Post has published by Savage
Viewing 9 posts - 21 through 29 (of 29 total)
  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Taras Maelstrom

    Taras beundrade den yngre mannens naivitet, det var nästan så han ville ta honom under armen och lära honom att världen inte bara var lagunblå, utan även lika svart som havsgravarna på de djupaste bottnarna.

    Han tog inte ögonen från Wreaks men noterade att han tydligen tänkte köra kortet om en annan hudfärg för att försöka slingra sig ur situationen han nu befann sig i. Taras höjde ena ögonbrynet men höll periferin på läderpåsen.

    “Så du tänker försöka bortförklara dig med din hudfärg när jag gör mitt jobb och konfronterar dig? Du har inga som helst rättigheter när jag ber dig att visa vad du har som har fångat mitt intresse som stadsvakt. Jag vill se vad det är i påsen och det är nu, är det ingenting olagligt så har du inget att oroa dig för.”

    Taras tog ett halvt steg emot Wreax och greppade ett hårdare tag i treudden, han tornade upp sig automatiskt med sin  breda bringa och sin längd, utan att han faktiskt behövde göra nämnvärt mycket mer än att stå rak i ryggen. Flinet mannen gav Luka gör att Taras är mer än beredd på att kalla på fler stadsvakter om så skulle behövas.

    “Tappa påsar kan vem som helst göra oavsett om man är köpman eller smugglare eller något annat… Antingen visar du vad du har i påsen, eller så kallar jag hit vaktstyrkan. Välj själv vilket.”

    Att Werax försökte att bevisa sin oskuld genom att påvisa att smugglare inte tappade påsar var mer än fånigt, han hade hört bättre ursäkter än så i sina dagar i medeltiden under vatten.

    “För mig är situationen helt annan. Jag har auktoritet via mitt yrke och speciellt när det finns personer som försöker slingra sig som du gör. Det har ingenting med ego att göra, utan mitt jobb. Det är något som du som handelsman bör veta mer än väl. Om det du säger är sant, så finns det ingen anledning till att inte visa vad du har i påsen. Då den rör sig av sig självt så vill jag se vad du har i den. Nu.”

    Rösten var som tidigare dov och tydlig i vad han ville, nu tog han en hårdare ton än tidigare, kall som stål men samtidigt obehagligt lugn, han tog inte skit oavsett vem det var ifrån. Han noterade att två vakter från kvarteren bakom Wreakx stannat till vid slutet av sina rundor, och stod nu stilla och väntade på eventuell signal från Taras, men än så länge stod de inom hörhåll men hade en bra distans samtidigt, beredda att rycka in om så behövdes.

    “Visar du inte vad du har i påsen nu, så blir det arresten fram till att vi undersökt allt du har med och på dig, till vi är nöjda med vad vi har hittat inte innebär olagligheter.”

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Luka hade ingen aning alls vad som var på ge att hända utan stod bara och kollade från den ene till den andre när de verbalt attackerade varandra med en min som påminde lite om en hundvalp. Söt och godtroget naiv med viftande svans ifall det var så att han skulle ha haft en svans det vill säga. Han trodde självfallet inte att Wreax hade något olagligt på gång och trodde inte att Taras ville göra Wreax illa så han förstod inte varför de pratade som de gjorde med varandra. Kanske var dags att komma med ett förslag för att hjälpa situationen lite? Så med den tanken log han plötsligt brett och kollade på Wreax som om han hade kommit på det perfekta (annars logiska) sättet att lösa all spänning på. “Varför inte bara visa vad det är herr Wreax? På så sätt så slipper du hamna på arresten och den här herren slipper att slösa bort tiden med att arrestera dig eller hur?” Så han glatt för i hans värld var det hela verkligen så lätt då han aldrig riktigt hade några baktankar själv.

    Eftersom det hela absolut inte kunde vara olagligt så förstod han inte varför han bara inte privat visade Taras innehållet innan Luka skulle leverera det. På det sättet skulle bara Taras och han veta vad som var i. För det var ju klart att en stadsvakt skulle hålla tyst om innehållet när det visade sig vara lagligt, eller hur? “Det blir smidigast så! Jag behöver inte veta vad som finns i påsen och han skulle inte berätta det för någon annan!” Sa han glatt.

