En enkel, men bestämd nick svarade hon för välkomnandet. Kanske var det inte den bästa idén hon hade haft. Men vem vet? Kanske det här skulle leda till något bättre. Faktum var att tanken att återvända till Kaelred gjorde henne nervös och hon såg bort mot horisonten när hon följde efter Lucas.

“Tack…” sa hon lite disträ och hade svårt att slut…[Read more]

Det glimmade till lite i Vingas ögon och hon tappade inte leendet fast den allvarliga tonen i Lucas sätt. Hon sträckte på sig och slog ihop sina ben för att visa sin respekt. Irritationen var inom henne, varför skulle hon avslöjat vem hon var? Nå, hur illa kunde det gå? Om hon inte behövde visa vem hon var så skulle allt ordna sig.

“Ja,…[Read more]

Eldens dag. Hon hade helt glömt av den dagen. Faktum var att hon inte hade spenderat eller firat den på snart åtta och hon skakade nätt på huvuet åt det hela. Att hon skulle vara en idol för någon gick helt förbi henne.

“Det låter inte som den värsta plikterna.” sa hon med ett litet leende och sedan såg hon hans skratt och spärrade upp ögonen.…[Read more]

Skrattet fick henne lite förbryllad och hon drog ett djupt andetag när hon insåg att det inte hade varit det smartaste draget att avslöja sin mästare. Fast, det var väl andra än kungens familj som använde Sloan… Hon suckade och log lite snett. Granskade mannen framför sig lite mer noggrannt och kunde inte rå för att skratta lite lätt själv. Ett…[Read more]

Det var år sedan hon hade hört kaeliska och hon rynkade lite på näsan åt det. Som om det hela väckte smärtsamma minnen och hon log svagt åt honom.

“Ung ja, det var min första riktiga strid.” sa hon simpelt och försökte räkna på sina fingrar. Det var ett par år sedan. Var det samma år som hon hade försvunnit från Kaelred? Ja… Det var det nog.…[Read more]

“Ja… jag stred med alverna ett flertals gånger när Iserion gick till attack. Och sen något i Karm” sa hon lite fundersamt, inte helt säker på hur mycket hon ville gå in i detalj i det hela och gjorde sedan en uppgiven gest med sina händer. Som om hon gav sig. Hans andra fråga fick henne att tvivla på sitt svar. Vad var det hon egentlig…[Read more]

“Slant ja, jag sa aldrig en snabb slant. Jag har inte så bråttom härifrån som den där benige soldaten har.” sa hon med ett flin och gjorde en nick bakåt. Hon förstod förstås ingenting alls om vad de sa, kanske var det bäst på det sättet också.

Till slut drog Linn en suck och ryckte på axlarna lite lojt. Som om hon inte riktigt hade något att för…[Read more]

Linn drog en fundersam hand genom det smutsiga håret medan hon betraktade orkena och mannen framför sig. Det fanns ett litet roat flin på hennes läppar, lite för självsäkert för en kvinna kanske. Hon kunde inte rå för att se hur soldaten hade varit obekväm med bara tanken på sällskapet till orkerna. Kanske hade det hela varit en dum idé?

Fast h…[Read more]

Skallandet fick allting att ringa. Allt snurrade om henne och det var svårt att fokusera på något. Hon kunde höra hur Sloan sa något men hon var inte riktigt säkert på vad. Lite irriterad på situationen, spottade hon ut både blod och saliv i Sloans ansikte som svar på hans fråga. Innan hennes vett gick tillbaka och hon såg på honom med en ursäk…[Read more]

Hon gav till ett skrik över slaget, som gjorde ont i hennes armar men hon kastade sig åt sidan och greppade tag i sitt svärd. Även om det kändes som om hon knappt kunde hålla det längre. För att sedan ta sig upp på fötter och hugga mot honom i en serie av slag som Sloan hade nötat in i hennes huvud. Hon missade ett slag genom att han parerade g…[Read more]

Ett… två… Hon räknade stegen även om gruset gjorde ont i i hennes ögon och smärtan var igenom hela kroppen. Utan att förvarna honom greppade hon tag i hans fot med båda händerna och tryckte uppåt så att han skulle tappa balansen. Hennes ögon glimmade till och hon gav ifrån sig ett litet vrål. Man kunde se att hon tog i med det hon hade.

Vinga fnös till bara åt orden och höll en hand kring buken fortfarande. Hon hade blicken neråt och verkade inte reagera på det som Sloan sa utan satt kvar tyst och i sina egna tankar.Varför skulle hon ens kommentera hans ord? Hon höll blicken på Lucas skor, för att se om ha kom närmare.

Luften gick ur Vinga och hon föll motvilligt ner mot marken och höll för buken. Hon gostade till när hon luft igen och spottade ut lite blod. Men höll sig fortfarande till marken med blicken nere.

Slaget kom direkt på näsan och läppen, hon kunde känna hur blodet började sipra ner till hennes mun. Hon kände hur armarna gav lite till vika men hon vägrade säga något åt det och gav ifrån sig ett litet högre vrål och slog mot honom i en slags piruett.

Att få ett knä i ryggen så hårt, fick henne att tappa andan som hastigast. Lite förvånad var hon, men samtidigt fick det hennes ögon att glimma till  lite exalterat. Hon visste förstås att hon lovat att inte hitta på sina egna trick för Sloan – men han spelade inte heller snyggt. Så varför skulle hon?

Hon steg hastigt åt sidan, snabb i fötter…[Read more]

Över ordet prinsessa grimaserade Vinga lite. Bara ordet fick henne att vilja spy. Det lät för sött och passade inte riktigt in på Vinga. Lite mer robust och pojkaktig till sinnet. Vinga som hade stått lutad mot stenmuren med svärdet riktad mot marken medan de två pratat. Reste sig upp, inte allt för snabbt och slog några slag framför sig som fö…[Read more]

Hon lyssnade inte riktigt till hennes ursäkter, för att vara ärlig så brydde hon sig inte så mycket om dem. Hon hade dessutom inte något att be om ursäkt för. Så varför skulle han höra på det? Camthalion log bara milt åt det hela. Resa? De två?

“Men vad med din kärlek, jag vill itne röva bort dig från henne” påpekade Camthalion allvarligt och la…[Read more]

Prinsessan såg nonchalant upp på mannen. Lät sina bärnstensfärgade ögon vandra upp och ner över den robusta mannen. Eller riddare som Sloan så väl kallade honom. Ett smalt leende dök upp på hennes läppar och hon korsade sina armar där hon stod. Inte särskilt adligt eller enligt etikett spottade hon på marken precis framför denne Lucas.

“Han se…[Read more]

Lite motvilligt hade drottningen saktat ner. Hon tyckte om fart och att komma fram så fort som möjligt, men hon insåg att det skulle upplevas som oartigt. Inte för att hon egentligen brydde sig, men hon kunde känna en stor kraft i från denne man. Och vad vore inte dumt om inte en mäktig trollkarl vid hennes sida?

“Så, bäste Xarnir, börjar d…[Read more]