En sida till. Bara en till. Hur många gånger han hade sagt det till sig själv var han osäker på och han ryckte till något när han hörde sin systers bekanta röst. Lite till sin förfäran lade han märke till att hans grepp om sidan hade varit lite för hårt och skrynklat till pappret, nästan på gränsen till att det var helt längre. En kort svordom sla…[Read more]

Dagen till ära så var Isra förstås skrudad i en blå klänning, och när hon steg in i biblioteket så hade hon redan satt upp det jordgubbsblonda håret i en enkel men vacker uppsättning. Nå, kanske inte hon, men hon hade fått hjälp.

Sin bror hade hon inte sett röken av under hela dagen och nu började det närma sig för avfärd till Nennas ö, nå…[Read more]

Det lilla leendet och skrattet som lämnade hans läppar förvånade henne en aning, särskilt det faktum att det ens var möjligt för honom att göra det riktigt så snabbt. Hon hade inte trott att han skulle återhämta sig riktigt så snabbt, men så hade hon heller aldrig paralyserat någon som honom förut. Åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och g…[Read more]

Hans ord fick henne att höja på ett ögonbryn, men hon sade inget riktigt än. Istället betraktade hon honom medan giftet började verka, och när hon var säker på att det var gjort, det vill säga, när han slutade vifta runt med det där opraktiska vapnet, så slängde hon bort kniven som hon nyss dragit ur sin egen axel. Med flinka fingrar fiskade hon u…[Read more]

Det lilla leendet över hennes läppar fortsatte att vara lika behagligt som innan, även när han plötsligt hejdade sig mitt i en mening. Det hade känts alldeles för lätt, men nu verkade hans tankar plötsligt ha hunnit ifatt honom och misstänksamheten nådde hans blick, men det var förstås redan för sent.

Hon ställde sig upp samtidigt som…[Read more]

Det var inte riktigt någon idé att protestera. För all del hade han en poäng med det som han sa och hon grimaserade lite motvilligt samtidigt som hon lade sig ner med sina kläder. Smutsiga som de nog var. En liten inre röst proteseterade mest för hon kunde se hur Sif skulle bannat henne och hon kunde inte rå för att skratta lite.

“Sif skulle g…[Read more]

Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.

“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”

Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]

Ett leende hann sprida sig över hennes läppar när hon äntligen fick syn på honom, ett leende som bara blev bredare när han så villigt klev fram till henne och böjde sig ned för att kyssa hennes läppar. Så enkelt hade hon inte trott att det skulle gå! Hon hade räknat med att behöva jobba lite mer för sitt pris, men han överraskade henne.

 …[Read more]

Yazfein nickar kort innan han sneglar mot Kettil, sen vänder han sig raskt om för att stega mot dörren och där de väntade med Rune. Han ser väldigt fundersam medan han vandrar mot dörren, försöker komma på vad det är han bör göra eller lösa detta på bästa sätt.  Det är med en suck han slänger en blick mot Ziyate medan han öppnar dörren ut fr…[Read more]

Han rycker till och grimaserar lite vid hennes ord för att sedan höja ett varningens finger mot henne. “Tösen min, säg aldrig så där. Det är ord som har sagts allt för ofta och vad som sedan skett har aldrig varit bra. ” Men han ser inte besvärad ut utan bara lite road medan han betraktar henne, för att sedan börja samla ihop sina saker tillsamman…[Read more]

“Ikväll redan? Är du säker på det Ragnhildr? ” Han ser nästan lite förvånad ut när hon säger det men han hämtar sig snabbt och nickar kort. Om det var vad han ville så skulle han verkligen inte vara ivägen för henne. Han går bort till sakerna han lagt fram och funderar lite innan han nickar.

“Lägg dig i bädden och vila tills det är skymning och…[Read more]

När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]

Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.

“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.

Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]

En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]