- This topic has 93 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 2 månader sedan by Valentine.
-
Han kände hur mannens hand fångade hans egen, dom flätades även samman och Ichiro gäspade tyst där han låg. Då mannen rullade runt så kände han sig extremt klumpig, något som var ovanligt men det var sällan han var bakfull trots allt. Deras blickar möttes och Ichiro kände hur leendet lade sig över läpparna innan han kände mannens läppar över hans egna. Han slöt därför ögonen, besvarade kyssen innan han kände hur mannens läppar började vandra igen. Han bet sig svagt i underläppen och kunde inte låta bli att fnittra till då den andre nafsade över hans hy. Deras blickar möttes igen då den andre höjt blicken och han nickade lätt vid frågan.
“Jo, verkligen. Du då?” han ville inte stiga upp men magens högljudda kurrande fick hans spinnande att sluta och han kastade en blick mot fönstret för att se vad det var för tid på dygnet. Det var redan förmiddag, de hade missat flera timmar resande fast det gjorde nog ingenting. Han skulle ju trots allt komma fram när han kom fram, och han hade ju inte direkt bråttom, fast det kanske Dexter hade? Han kanske hade riktig hemlängtan till skeppet? Om han hade det så maskerade han det bra. Magen knorrade ännu en gång och Ichiro log ursäktande mot mannen.
“Redo för frukost? För det är jag, vilket kanske hörs?” han flinade till innan han flyttade sig lite närmare Dexter, lät deras nästippar vidröra varandra innan han långsamt drog sig bort och satte sig upp. Nu skulle de bara hitta kläderna som låg utspridda nästan vart som helst. -
Han hade sovit gott om något även om han kände att det skulle vara gott med lite morgondricka självfallet. Han var ju åter nästan nykter vilket skulle bli ett problem om han inte tog itu med det inom snar framtid. Vid hans fnitter så kände han värmen sprida sig inom honom men vart kom värmen ifrån? “Sov som en gud.” Flinade han lite roat medan han snabbt mötte hans läppar i en till kyss, värmen spred sig då ytterligare vilket var.. fascinerande om något.
Han hörde hur Ichiros mage kurrade högt vilket gjorde att spinnandet slutade upp vilket snart följdes av ett annat knorrande. Han nickade då mot hans fråga lite roat där deras näsor möttes, ville stjäla till sig en till kyss men då Ichiro drog sig undan så skrattade han bara lite roat till med ännu ett nickande. “Frukost är det då!” Vad var felet med honom egentligen? Detta var helt nytt för Dexter. Han rullade över på rumpan och sträckte på sig lite nöjt, drog en hand igenom sitt hår som från rufsigt stadie föll ner slätt som om han nyss borstat det, men det hade han inte.
Utan något mer så ställde han sig upp i sin nakenhet för att leta reda på sina klädplagg ett efter ett. De befann sig bokstavligen ÖVERALLT och efter någon minut lokaliserade han sina underkläder vilka han drog på sig med ett litet skutt på stället. Sedan var det bycor, skjorta och sedan stövlarna innan han spände på sig sitt bälte med förvaringsfickorna på, kunde självfallet inte göra annat än att se mot Ichiro medan han klädde sig för.. ja… det var ingen dålig syn att tala om. Efter han var klädd så flinade han till. “Redo när du är det.”
-
Ichiro såg i ögonvrån att mannen såg på honom och han kunde inte låta bli att snegla åt dennes håll heller. Underkläder, byxor och skjorta åkte på rätt snabbt, det var korsetten som tog längre tid att få på sig. Det var metallknäppning på framsidan, som inte syntes, som jävlades med honom en stund och han muttrade lågt för sig själv innan han med ett nöjt läte blev klar och han borstade bort osynligt damm från dom svarta spetsdetaljerna.
“Nu!” svarade han på mannens ord och såg upp, kände hur öronen pekade framåt och han kisade lätt mot den äldre innan han började gå bort mot dörren. Magen kurrade fortfarande när han lämnade rummet och hoppade nerför trappen för att snabbare ta sig till baren och svansen svepte uppspelt bakom honom då han fick en frukostmeny av kvinnan bakom baren. Hade hon någonsin rast? Kanske hade hon hela värdshuset själv? Vem visste? Han tänkte inte vara för nyfiken och fråga, han var tillräckligt nyfiken ändå. Blicken höjdes mot Dexter och han satte sig mer bekvämt på den höga stolen, såg sig omkring i det ganska tomma rummet innan menyn åter igen fick hans uppmärksamhet. Vad skulle han ta? Han var alltid vrålhungrig på morgonen och de behövde ju mat så de orkade så han tänkte inte snåla med det heller.
