Turin tog lös både sitt svärd och sin dolk och räckte dem åt väktaren som kom fram till honom. Han var aldrig riktigt nöjd med att ge ifrån sig sina vapen, inte ens bland fränder, man kunde aldrig veta varifrån man kunde få en dolk i ryggen. Men om det var så det gick till här så var det så han måste göra. Gudarna måste hedras, han var redo att…[Read more]

Jaså, Vindálfr var tydligen lite stingslig när det kom till hans storlek. Det kanske kunde leda till en vers i någon av Wims sånger, om expeditionen artade sig i övrigt. Wim hade en känsla att de kunde komma bra överens bara de lärde känna varandras egenheter lite. Nhedenim verkade ha huvudet på skaft, och redan det visade att han verkade fu…[Read more]

Wim satte sig ner på stolen som Vindálfr visade honom. Båda männen hade uppenbarligen roats i någon utsträckning, eftersom de båda log. Kanske de inte var så tråkiga som de först hade verkat, vilken oändlig tur! Men varför skulle de vara bevakade, som den här Nhedenim misstänkte? Kanske det hade nåt att göra med de där värdefulla föremålen som de…[Read more]

En völva kom fram till dem, utan att hälsa på dem gick hon rakt på sak och frågade om de var där för att visa respekt för gudarna. Bra så, inget onödigt tjafs eller småprat, utan direkt på ärendet. Turin hade minsann talat med völvor förr, men nu var de ungefär så nära gudarna som en dödlig människa kunde komma. Hur som helst hade de kommit hit…[Read more]

Det decimerade sällskapet anlände till Draumrheim utan några större missöden, nu var det endast Turin och Jorunn som var kvar, Uxa och hans hundar hade valt att stanna i Ursas hemby. Ursa hade påstått att gudarna ville att Turin och Jorunn tog sig an sina uppdrag utan någon inblandning från utomstående. Turin var egentligen inte orolig, varken öv…[Read more]

Wim kunde inte dölja sin entusiasm över att äntligen, på riktigt, få en chans se Tharmad med egna ögon. Det här hade han ju drömt om hela livet! Fast männen som han såg framför sig motsvarade minsann inte hans uppfattning om en äventyrsexpedition, den ena var en liten man som var säkert en full fot kortare än han själv, visserligen såg han ut att…[Read more]

Wim hade suttit otaliga kvällar och lyssnat på när de äldre berättade legender om Tharmad. Han var som besatt av idén om att en gång ta sig till Tharmad och utforska det forna landet. Hans egen far, Adal, hade slutligen tröttnat på Wims alla funderingar och frågor om Tharmad och kläckt ur sig att “du får aldrig veta mera om Tharmad om inte…”…[Read more]

Besöket i Ursas hemby var ett välkommet avbrott i färden, framför allt var det roande att se Ursa, Uxa och Bera i sitt rätta element. Här fanns det ingen som rynkade på näsan åt dem när de inte följde normer och regler. De drack, slogs och skrålade med en större intensitet än Turin någonsin hade sett. Kaldrlänningar i all ära, men Turin fick känsl…[Read more]

Turin förstod ingenting när hon stapplade iväg mot lägret och Ursas trälar, men om det var en sak han hade lärt sig om Skjórinn så var det att han inte hade lärt sig nånting alls om Skjórinn. Hon var ett fullkomligt mysterium för honom, han kände minsann många envisa och principfasta människor, men hon tog priset! Och det gjorde honom lika fru…[Read more]

De hade snart tagit sig halva vägen till Draumrheim, och gudarna hade bistått dem så här långt på vägen. Fast än så länge rörde de sig på kända områden. Så vitt Turin visste kom en stor del av Uxas mannar från de här trakterna, de sista utposterna av de norra vildmarkerna, strax innan Faelgras, jotnarnas land. De hade inget otalt med jotnarna, så…[Read more]

Turin anade att den svarta vätskan skulle drickas. Men helt säker var han inte, så han tog skålen, började föra den till munnen och tittade samtidigt på Ursa. Ursa tittade tillbaks på Turin och nickade kort mot honom, så han drack innehållet i skålen och satte sedan ner skålen på marken framför sig och sade

– Gudar, vägled oss! Och beskydda oss p…[Read more]

Turin hade medvetet ignorerat Uxa och hans mannar tills Radim var klar med sin beskrivning av händelserna. Nu när Radim var klar sade han bara ett kort “Gott så!” åt Radim innan han vände sig mot Uxa med ett mörker i blicken som han sällan tog fram. Han spände ögonen i Uxa och sade med stadig röst och en pondus som det hade tagit honom år att ar…[Read more]

Skjórinns kommentar får faktiskt Turin att rodna, men han hinner knappt ens reagera på det innan hennes ögon vänds upp i skallen på henne och hon svimmar i hans armar. Hon känns så liten och bräcklig i hans armar och han inser plötsligt att han känner mer för henne än han någonsin kunnat ana. Men han kan inte fokusera på det nu, det viktigaste är…[Read more]

Turin hade inte varit med om den här ritualen förr, men han hade en starkare känsla av gudarnas närvaro än han hade känt tidigare. Och trots att han inte hade mycket till övers för schamaner, måste han medge att Ursa verkade veta vad han sysslade med. Och att ha gudarna på sin sida var alltid det bästa sättet att få saker att ske på det sätt som…[Read more]

Turin såg när händerna föll ur påsen och slets mellan förfäran och upprymdhet i lika mått. Förfäran för att det verkligen inte var ett bra läge för honom att Radim kom just nu, Turin hade ju precis spelat på åhörarnas negativa känslor mot sydlänningar. Och duglig krigare eller inte, Radim Kroupal var en sydlänning. Men han kände upprymdhet f…[Read more]

Turin suckade lite lätt, men gick utan desto mer motstånd in i ringen och sade:

– Självklart ska vi fullborda ritualen, men så fort vi är klara med den så måste vi ge oss av. Så, Ursa, sätt igång.

– Uxa, du kommer verkligen inte att bli besviken, tro mig. Men allt har sin tid, nu ska vi dricka mjöd.

Som vanligt kunde han inte berätta för mycket för Uxa, det skulle bara innebära att de stack iväg som skållade troll och attackerade Ulfhedna rakt på, utan någon som helst taktik, utan bara med råstyrka. Det funkar visserligen bra i vissa sit…[Read more]

Turin kom till avfärdsplatsen och såg att Uxas hundar var i full färd med någon form av ritual. Han hade inte mycket till övers för schamaner, men han visste att det var viktigt för Uxa, Bera och Ursa att få göra sina vanliga ritualer, om det så var religiösa eller helt enkelt deras eviga slagsmål. Skulle det inte vara för att just de eviga slagsm…[Read more]

Turin visste inte hur han skulle tolka det svala intresset. Jorunn var alltid ivrig att ge sig iväg på äventyr, det var ingen hemlighet. Men Uxa kändes lite frånvarande, drömde han sig iväg till något värdshus, eller var han ute på ännu ett av sina egna äventyr med Bera och Ursa? Nå, om han ville med Turin på färden, då skulle han nog komma med i…[Read more]