  • Grundare
    Member since: 16/03/2020

    Wreax ser obelåtet på Taras och Luka.

    Jaha… nåväl. Men ni kommer att ångra detta. Ni hade ingen rätt till att göra det här, stadsvakt.”

    Wreax tar fram påsen, och ger den till Taras. Därefter ger han en ilsken blick till Luka.

    Varsågoda. Ta en titt för er själva.”

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Taras tog emot påsen, lyfte huvudet och visslade på de andra vakterna och gav över påsen till en av dem. Denne börjdade känna av påsen utan att öppna den, för att se om det fanns något magiskt i den eller inte. Taras besvärade sig inte med att besvara den irriterande attityden hos mannen med den askgrå huden, utan väntade helt enkelt på vad hans kollega skulle känna av först och främst.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    När den plötsliga ilskna blicken sköt fram mot Luka så kunde han inget annat göra än att bli röd som en tomat i hela ansiktet. Vad hade han nu gjort? Varför var Wreax så sur på honom helt plötsligt? Det var ju stadsvaktens jobb att sköta sådant här och att bara låta honom titta lite snabbt i påsen skulle ju göra allt så lätt eller hur? Luka var inte riktigt den olagliga typen av person och trodde ju sällan att andra var det heller vilket skapade förvirringen inom honom. Han visste ju inte om Wreax olagliga aktiviteter för det skulle han ju aldrig kunna tro på om någon talade om det för honom.

    Han såg hur den ilskna Wreax lämnade över påsen till vakten som verkade ropa över någon för att se så innehållet inte var olagligt. Enligt Luka så fanns det ju inte en chans till att det skulle vara olagligt vilket fick hans röda ansikte att le vänligt mot Wreax. “Det är ingen fara ska du se” Se han genuint glad för att försöka lugna ner den surmulna Wreax som nästan verkade skapa ett osynligt åskväder inom undervattensstaden. Efter en liten stund så frågade Luka Taras med det där smittsamma leendet som sken upp hela hans ansikte. “Så är det lugnt nu?”. Som sagt så anade Luka inga ugglor alls i mossen om man skulle sätta fram det milt.

  • Grundare
    Member since: 16/03/2020

    Wreax såg på Taras med stenhård blick och sade bara till honom medan han och sina andra vänner kände klumpigt runt på påsen. Innehållet verkade röra sig om kring och undvika att bli greppat då vakterna tog i påsen. “Ser inte ut som ett av det tredje ögats metoder för att undersöka magiska föremål…“, sade han hånfullt och med mycket ironi till alla.

    Men var försiktiga. Det är ömtåligt. Jag skulle inte ta ansvaret för att förstöra andras egendom i er position så som ni hanterar det. Vem vet hur länge ni får stå vid era hörn utan lön då någon ovanför får veta.”

    Den andra vakten fick tag på innehållet i påsen, varpå ett pipande ljud hördes ur påsen. Den andra vakten hoppade till och sade till Taras “Ojj fan! Det var något lätt där inne, som inte vill bli berört!”

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Taras Maelstrom

    Taras lyfte på ena ögonbrynet när han hörde att påsen pep igen, gav den gråhudade mannen en vass blick när han försökte irritera och kaxa upp sig på hur de arbetade. För tillfället brydde sig inte Taras nämnvärt.

    “Finns ingen anledning till att tro att vi skulle göra något annat än att ta det försiktigt”

    Svarade Taras kallt. När vakten pratade såg han mot honom och medan vakten höll i botten på påsen så öppnade han försiktigt påsen lite grann upptill ca 3-4 cm, men utan att det nämnvärt rörde påsen nertill, endast tillräckligt för att han skulle kunna titta in med hjälp av en liten ficklampa som han fiskade upp ur vaktbältet. Ville inte det som var där i, som uppenbarligen pep, bli berört eller taget i, så behövde det inte det heller. Frågan är vad det var? Kattungar? Hundvalpar? Något annat?