“Ägg och bacon, bröd och mjölk, tack.” han höjde blicken till kvinnan, gav tillbaka menyn innan han belåtet såg på Dexter i ögonvrån. Nej, han skämdes inte över att han åt en hel del, han hade ju en anledning till att göra det och de skulle göra sig av med en hel del energi också. Innan de red vidare skulle han vara tvungen att fixa mer mat åt hästarna. -
Dexter förstod inte varför korsetten var något att slita på sig men ville inte heller fråga om det, inte egentligen. Alla hade olika stilar och hans lätta, fyllepirat stil passade inte alla trots allt. Man skulle dock ljuga om man påstod att han inte passade i det, varje kastrull hade sitt lock trots allt. Han funderade på om han skulle hjälpa till med korsetten men det var mycket charmigare att se honom huffa lite över det hela vilket gjorde att han flinade brett mot Ichiro. Snart var den på dock och det glada uttlåtandet att han var redo kom flygandes igenom luften mot honom. Mötte den blå blicken och såg allmänt nöjd ut, fascinerad över att den fortfarande var hel med tanke på natten innan. Men för den delen var han inte direkt en olycksam man eller hur?
Han följde efter Ichiro ut och ner för trappen med blicken stadigt fäst mot hans bakhuvud nästan lite drömmande då han inte var en nybörjare på dricka vilket gjorde att han hade ett excellent minne av nattens hyss. Kanske var det just anledningen till hans kvarstående granskning av Ichiro plus det faktumet att han fortfarande var här. Skumma tider. Fastnade sedan lite på den svepande svansen och baken medan de tog sig fram till baren men höjde blicken snart för att sätta sig på stolen brevid Ichiro. Vad höll han på med? Fokusera på något annat än det nu, sa han till sig själv med blicken som föll ner på menyn som kvinnan sträckte fram till honom. Fokuserade på maten istället för sexet natten innan och hummade muntert till, ja vad ville han ha? Förutom dricka självfallet!
Han bestämde sig för pannkakorna och beställde därför dem tillsammans med ett krus stark mjöd. Ölen dök upp först vilket han tog en efterlängtad klunk av i väntan på att deras frukostar skulle bli klara. Vände blicken mot Ichiro igen och snurrade om lite på stolen för att kunna syna honom bättre. Vad var det egentligen som HAN tänkte på? Han visste ju vad han själv försökte undvika att tänka på men vad var det som gick igenom Ichiros huvud? Kanske en av många anledningar varför han aldrig stannat förr? Osäkerheten? Han var inte det minsta dålig på sex men var kanske rädd för vad folk skulle få i tankarna efter det? Men nu var det väll mer så att det kanske var mer skrämmande hur han själv tyckte och tänkte. Han kopplade bort tankarna. “Vi har förlorat ett antal timmar så kan hända att vi tvingas att sova ute i natt igen så kanske bäst att vi fixar ett par filtar innan vi rider iväg. Det må vara stekheta dagar men som du säkert märkte så är nätterna motsatsen.”
-
Då Dexter tog till orda så vreds det blå ögat mot mannen och han nickade lite lätt. Jo, filtar var alltid bra att ha, kanske två till hästarna också? Fast de kanske höll sig varma med hjälp av pälsen och att de stod nära varandra? De hade ju verkat klara sig natten innan värdshuset dök upp. Ichiro skulle precis svara då kvinnan kom med deras mat och han väntade tålmodigt medan allting ställdes fram, tog brödet och bröt av en bit som han snabbt satte tänderna i. Filtar och mat stod på inköpslistan, något mer? Då han svalt tuggan så vände han sig åter mot Dexter.
