Ett bubblande skratt kom från Vinga och hon skakade på huvudet åt det hela. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes hår flög omkring henne. För att vara ärligt var det skönt att det hade växt ut lite grann. Lite mer som gamla tider, när det inte var så komplicerat.

“Min kropp är full av märken med.” hummade hon och drog upp ena armen för att v…[Read more]

Återigen höll Kael på att charma kvinnorna med ett enkelt leende, som om han vore oskyldig. Tristian himlade med ögonen något för sig själv. Att han alltid skulle leka, kanske han någon gång skulle ta hans ansvar att föra släkten vidare på allvar. Han strök en hand genom sitt hår.

“Låter som en utmärkt idé. Kael, bjud upp Nilla på dans. Det är…[Read more]

Vinga flinade lite lätt åt hans svar. Förstod deras kallenamn? Inte helt, förmodligen. Hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“De retas, jag sökte skydd hos dem en kort stund. För att kunna tänka klart. Deras prästinnan Ledya och hennes nyfödda son…” sa hon lite hummandes. Funderade på hur de två hade det. Trots allt var hennes son Tristians…[Read more]

“Ja. De flesta tycker att de är visa och ståtliga men de är retsamma arlsen de flesta av dem!” sa hon, lite högre och hon fnös lite lätt. Även om det fanns ett roat leende där på hennes läppar. Det var inte bara med hat och ilska utan även med lite kärlek till dem.

“Det är inget att lägga mer tanke på, min general.” sa hon med ett svagt leende o…[Read more]

Sättet som Lucas talade perfekt alviska, utan någon accent fick Vinga att rodna lite och hon kunde inte annat än att medge att sångarna i Alidea inte hade varit allt för dumt. Hon strök handen genom sitt hår som hade blivit längre under ritten.

Hon hörde orden som förtäljde om de tre drakar som vandrat från Kaelred och hjälpt alvernas str…[Read more]

Trots att Tristian var de mindre av dem, verkade han inte så bekymrad av det och skakade på huvudet åt Kaels ord om hans utseende och skrattade åt honom.

“Kael, det är inte mig du ska ge beröm och det är våra vackra adelsdamer. Har du inte lärt dig etikett än?” frågade han, med betoning på den sista frågan. Som om han egentligen ville säga a…[Read more]

Ritten var lång. Även om Vinga var van med sådana långa ritter… kändes den här olidlig. Kanske det var för att de var nära Kaelred. Alideas högresta träd var på ena sidan om dem. Hon log lite lätt åt sitt minne av sin första strid med sina bröder. De hade börjat oskyldigt, för att sträcka ut en allierande hand till dem men sedan behövde de…[Read more]

Orden kändes som om de kom långt borta ifrån och Vinga verkade inte reagera på orden först. Den andra soldaten passade på att ta tillfället i akt och slog ett slag mot henne. Vinga tog ett steg åt sidan så att mannen tappade balansen. Hennes blick blev mer närvarande och hon var förvånandsvärt snabb i sina rörelser. Soldaten var tillräckligt…[Read more]

En suck kom ur Vingas mun. Sättet han talade på, den andra soldaten, och som om det hon hade gjort var fel. Hon kunde känna en mans fingrar som strök hårt över hennes armar och försökte trycka sig mot henne med våld. Minnet fick hennes ögon att spärras upp och hon stod med en liten öppen mun och ett blank blick. Som om hon hade sett döden själv…[Read more]

Tornespelet. Nej, det var djävulens påfund. Åtminstone det som  Tristian alltid tyckt om. Han skakade nätt på huvudet med ett litet leende och gjorde en gest framför sig.

“Nej, jag lämnar sådan ära till Kael och de andra” sa han enkelt med ett svagt leende. Det var bättre på det sättet. Han föredrog böcker, taktik, logik. Inte för att han var en…[Read more]

Uppenbarligen hade inte den andra soldaten tänkt svara på Lucas fråga så Vinga drog ett litet andetag som för att fylla sig själv med lugn innan hon talade.

“Sättet som soldat Ernan angrep sig på kvinnan i värdshuset, var inte värdigt, min general. Han förgrep sig på en oskyldig kvinna.” sa hon med en mörk blick som vittnade om hennes ilska…[Read more]

Sedan lyste det upp. Jo kund magi. Magi. Jo var starkare än Gork. Gork var svag. Gork kunde inte magi. Gork kunde inte lysa upp mörkret. Intet. Jo kunde lysa upp mörket. Ge ljus. Gork hade just förlorat ljuset. Jo hade gett Gork ljuset igen. Var Jo Erethils budbärare? Var jo Erethil? Erethil var väl ljuset? Friheten? Eller vad var Erethil? Var E…[Read more]

Erethil… Svampkladd? Vad var det nu som Gork gormade om? Han suckade lätt och drog handen genom sitt hår med en suck. Ibland undrade han varför han lät sig testas av Erethil på detta sätt. Skulle det ens vara möjligt att få denne ork att tala och bli förstådd. Han hade varit säker… Nej han var fortfarande säker på det. Som tur var hade Jo ett…[Read more]

Kungen kunde inte undgå att se tungan som Nilla sträckte ut åt sin syster och han kunde inte rå för att le lite bredare åt det. Lite melankoniskt. Han kunde minnas hur hans egna syster alltid varit mer rebelliskt och alltid ifrågasatt allt vett och etikett. Han var tyst ett tag, och lade inte ens märke till att han var oartigt tyst.

“Åh, jag är l…[Read more]

Vinga var en morgonmänniska, inte för att det var något man skulle tro. Hon hade redan tagit på sig och gjort i ordning sig. Sättet som Lucas talade gjorde henne uppmärksam och nästan lite skamsen. Som om de gånger hon hade gjort något fel när hon var liten. På något sätt kändes det liknande den utskällningen hon hade fått från sin far efter tu…[Read more]

Med en duns hade Gork landat på avgrundens mark, Gork hade ingen aning om hur länge Gork hade varit i luften, men Gork gillade det inte för en sekund. Det kändes som timmar, dagar, ja år.. Även om Gork inte kunde räkna längre än till åtta, Gork hade inte mer fingrar att räkna med. Människorna hade ju fem fingrar på var hand, så de kunde räkna u…[Read more]

“Vid Erethil!” utbrast Jo, som vaknade med ett ryck när han hörde Gorms dova skrik. Han hade trott att hela lägret skulle vara under attack. Inte för att han någonsin tvekat på att Gorm skulle skydda honom. Eller kanske det var snarare hans storlek som Jo tvivlade på någonsin skulle minska. Eller nyfikenhet för nya saker, ting och varelser…[Read more]

Vinga hade slagit sig ner med några av soldaterna med ett stop i handen. För en gångs skull hade hon det trevligt. Kvällen fortskred och när några soldater och flyktingar hade fått i sig lite för mycket hörde hon hur någon ropade glatt och skämtsamt, samtidigt som han skrattade till och fick ett skratt runt omkring sig.

“Åh! Se man på! Det är…[Read more]