Hans respons gladde henne och hon nickade medhållande åt hans ord medan hon smuttade på det sista av sitt te, hennes blick åter fäst vid hans över koppens kant. Dock sänkte hon den när han sade det där om en utmaning, en liten oroad rynka mellan hennes ögonbryn.

”Är ni säker..? När ni anlände igår så var ni fortfarande skadad…” Sade hon…[Read more]

Hans ord gjorde hennes blick kall och ogillande. Både hur han talade om hur han tänkt lösa transporten av hennes syster, vilka implikationer det bar, men framförallt för priset han begärde. Sättet på vilket han talade så nonchalant om en potentiell, stark källa av magi lurade henne inte, men hon kunde för allt i världen inte förstå hur han möjli…[Read more]

Vad hade han stampat in i nu?  Det var inte första gången han hade försatt sig själv i obekväma situationer, men detta var förstås inget han hade funnit bekvämt ens i sina vildaste drömmar. En främling vid hans arm, det skulle han kanske till och med vara lugn med men just tanken på att spela ett giftpar gjorde honom mer än obekvämt. Äve…[Read more]

Vänja sig vid att ljuga? Bara tanken gjorde att magen vred och tvistade inom honom. Det gick emot allt han själv trodde på. Han skakade nätt på huvudet åt det. Trolovade? Varför skulle någon ens försöka sig på Corrin…? Tänkte han som hastigast och lät blicken vandra mot Corrins bröstkorg och återigen blev han påmind att de såg lite bättre ut.…[Read more]

Hans ord fick henne att utbrista i ett förnärmat rop då de båda slog ned sina tomma stop i bordet samtidigt. Om det inte varit för att det var han som sade det och att han faktiskt var en vän så hade hon antagligen brutit näsbenet på honom för den kommentaren. Nu daskade hon bara till honom över bröstet med baksidan av handen, väl medveten om…[Read more]

Ett rent hjärta. Orden var möjligtvis lite överdrivet, men det var ett sätt att få henne närmare. Trots allt var det en av de saker som Tal’il-Sharah nämnde som en av de saker man skulle sträva efter.  Hennes ord fick henne inte att tveka att hon var Sharah trogen och ett, nästan varmt och moderligt, leende dök upp på drottningens läppar.

“A…[Read more]

Hjärtslagen till Davant slog hastigt och hon slog med sitt ena finger på armstödet i takt till dem. Kanske det var rädsla, eller upprymdhet. Det var svårt att avgöra – han var trots allt skicklig med sina ord. Ett litet leende dök upp på hennes läppar. Det var enbart ord. Varför skulle han, eller någon, bry sig om hennes välmående?…[Read more]

Platsen föll henne genast i smaken. Det påminde faktiskt om värdshuset där hon först träffat Arand, längs en av Karms landsvägar. Hon hade lyckats förolämpa honom då, men det hela hade ju gått tämligen bra ändå, tänkte hon roat medan hon steg in i skänkrummet.

Där var liv och skratt, musik spelades i ett av rummets hörn och det gjordes snabbt…[Read more]

Hon nickade som svar på hans ord, ett leende spelandes över läpparna även när hon åt av den uppdukade måltiden. Det var en väl uttänkt plan och det fick det att klia lite i hennes fingrar. Tanken på att lägga ett rike så väldigt som Karm under sig hade en viss lockelse och även om hon lärt sig att vara tålmodigt när det kom till sådana saker så…[Read more]

Nå, det om något visste hon. Hon hade spillt mer ädelt blod än hon kanske ville erkänna, men det förändrade likväl inte hur resten av adeln såg på hennes härkomst. Många av dem hade redan haft svårt att acceptera att hennes mor ens handlade med utbölingar, och att hon sedan avlade barn med en… Nå, det hade varit mer än skandalöst, och I…[Read more]

Heirbert och Faegrim. Heribert och Feagrim? Namn var svårt att minnas, men hon valde att inte lägga allt för mycket tid på det. Kanske hon skulle klara sig att samtala med dem utan namn. Hon hade inget emot att lämnas ensam ett litet tag och såg lite fundersamt på kartan som den ena av dem vecklade ut.

“Till dvärgarna!” påpekade hon, lite glatt…[Read more]

Alldelles utmärkt, det var inte så svårt att övertala främlingen trots allt. Hon slog honom vänskapligt i ryggen och reste sig upp för att sträcka på sina armar och enkelt få ner sina kort i hennes bröstficka igen. Sedan började hon röra sig mot dörren i all hast och sneglade bakåt.

“Ska vi?” frågade hon otåligt

Hans ord fick henne att skratta där de gick sida vid sida i fören för det lilla sällskap av Kaldrländare som återvänt från Loradon.

”Nå, nu vet jag inte vad du hade tänkt göra med din öl, men för att vinna tävlingen måste det mesta av det ned i strupen på dig, inte ut över bröstet”, sade hon roat medan de gick fram över de kullerstensbelagda gat…[Read more]

Hans gillande glimt fick hennes leende att bli lite bredare när hon bjöd honom att sitta ned till bords. Där fanns redan en del uppdukat, framförallt frukter och bröd, men också en del annat som hon misstänkte skulle kunna falla honom i smaken. En tjänare klev dessutom fram för att hälla upp rykande hett te i kopparna som stod framför dem på bor…[Read more]

När han nämnde hennes namn så kunde hon inte låta bli att rynka på näsan. Blotta namnet väckte en mängd olika känslor inom henne och hon visste inte riktigt vilken av känslorna som var besvärligast, även om hon fann att avsky och hat låg nära ytan. Det var känslor hon var väl bekant med, så hon höll fast vid dem och försökte skjuta de andra åt…[Read more]

Det var tydligt att hon hade sin lojalitet åt Sharah och henne. Inte för att hon hade trott något annat, men det var alltid en trevlig överraskning när det stämde. Ett svagt leende fanns på hennes leende och hon lyssnade på alla de ord som föll ur kvinnans mun. Lite förvånad över hur hon placerade dem. De var uppfriskande hur rak på sak hon var.…[Read more]

‘Ers nåd, ni måste göra ett uttalande.’  orden från rådgivaren verkade inte Tristian höra. Han höll ett krampaktigt tag om Ieyna, hans ungdoms kärlek. Ett tag vägrade han att släppa prästinnan och det tog ett flertals gånger för rådgivaren att upprepa hans titel. Tumultet runt omkring honom började klarna och han  lade Ieyna i en av alvernas arma…[Read more]

En försiktig knackning hördes på dörren till Davants arbetsrum och efter en liten stund stack en tjänare in sitt huvud. Han böjde sitt huvud så långt ner så enbart hans smutsblonda kalufs syntes när han talade till sin herre. En hand höll fortfarande ett hårt tag om dörren, att stanna var ingenting han hade på tankarna.

“Min herre, Ni har en dam…[Read more]

Hon hade själv inte satt sig ned än, utan betraktade honom när han ställde glaset bredvid sig på bordet. Trodde han att hon skulle vara så feg att hon förgiftade honom? Tanken fick henne att le medan hon snurrade sitt eget vinglas mellan fingrarna. Hon valde att inte säga något om saken utan låtsades som om hon inte sett hans tveksamhet till dess…[Read more]

Lansen slog hårt mot Vingas bröstplåt. Hårt nog för henne att tappa balasen och falla till marken. Smärtan bultade i huvudet och kroppen. Ett litet skratt kom ur hennes läppar över smärtan och situationen. Verkligheten kom inte tillbaka förrän hon hörde tumultet omkring sig. Långsamt började hon förstå vad som hänt och hon stelnade till fö…[Read more]