Ibland undrade hon hur hon skulle klara sig utan honom, men sanningen var att det var en tanke som skrämde henne för mycket för att hon skulle våga dröja vid den alldeles för länge. De hade varit tillsammans sedan födseln och det fanns ingen som förstod henne lika bra som han, ingen annan som kunde förstå den avsky som de båda fick utstå från…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att himla med ögonen åt honom när han drog helt fel slutsats och började prata om ett uppdrag som hon knappast kunde ha brytt sig mindre om. Folk hade en tendens att prata alldeles för mycket, även de som egentligen skulle tjäna mest på att hålla tyst.

”Det låter snarare som att ni ville göra det själv”, kommenterade hon…[Read more]

Ännu en suck lämnade hans läppar och han böjde sitt huvud för att försiktigt placera en mild kyss på hennes fingertoppar för att sedan dra bort sin hand. Förstås hade hon rätt, även om han inte riktigt ville erkänna det åt henne, eller för någon för den delen.

Han reste sig upp och nickade lite, som för att visa att han förstod vad hon sa och men…[Read more]

Åt hans ord om att gömma sig i biblioteket så skakade hon bara på huvudet, innan hon gick fram till honom och slog sig ned bredvid honom. Hon tog hans ena hand mellan sina båda och tryckte den försiktigt, betryggande.

”Zator… Jag… Du vet att det inte är därför mor vill att vi klär upp oss. Det är en ren formalitet, vi måste ha en enad front. Va…[Read more]

Åt hans ord om att illusionen fungerat så kunde hon inte annat än att le. Det fungerade nästan alltid, i varje fall med män. De var så förutsägbara. Allt som behövdes var ett vackert ansikte och löftet om en kyss och vips så hade de gått rakt in i fällan. Hon hade trott att denna Wreax skulle vara annorlunda, vilket också var varför hon gått till…[Read more]

Han såg genuint fundersam ut när hon talade, och hennes skakiga ord i samband med blodet och sättet på vilket hon försökte dra sig undan från honom gjorde honom något orolig. Vad hade alverna gjort med henne?

Med en grov och kanske inte allt för försiktig hand tog han tag om hennes arm innan hon hann försvinna ur hans närhet. Han drog henne…[Read more]

En liten suck undslapp hans läppar och han stängde igen boken med en försiktighet för att sedan göra en gest omkring sig med ett litet snett leende.

“Kan jag inte gömma mig här?” påpekade han med ett litet kort skratt, för han visste att det skulle vara en dum idé och dessutom kunde han inte lämna sin syster åt adeln. Deras vassa ord var värre ä…[Read more]

Hon möttes av en blick lika grå som hennes egen och hon kunde inte låta bli att le. Givetvis gömde han sig där, i biblioteket, när han egentligen borde vara redo att ge sig av. Om hon hört irritationen i hans röst så låtsades hon inte om den.

”Vad gör du här? Du borde vara redo att ge dig av. Mor förväntar sig att vi alla tre ska vara på plats,…[Read more]

Döm om hans förvåning när personen vände sig om och lade en vass dolk mot hans hals. Kanske borde han ha tagit situationen mer på allvar och backat undan ett steg, men han gjorde sällan som man borde. Istället sprack hans ansikte upp i ett brett leende, som om kniven inte hade varit där, tryckt mot hans hals.
”Vid Erethil! Saskia Belsante!”…[Read more]

Bryta hans vilja? Vad trodde han att hon var, någon slags förhörsledare? Tanken fick hennes leende att bli lite bredare, men det försvann ganska snabbt igen och hon reste sig åter upp för att gå och hämta en stol från ett av rummets hörn. Hon drog fram den så att hon kunde sätta sig ned och betrakta honom, för hon hade inga planer på att släppa ho…[Read more]

En sida till. Bara en till. Hur många gånger han hade sagt det till sig själv var han osäker på och han ryckte till något när han hörde sin systers bekanta röst. Lite till sin förfäran lade han märke till att hans grepp om sidan hade varit lite för hårt och skrynklat till pappret, nästan på gränsen till att det var helt längre. En kort svordom sla…[Read more]

Dagen till ära så var Isra förstås skrudad i en blå klänning, och när hon steg in i biblioteket så hade hon redan satt upp det jordgubbsblonda håret i en enkel men vacker uppsättning. Nå, kanske inte hon, men hon hade fått hjälp.

Sin bror hade hon inte sett röken av under hela dagen och nu började det närma sig för avfärd till Nennas ö, nå…[Read more]

Det lilla leendet och skrattet som lämnade hans läppar förvånade henne en aning, särskilt det faktum att det ens var möjligt för honom att göra det riktigt så snabbt. Hon hade inte trott att han skulle återhämta sig riktigt så snabbt, men så hade hon heller aldrig paralyserat någon som honom förut. Åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och g…[Read more]

Hans ord fick henne att höja på ett ögonbryn, men hon sade inget riktigt än. Istället betraktade hon honom medan giftet började verka, och när hon var säker på att det var gjort, det vill säga, när han slutade vifta runt med det där opraktiska vapnet, så slängde hon bort kniven som hon nyss dragit ur sin egen axel. Med flinka fingrar fiskade hon u…[Read more]

Det lilla leendet över hennes läppar fortsatte att vara lika behagligt som innan, även när han plötsligt hejdade sig mitt i en mening. Det hade känts alldeles för lätt, men nu verkade hans tankar plötsligt ha hunnit ifatt honom och misstänksamheten nådde hans blick, men det var förstås redan för sent.

Hon ställde sig upp samtidigt som…[Read more]

Det var inte riktigt någon idé att protestera. För all del hade han en poäng med det som han sa och hon grimaserade lite motvilligt samtidigt som hon lade sig ner med sina kläder. Smutsiga som de nog var. En liten inre röst proteseterade mest för hon kunde se hur Sif skulle bannat henne och hon kunde inte rå för att skratta lite.

“Sif skulle g…[Read more]

Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.

“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”

Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]

Ett leende hann sprida sig över hennes läppar när hon äntligen fick syn på honom, ett leende som bara blev bredare när han så villigt klev fram till henne och böjde sig ned för att kyssa hennes läppar. Så enkelt hade hon inte trott att det skulle gå! Hon hade räknat med att behöva jobba lite mer för sitt pris, men han överraskade henne.

 …[Read more]