“Jag tänkte köpa foder till hästarna också, är det något mer vi behöver? Som du kommer på?” att tankarna vandrade tillbaka till natten var inget han kunde förhindra och han kunde känna hur han nästan hettade till över kinderna över hur ”lösaktig” han varit. Det var ett ord som hans faster hade använt, hon tyckte bara man skulle ligga med den man var gift med och ingen annan. Men hon var väldigt tråkig att vara runt så Ichiro hade försökt undvika henne, vilket varit svårt eftersom hon varit en av dem som tagit hand om honom som barn. Han plockade upp besticken och började skära upp tuggor av ägget och baconen, sneglade då och då mot Dexter samtidigt som minnesbilder titt som tätt poppade upp i huvudet på honom. Detta var ju hemskt, dessutom fanns känslan i kroppen, att han ville ha mer än vad han redan fått. Han ville känna mannens fingrar över huden igen, läpparna mot hans egna och bara låta kroppens lustar få det den ville. Det var en himla tur att Dexter inte kunde höra vad han tänkte, hur skulle han reagera om han visste vad som hände i Ichiros huvud? -
Maten kom fram och det doftade helt underbart, fick honom att först nu när alkoholen var avklarad känna hur hungrig han faktiskt var. Han tog en till klunk av sitt mjöd innan han höjde besticken för att skära upp en stor bit pannkaka och sedan trycka in den i munnen. Lyssnade till Ichiros fråga och ryckte lite på axlarna då hans mun var full med pannkaka för ögonblicket. Funderade lätt på saken medan han tuggade upp sin bit med pannkaka. Ja fanns väll en hel del behövliga saker men inget som han inte skulle kunna lösa på plats. Mat kunde han ju skaffa åt dem, eld kunde han skapa och filtarna skulle skydda dem från kylan. Hästarna skulle ha mat och vatten fanns så gott som alltid i krokarna men det kanske vore något om de införskaffade hästfiltar? En tanke som slog honom utan att veta att samma sak passerat igenom Ichiros huvud med. “Det vore bra med hästfiltar.” Sa han när han väl tuggat färdigt innan han fortsatte. “De överlever nog utan men tror det skulle bli mer vila för dem om de kände att de höll sig tillräckligt varma.”
Att de hamnat i säng med varandra var nästan en självfallenhet när det kom till Dexter, i alla fall kändes det som det vilket då skulle göra att han var den som var ‘lösaktig’. Sedan skulle han nog aldrig erkänna detta faktumet för Ichiro då han mycket väl visste att det inte skulle tas som en bra sak, även om det var klart att han var skicklig i sängen. Vem visste? Kanske kunde det enbart tas som ett lyckodrag då lyckan i sig följde mannen även kallad Dexter? Han hoppades i alla fall på det då han hade noll procents lust med att få Ichiro att må dåligt över det som hänt.. och förhoppningsvis skulle hända igen? Detta i sig var ju en helt ny form av tanke för Dexter trots allt.
Han hade ingen aning om vad som pågick i Ichiros huvud och det gjorde honom nästan lite nervös. Det var ju svårt att ungå att märka den lilla tystnaden som befann sig mellan dem eller var det bara han som övertänkte det hela? Detta var frustrerande! Han måste hålla lugnet i schack. Mest för att hålla samtalet igång så frågade han därför; “Så vad känner du för att äta ikväll? Så jag kan hålla ögonen öppna efter det?” Han log brett och med sin vanliga charm med ögonen som studerade den tysta Ichiro. Tystnaden SKULLE brytas! Ja.. om den fanns där och det egentligen inte bara var vanlig tystnad?
-
Även Dexter kom med förslaget om hästfiltar och Ichiro nickade medan han stoppade in en bit bröd i munnen. Sedan föll en tystnad runt dem men den störde honom inte speciellt mycket. Han lyssnade på sorlet bakom dem, såg i ögonvrån hur kvinnan gjorde något längre bort men han hejdade sig mitt i tuggan av bacon och ägg då Dexter tog till orda igen. Ville äta ikväll? Var han redan där i tankarna? Ichiro började dock fundera och en inte så ren tanke slog honom.
“Jag kan äta av dig.” svarade han med ett retsamt leende över läpparna och han sneglade emot den äldre för att se hur denne reagerade. Skulle han förstå orden eller tolka dom så oskyldigt som ett barn? Det återstod att se, men med tanke på natten så skulle han nog förstå vad han menade. Han höjde gaffeln med bacon mot läpparna, men hejdade sig och såg mot mannen.
