Sera fortsatte att hålla honom i en tajt kram. Det var som om hon inte ville släppa honom. En äcklig känsla av att om hon släppte honom skulle han inte vara den samme längre. Tanken var väl löjlig egentligen. Varför skulle det inte vara så?  Till slut tvingades hon att släppa honom och hon suckade tungt över hans ord. Det var sannerligen…[Read more]

”Det finns ett fönster, men om det gör er bättre till mods så kan jag lämna min dörr öppen. Jag förstår att det er ert jobb att hålla mig säker, det är trots allt vad jag anställt er för, men mina nätter håller jag gärna för mig själv”, sade hon med ett litet leende innan hon vände sig om för att möta Aifes blick där hon stod nära men likväl på be…[Read more]

Vésiva visste inte riktigt vad hon skulle vänta sig, men det här var inte något hon hade tänkt. Hon föll själv framåt på marken och kände hur gräset under hennes händer och knän. Att det gjorde ont var inget hon tänkte på först. Det var ett senare problem. Hon kände hur det tvistade i hennes mage och hon lade en hand över hennes mun för att stopp…[Read more]

Hans förfärade skrik förvirrade Sera. Vad var det för fel med att ha kastat kronan i vattnet? Trots allt var det väl exakt det som han vill att hon skulle gjort från början. Det hade tagit mycket från henne att äntligen göra det. Hon rynkade lite oförstående på ögonbrynen åt hans prat om pengar och drog fram en hand som hon hade haft i sin fic…[Read more]

Att det fanns ett retfullt ansiktsutryck på Lucas och att det förmodligen var en pik, var inget som Gormkäft lade märke till. Istället sträckte han på sig lite grann och det nästan tandlösa leendet syntes och han gjorde en gest framför sig.

“Även om det inte ser ut så, så har jag många år på min nacke. Flera århundranden av kunskap!” sa han…[Read more]

Aife gav en kort nick vid Isras order – det var för väl, eftersom det var just vad hon hade tänkt rekommendera själv, men hon hade sen länge lärt sig att det var bättre att hantera order än förslag.

“Självklart, Ers Majestät.” Sade hon enkelt. Fast hon var tvungen att tillägga: “Tillåt mig dock att notera att dessa två kan flyga. Finns det någ…[Read more]

Kanske hade hon först tänkt dra ut på det här, men om det var en sak som Evina visste så var det att Finn var usel på att ljuga – en ganska udda egenskap hos en tjuv kanske, men lika så. När han återigen kallade “Kathrin” för Corrin så var det helt enkelt en droppe för mycket för den unge uppfinnaren.

Hon sträckte in en hand bakom eldstaden, i…[Read more]

När väl Ayperos och Nenya blivit installerade i sina rum och hon åter hälsat dem välkomna till Antrophelia så styrde hon stegen därifrån, bort mot sina egna rum. Hon viskade som hastigast till en tjänare som slutit upp vid hennes sida, en blick byttes dem emellan och han nickade, uppenbarligen redan införstådd i befallningen hon gav och försvann s…[Read more]

Han var modig. Hon kunde inte annat än erkänna det. Vass i tungan. Sättet han resonerade, resonerade hon också. Även om hon inte riktigt tyckte om tanken på att ge honom den makten. Men hon visste att det var sant. Att de skulle vara ett förfall om hon fortsatte ensam. Däremot om Vendriks mörka rykte skulle vara till fördel var hon inte säker på.…[Read more]

Vi kan hjälpa varandra. Redan där anade Akila vart han var på väg.  Gitermål. En slags garanti på en makt som hon hade. Bara tanken gav henne en bitter eftersmak. Hon lyssnade halvt på resten som kom ur Vendriks mun. Mest distraherad av att han var på väg åt det hållet som hon trodde. Giftermål. Det fanns en orsak till varför det hade gift i s…[Read more]

Att Djan inte var allt för förtjust i tanken på att röra sig norrut var hon inte förvånad över. Kanske var det inte allt för dumt att röra sig mot Älvskogen? Ett orakel låter som en bra idé. Om någon skulle kunna ge en svar, borde det väl vara en sådan. Eller? Försiktigt strök hon ett litet finger över Sashas hjässa för att sedan låta handen v…[Read more]

“Gråt och sorg är bara ett tecken på svaghet. Svaghet är inget du ska ha.” sa hon i en allvarlig ton och greppade ett tag om hennes haka. Greppet var hårt, men trots det fanns det en viss moderlig ömhet där med berörelsen.