    Varför hade inte den här så kallade köpmannen velat säga vad det var istället för att de skulle behöva ta den hårda vägen i det hela? De mentala svordomarna var många, men Taras behöll lugnet på utsidan medan han och vakten hjälptes åt att ta reda på vad innehållet i den mindre säcken, var.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    LUKA

    När påsen pep till så såg Luka ut som om någon nyss kastat ett isblock i ansiktet på honom, och inte kastat i ett lekfullt kännetäcken. Mer avfyrat blocket med hjälp av en katapult med sådan makt att hans huvud skulle bli en smetig pannkaka. Var det ett hjälplöst djur i säcken?! Hade denne mat?! Hur länge hade den befunnit sig där inne och hur mådde den? Vad var det för något?! Luka tittade storögt på påsen som om andan hade gått ur honom helt, stackars liten… “H-Har du ett djur i påsen?” Frågade han som om han inte kunde tro sina egna ord, skulle inte en bur vara bättre för att förflytta djuret på? Luka var en sådan som vänade om djur självfallet så blotta tanken på att vara instängd i en påse var hjärtskärande.

  • Grundare
    Member since: 16/03/2020

    Wreax Situros

    Då Taras och den andra vakten hade öppnat påsen brann snöret som hade hållit påsen stängd snabbt till aska som föll till marken. Snörets uppgift hade varit att hålla dess innehåll i påsen så att det inte kunde fly. Ur påsen sköt upp en liten fågel som var väldigt färggrann och hade fjädrar som glittrade. Den lokal och inte ovanlig till Caras Idhrenin, men väldigt sällsynt i andra områden av Talanrien. Dessa fåglar kallades “Avdunstare”, och hade fått detta namn efter att man noterat att fåglarna ändrats av den magiska omgivningen i Caras Idhrenin och fått en förmåga att “teleportera” flera meter åt olika håll ifall de kände sig hotade. De var också allmänt väldigt snabba på att flyga, och de flög likt kolibrifåglar.

    Fågeln dunstade ett par gånger för att ta sig bort från folkmassorna och uppåt. Wreax såg på fågeln med avsmak, för han visste vad som kommer att ske när den kommer för långt. Han sade lugnt: “Jaha, och dit gick den då.”

    Avdunstaren flög hastigt mot Antrophelias enorma sköld runt staden, och dunstade ut genom skölden in i havet, där den inte förväntat sig att hamna i vatten, och hamnade i chocktillstånd. Den hade väckt mycket uppmärksamhet av lokalbefolkningen som sällan hade sett fåglar, och ännu mer sällan någon fågel som hade magiska egenskaper. Men nu sjönk den lilla fågeln långsamt neråt och föll igenom Antrophelias sköld, genom luften ner till den torra marken. Ifall den inte hade drunknat tidigare under vattnet var den nu garanterat död efter att ha fallit en så lång väg. Och det lilla glittret som fågeln hade upphörde.

    Wreax sade då till Taras och den andra vakten “Okej. Var det något annat nu? Jag kommer att sätta ett bud till er ledare att ersätta priset av fågeln. Och jag gör genast ett klagomål ifall jag ser dig eller din kollega i vakt i närheten av mitt hem… Nej, i den här delen av Antrophelia igen!”

    Han såg också nu på Luka, med ögon som hade skräckinjagande ilska i sig. “Och dig, dig vill jag inte se längre överhuvudtaget. Adjö!”

    Wreax Situros vände på klacken, och gick mot sitt hem som gruppen var väldigt nära. Hemmet var efter drottningens palats bland de allra största i staden, och låg väldigt centralt i Antrophelia. Den gamla adelsfamiljen Situros hade bott i detta hus i otaliga generationer, men huset hade blivit speciellt mycket större efter att männen i familjen hade gett sig in på handel flera generationer sedan.

Viewing 9 posts - 21 through 29 (of 29 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.