots alla de föredetta partnerna han haft. Snart kände han även Ichiros hand smekandes över hans bröst vilket fick det att pirra till i magen på honom över all den ömhet han fick riktad mot sig. Kanske var det på sett och vis en typ av rädsla som funnits hos honom när det kom till att stanna kvar i sängen tills den andre vaknade.. Att han kanske inte var lika intressant längre när den andre nyktrat till? Vem visste egentligen anledningen men det han visste var att detta kändes annorlunda. Han greppade mjukt tag i den vandrande handen mest för att han ville hålla den där den befann sig över hans lugnt, bultande hjärta. Höll fast den där med blicken som föll ned mot den sömniga mannen, sökandes efter den andres blick.

Ichiros blick fångades upp av Dexters och han kunde inte göra annat än att le varmt mot den sömndruckna mannen. “God morgon själv.” Svarade han roat med fingrarna som höll fast Ichiros hans flätades samman med hans men stannade på plats. Det var udda och även något som borde skrämma Dexter men trots det verkade inte rädslan skölja över honom, inte ännu i alla fall. Skulle den ens det?

Han rullade runt på sidan men såg till att Ichiros huvud höll sig mot hans överarm så att han inte bara plötsligt skulle dunsa ner medan han släppte hans hand för att oblygt lägga den mot täcket som täckte Ichiros höft. Böjde sig ner för att placera en kyss mot den andres läppar mest för att det helt enkelt kändes rätt och han aldrig gjort en sådan sak på morgonen förr. Lät läpparna vandra från hans mun ner över hans kind och sedan hals där han roat morrade till följt av ett busigt litet naffsande i huden där. Tittade sedan in i hans blick efter han dragit upp huvudet igen med ett charmigt litet leende. “Sov du gott?”