Hans ord fyllde henne med värme, men inte utan att där fanns ett visst mått av rädsla, som om orden innehöll något som hon inte visste om hon var redo att höra än. Hon visste heller inte riktigt vad hon skulle svara på det, men hans hungriga läppar fångade snart upp hennes i en kyss som hon var snabb att besvara. Det han precis avslöjat f…[Read more]

Flickans lilla tack hade fått henne att le lite för sig själv, men när hon öppnade dörren och klev in i det ny ytterst behagliga rummet så var det borta och åter var den där masken av likgiltighet som etsad i hennes ansikte. Hon såg sig om i rummet, tog in detaljerna, böckerna längs väggarna, de typiskt Iselemska mattorna, och så mannen som sa…[Read more]

Ännu en gång hettade det till i hennes kinder och hon kunde inte rå för att le lite bredare innan hon suckade lite lätt och gjorde en gest framför sig.

“Ingenting undkommer er, min drottning.” sa hon med en blinkning och drog nästan lite nervöst handen genom sitt hår för att sedan fundera lite på hur hon skulle formulera sig men höll ner huvudet…[Read more]

Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.

”Ni vet vad jag frågar om.  Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann unde…[Read more]

Vid det här laget kände hon Arand tillräckligt väl för att veta att han inte menade något illa med det han sade, men det sved likväl, högg liksom i bröstet. Det var hennes bror de pratade om, hennes yngre bror som hon funnit, död och illaluktande på ett golv, i en stad, i ett land, allt så främmande och ensamt. Hon drog ett djupare andetag i et…[Read more]

Ejvald går de få steg som skiljer dem åt, lägger armarna om henne i en faderlig kram, drar henne intill sig och känner styrkan som finns hos henne. Hans hjärta svällde av stolthet ju mer han höll om henne och tänkte på att hon åstakommit. “Ragnhildr, jag är så stolt över dig och allt du har gjort. Varken jag eller Sif kunde ha fått en bättre dott…[Read more]

Hans händer smekte mjukt över hennes mage i tankspridda mönster som om han mest njöt av att få känna hennes hud mot sig igen när han funderade. Han lyssnade på hennes ord och var tyst en stund, mest för att han fått hindra sig från att säga något som kanske kunde ha blivit för mycket. Istället så tar han sig lite extra tid att funder över hur…[Read more]

Förstås var det svårt att tänka ett liv utan honom. Han hade varit där så många år nu. Fast hon kunde inte förneka honom detta. Inte överhuvudtaget. Även om hon ville skrika och förbjuda honom, kasta skålar och allt.

“Som du önskar, far.” viskade hon till slut, motvilligt och korsade sina armar igen och skakade på huvudet åt det hela. För hon v…[Read more]

Ejvald har börjat plocka med lite få andra saker men vid hennes fråga så stannar han upp. Låter blicken glida mot brasan som nu brann där. Under långa sekunder är han tyst, bara låter blicken vila på brasan innan han ser mot Ragnhildr med ett varmt leende.  “Jag vill inte dö här eller någon annanstans i staden. Det var flera gånger jag borde dött…[Read more]

Att få fokus på sig själv, var inte riktigt något som Vésiva var allt för glad över och rodnaden blev allt rödare och hon harklade sig lite grann.

“Med mig? Ni är alldelles för ödmjuk, det är bra med mig. Lite trött efter alla händelserna, men ingenting som skulle ändra något.” sa hon, inte helt säker på vad hon sa och satte undan ett par hår…[Read more]

Det var kanske naturligt att hon inte tänkt på det när Vesvía anlände, men hon bar inte längre samma typ av kläder som hon gjort vid tidigare tillfällen, något som i och med den lilla gesten blev uppenbart. Att Vesvía rodnade något gjorde henne mer säker på sin sak, och hennes leende blev lite mjukare igen.

”Och ni, Vesvía?” Frågade hon lite retsamt.

Vad? Orden fick henne att stanna upp i sitt steg och ilskan var som bortblåst. Förstås var hon orolig – bara den mödan som det tog honom att resa sig upp. Hon bet sig lite i underläppen och korsade sina armar lite ilsket.

“Du är lika envis som jag. Det kommer bli din död.” sa hon, rakt ut och granskade honom med ett sorgset och ilsket öga för…[Read more]

Hennes ord fick henne att skratta ännu ett glatt skratt och behålla leendet på sina läppar. En liten nickning, som för att instämma i Isras retsamhet för att sedan vid hennes ord nästan rodna lite och se ner på sin tumme för att genast bli lite mer medveten om gesten.

“Min make mår bättre för var dag som går, tack för omtanken, min drottning.” sa…[Read more]

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]

Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Under några sekunder ser han förvånat på hennes rygg och är väldigt fundersam innan han börjar skratta, högt och ärligt. Sen skakar han på huvudet och sveper sitt mjöd han med innan han lite mödosamt ställer sig upp. “Hindra dig? Flicka lilla nu missförstår du mig. Jag tänker följa dig ut så det ser än mer äkta ut än om du var helt själv. Och nej…[Read more]

Det var förstås inte svårt att läsa vad Ejvald hade i sina tankar och hon suckade tungt och reste sig upp. Som om hon var trött på att behöva försvara sig själv och sin egna idé. Hon suckade tungt och svepte sin mjöd för att göra en gest framför sig.

“Jag tänker inte avslöja något, om du ska frsöka stoppa mig på samma sätt som min son redan plane…[Read more]

“Om du minns dem stunder, kan berätta dem historierna kommer du aldrig förlora mig det vet du.” Han böjer sig fram och ger henne en hård kram innan han rätar på sig igen och lägger huvudet lite på sne medan han betraktar henne lugnt. Det märktes att han kanske inte tyckte om hennes plan eller att den var så där jätte bra men han säger inget om det…[Read more]

Hon kanske inte visste det men bara det att hon inte skrek på honom mer eller ens försöka slå mer än den där örfilen gjorde honom nervös och gjorde ondare än om hon slagit honom gul och blå. Det hade han dock förtjänat att hon gjorde, inte att hon var så här relativt lugn med allt. “Jag förstår det, familj är ett ganska svårt ord för mig då jag in…[Read more]