Hon viftade undan hans ord med ena handen, men givetvis hade hon själv tänkt samma sak mer än en gång. Hur länge skulle Tipums intresse vara sammanvävt med hennes, och vad skulle hända när det inte längre var det? Det var en av anledningarna till att hon ens börjat överväga en äktenskapsallians och varför Ayperos stod där vid hennes sida nu. Hon b…[Read more]

När han började skratta så kunde hon inte låta bli att titta förvånat på honom. Inte för att hon inte hört honom skratta förut, men för att det kom så oväntat och dessutom verkade hålla i sig länge nog för att det skulle kännas som om också hon borde skratta tillsammans med honom. I sitt fulla tillstånd förstod hon dock inte vad som var så lust…[Read more]

Det var löjligt att springa ikapp på det här sättet. Men åtminstone så kom de snabbare fram, trots människans klumpiga framfart var hon inte allt för långsam. Och för att vara ärlig mot sig själv, så hade han funnit det rätt roande. Både sällskapet och deras springkamp. Han nickade leendes som en hälsning mot Aeriel för att låta sin blick vandra m…[Read more]

Belåtet smackade Akila med sina läppar och hon lade en mild, nästan moderlig hand på hennes kind och strök den ner mot hennes haka för att höja hennes huvud mot hennes egna bärnstensfärgade ögon. Det var inte svårt att se att hon var nöjd med resultatet av deras samtal. Ett steg närmare. Även om det var ett litet steg.

“Vad kan du göra för mig?…[Read more]

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss och jublet fick det att bulta i hans huvud. Förstås var det alltid tacksamt att vara på land igen. Men efter så många dagar till sjöss gungade staden framför honom. Lite yr i skallen, greppade han tag om en trästolpe på bryggan och väntade på att världen skulle sluta snurra. Ja, det kunde ju inte…[Read more]

En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, trots sitt tillstånd. Någon hade skjutit till henne ett glas med vatten och hon ögnade det tacksamt innan Arand tog hennes ena hand och kysste den. Det fick hennes leende att bli till ett brett flin och hon satte sig upp lite rakare, trots att det fick hennes huvud att snurra.

”Nå, det ska jag invänta med passan…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite mildare, kanske till och med något skamset, men hon gjorde sitt bästa för att inte låta det synas. Hon ville svara honom att så självklart inte var fallet, att han tilltalade henne på mer än ett plan, men hennes egen genans satte stopp för sådana erkännanden och istället lät hon bara saken bero, särski…[Read more]

Hon kikade upp på honom från bordet där hon placerat sitt huvud, hennes missnöje tydligt både i blicken hon gav honom och den bistra minen som spelade över hennes läppar. Hon var uppenbart inte van vid att förlora och hon fann det lika svårt att hantera en förlust nu som hon gjort när hon bara var en liten skitunge hemma i Kaldrland.…[Read more]

”Och om ni vinner..?” Frågade hon med ett roat leende, hennes kinder hettade lite av det suggestiva i hans röst. Hon försökte att inte bli allt för förtrollad av honom men det visade sig precis lika svårt som alltid. Kanske hade det varit lättare om hon inte funnit honom attraktiv, då skulle hon kanske ha kunnat hålla huvudet kallt och tankarna…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare och hon reste sig upp utan vidare trugande.

”Nå, då går vi. Men säg mig först vad för vadslagning ni hade i åtanke? Jag kan inte påstå att jag brukar slå vad särskilt ofta längre, men vad vore livet utan lite spänning ändå?” Sade hon roat medan de började gå.

Hon lade en hand på hans ena arm…[Read more]

”Jag kommer definitivt inte förlora! Och jag är inte rädd för dig, monsterjägare!” Förkunnade hon högt innan hon tog sig an sitt nyligen påfyllda stop med nyupptäckt bravur.

Det varade dock inte särskilt länge. Fyra stop senare var det uppenbart att hon inte kunde få i sig en droppe till. Hon såg nästan lite grön ut i ansiktet när hon m…[Read more]

Ett skratt föll ur kvinnans läppar, hon drack en klunk av vinet igen och placerade det nu tomma glaset på bordet framför sig. Hon kunde riktigt se hur hans tankar vandrade iväg åt alla möjliga håll. Tvivel, farscination någon slags irritation… Det var verkligen en blandad kompott. Lite i sina egna tankar drog hon sin tungspets över underläpp…[Read more]

Både de två djuren var ingen hon brukade se allt för mycket av och speciellt inte klura på vem som var snabbast eller smidigast. Lite fundersamt drog hon handen genom håret och hummade åt hans fråga som var så allvarlig.

“Säl, kanske?” sa hon, inte helt säker på sin sak men nickade sedan instämmande åt det hela.

“Ja, säl är nog det som du kom…[Read more]

En liten rodnad spred sig över hennes kinder när Herrie påpekade att hon hade gått fel från början. Det var förstås mycket möjligt och hon ryckte lite lätt på axlarna. Norr? Söder? Hon visste åtminstone inte alls vart hon kom ifrån eller var.

“Jag vet inte, faktum är att jag inte ens vet vrt jag hamnade nu” påpekade hon, lite oroat och kliad…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]

Det var inte förrän de var ensamma i rummet som Akila drog en hand längst bordet som också var en världskarta över Talanrien. Ett litet finurligt leende fanns på hennes läppar och hon tog sin tid att besvara hennes fråga.

“Är det inte synd att så få i världen nås av Sharahs ljus?” ställde hon som en motfråga istället och lät blicken vandra mo…[Read more]