“Salt och gott.” tillade han och blinkade med ögat innan han stoppade in tuggan i munnen och vred fram blicken igen. Nu fick han ge sig, sedan när betedde han sig såhär? Visst hade han haft en partner som han gett perversa hintar åt under de mest heliga stunder, men mot någon annan? Aldrig. Förutom nu mot Dexter. Kanske skulle denne bli chokad över hur han lät nu då han inte var så proper längre? Fast kanske skulle mannen ta det hela med ro? Det återstod att se och visst var han nyfiken. Därför sneglade han mot mannen igen, med ett roat leende över läpparna. Hans föräldrar vred sig nog i graven över hur han höll på och om hans släktingar, framför allt fastern, fick reda på detta skulle de nog hugga av honom hela paketet. Kastrering av katter fanns ju, men han hoppades att få slippa det i alla fall. -
Dexter hade väll mest tänkt tanken om de behövde någon ingrediens till det som Ichiro ville äta i kväll men detta.. var nog bättre.. Oskyldigt tog han det inte och det retsamma leendet från den andre fick det att börja glöda inom honom vilket nästan kunde synas i de där gula ögonen. Följde maten på Ichiros gaffel där han själv helt glömt bort sin mat vid det här laget och lyssnade på de sista orden som lämnade hans mun innan han tog sig sin tugga. Ett finurligt leende spred sig sedan på Dexters ansikte vilket tydde på att han fattat vinken med de väl utvalda orden vilket fick honom att svara utan den minsta tvekan på saken. “En varm, växande måltid räcker långt..” Flinade han tillbaka mot Ichiro som vänt blicken framåt igen och utan det minsta tecken på skam likt Dexters personlighet rent av skrek utav. Han tänkte minsann inte låta tillfället passera omärkt förbi där han stoppade en bit pannkaka i munnen nöjt innan han tog till orda igen. “Får mig att önska att jag hade lite grädde till pannkakorna.” Helt klart så var det inte vanlig grädde som han hade i sinnet vid sitt lilla spel på ord och kanske skulle Ichiro snappa upp det med.
Hans hand vandrade lätt mot Ichiro för att med gående fingrar börja vandra från Ichiros svank lite lekfullt upp till skuldrorna för att sedan försvinna upp under hans hår där han smekte lite med fingret innan han drog tillbaka sin hand igen. Lämnade det mjuka håret för att återgå till sin frukost. Detta var kul och även spännande, vad hade flugit i honom egentligen? Går från att försvinna innan den sexuella partnern vaknade till att sitta och reta den andre dagen efter. Skumma tider helt klart!
-
Det fanns ingen tvekan om saken, Dexter hade förstått honom och han kunde inte låta bli att flina till vid dennes svar och han nickade lätt för att visa att han höll med.
“Verkligen. Längtar redan till ikväll.” han tog ännu en bit av baconet och ägget, såg på mannen i ögonvrån och då denne talade så kunde han inte hålla tillbaka ett skratt, men höll för munnen med den lediga handen. Inte för att dölja maten, eftersom det inte fanns någon, utan för att dölja tänderna som han lärt sig att göra. Men ja, grädde till pannkakorna hade väl varit något? Han kunde känna handen som vandrade och han trodde nästan att Dexter skulle dra honom i svansen igen men inte det, istället kom den upp i håret och Ichiro slöt ögat fram tills handen försvann, då öppnade det igen. Han hade nästan börjat spinna, vilket han inte gjorde speciellt ofta, men det var något med Dexter som fick honom att slappna av och faktiskt njuta av att vara intill någon igen. Han sneglade upp mot kvinnan som befann sig en bit ifrån dem, men hon verkade inte ha lyssnat på deras samtal, tack och lov. Kanske hade hon hört dem men valt att inte visa något? Det kunde ju faktiskt vara så.
Ichiro stoppade i sig sista tuggan av maten på tallriken, bröt en bit bröd som han sträckte fram till Dexter för att se om denne ville ha något mer i magen innan de lämnade värdshuset. Han hoppades att alla dagar skulle vara lika lugna som dom varit hittills, utan att stöta på oknytt det vill säga. Det blå ögat studerade tyst Dexter intill honom och han var knappt medveten om att han log hela tiden, kanske för att han såg in i dom där gula, lysande ögonen. Han ville verkligen veta hur det kom sig att dom såg ut som dom gjorde. -
Vid Ichiros erkänande att han längtade tills kvällen så kände han nästan som att han inte skulle kunna vänta tills kvällen, speciellt inte om det skulle vara så här retsamt hela dagen men den som väntar på något gott väntade väll aldrig för länge? Eller? Han flinade därför bara muntert som svar och tog brödbiten han snart blev erbjuden efter att han avslutat sina pannkakor och stoppade biten i munnen för att greppa en stor tugga av den. Åt nöjt upp brödet under tystnad med en stark känsla av vad han egentligen ville göra just nu, något han skulle behöva vänta med. Tyvärr. De låg ju redan efter i ritten trots allt.