“Du ska bli en stark kvinna. En krigare.” sa hon allvarligt. Hon hade bestämt sig. Det var det enda hon kunde göra för att g…[Read more]

Det var tur att Xharin höll hennes hand hårt, för det fanns en stor risk att hon hade sprungit åt andra hållet eller vilse i sin panik. Svårt att tänka klart och hon kunde känna hur hjärtat slog hårt i bröstet. Vad var det som var fel med henne? Lite äventyr hade aldrig skadat henne innan.

Litar du på mig? Orden var främmande och förvirrande.…[Read more]

Att Sasha hade tittat fram innan Sera hann svar fann hon lättnande. För hon hade betett sig lite annorlunda på senare tid. Och det hade fått henne att vara ännu mer på vakt och söka efter förändringar i Djan. Men det verkade som om han var sitt vanliga jag nu. Sera skrattade lätt åt det hela, ett bubblande och varmt ett samtidigt som hon höll f…[Read more]

Ni har god smak. Orden får henne att le ett bredare leende. Det var förstås en självklarhet för henne, men att höra orden från någon var aldrig fel. Att någon kunde uppskatta skönheten som fanns i palatset. Små detaljer. Detaljer som gjorde helheten. Hon lät sina fingrar dras från knivens egg mot Iserions gräns och mot järnporten. En port som va…[Read more]

Finn slog sig lätt på bröstet för att få bort hostan och när den väl hade lagt sig tog han och drack lite av tevattnet för att hålla den borta. Kathrin? Nej inte var väl det rätt namn? Han rynkade på ögonbrynen och fingrade nervöst på bordet.

“Nej. Det stämmer inte.” sa han, lite tyst, men mer bestämt och satte sedan ner sin hand lite mer bestämt…[Read more]

Resan gick bra för Gormkäft, det kändes inte alls långt. Det kan ha varit för att han somnat och inte riktigt vaknat förrän han hörde kaptenens rop om land i sikte. Lite nyfiken som han var, hade han redan från när de gick på plankorna i land tittat upp ur väskan och betraktat det gröna landet framför sig. Det var ett tag sedan han hade satt sin…[Read more]

HELIX

Om de två krigarna som tog upp täten av sällskapet var ett buttert par, så var så inte fallet med Helix. Den mörkhåriga kvinnan hade ett leende på läpparna, och njöt av vinden som lekte i hennes hår, och känslan av regn som hängde i luften. Det var nog inte långt borta. Hon hade alltid gillat regn. Kanske för att det påminde henne…[Read more]

Det hela var väldigt misstänksamt, avgjorde Evina. Finn hade varit påväg att säga ett annat namn, det var hon säker på, ett som var alltför välkänt för henne. För att inte tala om att denna “Kathrin” såg väldigt familjär ut… Hon kände sig plötsligt som att hon var offer för ett väldigt dåligt spratt.

Att Corrin hade en förkärlek för att k…[Read more]

Var det en syrlig ton i det som hennes gäst kommenterade? Hon var väl medveten om vad Karm tyckte om henne och Iserion låg trots allt inte långt ifrån det landet. Ökenråttor, ett land för obildade. Ack. Vilka dårar. Vems land var det nu på fall? I sprickor. Inte hennes. Ögonen smalnade något och i sin ilska knöt hon sin hand kring sina tyglar…[Read more]