Izygs blick vandrade något mellan Hrask och Pyr, och så klart efter eventuella hot som kunde skapa problem för deras boss. Det var ju därför de var där, trots allt. Och hon var inte helt övertygad om att Hrask hade så bra koll som han påstod sig ha, där med sitt huvud uppe bland molnen och inte nere på normalhöjd som hon och Pyr.
“Ja, tvillingarn…[Read more]
Innan Pyr ens hade hunnit ta upp äpplet och tugga vidare på det, hade en annan ivrig brink gett henne ännu ett bakverk. Tacket och svaret på mycket av informationen hon fick var snarare ett nöjt hummande och en nickning mer än något annat. Orkerna, ja just det. Säkert hade tillståndet legat i bunten av papper som växte på hennes bord. Inte direk…[Read more]
Pyr var kanske inte en person som drog till sig uppmärksamhet naturligt. Men visste man vem hon var i dessa kretsar, speciellt om man rörde sig i rätt kretsar, vore det märkligt om man inte visste vem hon var. Ett av de största namnen när det kom till allt som hade med mat, restaurang och dryck att göra i denna del av Celeras – snart kansk mer. E…[Read more]
Kylan bet sig fast i ekorrkinderna på Pyr där hon rörde sig på gatan. Fågelsången och det mjuka gräset ifrån hennes uppväxt det hade hon sedan länge bytt ut mot Celeras. En stad som hon hade kommit att älska i en slags skräckblandad förtjusning. De kastanjebruna lockarna, nästan röda i ett visst ljus, studsade på ryggen i två flätor och man s…[Read more]
Boffe svarade inte direkt. Hon tittade på klubban och någonting vred sig i magen. Om det var vad än hon åt innan hon hamnade här, eller om det var synen framför henne lämnades outforskat.
Klubban var för röd. Det var det som var felet med den och det tog henne några andetag att sätta ord på det, för färgen var inte som bär eller som rönn eller…[Read more]
Aenya verkade nästan lika förvånad som Bain över att väktaren låtit dem passera. Bara så där, utan invändningar, utan frågor, utan att kalla på rådets soldater. Vad betydde det egentligen?
Stödde Eärmelindo deras sak, eller menade han vad han sagt om en gemensam morgon och en bro mellan skogsalver och högalver? Kunde hon och Bain verkligen bli…[Read more]
Meren hade stått tyst och lyssnat till det som sades, utan att lägga sig i alltför tidigt. Det var uppenbart att ökenalven var av det mer reflekterande slaget, en sådan som inte talade om hon inte ansåg att orden behövdes. Hon lät de olika strategierna läggas fram innan hon till sist höjde handen för att be om ordet. När hon fick det tog hon ett…[Read more]
Faegrim såg på de båda händerna som slöts om varandra och det fanns något milt i hans leende över att betrakta de två oerfarna finna något djupare i varann. Finns fråga hade varit försiktig, nästan rädd, men ändå fanns där ett beslut som skulle ta dem vidare.
“Mot främmande länder, ja…” svarade han. “Men inte ensamma.”
