Gork slickade sig om läppen men märkte hur Jo rykte tillbaka på sitt förvuxna vildsvin. Kanske Jo vill ha sitt vildsvin för sig själv, så oförskämt – tänkte Gork för sig själv.. men var är nu detta, två flodda fasaner, till Gork? Jo verkade vilja att Gork skulle ta sig an fasanerna istället för det det förvuxna vildsvinet, som nu Jo tydligen var…[Read more]

Smulan gnäggade missnöjt när Jo drog honom lite ifrån orken, eller snarare busken och maten. Den store orken verkade symbolisera att han var hungrig och blicken tycktes vara på hans mula. Lite förskräckt drog han i snöringen till en av sina säckar som Smulan bar, för att sedan ta ner sin hand för att söka efter något.

Mat, eller något ätbart…[Read more]

Gork såg på när blekansikte, föste ut sitt hår och sedan pekade blekansikte på Gork och frågade om Gork var Gork. “Gork!”, svarade Gork och knöp ihop näven och rörde den vid bröstet. Gork såg då på blekansikte och den förvuxna vildsvinet, blekansikte pekar på sig själv.. Jo? sedan på vildsvinet, Smulan? Varför skall man behöva döpa sin målt…[Read more]

Gork? Vad kan det vara för språk? Var det ett ord, eller ett namn? Jo kunde inte riktigt bestämma sig för vad det kunde vara. När busken tycktes få en kropp hoppade den unga mannen till och tog ett steg tillbaka. En ork! Erethil hade verkligen gett honom en prövning. Men sedan var inte Jo en person som tackade nej heller. Jo var inte ens säker…[Read more]

Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]

“GORK” kom det ur Gork när det förvuxna vildsvinet och dendär människan pratade med honom där han hukade sig bakom busken. Jo för att Gork hade lärt sig av sin moder att alltid vara vänliga mot sin måltid, och det förvuxnade vildsvinet verkade en riktig orkmumsbit, tänkte Gork. Han kom på sig när han väl hade uttryckt sig på ren orkmål, och vä…[Read more]

Den gamla herren må vara vis, men kanske lite magirostig – tänkte Thelgarn i stundens hetta, precis då den unga kvinnan rusade förbi honom i högsta hugg mot lindormens fötter, följd av den vithårige krigarens sving och hugg, och hmm dans? vem här denna, vandrande cirkus? en trollkarl som gillar fjärilar och en vithårig fullvuxen krigare som…[Read more]

Ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det… på det sjätte… smäller det! Efter att ha intalat sig själv det gav sig kvinnan ifrån sig ett vrål medan hon höjde sin yxa och sprang emot den där ödlan som verkade ännu mer ilsk efter trollkarlens försök till att göra något. Hon frustade till lätt. Vilken sida var han egentl…[Read more]

Vad var det som Jonishisanjou Shigeyoshihirauji  Olofsson skådade med sina blåa ögon? Såg han helt enkelt i syne? Det tycktes som om där det för en sekund sedan stod en helt vanlig buske, fanns nu ett groteskt ansikte. Dessa buskar i Nirai var märkliga… Han kunde ha svurit vid Erethils namn att ansiktet inte var där innan. Det var ju förstås…[Read more]

Gork hade vandrat från sin orkstam i dagar och nätter, han var på jakt efter svaret till de stora frågorna som de arbetande orker hade slagt  honom i skallen med. De hårt arbetande gruvorkerna hade fått nog, de ville inte mer, de orkade inte mer, de ville vara fria, ha sin rätt, bo lite mer snoffsigare än i själv uthuggna bergshålor. En del hade h…[Read more]

Ett litet andetag undslapp Vesíva och hon reste sig upp för att rätta till sitt läderbälte med handelsgillets märke. Försiktigt lät hon blicken fastna på drottningen. Hennes leende var nästan lockande, likt som hennes mörka mystik. Lite generat såg hon istället på en punkt bakom drottningen, även om det var enbart en millimeter skillnad. För…[Read more]

Det leende han gav henne och viset på vilket han klämde lätt om hennes arm mjukade upp hennes sinne en aning och hon tycktes märkbart slappna av där hon stod. Med en liten suck och ett leende så satte hon sig ned bredvid Manfred och tog hans ena hand i sin, mest för att försäkra sig om att han faktiskt var där bredvid henne.

”Nå, du är ju här, s…[Read more]

Kanske var det en röst som hade skrämt många andra. Om inte annat så var det en röst som säkerligen hade gjort få lyckliga… men det var precis den effekten den hade på Manfred. Då han hörde Moiras röst så log han och såg upp på henne, även om han kände huden sträva en aning under ansiktsuttrycket.

“Mitt träd, mitt träd.” Citerade han. “Och…[Read more]

“Vid mitt skägg” – utbrast Thelgarn och tittade förstenat på besten som tittade på den lilla samlingen utanför värdshuset. Han hade läst om linormar vid Arateas bibliotek hemma i Celeras, men aldrig tänkt sig att se en i Karm, av alla ställen. Och inte verkade den snäll nog att kunna tämjas, kunde ju vart ett bra vapen mot de vättar som förstör…[Read more]

Frågan från den nyanlände mannen gick helt förbi kvinnan, när blicken var helt fokuserat på bestens gap. Det tog henne inte lång tid att greppa tag i sin yxa. Det robusta träslaget kändes tryggt i hennes händer då hon höjde den högt i ett försvarsläge. Värmen tycktes inte riktigt ha någon effekt för henne och det var som om det nästan var en roa…[Read more]

Jaa äntligen.. Thelgarn hade just fått sin mål mat, som bestod av ett krus av ett utomordentligt dåligt vin, men dvärg som han var drack han det ändå, och till vinet kom en fullspäckad måltid, potatis, kött och ännu mer kött. Thelgarn var kanske inte en så vanlig syn i den annars idylliska staden, och han hade kommit långt från sina hemtrakter…[Read more]