Ren reste sig sakta upp med hjälp av sin käpp, så att han inte skulle bli yr igen. Men när han kommit upp så kände han att kvinnan kom närmare, men när hon berättade vem hon var så blev han nyfiken för många äldre hade berättat historier om zeredaimunkar och deras krafter. Men det var ingenting han öppet skulle visa så istället bugade han lätt åt henne och sa
“Tack för att du räddade mig, mitt namn är Ren” sedan gick han åt det håll Catea hade sagt att hans mask skulle vara och började leta efter den. Men det tog inte en lång stund för honom att hitta den då han alltid haft ganska lätt att hitta saker även fast han inte kunde se. Så då satte han på sig sin mask som var av trä och hade små slitsar för ögonen så ingen skulle kunna se hans ögon färg.
Han hade tänkt att gå sin väg men av två anledningar vände han och gick tillbaka; den första var att han hade en känsla av att det vr en dålig idé och den andra var att han ville veta mera om Zeredaimunkar då han bara hört sagor om dom. När han hade kommit tillbaka så kände han att hon fortfarande stog kvar så han bugade sig lätt igen och sa
“Tack ännu en gång att du räddade mig, men hur visste du att jag var här?”, Efter några minuter så fortsatte han så lungt han klarade av på grund av sin nyfikenhet ” stämmer det att ni har speciella krafter som gör att ni kan skydda alla på ett sätt som ingen annan kan?, Alltså att man måste kunna det för att kunna lära sig er stridskonst? Jag har nämligen hört många historier om er från dem äldre i byn, men det var också många som sa att det bara var strunt, så jag skulle gärna vilja veta”
Sedan lugnade han sig tillräckligt och hoopades att hon skulle svara.
Slaget Ren hade fått i huvudet hade gjort honom förvirrad och ofokuserad så han började slå vilt runt omkring sig, med käppen, eftersom han hade ramlat och låg på marken. Men han verkade aldrig träffa någon, vilket gjorde honom väldigt arg. Det var nästan som att någon annan ville ta över hans medvetande, så som det alltid hade varit ända sedan han förlorade sin syn. Men innan ilskan hann ta över Rens känslor så hörde han en lugn röst, som var ljusare än dom andra, säga att man skulle sluta skada honom och efter när dom äntligen hade slutat slå honom så hade hans ilska försvunnit och han tog sin käpp och försökte resa sig upp. Men han kände på en gång att det var ett dåligt val, för han blev väldigt yr och greppade hårt tag om sin käpp och satte sig ner igen.
Han hade nästan glömt bort att en ny person hade kommit och kanske till och med räddat honom, när han hörde samma röst fråga om om han var oskadd. Han antog denna gång att det var en kvinna som pratade, men han kunde inte riktigt bestämma om hon var en av dom som skadat honom eller om hon ville hjälpa så han försökte igen att resa sig upp och denna gång lyckades han att resa sig upp utan att bli alldeles för yr och tog ett hårt grepp om sin käpp ifall dom skulle börja attackera honom igen innan han sakta vände sig om och ”kollade” på kvinnan som hade pratat och svarade
” jadå jag är oskadd, men jag kommer försvara mig och attackera om du kommer närmare,” Men innan han kunde säga mer så blev han yr igen och var tvungen att sätta ner käppen för att få stöd innan han satte sig igen. Han kliade sig i nacken och kände då att hans mask inte var kvar och vände sig snabbt åt andra hållet och började leta på marken runt omkring honom för att försöka hitta den innan han rakt ut frågade ” har någon sätt min mask”
Ute på Maseis gator så gick en ensam man som såg ut att vara runt 20 år. Om man bara kollade snabbt så såg han ut som vilken annan människa som helst, med långt svart hår uppsatt i en tofs. Men kollade man noga så kunde man se att han hade en käpp som han rörde på marken och en mask för sina ögon. Mannen hette Ren och anledningen till både masken och käppen var för att han var blind. Det var någonting han hade varit sedan han var sju år och mirakulöst överlevt en olycka när han var tio år. Så i början kallades det ett mirakel, men när dom såg att hans ögon blivit röda och att det då och då hände oförklarliga saker när han var i närheten så började dom istället kalla hans olycka för en förbannelse och han började bli mobbad. Han blev då också tvingad att använda en mask så att ingen behövde se hans ögon, och efter det så fortsatte han bara att använda den.
Men nu när han hade kommit fram till Masei så hoppades han att han kunde smälta in och få vara anonym och inte bli kallad fördömd eller demon. Och sedan han hade kommit till staden en vecka tidigare så hade ingenting allvarligt hänt och dom flesta lät honom vara. Han hade dock märkt att det var lite svårare att ta sig fram, då det verkade vara mycket mer folk på gatorna och han råkade också slå till folk med sin käpp, men alla hade varit förstående när han berättade att han var blind.
Men dagen till ära skulle inte vara lika enkel, för medan han gick runt för att lära känna stadens ljud och gator så hade han svängt in i en gränd som var tystare. Han hörde någon ropa någonting och sedan så hörde han fotsteg både bakom och framför honom. Han fortsatte att gå men kände att personen framför honom tog tag i hans arm och sa med en mörk röst
’’Det här är inget område för vanligt folk, så vill du inte råka illa ut så föreslår jag att du vänder om och aldrig kommer tillbaka hit’’
Ren som visste att han skulle ’’råka illa ut’’ oavsett om han vände om eller inte, då det hade kommit upp en bakom honom sa lugnt
’’okej’’ men när mannen hade släppt honom så hörde han mannen bakom honom börja röra sig så han dukade och gjorde en svepande rörelse på marken med sin käpp och kände hur den stötte emot benen. Sedan hörde han en grymtning och hörde att någonting tungt ramla. Hans sinnen var nu på helspänn och han reste sig upp och vände sig sakta om och hade sin käpp i högsta beredskap men hörde flera fotsteg. Så efter det så lyssnade han på om några fotsteg för att höra om någon kom närmare honom. Men när han hörde fotstegen så gjorde han den svepande rörelsen igen, men kände att han fick ett slag mot huvudet och tappade fokus och hans mask ramlade av honom.