Att de var två nakna män vid sidan om varandra var inget som Trond verkade brydd om. Hjärtat slog hårt i bröstet när han såg på mannen vid sin sida. Han drog in hans bekanta doft och sedan kastade han sig in i sin fars armar.
“Far…!” utbrast han glatt och höll honom hårt, som om han var rädd att Torbjörn skulle försvinna om han släppte tage…[Read more]
Allt för upptagen i egna tankar och sin mat, hade han inte hört björnen som sprang mot honom innan det var för sent. Han gav till ett vrål av smärta när tänderna sjönk in i hans nackskinn och han vred sig om för att försöka kontra attacken. Fast sedan stannade han upp och nosade, var det? Inte kunde det vara…
“Far…. Far! Det är jag Trond!”…[Read more]
Vinga granskade striden nedanför. Intressant var väl ett ord att använda på det hela. Hon grimaserade lite åt det hela.
“Intressant, men jag trodde en kaldrländare skulle vara mer brutal.” kommenterade hon med ett litet galet flin och knuffade till sin bror på ena sidan.
Om det var emot etikett brydde sig inte Tirrin om utan hon ställd…[Read more]
Lite ledsamt gnydde Trond till när han lade märke till att idet han en gång delat med sin far var tomt. Det verkade inte ha blivit använt på länge. Hade de mördat far? Tanken gjorde honom ilsken, ledsen och tafatt. Och hungrig…? Hade han inte precis ätit. Kanske det var tanken att vara tillbaka här och denna skepnaden som gjorde honom så hungr…[Read more]
Ett skrockande kom från Eldrinns läppar. Hon fann främlingens svar roande och hon satte ner kniven gömd i sina stövlar igen för att sedan se på honom med ett roat leende och ett höjt ögonbryn.
“Och hur förväntar ni er bli mottagna när ni strövar in i en dams rum utan inbjudan? Kom inte hit och läxa upp mig med vett när två farliga män som ni stig…[Read more]
Solen sipprade igenom de täta trädkronorna i Vinterskogen. En ung man rörde sig lugnt i skogen, relativ van att röra sig bland rötterna och den tät bevuxna alvskogen. Ett djupt andetag lämnade hans läppar, nöjd över att slippa de större människostäderna. Allt för många som kunde gå in i honom, allt för många fingrar som lätt kunde slinka ner i…[Read more]
Erlinn verkade inte allt för nöjd över det faktum att det gick rykten om henne. Hon visste att det hade varit dåraktigt att hjälpa den unga flickan undan från döden. Nå, vad kunde man göra? Det var lätt att vara efterklok. Åt Jezerals fråga rynkade hon på ögonbrynen. Kunde det vara möjligt? Hon gnuggade sig i pannan.
“Kanske. Århundrade sed…[Read more]
På vägen dit, gick hon om Lucas och slog honom lätt på axeln med ett brett leende.
“Lucas! Ska du ställa upp i duellerna också, eller ska du ta en paus?” frågade hon och sedan puttade hon fram Kael med ett brett leende.
“Och du har väl mött Kael, antar jag?”
Tirrin skämdes något över sitt svar. De var väl ett team, men de senaste daga…[Read more]
Mäster Eldrinn. Orden fick henne nästan att skratta. Det kändes som en evighet, som ett annat liv. Medan hon hörde på alla de frågor som Jezeral hade satte hon sin tumme mot ena hörntanden och lutade huvudet på snedden.
“På ett uppdrag, med mörk magi, ledde det mig till en vampyr. Vi behöver inte gå in på detaljer…” började hon berätta och r…[Read more]
Många okända ord för Trond men han förstod inte helt vad som sades och kröp in i sin fars famn. Han la sina små händer omkring hans arm som han använde nästan som ett gossedjur. För att snart somna, han vaknade sedan och höll sig för pannan. Det var en huvudvärk han inte var van med. Han gav ifrån sig ett klagande för att sedan sträcka på sig…[Read more]
Trond förstod inte det roliga i situationen och såg argt på samma gång som han var orolig och ledsen upp på kvinnan som satt framför honom.
“Jag mår inte bra…” sluddrade han fram lite bestämt och hukade sig framåt igen, för det kändes som om hans mage skulle vändas ut och in igen.
Av allting så ville inte Trond vara ensam. Han gnydde till när den stora björnen försvann, men han kunde inte följa efter sin far. Dessutom hade han sagt åt honom att sitta kvar här. I ett försök att röra sig, föll han hårt i marken och slog upp både knäna och händerna med små skrapsår. Han gnydde till gen och fortsatte istället krypa närmare ide…[Read more]
Värdshus värden kastade ett öga upp, som om han inte riktigt kunde bry sig mindre. Han skrockade till och gjorde en gest omkring i värdshuset.
“Se för er själva, de flesta har ändå inget namn.” sa han och spottade i en trasa som han sedan fortsatte att torka disken med. Sedan lade han fram en bok, som såg ut att ha sett sina sista dagar. Som om p…[Read more]
Far visste trots allt bäst. Om rot brukade göra honom bättre, varför skulle det inte göra Trond bättre? Han tog tag i roten, men det dröjde inte länge förrän han spottade ut den. Han snyftade till.
“Det funkar inte far…” viskade han
Det var sannerligen ett svar hon inte hade kunnat förvänta sig. En ny sjukdom? Den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn djupnade och hon vände sig hastigt mot den gänglige man som presenterat henne alldeles nyss.
”Hämta min kamrer och min rådgivare. Och var kvick”, sade hon hårt, och mannen skyndade iväg samma väg som han hade kommit efter att ha…[Read more]
Hon kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn åt Nenyas ord och hennes hastiga avsked. Hon hade trott att hon skulle bli svår att bli av med, men hon hade mer eller mindre kastat i sig maten för att kunna pipa iväg. Det var förstås möjligt att hon tog avsked bara för att kunna stryka omkring i hennes palats och snoka, eller att Ayperos redan inna…[Read more]
Åt hans svar fnös hon. Onödiga risker? När var senast som han hade varit ute på slagfältet. Hon höll irriterat sina händer i sitt hår och skakade nätt på huvudet.
“Älskade bror, du pratar så mycket strunt. Se så. Stäng din mun nu. Du ser dum ut annars” sa hon och klappade hans kind för att slå sig ner på en stol bredvid Kael. Hon såg sig omkri…[Read more]
Handen som klappade på hans skuldror var lite tröstande men det var svårt att inte oroa sig. Han lade sig ner på marken och höll om sina knän. Han rullade till andra sidan ocj sedan tillbaka för att ge ifrån sig ett klagande läte.
“Far…. allt snurrar…. och jag mår illa…. ugh… hick”
Vägen hem hade varit lång och Trond hade somnat till och från. Men när han väl blev nedsläppt en bit ifrån deras ide. Kunde han inte rå för att spy. Han höll för sin mun och hade tårar i ögonen.
“Far…. jag måår inte brah..ah..” sluddrade han fram och hostade ett par gånger innan han spydde ännu en gång.
Ett rå? Det var inte riktigt något som han tänkt på. Men vad skulle hon med hans röst att göra? Hade inte rået en egen röst? Tankarna förvirrade honom och han strök en hand över hans panna.
“Tack!” utbrast han till kvinnan och tog emot kläderna, han visste ju inte hur man skulle ta på sig dem men han höll dem när hans kropp i alla fall.
“Far, s…[Read more]