Yazfein tar emot muggen med vin med ett vänligt och lugnt leende innan han betraktar de andra två på platsen, deras hållning och rörelser tydde på kunskap och träning, nått han själv inte hade på den nivån även om han var kunnig med sabeln så var den inte hans huvudsakliga verktyg. Sen vänder han sig mot mannen för att lugnt lyssna och studera de…[Read more]

Vid hennes ord om att han kan tvinga elden att hjälpa honom så blundar han och försöker minnas eller letar i mörkret inom sig för en bättre förklaring men det blev till en grimas av smärta då det kändes som om någon slet nått ur hans bröst vid tanken.
“Det är…nästan rätt. Jag kan med rätt ord tvinga elden ta en form jag vill men när jag släpp…[Read more]

“Moleg Veno, Bertnor Veno, Vecah och Iztra… vi får se om det blir trevligt göra er bekantskap eller inte. Men jag måste säga att detta brev har gjort mig en aning nyfiken samt att detta verkar vara något jag behöver göra.” Rösten som flöt genom rummet var i början den av en äldre man som ju längre han pratade antog ett yngre och mer roat tonläg…[Read more]

Hans blick blir lite mer intensiv och ögonen smalnar lite när han betraktar henne samt hennes reaktioner, det var som om hans ögon, kropp och sinne var tränad till att lägga märke till små skiftningar eller reaktioner i en persons röst eller hållning. Men han rynkade lite på ögonbrynen medan han lyssnade på Tova’s ord om att han kontrollera…[Read more]

Även om han inte helt slappnat av i kroppen så är han lugnare, han varken kände eller såg någon illvilja hos Tova när denne närmade sig elden. Det var tydligt att han lyssnade på hennes ord även om hans blick hade sökt sig till elden som sprakade mellan dem.

“Är det elden eller ljuset från den som kan visa dolda sanningar? Att ljus och värme dr…[Read more]

Nog för att han hade varit försjunken i sin egen desperation och frustration över att allt var tomt, men kroppen hade reagerat vid den ensamma knäppningen som hörts. Spänd och förberett sig, förberett sig på vad? Han kunde inte säga vad men visst att något hade han förberett sig på.  Dock hade han inte höjt blicken när vem eller vad det nu var…[Read more]

Yazfein hade följt samtalet samlat och lugnt som han hade kunnat men vid Eiriks ord rycker han till för att se lite förvånat på den unge mannen. Men Audgisil’s ord förvånar honom än mer och han sänker som hastigast blicken mot golvet, inte av skam utan av förvåning. Han tar ett par steg närmare Maeve och ger henne en frågande blick. Han var osäk…[Read more]

Yazfein har tyst följt med dem in i salen och stått en bit bakom båda syskonen, blicken gled lite mellan dem alla medan de talade så när Audgisil talar till honom så nickar han kort men visar inga känslor i blick eller ansikte. “Jag råkade befinna mig på rätt plats för att se hur er dotter gjorde sig redo att rida iväg i all brådska. När hon märk…[Read more]

Ejvald betraktade hela scenen som utspelade sig på skeppet där Ragnhildr befann sig och log snett för sig själv. Bakom ryggen gjorde han sedan ett litet tecken när hon höjde sin näve, alla krigare på hans skepp vrålade högt och höjde sina nävar som hon hade gjort. Men det var inte alla som gjorde det på hennes skepp. Några få såg väldigt frågand…[Read more]

Yazfein möter Maeves blick under långa sekunder och det märks att han gärna hade stått bredvid henne med en arm om henne även om det inte alls gick just nu. Istället glider han förbi henne, en nästan fjäderlätt beröring vid hennes hand utan att han ser på henne när Audgisil har sagt åt dem att följa honom in i hallarna. Han hade själv gärna und…[Read more]

Ejvald hade plockat undan sina saker innan han ställde sig lutad mot masten och betraktade Ragnhildr med ett snett leende. Det såg inte ut som att han hade gjort fel i att utse henne till ledare för den långbåten. Biorn går förbi och ser lite frågande på honom innan han ser mot Ragnhildr. Ejvald bara rycker på axlarna och flinar lite. “Någon gå…[Read more]

Även om Yazfein står där alldeles bredvid Maeve är det som om han ändå är utanför, ser allt utifrån, känslorna de uppvisar så främmande och avlägsna. Han förstod ilskan och sorgen som han känt när han trodde han skulle förlora Maeve. Så på något sätt förstod han dem men ändå var det främmande att sörja så. Han håller armen lite hårdare om Maeve…[Read more]

Han har ett väldigt fundersamt uttryck när han lyssnar på både Leida och Hillevi, men nickar då och då som för att visa han förstått eller håller med om vad som sägs. Sen sneglar han mot sin syster med ett leende där hon satt sig ner, själv föredrog han ändå att stå upp. Långsamt placerar han sina händer på bältet i en neutral pose innan han sucka…[Read more]

Yazfein har slutat med sina förberedelser och satt spjutet i marken när Eirik tar upp brevet för att börja läsa. Han kliver bort från det han försökt göra och ser på syskonen tillsammans med mannen som en gång varit deras morfar. Men som nu har lämnat denna jord och färdats vidare. Vart visste han inte och kunde inte säga, dock kände han att…[Read more]

Yazfein är kanske halvvägs klar med de förberedelser han behöver göra, stannar upp med blicken mot Eirik och Mave. Han är osäker på om han kommer hinna klart med allt innan den gamles liv rann ut. Sen möter han Maeves blick, ser ner mot marken och skakar på huvudet innan han menande nickar mot Ejvald. Sen fortsätter han mer bestämt med sina runor…[Read more]

Yazfein suckar lätt och ser från Maeve till Eirik innan han ställer sig upp, efter en kort blick på dem båda går han bort till spjutet han sett i trädet. Plockar bort brevet från det och räcker det samt biten av rött hår till Maeve och Eirik. Sen kör han ner spjutets ände i marken vid dem. Om han skulle göra det skulle det krävas lite förberede…[Read more]

I det ögonblick Eirik landat har Yazfein tagit ett par steg bakåt igen, det var inte hans plats att stå bredvid dem i detta ögonblick, inte än, kanske skulle det aldrig bli det. Ejvald möter stadigt Eiriks blick, lyfter sin skadade hand för att ta ett förvånansvärt bestämt grepp om den unge mannens hand. “Eirik… det här var mitt val, ingen annan…[Read more]

Vid frågan stelnar Yazfein till lite men han rycker märkbart till vid hennes svar och höjer lite frågande på ögonbrynen innan han tar stegen fram mot dem, lägger sin hand på hennes axel för att sen huka sig ner bredvid henne. Ejvalds blick landar på honom och den är hård. “Yazfein, om du förråder mitt barnbarn kan inte ens Valhall med alla guda…[Read more]