Magin skymtade hon som hastigast, men hon gjorde ingen gest eller min som om hon hade sett det. Det var bra att veta om. Den tanige mannen hade magi, så därför var han väredefull för Sandor. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Nej. Ännu är Frostheim orörd. Hrafns män, om man kan kalla möss män, dy…[Read more]

Förvirrad och förvånad över hur drottningen reagerade, tystnade hon först och lät blicken vara kvar på drottningens hand. Mjuk men samtidigt hårt. Det var inget mer hon ville göra än att skrika åt drottningen slå sina händer i bordet och ge sig av. Litade drottningen inte på henne längre? Trots uppdraget… trots hennes lojalitet. Fast trots det…[Read more]

Utan att vända henne ryggen tar han ett par steg bakåt och plockar upp sina sadelväskor, sen går han framåt igen med väskorna över vänster axel och höger hand fri utanför manteln.
“Det är väldigt sant att en skog kan dölja fler än två, men jag tror ni och jag kan de vad helst skogen gömmer en bra omgång. ” Han knöt långsamt sin hand och var man r…[Read more]

Av allt som Ranghildr hade trott hon skulle fått till svar, var inte hennes dotters namn något som hon hade trott skulle dyka upp. Åtminstone ingen kärlek involverad. Tänkte hon hastigt och kunde inte rå för att le lite åt den löjliga tanken för att sedan kasta en blick omkring sig.

“Nå, vi har ingen tid att spilla här mer. Ta ditt pick och pack…[Read more]

Han nickar och andas ut lite då hon sänker spjutet men han slappnade inte av helt ändå för som med så många andra så kunde nog humöret svänga ganska fort. Han sneglar lite runt om dem innan han tar ett djupt andetag och fäller ner huvan för att visa det väl ansade skägger och grånande håret som var en del av den illusion han valt för sitt mänskl…[Read more]

Broderns iver var en frisk fläkt, och i sanning kunde hon inte förneka att blotta åsynen av hennes hemland fick hennes ögon att tåras en aning, även om hon troligen skulle skylla på vinden.

Hur länge hade hon egentligen varit borta? Var det verkligen över ett år sedan som hon lämnat Kaldrland? Det kändes som en evighet sen, och omständighe…[Read more]

Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.

Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]

De grå ögonen som betraktade Vesvía var till en början likgiltigt avvaktande, till dess att hon avslöjade vad det hela handlade om. Orden som lämnade hennes läppar fick Isras ögon att mörkna och hon sträckte impulsivt ut en hand för att greppa tag om den som Vesvía använt för att försöka vifta bort samtalsämnet.

Hennes grepp var förvånansvär…[Read more]

Han sänker långsamt händerna igen och man kan skymta både värjan och seaxen nu under den öppna manteln men händerna håller sig så långt i från dem de kan. Yazfein tar ett lugnt steg framåt mot spjutet med blicken riktad mot Ragnhildr.
“Jag kommer på kung Sandors förslag för att se om jag kan erbjuda någon hjälp i dessa oroliga tider. Men jag h…[Read more]

Att han inte hade något vapen i händerna och gav henne ett riktigt namn. Hon kände förstås inte igen namnet, förutom kungens namn vill säga. Fast att han var vapenlös, gjorde inte att hon lät spjutet falla till marken utan hon höll fortfarande det riktat mot honom. Lika hotfullt och på samma sätt som innan.

“Och vad gör du här, Yazefin? Du ä…[Read more]

Isra följde hans exempel och slog sig ned intill honom på bänken. För en stund slöt hon ögonen och riktade ansiktet mot den värmande solen innan hans ord fick henne att öppna dem igen och se tillbaka på honom.

”Ah, det är där problemet ligger”, sade hon med ett litet bistert leende och strök en slinga av det vita håret bakom ena örat.

”Heder är…[Read more]

Den dåliga förloraren i henne ville egentligen hålla kvar honom där han var under henne och fortsätta att plåga honom, men natten var sen och hon var full. Så hon lät honom få övertaget utan allt för mycket motstånd, särskilt som hon fann sig själv något förvånad över att han faktiskt var kittlig.

Inte heller var det helt väntat att han sk…[Read more]

Yazfein lyssnar och kramar lite hårdare om skaftet vid hennes hårda ord, hans kropp är helt beredd på att slåss och försvara sig tills dess att han hör hennes namn. Han stelnar till blinkar till som om han just klivit ut i starkaste solljus från en grotta. Handen släpper taget om vapnet innan han långsamt väldigt långsamt öppnar upp manteln helt…[Read more]

“Har du svårt att förstå ord?” frågade Ranghildr, hon var en kvinna som var rak på sak och hon hade inte fått svar på sin fråga. Att höra en lång utläggning om vad han gjorde och vartifrån han var. Var inget som var intressant – inte för stunden. Dessutom kunde han förhala tiden. Sällan var Turins män ensamma. 

Och om Turin hade hittat ett samar…[Read more]

Orden som kom från den äldre vampyren fick henne att fnysa och att korsa sina armar lite road över hans påstående. I de blixtrande ögonen fanns det trots och kanske en uns av nyfikenhet. Även om nyfikenheten var dold under ilskan och irritationen över hans dåraktiga påståenden.

“Okunskaper ifrån din sida. Enligt Ayperos, vår skapare, är det likt…[Read more]

Yazfein höll sig stilla, avslappnad men med händerna dolda av manteln och ett samlat men nollställt uttryck i ansiktet. Han följde kvinnans rörelser med blicken innan han log lätt. Men tyst förbannade han sig själv för att han hade slappnat av så och låtit sig själv överraskas så. Han skyllde det också en del på en viss person som skickat honom p…[Read more]

Blicken? Hon rynkade lite förbryllat på ögonbrynen. Det lät väl inte allt för vettigt. Men å andra sidan, vad var vettigt att komma ifrån en sådan drakyngel? Egentligen kunde hon lika gärna drömt det hela eller slagit i sitt huvud lite för hårt. Hade hon ramlat på vägen hit? Vägen var hal trots allt.

Utan att riktigt veta vad hon gjorde erbjöd…[Read more]

Två tack? Det var nästan två mer än vad Rushla brukade få. Faktum var att hon nästan blev förvirrad av ordet först. Som om hon inte riktigt förstod det. Agerandet var väl en självklarhet? På samma sätt som att uttrycka det som man tyckte. Varför hålla det inom sig, vem skulle då veta vad man tyckte?

Hon satte sig ner på stolen bredvid Haelga, v…[Read more]

Det var inte som om hon inte hade varit ensam med Audgisil förut, utan barnen. Fast varje minut kändes som en evighet. Tänk om något hade hänt dem. Kanske skulle hon rent utav glädjas av att de var i Odens salar och inte behövde plågas här. Egentligen var det en dåraktig känsla, denna gnagande oro men den hade blivit värre när Turins män had…[Read more]