Haelga kunde inte låta bli att le, orker visade sig vara oväntat rara varelser.

“Jag har inte haft många tankar på någon tid, inte förrän nu. Hemma i byn var det far min som tänkte och han tänkte att jag skulle giftas och sköta ett hem och gynnsam gård… men sen blev det omöjligt och jag fick ge mig av till slut. Pengar har jag för tillfället,…[Read more]

Rushla. Namnet ekade med pondus i Haelgas skalle och hon insåg att hon redan frågat, och fått namnet när de träffades ute i byn. Välbekant skam över hennes arma minnes brister rann över henne som vatten över en sten i en bäck – hennes stolthet eroderade. Det var inte första och inte heller sista gången hon skämt sig med felsteg i sitt beteende, me…[Read more]

Haelga kände hetta i sitt ansikte. Den välbekanta hettan som kom från henne själv när blodet rusade till hennes kinder när hon kände skam eller ilska. Men den här gången var det mindre välbekanta känslor som gjorde sig till synes på hennes hy – något hon upplevt tidigare men så sällan att det var nästintill obehagligt i stunden hon befann sig.

“T…[Read more]

Väl tillbaka vid värdhuset möttes de av stallpojken som hjälp Haelga med hästen. Han var inte den enda ute på framsidan av huset, fem karlar stod och drällde dessutom. Antagligen bybor som väntade på att få supa sig fulla på hårt förtjänade pengar. Det glädje Haelga att hon inte stått kvar och väntat, det var inga attraktiva blickar hon fick…[Read more]

Nöjd med utfallet i slutändan skrattade Haelga till. Far visste alltid bäst, han! Hon sträckte ut en tanke av tacksamhet till honom och hoppades han hade det fint där hemma, och inte saknade henne för mycket. I farten slog det henne att om allt gick väl skulle hon se till att skriva till honom och berätta om hur hon klarar sig fint och han inte sk…[Read more]

“Jo.” Haelga kliade sig i huvudet. Hon må inte vara den vassaste spiken i kistan, men hon var inte helt dum. Hon tänkte på sin far och undrade vad han skulle säga åt henne i en sådan här situation. Plötsligt kom till minnes hur hon för flera år sedan råkat krossa en vacker gammal skål under ett besök hos grannfolket, far hade då tvingat henne…[Read more]

“Öh…” Haelga stirrade ner på sina fötter. Kanske hon hade en poäng, i efterhand verkade det faktiskt onödigt att sparka. Trodde hon iallafall. Oavsett var det ett problem om ägarinnan till värdshuset inte hade någon öl att sälja till sina gäster, och sedan att hon skulle vara så här arg på Haelga när hon behövde hyra sig ett rum. Hon harklade si…[Read more]

Haelga blinkade. Hon tittade på kvinnan framför sig och förstod inte alls vad hon gjorde på en låda. Det verkade som att det var hennes öl som spillt ut ur tunnan, men hon begrep inte heller varför den kommit farande heller. Medan hon försökte reda ut röran i hennes huvud tycktes kvinnan bli ännu argare, så Haelga harklade och försökte is…[Read more]

Byn var verkligen liten, dess kärna var ännu mindre än Haelgas hemby och det tog allt för kort tid att få en överblick av den. Hon såg några få målade skyltar i fönster och utanför dörrar som berättade vart hon kunde hitta smed, apotekare, sömmerska och skomakare. De hade alla hunnit stänga så i brist på annat att göra vände Haelga tillbaka mot…[Read more]

Handlaren, röd och svettig i ansiktet, utbyter en nervös blick med sina söner. Haelga kliar sig på huvudet, själv inte helt säker på vad som pågår. Vad gör dessa två fruntimmer här helt plötsligt? Det må så vara dock, det slår att behöva ta fram stekpannan hon bär på ryggen. Köttfärs i all ära men hon föredrar att inte göra den på ilskna karlar. O…[Read more]