Taras Maelstrom

Taras beundrade den yngre mannens naivitet, det var nästan så han ville ta honom under armen och lära honom att världen inte bara var lagunblå, utan även lika svart som havsgravarna på de djupaste bottnarna.

Han tog inte ögonen från Wreaks men noterade att han tydligen tänkte köra kortet om en annan hudfärg för att försöka slingra sig ur situationen han nu befann sig i. Taras höjde ena ögonbrynet men höll periferin på läderpåsen.

“Så du tänker försöka bortförklara dig med din hudfärg när jag gör mitt jobb och konfronterar dig? Du har inga som helst rättigheter när jag ber dig att visa vad du har som har fångat mitt intresse som stadsvakt. Jag vill se vad det är i påsen och det är nu, är det ingenting olagligt så har du inget att oroa dig för.”

Taras tog ett halvt steg emot Wreax och greppade ett hårdare tag i treudden, han tornade upp sig automatiskt med sin  breda bringa och sin längd, utan att han faktiskt behövde göra nämnvärt mycket mer än att stå rak i ryggen. Flinet mannen gav Luka gör att Taras är mer än beredd på att kalla på fler stadsvakter om så skulle behövas.

“Tappa påsar kan vem som helst göra oavsett om man är köpman eller smugglare eller något annat… Antingen visar du vad du har i påsen, eller så kallar jag hit vaktstyrkan. Välj själv vilket.”

Att Werax försökte att bevisa sin oskuld genom att påvisa att smugglare inte tappade påsar var mer än fånigt, han hade hört bättre ursäkter än så i sina dagar i medeltiden under vatten.

“För mig är situationen helt annan. Jag har auktoritet via mitt yrke och speciellt när det finns personer som försöker slingra sig som du gör. Det har ingenting med ego att göra, utan mitt jobb. Det är något som du som handelsman bör veta mer än väl. Om det du säger är sant, så finns det ingen anledning till att inte visa vad du har i påsen. Då den rör sig av sig självt så vill jag se vad du har i den. Nu.”

Rösten var som tidigare dov och tydlig i vad han ville, nu tog han en hårdare ton än tidigare, kall som stål men samtidigt obehagligt lugn, han tog inte skit oavsett vem det var ifrån. Han noterade att två vakter från kvarteren bakom Wreakx stannat till vid slutet av sina rundor, och stod nu stilla och väntade på eventuell signal från Taras, men än så länge stod de inom hörhåll men hade en bra distans samtidigt, beredda att rycka in om så behövdes.

“Visar du inte vad du har i påsen nu, så blir det arresten fram till att vi undersökt allt du har med och på dig, till vi är nöjda med vad vi har hittat inte innebär olagligheter.”

När den plötsliga ilskna blicken sköt fram mot Luka så kunde han inget annat göra än att bli röd som en tomat i hela ansiktet. Vad hade han nu gjort? Varför var Wreax så sur på honom helt plötsligt? Det var ju stadsvaktens jobb att sköta sådant här och att bara låta honom titta lite snabbt i påsen skulle ju göra allt så lätt eller hur? Luka var inte riktigt den olagliga typen av person och trodde ju sällan att andra var det heller vilket skapade förvirringen inom honom. Han visste ju inte om Wreax olagliga aktiviteter för det skulle han ju aldrig kunna tro på om någon talade om det för honom.

Han såg hur den ilskna Wreax lämnade över påsen till vakten som verkade ropa över någon för att se så innehållet inte var olagligt. Enligt Luka så fanns det ju inte en chans till att det skulle vara olagligt vilket fick hans röda ansikte att le vänligt mot Wreax. “Det är ingen fara ska du se” Se han genuint glad för att försöka lugna ner den surmulna Wreax som nästan verkade skapa ett osynligt åskväder inom undervattensstaden. Efter en liten stund så frågade Luka Taras med det där smittsamma leendet som sken upp hela hans ansikte. “Så är det lugnt nu?”. Som sagt så anade Luka inga ugglor alls i mossen om man skulle sätta fram det milt.

Taras Maelstrom

Taras lyfte på ena ögonbrynet när han hörde att påsen pep igen, gav den gråhudade mannen en vass blick när han försökte irritera och kaxa upp sig på hur de arbetade. För tillfället brydde sig inte Taras nämnvärt.

“Finns ingen anledning till att tro att vi skulle göra något annat än att ta det försiktigt”

Svarade Taras kallt. När vakten pratade såg han mot honom och medan vakten höll i botten på påsen så öppnade han försiktigt påsen lite grann upptill ca 3-4 cm, men utan att det nämnvärt rörde påsen nertill, endast tillräckligt för att han skulle kunna titta in med hjälp av en liten ficklampa som han fiskade upp ur vaktbältet. Ville inte det som var där i, som uppenbarligen pep, bli berört eller taget i, så behövde det inte det heller. Frågan är vad det var? Kattungar? Hundvalpar? Något annat?

Varför hade inte den här så kallade köpmannen velat säga vad det var istället för att de skulle behöva ta den hårda vägen i det hela? De mentala svordomarna var många, men Taras behöll lugnet på utsidan medan han och vakten hjälptes åt att ta reda på vad innehållet i den mindre säcken, var.