Jezeral följde efter Triskian, och även om han inte visade det fanns det en liten nyfikenhet där hos honom. Medan Jezeral var kunnig i att känna magikers närvaro och magiska flöde hade han bara en teoretisk kunskap om hur personer som Triskian arbetade. Något otåligt lutade han sig mot väggen och la armarna i kors, medan han betraktade Triskian…[Read more]

Värdshus värden kastade ett öga upp, som om han inte riktigt kunde bry sig mindre. Han skrockade till och gjorde en gest omkring i värdshuset.

“Se för er själva, de flesta har ändå inget namn.” sa han och spottade i en trasa som han sedan fortsatte att torka disken med. Sedan lade han fram en bok, som såg ut att ha sett sina sista dagar. Som om p…[Read more]

Kael skakade bara på huvudet åt Vingas ord, hon kunde verkligen vara en envis jävel då hon ville – och det var den delen han inte hade saknat med henne. Samtidigt var det ingen idé att säga något för hon skulle aldrig erkänna att hon hade fel. Så istället fick de bara ta sig till arenan där duellerna skulle hållas istället, och se på vad som sk…[Read more]

‘Vi vet inte om det är ett barn.’ rättade han Triskian.
‘Det kändes som något annat, men nog om spekulationer.’ sa han med en handviftning.
‘Vi rapporterar inte detta uppåt innan jag är säker.’ och det fanns en lite varnande ton i hans röst, trots allt var han Triskians överordnade.
‘Tillbaka till Eldrinn.’ sa han, för att lägga saker i fokus igen…[Read more]

Far visste trots allt bäst. Om rot brukade göra honom bättre, varför skulle det inte göra Trond bättre? Han tog tag i roten, men det dröjde inte länge förrän han spottade ut den. Han snyftade till.

“Det funkar inte far…” viskade han

Det var sannerligen ett svar hon inte hade kunnat förvänta sig. En ny sjukdom? Den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn djupnade och hon vände sig hastigt mot den gänglige man som presenterat henne alldeles nyss.
”Hämta min kamrer och min rådgivare. Och var kvick”, sade hon hårt, och mannen skyndade iväg samma väg som han hade kommit efter att ha…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn åt Nenyas ord och hennes hastiga avsked. Hon hade trott att hon skulle bli svår att bli av med, men hon hade mer eller mindre kastat i sig maten för att kunna pipa iväg. Det var förstås möjligt att hon tog avsked bara för att kunna stryka omkring i hennes palats och snoka, eller att Ayperos redan inna…[Read more]

Jezeral skakade lätt på huvudet åt mannens ord och ignorerade hans skämt.
‘Nej, det är någonting annat.’ sa han, fortfarande med blicken på fjärran medan han tänkte på det han känt under natten.
‘Ett barn med magisk förmåga ger ifrån sig mycket energi då de först finner magin.’ sa han.
‘Men detta var något mer…’ han visste inte riktigt ur han s…[Read more]

Åt hans svar fnös hon. Onödiga risker? När var senast som han hade varit ute på slagfältet. Hon höll irriterat sina händer i sitt hår och skakade nätt på huvudet.

“Älskade bror, du pratar så mycket strunt. Se så. Stäng din mun nu. Du ser dum ut annars” sa hon och klappade hans kind för att slå sig ner på en stol bredvid Kael. Hon såg sig omkri…[Read more]

Handen som klappade på hans skuldror var lite tröstande men det var svårt att inte oroa sig. Han lade sig ner på marken och höll om sina knän.  Han rullade till andra sidan ocj sedan tillbaka för att ge ifrån sig ett klagande läte.

“Far…. allt snurrar…. och jag mår illa…. ugh… hick”

Vägen hem hade varit lång och Trond hade somnat till och från. Men när han väl blev nedsläppt en bit ifrån deras ide. Kunde han inte rå för att spy. Han höll för sin mun och hade tårar i ögonen.

“Far…. jag måår inte brah..ah..” sluddrade han fram och hostade ett par gånger innan han spydde ännu en gång.

Kael gav Vinga en mörk blick över hennes påstående.
‘Nej, men du verkar ha glömt bort en hel del väsentlig teknik. Du utför onödiga rörelser du inte hade behövt göra för att uppnå samma resultat.’ påpekade han. Precis som Sloan skulle ha sagt åt dem om han var där för att instruera dem.

Arlin gav Tirrin en rufsning i håret, och gick mot platsen…[Read more]

Ett rå? Det var inte riktigt något som han tänkt på. Men vad skulle hon med hans röst att göra? Hade inte rået en egen röst? Tankarna förvirrade honom och han strök en hand över hans panna.

“Tack!” utbrast han till kvinnan och tog emot kläderna, han visste ju inte hur man skulle ta på sig dem men han höll dem när hans kropp i alla fall.

“Far, s…[Read more]

Dunkandet fick honom att sätta lite av mjödet i fel strupe och istället började han hosta. Åtminstone hade han fått tillbaka sin egna röst igen. Han skrattade lite lättat och såg upp på sin far.

“Det var någon som stal min röst! Hörde du far?”

Rapen fick Trond också att skratta till. Han sträckte en hand och lyckades få påfylllning av mjödet. Det smakade gott och han klunkade förtjust ner mjödet i hans mage. Hick. Hick. Han hade svårt att stilla hickandet och stirrade lite förvirrat och skräckslaget på Torbjörn. Vem hade tagit över hans strupe och röst?

Trond visste inte riktigt vad han skulle göra men drack så som människorna bad honom göra. Det smakade sött och gott. Kylan var skön på tungan men han hade fortfarande tårar i ögonen.

“Far…. Far….” viskade han mellan klunkarna som om han inte var helt säker på vad han skulle göra

“Du hade inte haft en chans! Men oroa dig inte bror, jag har inte anmält mig till duellerna eller dusterna – så du ska inte oroa dig för att förlora” sa hon med ett retsamt flin och höjde ögonbrynet över hans andra kommentar.

“Och du borde veta att graciösa strider är inte det som håller en vid liv. Inte sant, drakriddare?”frågade hon med ett än…[Read more]

Likaså hade Trond fått varm stuvning. Han tänkte förstås inte på att det var varmt och slukade de mesta i ett svep. Ett tjut kom ifrån honom och han försökte andas och blåsa på sin tunga – inte för att han lyckades väl.

“Aj far, aj! Det gör ont!” klagade han och han kunde känna sina ögon fyllas med tårar.

Ett lockrop för mat? Varför skulle de tvåbenta behöva det. Bara tanken på det var löjlig. Man visste väl när man var hungrig. Fast han ville förstås inte förolämpa dessa människor. Speciellt inte då de luktade gott. Han sniffade i luften och tog sig för magen med ett nöjt hummande.

“Brö!” utbrast han glatt, som om det var något heligt och en av…[Read more]

Det var lite nervöst för Arlin att tänka att det snar skulle vara hans tur att prestera där ute, inför alla dessa åskådare. Han hoppades bara att då det väl var igång skulle han glömma allt omkring sig och bara kunna fokusera på att strida.
‘Jag borde gå och förbereda mig.’ sa han, och gjorde ansats att resa sig.
‘Vi ses senare hoppas jag, m…[Read more]