Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.

“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”

Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]

Ett leende hann sprida sig över hennes läppar när hon äntligen fick syn på honom, ett leende som bara blev bredare när han så villigt klev fram till henne och böjde sig ned för att kyssa hennes läppar. Så enkelt hade hon inte trott att det skulle gå! Hon hade räknat med att behöva jobba lite mer för sitt pris, men han överraskade henne.

 …[Read more]

Yazfein nickar kort innan han sneglar mot Kettil, sen vänder han sig raskt om för att stega mot dörren och där de väntade med Rune. Han ser väldigt fundersam medan han vandrar mot dörren, försöker komma på vad det är han bör göra eller lösa detta på bästa sätt.  Det är med en suck han slänger en blick mot Ziyate medan han öppnar dörren ut fr…[Read more]

Han rycker till och grimaserar lite vid hennes ord för att sedan höja ett varningens finger mot henne. “Tösen min, säg aldrig så där. Det är ord som har sagts allt för ofta och vad som sedan skett har aldrig varit bra. ” Men han ser inte besvärad ut utan bara lite road medan han betraktar henne, för att sedan börja samla ihop sina saker tillsamman…[Read more]

“Ikväll redan? Är du säker på det Ragnhildr? ” Han ser nästan lite förvånad ut när hon säger det men han hämtar sig snabbt och nickar kort. Om det var vad han ville så skulle han verkligen inte vara ivägen för henne. Han går bort till sakerna han lagt fram och funderar lite innan han nickar.

“Lägg dig i bädden och vila tills det är skymning och…[Read more]

När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]

Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.

“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.

Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]

En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]

Det är en förvånansvärt lugn lugn och samlad man som står framför Audgisil men med rusande tankar. Att avslöja eller försöka avslöja Istilwys skulle bli en viljornas kamp och han var osäker på om han skulle vinna den. Han var säker I sin kunskap och magi men aningen splittrad i sin fokus just nu. Men sammanbitet nickar han för att sucka. “För m…[Read more]

Hästarnas fållor. Nåjo. Inte för att han var obekväm med det hela, snarare tvärt om, men han hade kanske hoppats på något mer händelserikt. Istället fick han vänta, och sysselsatte sig med att prata med de fyrfota djuren i en lågmäld, djup ton. Då och då hade alver gått förbi honom och han hade bara höjt en hand till hälsning, men varit noga med…[Read more]

Det skulle vara dåraktigt att säga något i det tillfället. Istället höll sig Ziyaté tyst och drog en hand igenom sitt hår för att göra en gest med sin hand som var riktad åt Yazefin. Ingen annan skulle lägga märka till det. Det såg ut som vilken gest som helst, men var nästan ett hot åt Yazefin. Att minnas vad hon sagt och inte tro sig något.

.…[Read more]

Sahara hade säkert ett finger i spelet när en av tjänarna som skulle ta maten till drottningen inte hade kommit i tid och Yanara fick själv ta fatet met uppskuren frukt till den heliga drottningen och de som var i hennes sällskap. En ofrivillig rysning gick ner längst hennes ryggrad, trots allt hade hennes drottning inte varit sig själv de sista…[Read more]

Skillnaden i temperatur när Kettil tog till orda var märkbar, och för Maeve skar den nästan hela vägen in i själen. Det här var verkligen inte hur hon hade föreställt sig sin återkomst till Frostheim, och kanske blev det helt enkelt för mycket när hennes far dessutom talade till Yazfein som han gjorde. Hade Yazfein sagt för mycket? Och vad pågi…[Read more]

Yazfeins blick ligger lugnt kvar på Audgisil innan han ser mot Kettil kort som för att fundera lite, sen rycker han på axlarna och ser på Audgisil igen. Han visste inte vad Audgisil verkade tro att han kunde göra eller vad han menade riktigt. “Jag vet faktiskt inte om jag har den förmågan att bekräfta vad hon säger. Jag kan dock nog ge det ett…[Read more]