Han höjde sitt glas m…[Read more]
Lite obekvämt skiftade Sera vikten mellan sina fötter för att låta elden försvinna med morgonens bris. Hon lät blicken följa den tills den var borta i öknen. Hon hade sett Sharah ett flertals gånger, eller ängeln som sade sig vara Sharah, men aldrig riktigt talat med någon om det. För skulle hon inte ses som galen? Samtidigt hade hon väl inte di…[Read more]
Blicken vandrade upp igen mot de tusen lyktor över deras huvud och lyssnade på vad han hade att säga. Huvudet lite på snedden men med ett varmt leende. Då och då hummade hon till över hans ord, skratta när han skrattade, för att sedan tystna igen och satte sig upp för att se på honom när han bugade med huvudet för henne. Samma varma leende fanns…[Read more]
Inte många minuter passerade innan Sera slöt sig upp vid deras sida. Det fanns något mer beslutsamt i blicken, även om de var rödsprängda och vittnade om att hon knappast hade haft någon sömn under natten. Trots att det hade lockat hade hon hållit sig borta ifrån en sup, även om det kanske hade lugnat nerverna ännu bättre. Hon lät blicken vandr…[Read more]
Ett genuint skratt lämnade Seras läppar, men rodnaden brände fortfarande på hennes kinder. Inte direkt det man skulle berätta kanske, men ändå kommer hon ihåg de minnena med värme. Adrenalinet att göra något förbjudet, kombinerat med ett roligt gäng som hon förmodligen aldrig skulle se igen. Åt Dastans ord om att hon skulle stulit något eller at…[Read more]
Meren betraktade de två med varierande ansiktsuttryck, något allvarsamt då de talade om drottning Akila, och något uppmuntrande då Sera var så blyg och försiktig med att dela med sig om sig själv. En nickning av ömsesidig respekt över Dastans inbjudan till vänskapen.
“Ni säljer er själv alldeles för billigt, ers höghet, det lilla jag hört om er…[Read more]
Fast hon försökte att hindra det kunde drottningen inte rå för att skratta lite lätt åt hans reaktion och blinkade bara lite med ögat, som för att säga att hon trots allt varnade honom. Men det retsamma och skämtsamma försvann något vid hans ord och istället sjönk ögonbrynen ihop något till ett bekymrat uttryck. Försiktigt lade hon en hand på h…[Read more]
“Något att tänka på..” hummade Akila för att sedan sträcka sig efter vinflaskan igen och ta sig en klunk innan hon lade sig ner med ryggen i sanden. Blicken upp mot de hundratals lyktorna som fanns där. Det kändes rätt skönt att inte ha så många omkring sig just då.
Ett tag var hon tyst och funderade på alla de saker som de hade diskuterat. D…[Read more]
“En tid? Ja jo… Lite för länge kanske. Oroligheterna i Karm fick mig att se över om ett potentiellt anfall skulle inträffa. Eller värre, om någon skulle vilja få tankarna om att försöka skriva om Iselems historia genom att ta bort mig.” hummade hon med ett litet snett leende. Kanske lite dystrare tankar, men samtidigt så är det lättare at…[Read more]
Åt genansen som var så uppenbar i Dastans kinder fick Akila att skratta glatt. Lite roat knöt hon sin näve och knuffade på hans axel något, som för att få honom att slappna av lite grann.
“Vid Sharah Dastan, det är inte som om jag gav dig en order att ligga med mig. Eller ens ett förslag.” hummade hon roat. Men något inom henne hade alltid tyc…[Read more]
Allt i kroppen bultade och en smärta som kändes konstant klingade i hennes huvud. Nej, inte bara huvudet när hon andades och kände efter var det inte svårt att känna att hela kroppen utstrålade samma smärta. Inte för att hon inte hade känt en bakfylla förut. Men fågelsången saknades utanför dörren, eller det mjuka gräset eller sanden som hon…[Read more]
Bonnifer “Boffe” Bärhem vaknade av en tystnad. Av att hon inte kunde höra Brinkelands ljuva melodi, det där välbekanta, svaga andetaget som hon vuxit upp i. Det var inte tyst där hon var, vart än det var, långt från även om väsnandet var långt borta, men det var fel melodi om det ens gick att kalla melodi. Oväsen var nog mer rätt.
Det…[Read more]
Skämtet fick drottningen att le lite bredare och såg på hans skådespel lika roat. För att resa sig upp, lämnade spjutet i sanden. Trots allt gissade hon att det låg säkert där det låg. Stegen förde henne till en gömd hylla bakom några av vapen för att dra fram en flaska vin.
“Ah, korruption. Illa, jo. Men ännu värre tänk om vi skulle ha sex.”…[Read more]