- This topic has 21 replies, 3 voices, and was last updated 6 månader sedan by
.
-
Orken höjde ett av sina buskiga ögonbryn för att sedan rycka på axlarna över det hela för att sedan bjuda på ett litet skrockande.
“Jaha, inte visste jag att det var den Tussie du talade om.” sa Rushla med ett svagt leende för att ta emot varorna som hon lade under disken utan att direkt kolla på det desto mer.
–
Skogstrollet hade inte direkt förväntat sig att få den uppmärksamheten och en mörkröd färg på kinderna när hon såg på dem alla tre där.
“Det var några år sedan, Faegrim. Du ser ut att må bra.” konstaterade hon för att sedan låta blicken vandra mot främlingen som verkade ha hört om henne verkade göra henne lite obekväm och rodna något mer över uppmärksamheten.
“Frågan är väl snarare vad man inte behöver?” frågade Tussie sedan med ett roat leende
-
Vad sannolikheten var att Tussie skulle dyka upp där precis som han berättat sin berättelse visste han inte, men han var helt mållös. Han verkade inte få ut ett ord då han såg mellan orken och skogstrollet.
‘Hur många Tussie kan det finnas?!’ ubrast han, för att sedan lägga sin blick på Tussie och ge henne ett nästan blygt leende.
‘Jaha, ja, tack! Visst, jag mår bra. Jag var orolig för vad som hände med dig efter att vi separerades… men jag är glad över att se dig här.’ fick han ur sig, lite tafatt, tungan nästan i lås, lite som om han behövde få något annat att prata om – allt var bättre än en pinsam tystnad just då – ände han blicken mot Lia.
‘Detta här är Lia! Lia från Barastar! Hon ska ut på äventyr med mig!’ utbrast han.
You must be logged in to reply to this topic.