- This topic has 24 replies, 3 voices, and was last updated 16 h, 2 min sedan by
.
-
Orken höjde ett av sina buskiga ögonbryn för att sedan rycka på axlarna över det hela för att sedan bjuda på ett litet skrockande.
“Jaha, inte visste jag att det var den Tussie du talade om.” sa Rushla med ett svagt leende för att ta emot varorna som hon lade under disken utan att direkt kolla på det desto mer.
–
Skogstrollet hade inte direkt förväntat sig att få den uppmärksamheten och en mörkröd färg på kinderna när hon såg på dem alla tre där.
“Det var några år sedan, Faegrim. Du ser ut att må bra.” konstaterade hon för att sedan låta blicken vandra mot främlingen som verkade ha hört om henne verkade göra henne lite obekväm och rodna något mer över uppmärksamheten.
“Frågan är väl snarare vad man inte behöver?” frågade Tussie sedan med ett roat leende
-
Vad sannolikheten var att Tussie skulle dyka upp där precis som han berättat sin berättelse visste han inte, men han var helt mållös. Han verkade inte få ut ett ord då han såg mellan orken och skogstrollet.
‘Hur många Tussie kan det finnas?!’ ubrast han, för att sedan lägga sin blick på Tussie och ge henne ett nästan blygt leende.
‘Jaha, ja, tack! Visst, jag mår bra. Jag var orolig för vad som hände med dig efter att vi separerades… men jag är glad över att se dig här.’ fick han ur sig, lite tafatt, tungan nästan i lås, lite som om han behövde få något annat att prata om – allt var bättre än en pinsam tystnad just då – ände han blicken mot Lia.
‘Detta här är Lia! Lia från Barastar! Hon ska ut på äventyr med mig!’ utbrast han. -
“Trevligt att träffas! Ja, Faegrim erbjöd sig att ta med mig ut på äventyr! Jag har aldrig varit utanför Barastar så det ska bli riktigt roligt!” sa Lia och sträckte instinktivt fram handen mot Tussie.
Precis där och då bestämde sig Lia att hennes familj skulle få klara sig själva, det skulle vara nyttigt för dom att inte förlita sig på henne hela tiden. Nu blev dom tvungna att ta hand om sig själva. Kanske hade varit fördelaktigt att ge dom lite förvarning men det var ju inte hennes fel att hon snubblade in i det här. Och detta var ju en möjlighet för bra att gå miste om. Dessutom kunde hon ju inte ta sig hem, hon hade ju inga pengar att betala Zevuprin för att öppna dörren tillbaka till rätt plats igen. Hon hoppades dock att de skulle klara sig och inte svälta ihjäl i väntan på henne.
“Men vi har inte bestämt vart vi ska än eller vad vi ska göra… Men jag skulle om inte annat behöva ett äventyr som i slutändan ger mig nog med pengar att betala Zevuprin för att komma hem till Barastar igen.”
“Har du hört om något äventyr på dina resor Tussie? Om du är handelsresande kanske du stött på något rykte eller erbjudande? Helst inget för svårt för den nyblivna äventyraren, vill ju inte bli uppäten av en best det första som händer!” Skattade Lia
-
Handen var förstås rätt stor för Tussies mindre, men artigt skakade hon den. Nästan som ett barn som hälsade på en vuxen, men inte något som hon verkade bry sig om. Istället såg hon lite förvånad ut över orden.
“Äventyr, minsann! Åh, jag vet inte riktigt…” hummade hon sedan för att dra tillbaka sin hand till sig och hoppa upp på en stol bredvid Lía med sin svans som strök fram och tillbaka medan Tussie funderade över det hela. Snart hade hon fått ett stop öl av Rushla med. Lite disträ lade hon ner ett bronsmynt till orken.
“Jag hörde något om en bortglömd skatt, det ska glittra nästan som solen. Bergakungen skulle säkert betala bra för det.” hummade Tussie vidare och drog stopet åt sig.
-
Den glada brinken log muntert och uppmuntrande – äventyr i sällskap skulle bli roligt. Det var ändå ett tag sedan sist, och utan sällskap var världen liksom lite grå på något vis. Men nu då Tussie var närmare var världen kanske lite mindre grå, och han log lite drömmande nästan mot skogstrollet.
‘Ska du hänga med på skattjakt, Tussie?’ frågade han, lite hoppfullt.
‘Vi kan dela jämlikt mellan oss, så kan du väl betala din skatt till bergakungen?’ frågade han, allt det där hade hon försökt förklara men han förstod inte helt varför hon var så hängiven till denna bergakung.
You must be logged in to reply to this topic.