Lite obekväm över sättet som drottningen talade om sig själv var Vesíva. Även om det var sanning… Kändes det som om något var fel. Och det fanns en lite osäkerhet om Vesíva skulle ge något till svar eller inte. Och vilket svar skulle göra att hon blev av med tungan eller huvudet? Ett tag var Vesíva tyst, när hon funderade på vad hon skulle sva…[Read more]

Gork såg när Jo tog fram sitt halsband, och så sade Jo detdär.. Erethil? döper dom sina objekt också, men vad, Gork trodde Erethil var nån form av gudomlig.. oh.. nu fattar Gork, halsband gudomligt, halsband ger Jo kraft. Jo mäktig.. Gork vill också ha Erethil. “Erethil” försökte Gork säga och pekade på halsbandet som Jo visade upp, “Gork, Erethil…[Read more]

För att vara ärlig var Jo helt förvirrad, vad talade denna ork om? Det var så många ord som han inte förstod. Något med eld, och han själv… Etel… Vad kunde det vara…? Sedan gick det upp som ett ljus för honom och han tog upp sitt halsband med Erethils märke på.

“Erethil…?” försökte han med ett svagt, fortfarande uppmuntrade leende. Vad…[Read more]

En ung man var snabbt framme vid deras sida, kanske bara ett par år yngre än Isra själv, och fyllde deras glas med vin innan han backade undan in i salens skuggor. Han verkade inte alls lika nervös som många andra av Isras undersåtar, tvärt om så verkade han tämligen nöjd över den enkla roll han hade att fylla och hans ögon glittrade förtjust va…[Read more]

“Ghash..” nånting förstod Gork av Jo, och så såg han häpet på den grej som Jo tog fram och fick fram eld. Gork klappade med händer och skrattade och sa “Jo, fha draut (stort ljus eller gud för eld), ghash!”. Gork såg på då Jo tog den bit mat som Gork gett åt Jo, men verkade inte som om det var något för Jo. Gork såg lite nedstämd ut.

Gork reste…[Read more]

Jo tog tillbaka kitteln och började äta ännu mer av soppan. Ibland knastrade det till mellan tänderna om en olycklig skalbagge eller något ben hade kommit i människan gap. Det gjorde honom litet. Knastrigt är gott! Speciellt då det ekade så bra i skallen, en sådan resonans. Minsann. I hans huvud fanns det plats för mer kunskap. Inte för att de…[Read more]

“Ghash” fortsatte Gork när Jo upprepat vad Gork sagt och pekade på elden. “Ghash!” sade Gork och pekade på elden och sedan på Jo, “Jo, lära Gork, Ghash!”. Gork såg hur Jo sökte i sina väskor efter mer orkmums, sen såg han hur Jo bröt itu det Jo hade, och gav det till Gork. “Orkmums” utbrast Gork, men så såg han hur Jo doppade biten i kitteln, oc…[Read more]

Kryddor var det lite brist på… Grönt är väl grönt? Han hade sett hur hans faster hade lagt något grönt och lite kryddor i sin matlagning. Bestämt drog han bort lite blad från busken och gräs för att lägga ner i soppan. Smulan är trots allt kräsen med maten, då måste det väl vara gott? Han rörde runt med sin sked, tills han var nöjd och slog den…[Read more]

Gork såg då Jo satte sig ner, precis som Gork gjorde tidigare. Gork skrattade “Jo hungrig?”, det var Jo visst för där satt Jo och gjorde upp en.. eld? ELD? Gork hade nog för sin del sett eld i gruvorna, men aldrig hur man gjorde upp eld. Gork trodde eld framställdes av Orkguden Eichelberbog, guden för eld och smide som bara kunde framstä…[Read more]

Thelgarn kände den magiska kraften, och rörelserna i marken av de rötter den Äldre hade framskapat. Sedan kände han den knuff som kvinnan hade åstadkommit, rätt imponerande när han själv var något över 90kg. Thelgarn rullade undan till en bättre position och såg på då den vithårige krigaren hade galant klättrat upp på lindormen och spetsat lindo…[Read more]

Inte kunde väl Jo vara oartig, att stå och stirra när denne ork satt och åt? Nej, trots allt hade Jo mer vett och etikett än så! Precis som Gork lade han sin tyngd på sin bakre del och föll pladask ner på ändan. Det hela hade gjort lite mer ont än vad människan hade velat medge. Aj! Varför skulle Jo vara så artig för? Var det inte vettigare att…[Read more]

Det var mycket som hände på en och samma gång. Fast Vinga var van, även om det var ett par år sedan sist som hon hade stridit mer än några tjuvar och banditer på vägen. Alla distraktioner för besten, hade gjort att hon lyckats få upp sin yxa igen.

Hastigt ögnade hon sina möjligheter. Ah, så klart! Eller i det korta ögonblicket hade det känts som…[Read more]

Tyst i sitt sinne tackade hon Nenna, eller vem av gudarna som hade gjort att hon hade fått Neyir vid sin sida. Han var skarp, skarpare än de flesta män. Men hon svor även över sin egna tunghäfta. Hon var vanligtvis rapp i tungan, men nu tycktes hon vara allt för nervös. Skärp dig!

Lite mindre elegant och graciöst, som man kan tänka sig att en kvi…[Read more]

Namn: Gormaknok “Gork” Dar’Kupgugh
Kön: Man
Ålder: 43 år
Längd: 183 cm
Tyngd: 96 kg
Ögonfärg: Svart/gråa ögon
Hårfärg: Svart / lortigt / stenkross / mineraler
Födelseort: Vid Shum Zhurmat – Ett orksamhälle, vars population bestod av majoriteten gruvorker men också där människo- och dvärgfångar som lagts i gruvarbete.
Folkslag: Ork – Gruvork
Lojali…[Read more]

Gork slickade sig om läppen men märkte hur Jo rykte tillbaka på sitt förvuxna vildsvin. Kanske Jo vill ha sitt vildsvin för sig själv, så oförskämt – tänkte Gork för sig själv.. men var är nu detta, två flodda fasaner, till Gork? Jo verkade vilja att Gork skulle ta sig an fasanerna istället för det det förvuxna vildsvinet, som nu Jo tydligen var…[Read more]

Smulan gnäggade missnöjt när Jo drog honom lite ifrån orken, eller snarare busken och maten. Den store orken verkade symbolisera att han var hungrig och blicken tycktes vara på hans mula. Lite förskräckt drog han i snöringen till en av sina säckar som Smulan bar, för att sedan ta ner sin hand för att söka efter något.

Mat, eller något ätbart…[Read more]

Gork såg på när blekansikte, föste ut sitt hår och sedan pekade blekansikte på Gork och frågade om Gork var Gork. “Gork!”, svarade Gork och knöp ihop näven och rörde den vid bröstet. Gork såg då på blekansikte och den förvuxna vildsvinet, blekansikte pekar på sig själv.. Jo? sedan på vildsvinet, Smulan? Varför skall man behöva döpa sin målt…[Read more]