“Maeve, mitt barnbarn, stark och vild som elden själv.” Ejvald viskar nästan fram orden mellan vågorna av smärta som sköljer över honom. Blod rinner ur hans mungipa, ett tecken på att något var väldigt illa inom honom. Han försöker hela tiden hålla hennes blick, huden hans börjar bli blek och andningen snabbare. Men greppet om hennes hand är star…[Read more]

Yazfein står bakom Maeve och ser ner mot mannen framför henne, han säger ingenting utan bara står där och betraktar dem, ger henne utrymme för detta samtal som mycket väl kan bli deras sista. Ejvald kramar hennes hand hårt med sin och ler ett blodigt leende, blod rann långsamt från ett sår i pannan och från andra sår på hans kropp. Det fanns kra…[Read more]

Ejvald lyckas än svinga svärdet lite runt sig  för att hålla männen på avstånd men när han ser Ragnhildr falla till marken tar han två kliv framåt var vid en yxa gräver sig in i hans rygg. Kraften från slaget skickar honom ner på knä och han blir sittandes, kramar hårt om svärdet i sin hand men benen lyder inte längre. Han vet att det är väldig…[Read more]

Han flinar ändå och nickar kort mot henne innan han skrattar högt och ljudligt igen. Med långa kliv går han bort mot båten som var hans, för att där slunga upp packningen där. Sen gick han bort till Ragnhildr igen och lade båda händerna på hennes axlar, såg henne rakt i ögonen med en glöd som sällan fanns där men när han kände livet värt att lev…[Read more]

Det är med lugna steg Yazfein kliver upp bredvid Maeve och mannen, efter att ha slängt en blick på mannens arm så skakar han leendes på huvudet innan hans sparkar vapnet utom räckhåll för honom. Där efter klev han där ifrån och studerade omgivningen en ganska lång stund. Hade två personer verkligen gjort detta? Männen de mött måste ha blivit överr…[Read more]

Yazfein hade inte suttit av från hästen snabbt nog när han ser hur männen försvinner i väg in i skogen med Ragnhildr.   Han hade tänkt för hästen i den riktningen när en rörelse i ögonvrån får honom att vända huvudet ditåt just i tid för att hinna kasta sig ur sadeln för att undvika ett svepande hugg från mannen med danyxan. Smidigt kom han på f…[Read more]

“Vi kommer göra det klart för alla vilka som styr vilket skepp när vi är redo att ge oss av Ragnhildr. Och jag tror nog de kommer lyssna på dig bättre än du tror om du bara är bestämd.” Han ler lätt mot henne och lägger en hand på hennes axel igen medan han ser på skeppen i tur och ordning.

“Du har visat prov på att du faktiskt är redo att leda…[Read more]

Brand har hela tiden studerat Torfi och Hillevi, inte lyft blicken från den som varit i ringen. Han suckar lite när alla talat klart och det hade värmt att höra sin systers ord. Även om hon kanske inte riktigt förstod hur mycket guld det hade varit i hans penningpung. Mer än han nog skulle få ihop någonsin igen. Men det hade det varit värt att…[Read more]

Yazfein har bara studerat syskonen under tystnad och hade ganska snabbt förstått hur nära de stått mannen de kallade Ejvald. Han bara skakar på huvudet och väljer att inte säga något men blicken vilar länge på Eirik innan han lyfter den för att se mot kvinnan som kommer springandes, tät följd av en man. Han lyssnar på deras ord och har redan bör…[Read more]

Ejvald ger henne en blick kort med ett brett leende, ett leende som fylls med styrka och han tar ett djupt andetag för att följa henne framåt mot männen med ett vrål. Ett vrål som taget från yngre dagar då hans kropp och själv var som starkast. Värme fyllde honom och trots att han kände hur såret öppnade sig mer och mer, kände han sig stark. Do…[Read more]

Ejvald ser lite förvånad ut och sen ser han mot Biorn med ett frågande uttryck. “Biorn ser det ut som att jag skojar? Eller har Loke tagit min plats och skrattar åt ett skämt jag inte sagt?” Biorn bara skakar på huvudet innan han ser på Ragnhildr igen och ler lätt.

“Nej Ragnhildr du för nu befälet på det skeppet och ni tar täten som jag sa. Du…[Read more]

Ejvald antog att spjutet gått igenom brynjan och slitit sönder ringarna innan det tog sig igenom gambesonen. Hur djupt in i sidan det hade gått var osäkert men ganska djupt skulle han gissa på. Han slängde en blick på Ragnhildr och det var mer liv i hans blick än på länge. Dock var hans rörelser inte alls som de varit i yngre dagar, de var lika s…[Read more]

“Jag må vara en tjockskallig gubbe nu men jag har aldrig varit lika tjockskallig som dessa män!” Han stötte skölden framåt för att slå sköldbucklan mot armbågen mot en man som just höjt en yxa. Den träffar armbågen med ett tillfredställande krasch och mannens skrik klipps av när svärdets spets sjunker in strax under mannens haka. Ejvald drar sn…[Read more]

Ejvald hade i det ögonblick Ragnhildr slungat sin yxor styrt hästen med benen åt höger, runt elden, ena foten far ut och träffar en man rakt på näsan och slår mannen till marken med ett dämpat skrik. Ejvald hade  placerat sig mellan  familjen och de säkert femton män som befann sig där. Han svingade sig ner från hästen som sen galopperade ivä…[Read more]

Det är ett äkta och varmt skratt som kommer från honom efter Ragnhildrs ord om Sif, för mer sanna än så kunde de nästan inte bli. Han hade inte sett den saknad som speglats i hennes blick en stund. Han var för upptagen med sitt eget drömmande och minnen där de red. “Sif skulle slå mig gul och blå men dig skulle hon lägga över knät för smisk som…[Read more]

“Då är Sif väldigt givmild just nu och har inte sänt några tjockare grener på oss. Men jag är rätt säker på att du har rätt i att detta är hennes sätt att tala om för oss hur fåniga vi är egentligen.” Han dukar för ett par grenar och lägger sig mer fram över hästens hals för att undvika ett helt fång av grenar som lätt kunde slagit honom ur sadeln…[Read more]

Han kan inte mer än att skratta kort åt hennes ord om hästarna, han visste mycket väl om hennes ovilja att rida eller ens vara nära djuren. Han höll väl kanske inte helt med henne om att de var klumpiga djur, ibland var det sant medan andra gånger så var de smidigare än människor. Framför allt så kunde de på instinkt ta sig fram i mörkret bättr…[Read more]

Yazfein hade studerat  falken redan innan den landade och hans blick låg länge på Eirik, lite som om han försökte lista ut vad hans mål var med att dyka upp här. Så klart var det nog till viss del så han säkert ville försöka stoppa sin mor men Yazfein kunde inte utesluta att det låg mer bakom. Men han skakar det av sig när Maeve återigen ber h…[Read more]

“Ju mindre tid man ger slynglar att agera ju bättre kan man hantera dem har jag fått erfara.” Säger han lite retsamt innan han börjar sadla och sätta på det andra stoet träns. Sen suckar han lätt och ser på henne med ett leende innan han gör klart det sista för att sitta upp på hästen.

“Led vägen sköldmö så ska jag följa er vart vägen än tar oss.…[Read more]

Han skrattar gott åt hennes ord innan han skakar på huvudet, spänner på sig svärdet och ser till skölden som står vid dörren. “Jag har ingen tanke på att dö nu innan vi ens försökt med din plan.” Dock vacklade han till lite vid hennes hand på sin axel, hans styrka var verkligen inte alls vad den engång hade varit. Han ser också mot fönstret innan…[Read more]