Gork såg på när Jo pekade på väskan i Gorks hand och sen kastade Jo blicken mot ett träd en bit bort. Varför kasta bort sin blick, människor är allt tokiga tänkte Gork. AAAaaahh.. nu fattar Gork. Jo vill att Gork skall rycka upp trädet och använda det till nått? nä? Sky.. Sky.. skydd? säger Jo Skydd? kanske det är det Jo menar med trädet.

Gork t…[Read more]

Ungmö var aldrig något som hon hade sett sig själv som, det passade henne inte riktigt. Det var nästan som titeln smakade illa i hennes och fick henne att grimasera. Hon satte sina händer på var sin sida av sin höft och granskade männen framför henne. Hon hörde de tala om oroligheter om betalning… varför och vad besten egentligen var. Det hela i…[Read more]

Några ord förstod Jo i orkens tungmål, och där var något på det allmänna språket med. Fantastiskt! Men vad var det sedan han försökte säga… eller var det en dans? Förhoppningsvis inte en regndans, för det såg redan ut att vara på väg över dem. Han kliade sig i sitt lite längre mörka hår innan polletten föll ner och han förstod att kanske d…[Read more]

“Erethil! Jo, Shoq.. lära.. Ma.. Gork..” Gork nickade intensivt till svar, men blickade också mot de mörka molnen som dök upp över dem i all hastigare takt. Vi kanske borde hitta någonstans att ta skydd från denna ankommande storm, men var, vi är ju mitt ute på ett fält, lite träd här och där, bara Gork hade en spade eller hacka så kunde Gork grä…[Read more]

Thelgarn tittade på den lilla hopen av äventyrare omkring den döde lindormen. “Vad hälsad Eldel, det var en heldel magi ni hade i ärmen där tidigare..”, Thelgarn log och skakade Eldels hand. “Linn? Vad hälsad, och Arand, Elfdell säger ni?” Thelgarn tänkte efter noga om han någonsin hört talas om Elfdell, och inget som han egentligen hade hört t…[Read more]

Ett litet ouff kom från prästen när orken omfamnade honom och luften gick ur honom. Först trodde Jo att det var hans slut, men när han satte ner honom böjde han sig fram och drog några långa andetag för att samla tillbaka sin luft. Det var svårt att förstå vad orken sa först, lite svårt att koncentrera sig…

“Vid Erethil…!” utbrast han d…[Read more]

Gork såg på sin ena hand, och sen på den andra handen, som Jo just satt i bandage, sen över tillbaka på den andra handen, och tillbaka på den i bandage.

“Jo Vogaumtar!” Gork sken upp, tog tag i Jo och kramade om Jo, utan att tänka på att Jo kanske skulle kvävas av Gorks jättelika orkstyrka. “oh, Gork.. um.. Sardon (förlåt)”. Gork lyfte ner Jo…[Read more]

Äntligen… Allt springandes hade gjort Jo trött. Trots allt ska man inte springa på en timme efter att man har ätit… Eller var det simma som det stod i Erethils bok? Det var väl bättre att försöka hålla sig borta från båda de två aktiviteterna. Ett tag stod Jo och hämtade sin anda för att försiktigt sedan gå mot Gork. Det tog båda hans händer…[Read more]

Vanligtvis hörde Vinga om det var någon som dök upp, men kvinnan tog henne med förvåning. Svart hår, blåa ögon… En blick som fick andra att fånga intresse i henne. För en stund lurade det kvinnan själv, tills hon skakade på huvudet och såg mot de tre männen där. Åtminstone jämnades oddsen något. Tre mot tre. Eller Vinga skulle nog säga att de h…[Read more]

Halvt som halvt lyssnade Vinga på vad som nämndes om besten som låg död där framför dem. Inte allt för intresserad, varelse som varelse och död var den nu. Så vad spelade det för roll att tala om den nu? Om det inte betydde arbete… så klart. Hon kände lite diskret på sin penningpung som började bli lite för tunn för hennes egna smak. Kanske de…[Read more]

Gork hade hiskeligt ont, vad var detta, varför var Gork så klumpig, det hände alltid därhemma. Gork klumpig tänkte Gork medan Gork sprang omkring i sin cirkel utan att märka att Jo sprungit efter Gork. Gork stannade till när Gork såg Jo, Jo försökte säga Gork något.. Jo höll nått i sina händer.. trasor? vad ville Jo göra med Gork..

En massa…[Read more]

Thelgarn lyssnade på vad denna såkallade “Häxkarl” hade att säga. Så vek han in: “Jag har io läst kring dessa varelser i de bibliotek i Celeras, men som den gode häxmästaren här påpekar, är det ju besynnerligt att en boskapskär lindorm skulle ha något intresse att återta sig ett besök här. Och inte har väl någon av oss någon fårskalle i släkte…[Read more]

Ett tag följde Jo orken med sin blick, som för att försöka fundera på om det var något annat han hade försökt säga henne. Vad kan… Aha! Smärta, så klart. Det går väl inte an, han hummade lätt medan han funderade vad han kunde göra åt saken. Sedan gick det upp ännu ett ljus och han gick fram till en av sin säck för att dra fram en av hans rena un…[Read more]

Höga röster hade fått Vinga att reagera, i för sig var det inte allt för ovanligt i Celeras. Alltid något som skedde i skuggorna. Hon skyndade på sina steg och tornade sig upp bakom en av de tre männen. Den unga kvinnan var lång, nästan lite för lång. Hon placerade försiktigt men ändå bestämt en hand på mannens arm.

“Jag tror ni är medvetna om a…[Read more]

Det var inte mer än att hennes fingrar spändes lite över vinkupan när hon hörde drottningens svar. Varför hade Neyir föreslagit det? Typiskt honom. Fast åtminstone verkade inte drottningen ta allt för illa upp, även om hon såg det vassa leendet. Ett kort ögonblick mötte hon Neyirs blick, en hint av både hennes rädsla och irritation.

L…[Read more]

Hennes kommentar om anledningen till varför maktbytet varit så pass tumult förblev utan kommentar, vilket kanske var bäst. Det värsta de båda hade kunnat göra i den stunden skulle vara att påstå att så inte alls var fallet, ty det var osanning och Isra avskydde osanningar med avsikt för att stryka hennes ego, det var alldeles för genomskinli…[Read more]

“Ma. Erethil!” sade Gork till svar. “Erethil. Vogaumtar! Jo, Vogaumtar! Gork, Nam’gaumtar (inte gudomlig)” varje gång Gork sa Vogaumtar öppnade han sina mun och sina ögon som om han sett något spöke eller överraskande, något gudomligt.. och när Gork sa Nam’gaumtar, hade han ett besviket ansiktsuttryck och sänkte sitt huvud.

Sedan såg Gork på j…[Read more]

Jo blinkade till en gång, och ännu en gång. Var det en dans… en ritual? Den unga prästen kunde inte bestämma sig för om det var vackert, exotiskt… eller bara dumt. Han tippade huvudet på snedden så några av hans svarta slingor kom i hans ansikte. Det var trots allt några ord som han förstod. Eld, Erethil… Han själv och Gork.

Ah! Ahaa! …[Read more]

Kvinnan satte tillbaka sin stora yxa på ryggen. Såg ner på sina nedblodade kläder och drog sina händer över dem. Som för att få bort damm och smuts. Inte för att det hjälpte. Hon hade inget svar på deras frågor utan kastade en blick mot mannen med det silvriga håret och de gula ögonen. Hon hade hört om hans sort. Häxkarlar.

“Jag antar att häxkar…[Read more]