Innan de blev tilltalade kunde konungen förstå att någon var på väg emot dem för hans frus grepp blev plötsligt hårdare omkring hans arm. Som om hon vägrade att släppa sin make. Han gav till ett irriterad läte över det hela, enbart så att hon hörde för att vända blicken mot alvinnan som tilltalade dem. Hjärtat slog lite snabbare, på det sättet de…[Read more]

Frågan fick Vésiva att stanna till i sina rörelser och hon drog en hand över sin haka medan hon funderade på den. Hur svårt var det egentligen? Ärligt talat hade hon inte ens en tanke på hur man gick längre, det var en naturlig sak. Lika naturligt som att simma. Hon ryckte på sina axlar lite åt frågan till slut.

“Inte svårare än att jag har kunna…[Read more]

Det lät långt, både att vandra och med tid. Kanske de bara skulle låta Corrin vara kvar i den skepnaden. Det var väl trots allt en förbättring till vad som var innan? Han rodnade lite över Faegrims ord och harklade sig lite nervöst medan han kliade sig i nacken.

“Inte på Corrin…” erkände han lite rodnandes och försökte få sin blick på vad…[Read more]

Utmaningen som Neaduin kastade mot honom gjorde honom lite förvirrad och det tog honom en liten stund för att komma ikapp människan. Men han gjorde det med ett litet leende och knuffade till henne lite lekfullt.

“Vi kan säga att det blir jämt, så slipper du förudmjukas” retades han och lät blicken vandra framåt igen för att undvika ett par grenar.

Alla ord som vakterna sade rann av Sera, det var som om hon hade stängt av allt som skedde omkring henne. Hennes fötter rörde sig framåt men det verkade som om hon inte registrerade något som fanns omkring henne. Ilska, irritation och sorg var ingen idé. Hennes mor var död. Riket är dött. Jag kommer dö. Fanns det ens någon mening med att försöka l…[Read more]

Fortfarande var hennes klarblåa ögon på Davant och det fanns något roat i hennes blick och hennes mungipor ryckte det som hastigast i över alla de ord som föll ur mannens mun.  Fast det var nästan som hon uppskattade det än att han skulle vara tyst och vänta på order. Det fanns allt för många sådana i hennes omgivning redan. Davant var lite mer…[Read more]

Nyfikenheten som fanns hos den unga kvinnan var intressant. Ingen hade någonsin vågat ställa en sådan simpel fråga till henne och det gjorde nästan drottningen konfunderad och förvånad. Hon tystnade ett tag innan hon inte kunde rå för att skratta lite varmt åt flickans sätt att tala. Egentligen borde hon rätta till felet som den unga kvinnan gjor…[Read more]

Äntligen. Det hade varit en plåga att samtal med adelsmännen, de tycktes inte vilja ge sig i sina argument och kvävde honom nästan med sina förslag på både söner och döttrar som var ensamma nog för att kunna ta hand om hans familj. Som om de var värdiga.  För en gångs skull blev han nästan glad av att höra sin brors röst och han vände sig om me…[Read more]

Dagens händelser hade skakat om staden rejält och konungen var fortfarande något skärrad över det som hade hänt. Allt blod fick det att vända hans mage ut och in. Denna gången hade han åtminstone inte svimmat och han kunde tacka Erethil och Ieyna att hans bror var vid liv. Tanken på alvinnan fick honom nästan att rodna, men det märktes knappt unde…[Read more]

Trots att vakterna försökte hålla Vinga borta, slet hon sig in i tältet för att se hennes bror. Hon hade tagit av sig rustningen – men var inte direkt representabel i de enkla kläderna hon hade. Hon lade sina händer på var sin sida om hans kinder och såg honom rakt i ögonen.

“Jag menade aldrig att skada dig! Jag tänkte att du skulle vinna… a…[Read more]

Hans ord roade henne något och hon visade det med ett litet lekfullt leende. Egentligen var hon också extremt nyfiken på att få se honom strida, hon hade trots allt bara hört rykten om hans skicklighet. Att få se det i verkligheten fyllde henne med barnslig förväntan.

”Nå, det har ni förstås rätt i, men jag har ett visst personligt intresse av a…[Read more]

”Alltid lika tjurig”, fnös hon roat, men leendet som spelat i hennes mungipa var åter lite större och hon gjorde trots allt som han bad henne om och drack, även om hon inte hade för avsikt att hålla käften riktigt än.

”Du kan bara inte erkänna att jag har rätt. Du ska få se, när vi tagit tillbaka Kaldrland från Hrafn och hans vidriga, hederslös…[Read more]

Hon nickade som svar åt hans ord. Det var en bra överenskommelse i hennes ögon, även om det fortfarande oroade henne att han bett om Ayperos blod från första början. Inget gott kunde komma från att Wreax Situros fick tag på det han ville ha, så mycket var hon säker på, liksom hon också var säker på att hon skulle behöva ta till mer drastiska åtgär…[Read more]

Orden omkring henne var som en enda röra. Det var svårt att fokusera på något, även om hon försökte uppfatta vad både Djan och Dastan yttrade verkade det som om orden gick in i varandra, eller som om det var på ett annat språk. Hon rynkade på ögonbrynen när hon försökte förstå. Allt omkring henne var död och mörker. Det familiära och ljus…[Read more]

Vad nu? Det var ett svar hon inte hade väntat sig. Den unga kvinnan nedanför henne, trodde att hon hade något att säga till om. Som om hon var bättre än drottningen, Sharahs utvalde. Lite uppfriskande var det. Samtidigt som det kunde bli farligt. Fast å andra sidan verkade hon hängiven både Akila och Sharah. Om hon skulle motsätta sig… Var…[Read more]

Förstås var han orolig. En vanlig känsla och det märkte att han trodde att hans ord hade varit för direkta. Ett tag lät hon tystnaden omfamna dem medan hon sippade ännu en gång. Elegant höll hon sin dryck, inte alls det sättet som man kunde tro att ett monster som hon drack. Ett litet leende fanns på läpparna medan hon betraktade Davant fram…[Read more]

Vackra detaljer överallt och frågan var om det var något som inte glänste i denna sal. Allt verkade väl putsat och skimrande, till och med människorna. Egentligen skulle han väl inte vara så förvånad – de var i en kejsares sal trots allt. Lite disträ sökte hans ena hand efter ågot i hans ficka och han fick upp en slags godisbit. Gjord av honung oc…[Read more]

Hon betraktade honom med kylig blick där hon satt. Det var svårt att avgöra om han var helt uppriktig eller inte och det skavde.

”Jag är väl medveten om läget utanför dessa väggar, vilket också är varför jag vill eliminera min syster så snart som möjligt. Folkvald ledare eller inte så behöver adeln inga fler galjonsfigurer att samlas bakom”, s…[Read more]

Hade hon inte själv varit full så hade hon kanske reagerat på något annat vis, men det var svårt att avgöra. Kaldrländare hade en viss jargong som var svår att skaka av sig, oavsett tillstånd och Maeve var inget undantag. Visst var det han berättade sorgligt, till och med tragiskt, men hon gillade inte skammen som fyllde hans ögon när han talade…[Read more]

Hans respons gladde henne och hon nickade medhållande åt hans ord medan hon smuttade på det sista av sitt te, hennes blick åter fäst vid hans över koppens kant. Dock sänkte hon den när han sade det där om en utmaning, en liten oroad rynka mellan hennes ögonbryn.

”Är ni säker..? När ni anlände igår så var ni fortfarande skadad…” Sade hon…[Read more]