Av någon outgrundlig anledning fann Edda sig själv göra precis som mannen sagt. Hon nästan såg sig själv i en utomkroppslig upplevelse när hon sköt igen dörren och sedan placerade baken på sittplatsen inne i rummet. Hon kunde inte förklara sitt beteende. Det var inte likt henne men eftersom hon var så främmande för magi dök den möjligheten in…[Read more]
Stadsalv?! Nä nu… Bains rynka mellan ögonbrynen blev allt djupare då han stirrade stint på Ala’el. Han tog inte emot sitt öknamn vidare bra alls, men trots att han började tappa humöret höll han sig i skinnet och förblev tyst. Han förstod att inget gott skulle komma av att bete sig illa.
Orden hade träffat ruskigt bra. Bain hade föga intre…[Read more]
Edda följde honom med blicken då han gick in. Hennes läppar var spända, men ögonbrynen förvetet höjda. Tyst tittade hon in i rummet då Noáin hade ryggen till. Hon hade aldrig sett detta rum förut och var ytterst nyfiken på att se vad som dolde sig bakom den tunga dörren. Hennes gröna ögon flackade från ena detaljen till den andra och det var in…[Read more]
Bain snörpte en aning på munnen och tycktes försöka undvika mannen som steg innanför hans personliga sfär. Han sköt in hakan för att skapa distans mellan deras ansikten, men fötterna stod fast mot marken. Försöket att lätta upp stämningen hade misslyckats fatalt. Bain svarade inte på mannens fråga utan bara tittade ogillande på honom, mötandes…[Read more]
Ett ljud nådde Eddas öron. Ljudet av fotsteg långt borta ekade i stegrande grad in i den väldiga hallen vilken hon var placerad längst in i. Hon rynkade först på näsan, ovillig att faktiskt tro på att det skulle hända minsta lilla under hennes förfärligt tråkiga pass. Hon hade inte sett röken av en endaste dvärg på säkert… åtta timmar.
Men de a…[Read more]
Skogarna var sig lika även om precis allt kändes annorlunda. Det var en märklig känsla att vara tillbaka i sitt hemland. Numera var han som en total främling trots att hans tysta fotsteg gått där många gånger förut. Hjärtat slets mellan två världar, ty känslan av att inte vara välkommen var påträngande stark och han hade inte kallat Nela’thaë…[Read more]
Tystnaden låg tung i de nordvästra delarna av berget. Allt ljud var som kvävt i luften. Till och med den tystaste viskning kunde färdas lång väg i de mörka hallarna. Luften var lika kall som nyansen på den insprängda malakiten i de svarta strukturerna. De gröna stråken slingrade sig i en marmorerande effekt och gav skenet av att lysa upp hallar…[Read more]