Till skillnad från honom så höll hon sällan dörren till sitt rum låst och kanske tyckte hon att han var lite väl paranoid som gjorde det, för hon himlade med ögonen bakom hans rygg. Hon sade dock inget om det, utan trängde sig bara förbi honom in i rummet när dörren väl var öppen.

”Vänta ska du få se… Men den kanske inte passar längre, du ka…[Read more]

Om han hade illvilja i ögonen när han såg på henne nu så sken hennes upp av något annat, något mycket roat och nöjt. Hon hade uppenbarligen funnit en riktigt öm punkt, för även om han trodde att hon skulle ta illa vid sig vid hans ord så var det snarare tvärt om. Nu hade han visat att också han gick att bryta och hon visste precis vilka knappar…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Vésiva igen. Egentligen hade hon inte sett att det här skulle leda till detta. Det här var faktiskt roligt, uppfriskande nästan. Hon skakade på hvuudet och såg på sanden som hade sparkats upp i luften. Intressant var det åtminstone. Hon satte sig ner i sanden, som var så mjuk och varm efter solen hade gassat en hel dag.…[Read more]

Åt hennes kommentar fnös han lätt, men hur länge kunde han vara irriterad på henne? Inte länge. Faktum var att de tänkte allt för lika för det och han gav henne ett snett leende och knuffade tillbaka mot hennes egna axel. Lite mer mesigare än vad Isra hade gjort mot honom. Inte för att han skulle säga att han hade ont – att hon hade lyckats kom…[Read more]

I en smidig rörelse slängde hon upp benen på sängkanten igen och lutade sig bakåt i stolen. Hon snurrade lite på kruset hon hade i handen, fortfarande med ett leende över läpparna. Han var en man som förlitade sig mycket på ord och sin förmåga att övertala andra, eller virra bort dem, men om han haft någon baktanke med sina ord så verkade det in…[Read more]

Hon hade satt sig ned på stolen igen men gjorde ingen ansats till att sträcka sig efter boken igen. Hon skulle ha koll på honom, särskilt nu när hans händer var fria. Nog skulle han inte kunna ta sig särskilt långt, men hon var en kvinna som höll sitt ord och om han skulle försöka med något dumt så skulle hon med glädje utdela det straff hon ho…[Read more]

Hans besvärade stön drog hennes blick från boken och upp på honom istället. Han såg inte särskilt pigg ut, trots att han varit utslagen så länge, men vem kunde klandra honom? Han verkade i alla fall ha sin humor i gott behåll, vilket antagligen var ett sätt för honom att hantera situationen, något som hon kunde uppskatta, även om hon inte skrattad…[Read more]

Att han var i dåligt skick var nästan en underdrift, och efter att ha betraktat hans sorgliga uppenbarelse ett tag så lämnade hon honom där.

De närmsta timmarna så hade hon sett till så att dörren var ordentligt låst, att alla vapen och andra tillhyggen var noga undanstoppade där han inte skulle kunna nå dem, och sen hade hon själv passa…[Read more]

Hon kunde se smärtan nå hans ögon och för ett kort ögonblick var det som om det fanns någon slags vriden njutning i hennes blick när hon såg på honom, som om blotta tanken på att han verkligen kände smärtan nu gjorde henne upphetsad. Men sen var det som om hon kom på sig själv och med ett litet, snett leende så dämpade hon känslan och begravde den…[Read more]

Hans grepp var hårt och när hon försökte dra sig undan igen så skakade han henne lite oförsiktigt, helt uppenbart inte van vid att behöva hantera, i hans mening, hysteriska kvinnor.

”Hör du inte vad jag säger?” Väste han tyst, bara för att bli avbruten av Míndras som dök upp från tillsynes ingenstans. Ljudet av alvens röst fick honom att slänga m…[Read more]

”Nej, men det ser ut som om något byggt ett bo däri”, sade hon med ett litet skratt och knuffade till honom med axeln medan de gick genom korridorerna som ledde bort till kungafamiljens personliga rum. Hon och hennes bror hade länge delat rum, men för ett par år sedan hade deras mor tyckt att det var dags för dem att ha egna rum, särskilt…[Read more]

Åter klickade hon med tungan och skakade lite på huvudet, ett något stelt leende över läpparna.

”Nåväl. Ni kan få en fråga, så länge som den inte har med min arbetsgivare att göra, ty det är inte mina hemligheter att förtälja”, svarade hon simpelt. Kanske hade han rätt, vad skulle han kunna göra med den informationen? Det fanns inte längre nå…[Read more]

Hans ord fick henne nästan att skratta igen, särskilt den där delen om att kyssen skulle ha varit dålig. Att han hade humor i en situation som denna var fascinerande, men hon antog att det krävdes att man hade en något speciell personlighet för att nå till platserna han nått.

Hon skrattade dock inte. Hans sista mening hade fått hennes go…[Read more]

Hon förstod varför denna man hade lyckats skaffa sig så många fiender, men hon lade inte någon direkt värdering i det. Det var helt enkelt en observation. Han skulle ge henne nog med medel för att kunna luta sig tillbaka ett tag, åtminstone till dess att det började klia i hennes fingrar igen och blodtörsten blev henne övermäkti…[Read more]

Det var lite som om en vikt hade lyfts från hans bröstkorg när Isra skrattade och drog honom ut från biblioteket. Han kunde inte rå för att instämma i skrattet. Vad skulle han göra utan henne och hennes sätt att få de mest vardagliga och trista sakerna att kunna genomlidas?

“Vad är det för fel med mitt hår nu? Det är inte ens några dammråttor som…[Read more]

Hon klickade med tungan åt hans ord och skakade lite på huvudet där hon satt. Det var sant att framgång kunde skapa fiender, men det var heller inte hela sanningen till varför han hade så många fiender. Han råkade inte bara trampa folk på tårna, han stampade på dem; något hon fått klart för sig under den tid som hon haft honom under observation.…[Read more]

Hans ord fick ett oväntat skratt att lämna hennes läppar, ett lite hest och kraxande skratt, men det var inte helt obehagligt att lyssna till, i varje fall inte om man kunde uppskatta den genuina glädjen däri.

”Åh, Wreax Siturios, ni roar mig”, fick hon fram när skrattet slutligen klingat ut. Då reste hon på sig och började göra sig mer bekväm…[Read more]