Namn: Jasper Eirsson
Kön: Man
Ålder: 23
Längd: 201 cm (6’6)
Tyngd: 73 kg
Ögonfärg: Blå
Hårfärg: Guldaktigt blont
Födelseort: Kaelred
Folkslag: Kaelredan
Lojalitet: Caras Idhrenin, Kaelred
Civilstånd: Singel
Bakgrund
Jasper föddes i Kaelred för 23 år sedan till Eir Sigurdsson och Freja Hanúrsdottír. Han minns inte mycket av sina föräldrar – de reste iväg när han var mycket liten och kom aldrig tillbaka. Istället blev han lämnad kvar att bli uppfostrad av sin mormor. De bodde i en liten stuga i ett skogsbryn och för att vara föräldralös så var Jasper en rätt så lycklig liten pojke. Hans mormor talade sällan om hans föräldrar, ignorerade honom när han frågade. Efter ett tag kom han fram till att mormor måste vara sårad och besviken för att hennes dotter lämnade sitt eget barn efter sig.
Åren gick och Jasper blev snabbt lika lång som sin pappa. Han ärvde också ett mjukt, snällt temperament från samma förälder; han hade samma hår och ögon som sin mamma, men kom aldrig att få hennes personlighet. Redan i tidig tonår tornade han över sina få vänner och flera mobbare runt 180 cm och förr eller senare drog han sig bort, för sig själv. Sin lilla lycka hittade han i skogen och vid sin mormors sida vid spisen. Han lärde sig otaliga örter och deras helande krafter bara av att lyssna på sin mormor, och snart lärde han sig laga mat lika bra som han kunde laga helande drycker.
När han blev fjorton kom hans krafter fram för första gången – en sköld som skyddade honom mot en kastad sten, ett svagt, blått ljus som helade upp såret den andra stenen gjort i hans panna. Ett skydd, en helande, hjälpande magi. Det tog inte länge innan Caras Idhrenins rekryterare kom hem till dem. Jasper följde gärna med – då var hans mormor ännu frisk, med många väninnor och människor som kunde hjälpa henne i byn. Innan han åkte berättade hon för honom att han ärvt sin magi från henne och hans mamma, att magin ofta gick i släkten från mor till dotter, men om det inte fanns någon dotter så dök magin istället upp inom den äldsta sonen.
Och så hamnade han i Caras Idhrenin, en mycket större stad än han någonsin varit van vid. Det tog länge innan han hittade sin plats där, men när han en gång satt sig in så var han mer än glad att stanna kvar. Han lärde sig snart om sin magi och hur den funkade; en helande magi som satt naturligt längst in i hans innersta väsen; hans livskärna. Den kunde hela; eller snarare, den kunde förstöra det som var ont, om han drog det inom sig. Han kunde dra någon annans förbannelse eller ytliga sår in i sig själv, längst in i sin livskärna, där den starka, vita, goda magin kunder riva och slita och förinta tills inget ont fanns kvar.
Det fanns förstås en gräns på vad han klarade av; hemska förbannelser kunde ta kål på honom om han inte var försiktig. Att försöka dra bort någon från dödens dörr kunde vara dödligt för honom. Bara ett brutet ben gav honom fantomsmärtor i sitt eget ben, men kunde han så gjorde han det ändå. Vad var det för idé med helande magi, om han inte använde den?
Livskärnan, det blåa ljus som syntes runt hans händer när han helade, lärde han sig förr eller senare att manifestera till en sköld. Det var svårt och tog mycket energi, men om det behövdes kunde han hålla den uppe i några minuter, för att skydda mitt i strid eller om något kom flygande mot honom.
För tillfället befinner han sig i Caras Idhrenin, där han fortsätter sina studier så långt han har råd. När han var aderton fick han beskedet att hans mormor hade dött, så han har inte mycket att återvända till. Det slog honom hårt men det var många år sedan; tiden helar alla sår och han saknar henne ännu, men minnena är glada och inte sorgliga längre. Nu spenderar han sina dagar på att studera, men hans pengar börjar ta slut och frågorna var fjärde månad börjar bli för svåra; han vill fortsätta studera, men har han råd – kan han tillräckligt?
Utseende
Jasper är en väldigt lång, men också rätt gänglig ung man. Eftersom han är helare snarare än någon som slåss har han aldrig ägnat mycket tid till annat än att hålla konditionen uppe, så särskilt stark är han inte, men hans magi kräver en viss mängd uthållighet. Hans hår är kortklippt, gyllenblont och lockigt och hans ögon är blå. Hans öron står ut lite och han har fräknar både över näsan och på armarna. Han har långa och smala fingrar för att matcha resten av sin utstretchade kroppsform. Hans kinder och öron blir lätt röda och i öronen har han silverörhängen ibland, när han minns att lägga dit dem. Överlag klär han sig ganska obetydligt, i skjorta, byxor och stövlar.
Personlighet
Jasper har ett väldigt milt temperament. Han är snäll och lugn och blir egentligen aldrig arg. Irriterad kanske, men isåfall mest på sig själv. Han ser människor som goda till motsatsen bevisats, vilket ofta kan ses som naivt – kanske det är det – men han spenderade många år bitter på de som mobbat honom och kom efter ett tag fram till att hat inte skulle göra något bättre, att det mest bara gjorde honom trött och ledsen. Han kan vara lättlurad och självkritisk, men arbetar hårt och bemöter främlingar som potentiella vänner. Han har haft någon som bråkat med honom då och då vid magiakademin – rika, bortskämda barn med behov av makt, men Jasper är så pass van vid såna människor att han helt enkelt ignorerat dem, även om han tagit åt sig. Om de inte vet att han blir sårad slutar de efter ett tag.
Familj
Mormor (död) – den som uppfostrat honom. Hans modersfigur, den som alltid stått honom närmast.
Mamma (?) – Hans mamma. Försvunnen sedan han var fem år gammal.
Pappa (?) – Hans pappa. Försvunnen sedan han var fem år gammal.
Länkar till rollspelstrådar
–