Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Under några sekunder ser han förvånat på hennes rygg och är väldigt fundersam innan han börjar skratta, högt och ärligt. Sen skakar han på huvudet och sveper sitt mjöd han med innan han lite mödosamt ställer sig upp. “Hindra dig? Flicka lilla nu missförstår du mig. Jag tänker följa dig ut så det ser än mer äkta ut än om du var helt själv. Och nej…[Read more]

Det var förstås inte svårt att läsa vad Ejvald hade i sina tankar och hon suckade tungt och reste sig upp. Som om hon var trött på att behöva försvara sig själv och sin egna idé. Hon suckade tungt och svepte sin mjöd för att göra en gest framför sig.

“Jag tänker inte avslöja något, om du ska frsöka stoppa mig på samma sätt som min son redan plane…[Read more]

“Om du minns dem stunder, kan berätta dem historierna kommer du aldrig förlora mig det vet du.” Han böjer sig fram och ger henne en hård kram innan han rätar på sig igen och lägger huvudet lite på sne medan han betraktar henne lugnt. Det märktes att han kanske inte tyckte om hennes plan eller att den var så där jätte bra men han säger inget om det…[Read more]

Hon kanske inte visste det men bara det att hon inte skrek på honom mer eller ens försöka slå mer än den där örfilen gjorde honom nervös och gjorde ondare än om hon slagit honom gul och blå. Det hade han dock förtjänat att hon gjorde, inte att hon var så här relativt lugn med allt. “Jag förstår det, familj är ett ganska svårt ord för mig då jag in…[Read more]

“Ja…” sa hon, lite tystare för hon mindes att det kanske inte slutade så väl som hon hade hoppats på men hon log lite svagt över tanken på den resan trots allt. Den gången som han hade accepterat henne in i sin hird.

Det tog emot att säga ja, åtminstone till hans senare fråga. För det skulle skapa mycket problem i hennes familj. En av hennes…[Read more]

Han lägger mjukt en hand på hennes och ler lätt men finns ingen sorg i hans ögon utan bara beslutsamhet. Han ser sedan ner i sitt stop och sen på henne igen. “Minns du de historier jag berättat, minns du den där gången i Nirai när du valde var vi skulle ta vägen på nästa räd?” Hans röst är lugn och stadigare än den varit på länge, nästan so…[Read more]

Hon svarade inte på hans första ord, för hon visste redan att det var vad han gjorde just nu, byggde upp tilliten igen. Kanske hade han det för lätt egentligen, hon borde göra det svårare för honom, men hans blotta närvaro gjorde henne svag på mer än ett sätt.

”Och det är där problemet ligger… Min far är en lugn och sansad man, han är klok och vi…[Read more]

Även om orden som Ejvald var menade att lugna henne att få henne att inte vara fäst vid sitt oroande. Fast det gjorde det inte, speciellt tyckte hon inte om att han sa att hans tid var nära. Hon kunde inte förlora honom, hennes ögon smalnade och hon skakade på huvudet. Nästan desperat.

“Nej…! Jag kan inte förlora dig med, far.” sa hon och mött…[Read more]

Han tar tacksamt emot stopet och klappar henne mjukt på axeln innan han dricker djupt ur det. Han slutar kort att dricka innan han tar en till klunk och ser på henne innan han håller stopet i båda händerna, möter hennes blick inget mer än ett lugn och beslutsamhet där. “För det första Ragnhildr du har inget att ångra, du har tagit hand om din fam…[Read more]

Skrattet fick henne att instämma i ett glatt och nästan flickaktigt skratt och det fanns ett charmigt och säljande leende på hennes läppar samtidigt som hon nickade åt drottningens ord.

“Många vänner.” erkände hon med en glimt i ögonen, som avslöjade att bara tanken på att sätta mer press på Wreax gjorde henne upprymd. Hon strök undan några av…[Read more]

Svaret som hon fick var inte något hon var nöjd med och grimaserade lite över det för att resa sig upp och gå mot tunnan för att hälla upp två bägare med mjöd åt dem båda. Oroligt satte hon sig ner framför honom och höll fram hans stop mot honom.

“Det har blivit värre – eller hur? Och jag har varit för fokuserad på mig själv och allt omkring mig…[Read more]

När hon lägger handen på hans kind så suckar han lätt och det märks hur han försöker hålla de darrningarna under kontroll men sluter sedan ögonen för att flytta hennes hand mjukt med sin vänstra som skakar en del. “Jag mår så bra jag kan tänkas må.” Han möter hennes blick och ler mjukt. Det finns ännu styrka och beslutsamhet i hans blick nu. He…[Read more]

Han såg lite förvånat mot henne och lade huvudet på sne innan han suckade lättat över att hon ändå slappnat av lite när hon lutade sig mot honom. Men nog förstod han att det var en massa frågor och tankar som for omkring i hennes huvud just nu. Han ryste lite när hennes hand börjat röra sig över hans arm. Att en så liten och enkel beröring kunde…[Read more]

Hon gillade Vesvías sätt att tilltala henne, men också hur hon liksom stålsatte sig och delgav henne sin plan, eller nå, den delen av planen som fanns. Det var inte helt dumt.

”Jag har hört att det är vad han kallar sig”, svarade hon med ett plötsligt och roat skratt. Kung. Jovisst.

”Ni har vänner i Tionde fingret, inte sant? Tror ni att de skul…[Read more]

Orden som han sa, verkade inte riktigt fastna hos henne men hon nickade tyst åt något att dricka. Kanske det kunde fylla tomheten inom henne? Ett ögonblick senare rynkade hon på ögonbrynen, hade Ejvald darrat till? Hon såg oroligt på honom och svalde något.

“Hur mår du, far? Ärligt nu…” sa hon och reste sig upp för att lägga sin kalla hand…[Read more]

Hans närhet var välkommen och hon lät sig dras bakåt en aning, in i hans omfamning. Hon lade själv en hand över hans friska arm och smekte den lite förstrött medan hon försökte smälta det han nyss avslöjat för henne.

”Du har rätt, jag hade dödat dig”, sade hon efter ett par tysta sekunder och även om det var menat att vara lite skämtsamt så l…[Read more]

Han drog sina händer över hennes kinder mjukt och nickade innan han tog ett djupt andetag, tvingade ner den smärta som dykt upp i vänster arm. “Jag förstår det Ragnhildr och det har du all rätt att vara. Inte enbart efter vad du varit med om idag utan allt som sker. Hrafn, kriget och din sorg. Allt tar på en det gör det men jag vet också att du ha…[Read more]

Ett tag satt hon enbart där, tyst och grämde sig över sina egna sorger. Hon hörde hans ord, men samtidigt var det som om hon inte trodde på det. Dessutom hörde hon fortfarande sin sons ord och ropande efter henne. Hon svalde tyst och mötte hans blick tyst för att skaka på huvudet.

“Jag… är trött, far.” sa hon till slut, ärligt och besvarade i…[Read more]