När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

Känslan av hur han kom närmare henne, rörde vid hennes kropp med sin, och handen som smekte henne över höften och låret… Det var berusande. Hon kunde inte låta bli att notera den saknad och längtan som fanns i hans kyss och hon lät sig själv besvara den. Gudarna visste att hon saknat honom, och ingenting var säkert längre, kanske var det här den e…[Read more]

Han kunde ha dragit sig undan lite för att säga han saknat henne. Men i det ögonblick hennes ord och läppar nådde hans väsen var det som om allting stannat, hans hjärta, andning och tiden själv. För vad som kändes som en evighet spred sig värmen från henne vidare till hans innersta delar. Han fyllde kyssen med all den längtan och saknad han k…[Read more]

Att han hade sagt något om att det fanns mer de skulle prata om hade hon helt och hållet glömt bort. Hon borde ha försökte hålla sina känslor i styr, men hans närhet gjorde det så oerhört svårt. Vad var det med honom som gjorde henne så vek, så förutsägbar? Hon hade ställt sig själv den frågan mer än en gång de senaste två åren, men hon kom fo…[Read more]

Han vrider sig lite där han sitter och lutar sig lite ner över henne där hon nu ligger på rygg, möter hennes blick medan han ler lite lättat över det hon just sagt. Andra handen flyttar han upp för att mjukt röra vid hennes hår, vila sig mot armbågen när han ligger ner på sidan bredvid henne. Fingrarna rörde lätt vid hennes flätor medan han försö…[Read more]

Hans svar fick ett litet, blekt leende att uppenbaras i hennes ena mungipa, trots att hon försökte hindra det. Kanske var det av lättnad, eller av hur osannolikt det verkade i dagsläget, hon var inte riktigt säker själv. Just då kände hon att det enda hon verkligen kunde vara riktigt säker på var att hans närhet fortfarande väckte samma känsl…[Read more]

“Jag… jag är glad du inte hatar mig, även om du har all rätt till det egentligen. Skulle så slå mig gul och blå skulle jag inte hindra dig. ” Han flyttar sig lite försiktigt närmare henne, håller handen kvar på hennes knä och andra på hennes rygg, väldigt försiktigt och ömt rörde han vid henne.  Han trodde sig tänka klart men ändå var hennes n…[Read more]

Hans hand på hennes knä fick hennes hjärta att slå ett extra slag, innan hon lite trött gnuggade sig över ögonen, som om det på något vis skulle hjälpa henne att fokusera. Sen såg hon tillbaka upp på honom. Hennes blå ögon bar spår av både ilska och sorg men hon tycktes göra sitt bästa för att inte låta någon av känslorna få övertaget.

”Jag önska…[Read more]

När hon sjunker ihop och gömmer ansiktet i händerna placerar han mjukt, försiktigt och trevande en hand på hennes knä. Låter den ligga där men flyttar sig inte närmare henne. Han förstår hennes ord och vet att han har brutit det löfte han gav henne, skulle hon säga nu att hon inte ville se honom igen skulle det vara det värsta som kunde ske men…[Read more]

Det var med flit som hon höll blicken borta från honom. Hon kunde redan känna hans sorg och uppenbara ånger i luften, hon behövde inte de den också, det skulle göra det så mycket svårare att hålla huvudet kallt.

”Du sade att hon tog dig tillbaka. Då lyder du ännu under henne, trots att du påstår annat?” Frågade hon lite hårt. Om han svarade ja p…[Read more]

Han ler lite sorgset igen och skakar på huvudet innan han suckar igen, vänder blicken mot golvet medan han försöker komma på ett bra sätt att börja hela berättelsen. “Som jag sa så blev jag väl mer eller mindre kidnappad av andra från Dar Zakhar, förd inför Lloth och given valet att göra uppdraget eller dö där och då. Jag valde att försöka mig…[Read more]

När hans blick lämnade hennes så var hon snabb med att se undan, rädd att hon skulle glömma bort varför hon var här annars. Det var så lockande att bara ge efter för längtan och saknaden, men hon ville inte ge honom det just då. Det här var inte första gången han övergivit henne utan ett ord, men det var första gången han varit borta så länge,…[Read more]

“Mm du är här… Jag var orolig du inte skulle komma hit. Men det är en lättnad att du är här, det är det.” Han vrider sig lite mot henne och sätter sig mer upp på sängen, kanske hamnar lite närmare henne men inte mycket än. Det tomrum hon lämnat mellan dem känns kallt och större än vad det är.  Men ändå sträcker han inte ut handen efter henne,…[Read more]

Hon hade inte vänt blicken från dörren än, utan dragit igen den och sen stått kvar med ansiktet riktat mot den. När Yazfein talade så tog hon ett skälvande andetag och vände sig sedan om för att se bort mot sängen. Han hade släppt på illusionerna och nu satt han upp i sängen och såg på henne med de där underliga, lila ögonen, ögon som hon mött…[Read more]

Yazfein hade återvänt direkt till sitt rum efter att han lämnat Maeve och Arand vid gravhögarna, han hade försökt sysselsätta sig med att läsa rapporter från de få spioner han hade i Kaldrland. Men han hade snabbt övergett det och rivit sönder de meddelanden han hade försökt skriva ihop åt Audgisil och Ragnhildr. Sen hade han dragit av sig tunika…[Read more]

Hon var lättad över att Arand gjorde henne sällskap, trots det som skett där ute, och åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och log lite matt. Han hade stått i vägen en gång redan och hon hade ingen lust att tvinga honom att uppleva det igen.

”Inte i staden, men en bit utanför… Jag ska uppsöka henne, om hon fortfarande lever”, sade ho…[Read more]

Audigils blick gick från mörkeralven till Rune, och han nickade lätt över de

När han talade om Thalia nickade hon lätt, det var kanske sorgset. Åtminstone så såg det ut som hon tyckte det och hon nickade lite lätt. När det talade om det så hörde hon Fëanis röst. Det hela fick henne att le lite grann, så det var inte riktigt tid att avslöja det…[Read more]

Ejvald klappar henne vänskapligt på axeln igen innan han kramar den mjukt med ena handen. Hade de inte varit i en räd eller efterdyningarna av en så hade han gett henne en kram. Han ser lite förvånat på henne när hon kallade honom för far, han skulle aldrig vänja sig vid det riktigt men det var inget han hade något emot att hon sa. Han hade bara…[Read more]