Han mötte det blå ögat och undrade snabbt vad Ichiro tänkte på men frågade inte om saken just nu, greppade sitt mjöd och tömde kärlet innan han med ett nöjt läte tog till orda. “Vi borde göra oss redo för avfärd, redo att ta dig till hästarna?” Undrade han medan han reste på sig från stolen. De skulle ju behöva hämta sin packning med men det tog inte många minuter, sedan skulle de snart vara på banan igen. Även om tankarna inte direkt skulle befinna sig i den typen av ritt för dagen, det var han helt övertygad i.
-
Ichiro åt upp det sista av brödet innan han började dricka upp mjölken som han hade haft och då Dexter tog till orda så slutade han dricka och såg på honom.
“Alldeles strax.” sa han innan han drack upp det sista, svepte nöjt med svansen bakom sig och reste sig från stolen. Det hade verkligen varit gott med en ordentlig frukost. Ichiro vandrade bort till trappen, upp och bort till rummet där han inväntade in Dexter, hämtade väskan och gick ner till kvinnan bakom baren för att betala henne det han var skyldig, dock så diskret som möjligt för att ingen skulle se alla pengarna han hade. Att få giriga väsen efter sig var det sista han ville nu. Då han var klar så gick han ut till hästarna som stod och åt av sin frukost, hö. Han klappade Tore på halsen och han vred på huvudet för att se om han hade något gott, men då Ichiro inte hade något återgick han snart till sitt hö. Han himlade med ögat åt hästen innan han vände sig mot Dexter.
“Vet du vart de säljer hästfoder och eventuella filtar häromkring? Jag har aldrig varit här..” han såg sig om där han stod men visste inte alls i vilken riktning han skulle gå. Han klappade Tore på halsen igen innan han gick bort mot vägen och ännu en gång såg sig omkring. Det borde ju finnas något bås eller liknande någonstans, eller hur? En plötsligt vindpust fångade upp det blå håret på huvudet och han viftade lite smått irriterat på svansen då han fick dra bort den långa luggen från ansiktet och öronen spelade på huvudet då han lyssnade på eventuella ljud som kunde avslöja vart försäljning fanns eller om Dexter skulle svara honom. -
Dexter kunde inte hjälpa att flina lite mot Ichiro där han drack upp sin dryck och reste sig upp samtidigt som Ichiro när han väl var klar. Tillsammans tog de sig upp för trappen för att hämta deras packningar innan det bar av till stallet där Dexter häsade på Astor som var helt upptaget med sitt hö. Han klappade även Tore på kroppen för att hälsa på honom med och märkte att även han var upptagen med hö, verkade bara ha tittat upp för att se om Ichiro hade något smaskigare med sig än vad höt var innan han återgick till sitt. Djur var så enkla på sitt sätt; de levde bara efter instinkter och tillgivenhet mot varandra vilket människorna kunde lära sig något från. Visst kanske inte alla djur men de flesta i alla fall. Ibland undrade han hur det skulle vara att leva som ett djur men alla hade de sina olika problem ändå, människa som djur.
Vid Ichiros fråga så hummade han till aningen då som sagt haven var mer hans hemmakvarter och inte land men något skulle de nog hitta ändå. Han hade ju sällan svårt att hitta det han ville eller hur? “Det ska vi nog kunna finna, jag är inte någon expert men känns som om att vi kan finna några på huvud torget eller kanske på en av farmarna utanför staden, vad tror du?” Undrade han med blicken på Ichiro, synade honom lätt och kunde inte hjälpa att få ett litet ofrivilligt leende på läpparna där han synade den andre, ja det verkade omöjligt att förhindra det men han ville inte direkt göra det heller så vad gjorde det?
Dexter förtöjde sin packning på Astors rygg på ett säkert sätt efter han tagit fram en flaska med dryck. Han greppade sedan Astors tyglar för att göra honom fri från där han var bunden och Astor frustade till lite där han tuggade i sig sitt hö innan Dexter började leda honom bort från platsen. Såg efter så att Ichiro följde med i svängarna med sitt lilla charmiga flin på ansiktet. “Det är en liten by så känns som att handelstorget borde ligga nära oss, vi kanske kan fråga någon på vägen?”
-
Likt Dexter så fixade Ichiro packningen på Tores rygg, klappade lite på honom innan han började följa efter mannen bort från stallet och värdshuset. Han nickade lite vid orden och såg sig omkring där de gick, men det var inte så jättemånga runt värdshuset. Tore skrittade på snett bakom honom medan det blå ögat fortsatte leta efter någon levande själv, vilket han snart fann. Ichiro ökade på stegen och hann ifatt mannen som verkade studera honom från topp till tå, säkert någon som inte sett en meoi förut. Han log stort, gav den andre en halv bugning som hälsning innan han tog till orda.
“Ursäkta att vi stör, men vet ni vart vi kan få tag i filtar till hästarna samt foder?” Ichiro gillade inte mannens blickar på honom eller Dexter, eller hästarna, men han stod ändå och väntade på svar. Det tog ett tag för mannen att ta till orda, som han gjorde samtidigt som han drog handen genom det ovårdade skägget. Det blev en vägbeskrivning till torget där det skulle finnas diverse varor, men sedan en till vägbeskrivning till en gård lite utanför byn. Då mannen kom närmare och skulle inspektera om öronen var riktiga så drog sig Ichiro undan.
“Dom är riktiga, svansen också. Så.. ehm..” han harklade sig lite.
“Tack för hjälpen.” tillade han snabbt innan han började dra med sig Tore bort från mannen som stod kvar och stirrade efter honom och Dexter. Det var inte första personen han träffat som inte sett någon som honom innan, men blicken hade varit lite mer vild än vanligt. Kanske hade han inte fått äta frukost ännu? Fast det var ju inte ens morgon längre. Då han var tillräckligt långt ifrån den skäggige mannen så sneglade han emot Dexter.
“Han är inte den första jag mött som vill känna på min svans och öron.” ett svagt leende lade sig över läpparna och då det rundade ett hus så kunde man se torget en bit bort. Han sken genast upp och öronen pekade framåt då han såg båsen. -
Dexter synade mannen med ett höjt ögonbryn en bit från Ichiro då de väl närmat sig honom efter att ha lämnat stallet och han bevittnade hur mannen synade Ichiro. Han uppskattade inte direkt mannens närmande men låtsades som om det hela inte störde honom alls, det var ju inte direkt så att han ägde Ichiro eller hur? Dessutom så betedde sig inte mannen direkt opassande, mer nyfiket på denna nya rasen han stött på men det betydde inte att denna känslan Dexter för närvarande hade inte var en ny sådan. Kanske var det för att Ichiro tydligt blev aningen obekväm med det hela närmandet som gjorde Dexter på vakt? Kanske var det något annat som han inte kände till men oavsett så var den där känslan inom honom inte direkt en positiv sådan för ögonblicket även om han inte lät det synas. Vad var det för fel på hans mående just nu?
Sedan kunde han inte undvika att märka av det där vilda som låg i hans blick heller vilket fick honom att tydligt höja den fria armen och lägga den mot Ichiros axlar då han kom tillbaka mot honom, mest för att visa att om mannen hade elakformade tankar så hade han inget för det. Han lät blicken stirra ut mannen nästan lite utmanande medan de gick bort mot torget och tacksamt nog verkade mannen fatta hinten och vände sig om för att gå åt motsatt riktning. När Dexter väl gjort sig säker på att mannen for iväg så släppte han Ichiros axel och vände fram blicken mot torget som de närmade sig.
“Är inte helt säker på att det var hans fulla vilja men det verkar inte vara ett problem just nu i vilket fall som helst.” Sa han följt av att han fick tillbaka det där charmiga flinet och sträckte på sig där han gick brevid Ichiro. Dexter var som sagt följd av tur vilket på sitt sätt gjorde att han lätt kände av andras illvilja då det hade med hans egna tur att göra. Ichiro var under hans beskydd vilket var det som Dexter ville vilket fick honom att se hintar tydligt eftersom det var det han ville. Lite tungtvistande kanske men det var så det fungerade. Hade Ichiro dock inte befunnit sig under hans beskydd så hade han nog inte ens tänkt på det hela men för den delen skulle han sannorlikt befinna sig långt ute på havet vid det här laget med.
Väl framme på torget så följde han som vanligt sina steg och det tog dem till ett bås som helt klart sålde diverse hästartiklar vilket fick honom att stanna upp framför båsets öppning. Det var ett kreativt bås med ett långt bord täckt under ett tält, antagligen ifall det skulle börja regna, med massor av diverse saker till just hästar. Astor gnäggade till lätt där Dexter greppade tag i två filtar; en grön och en blå som var fint ihopvikta medan han gav en fodersäck på marken ett par tappande med foten för att visa Ichiro att den var den utvalda. “Vad tror du?” Undrade han roat där han höll i filtarna. “Vill du hellre ha en annan färg eller spelar det ingen roll för dig?”
You must be logged in to reply to this topic.